Den sista utposten

En dag hittar lilla björn ett vykort med en hälsning från den sista utposten hemma hos sin morfar. Det blir början på ett stort äventyr ut i naturen, till en plats som kanske är den sista vilda platsen i världen.

Redan på bokens omslag kan vi se vilka storslagna naturupplevelser de två björnarna kommer få vara med om. Kanske är detta något som lockar allt fler efter de senaste årens ökade intresse för hemestrar. Jag har alltid gillat naturen och likaså Cecilia Heikkiläs fantastiska illustrationer. Hon har lyckats tilltala mig ännu en gång!

På bokens första uppslag, innan det riktigt börjar, ser vi en stjärnhimmel med olika stjärntecken fantasifullt målat. Morfadern börjar snart berätta om storslagna äventyr och vi ser hur han gärna delar med sig av sina upplevelser till sitt barnbarn.

Det är nog just här Heikkiläs styrka ligger: den virvlande fantasin och gestaltningen av djuren. Jag vill så gärna följa med när morfadern berättar och när han sedan ger sig iväg med lilla björn. Det är fint att se den lillas gränslösa nyfikenhet och hur morfadern ser potentiella faror och rår om barnet. Berättelser om vänskap över generationsgränser har ofta något särskilt över sig.

Trots det vackra och vänliga har Den sista utposten en vemodig del där negativa klimatförändringar tar plats och kan skapa diskussion. Det blir en talande kontrast efter allt det vackra, men kärleken till naturen är förmodligen något som kan hjälpa oss att rädda vår jord. Den sista utposten är en vacker, inspirerande och otroligt fint illustrerad berättelse jag gärna läser igen.


Den sista utposten
Författare och illustratör: Cecilia Heikkilä
Förlag: Bonnier Carlsen (2021)
ISBN: 9789179756673

Himlabrand

Kan detta vara årets ungdomsbok?

Jag läste klart Himlabrand av Moa Backe Åstot redan för ett par månader sedan, men blev alltför tagen för att klara av att skriva en recension på direkten. Så den har fått vila. En glimmande pärla som prytt mitt skrivbord och motiverat mig att göra mitt bästa när jag själv skriver. Att en debutant kan ha värkt fram den här boken är närmast chockerande men också väldigt motiverande.

Vad är det då som gör den så speciell? Jag skulle säga att det är en kombination av saker som tillsammans bidrar till bokens storslagenhet, i sin enkelhet. För boken är lättläst även om ytterst vacker.

Språket gnistrar med underbara metaforer och har ett sätt att leka med arktiska naturfenomen för att gestalta huvudkaraktären Ántes tankar och känslor som går in i själen. Dialogen är trovärdig och jag älskar hur samiska ord blandas in utan förklaring, och utan behov av förklaring. Läsaren kanske inte förstår den exakta innebörden men vi förstår andemeningen och orden fördjupar känslan av att ha förflyttats till Jokkmokk och dess närbebyggelse.

Handlingen griper verkligen tag i läsaren. Det är en kärlekshistoria som de flesta kan känna igen sig i. Hur det är att vara tonåring och förälskad och inte veta om det är besvarat. Men utöver en vanlig kärlekshistoria är det här en berättelse om att våga vara sig själv och hitta utrymme för att ta plats i en värld som ser ner på sådana som är som en själv, att våga ta steget fullt ut.

”Finns det homosexuella renskötare?”

Frågan dyker upp när Ánte gör en sökning i början av boken och stannar med honom till dess slut.

För självklart finns de, men då homosexualitet inte är accepterat i traditionella samiska släkter så är det ingen i Ántes värld som är öppet homosexuell. Ánte känner därför att han måste välja mellan att gömma sina känslor och följa sin livsdröm, att bli renskötare, eller att följa i fotspåren av andra samer som inte passat in i könsförväntningarna och flyttat nedåt landet. Ánte vacklar därmed under dilemmat mellan att välja att vara sig själv eller att kunna göra det han älskar.

Bakgrundshistorien. Kanske det mest imponerande – även om det är närmast omöjligt att välja – är hur Moa Backe Åstot väver in historien om det samiska förtrycket i berättelsen på ett sätt som känns fullt trovärdigt för handlingen. Hon har använt sig av berättarknepet att Ánte hittar en bok och läsaren därigenom får ta del av svensk rasbiologi och det samiska förtrycket. Det är dock gjort på ett så snyggt vis att det knepet knappt syns och aldrig känns föreläsande. I stället blandas funderingar runt informationen Ánte hittar i boken med hur den påverkat hans egen familj. Dessa funderingar fördjupas snyggt genom samtal med farmodern och Ántes kusin. Trådarna är så sömlösa att läsaren lär sig nästan utan att inse det, och informationen stoppar aldrig upp läsningen som det annars gärna kan göra utan den tillhör handlingen fullt ut och hjälper till att driva den framåt.

Boken rekommenderas starkt till alla över nio år!

 


Himlabrand
Författare: Moa Backe Åstot
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129725575
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Kom dagen, kom natten

Kom dagen, kom natten av Åsa Lind och Emma Virke är en av de nominerade till Augustpriset 2020. Det är en bok som minst sagt går utanför boxen med ett dragspelsformat som illustrerar skiftet mellan dag och natt (för ”spoiler” se vårt inlägg på instagram).

Vi möter ett barn den sista sommardagen när humlorna surrar och en kan ta det sista doppet i sjön, precis innan höststormarna kommer. Om barnet nu kunnat simma… Istället håller hen sig på land och upptäcker vad som finns där. När natten kommer följer läsaren med in i drömmarnas värld.

Kom dagen, kom natten är en poetisk, lite sorglig men samtidigt hoppfull berättelse full av fantasi och kärlek till naturens under. Jag gillar hur färgtoner går från dagens ljus mot den mörkblå skymningen och hur närvarande naturens skiftningar är. När du tror att du läst klart berättelsen om dagen kan du börja läsa boken baklänges och följa med på en nattlig vandring. Det går även att läsa berättelsen om dagen/natten i ett sträck utan bläddring. Det är så roligt när bokskapare tar ut svängarna och gör något alldeles extra med boken rent fysiskt! Det här är en rolig och fin bok med mycket att upptäcka i flera dimensioner vilket gör den värd flera omläsningar.

Såhär lyder Augustprisjuryns motivering till nomineringen:

Dragspelsformatet kommer till sin fulla rätt i Kom dagen, kom natten, där en dag- och en nattsida vecklas ut. Ur det lilla barnets perspektiv levandegörs en sensommardag på landet, där hjärtat pulserar i marken, solstrålar värmer och ensamhet trollas bort. Vardag övergår efterhand i dröm och i en önskan om att våga släppa sina flytkuddar. Åsa Linds lättflytande vers rymmer ett poetiskt anslag som Emma Virkes perspektivrika illustrationer känsligt fördjupar. Hyllningen till en sinnlig barndomsvärld och nordisk sommar, och till själva bilderboksformatet, hänför.


Kom dagen, kom natten
Författare: Åsa Lind
Illustratör: Emma Virke
Förlag: Lilla piratförlaget
ISBN: 9789178131457

Fantastiska vidunder och var man hittar dem – filmmanuset

New York, 1926. Newt Scamander är magizoolog och anländer till staden med en väska full av vidunder. När ett av djuren rymmer måste Newt snabbt få tag på det, utan att bli upptäckt som trollkarl. Risken finns att djuret ställer till problem för hela staden, och hela trollkarls- och häxvärlden.

I Hogwarts skola för häxkonster och trolldom (ni vet där Harry Potter går) läser eleverna en bok vid namnet Fantastiska vidunder och var man hittar dem. Det är en handbok skriven av just Newt Scamander. En del av hans liv gick upp på bio för snart ett år sedan. Det här är filmmanuset bakom boken.

Som författare står J.K. Rowling, Harrys ”mamma”, och Harry Potter-fans känner till besvärjelser och delar i trollkarlslivet. Skillnaderna är dock att den här boken utspelar sig i USA (istället för Storbritannien), ca 80 år tidigare, och att trollkarlarna och häxorna gör allt de kan för att inte avslöjas av världslingarna (aka mugglarna). En upptäckt skulle kunna leda till krig, och det är inte önskvärt. Men hur ska det gå när Newt kommer dit med alla sina djur?

Jag var skeptisk till att läsa den här boken, eftersom det känns som att Rowling vill ”glida vidare på succén” och bara tjäna pengar. Men hon är faktiskt en skicklig författare (och manusförfattare!), och som Harry Potter-nörd gillade jag att få mer fakta om trollkarls- och häxvärlden, fast under en annan tid och med nya karaktärer. Boken/filmen är riktigt bra och spännande. Den innehåller massa magi och ovanliga djur, men även oväntad vänskap och kniviga situationer. Det finns många bra karaktärer: Den inåtvända med totalt nördiga Newt, Tina som tar sitt jobb på största allvar (trots att hon fått sparken), Queenie och världslingen Jacob. Tillsammans utgör de en udda men väldigt bra kvartett.

Vanligtvis läser jag alltid boken innan jag ser filmen, men i det här fallet gjorde jag tvärtom. Eftersom det är samma manus spelar det inte så stor roll. Om du är Harry Potter-nörd rekommenderar jag dig att läsa den här boken. Om inte: Se filmen istället. För, åå, det är riktigt bra!


Fantastiska vidunder och var man hittar dem : filmmanuset
Författare: J K. Rowling
Förlag: Rabén & Sjögren
Översättare: Lena Fries-Gedin och Jessika Gedin
ISBN: 9789129703979
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vad har hänt här?

Vad tror du har hänt här? Varför svävar hunden? Varför står en man naken mitt i fjällen? Varför åker djuren tunnelbana iklädda mustascher och solglasögon?

Det är frågor jag ställde till barnen när vi tittade i denna bok. Den är uppbyggd på ett nytt och spännande sätt. Först får vi se en bild på en mer eller mindre knasig situation och frågar oss, vad har hänt här? Varför är det på det ena eller andra sättet? Hur blev det så här? Vid första uppslaget fick jag svaret ”jag vet inte”, men när barnen förstått bokens upplägg fick fantasin fart och jag fick flera olika lösningar. Det är nämligen så att när läsaren känner att hen fantiserat och funderat färdigt, kan en ta fram en surfplatta eller mobil och skanna en QR-kod. Då visas en kortfilm som avslöjar vad som har hänt. Den sista bilden i filmen är oftast den bild vi ser i boken.

Jag älskar hur den här boken fick igång barnens fantasi! Hur de funderade, tittade noga på bilderna för att hitta ledtrådar, refererade till tidigare bilder och filmer, och hur de engagerade sig mer och mer för varje bild. De slukade de 12 bilderna/filmerna ganska snabbt, för att sedan gå tillbaka till favoriterna och se filmerna om och om igen. Dessutom var det väldigt kul att få skanna koden. Jag läste för några barn i åldrarna 3-6 år, och de engagerade sig mycket allihop. Jag tror även den passar för äldre barn. Vi hade en riktigt mysig, lärorik och fantasifull lässtund.

Berättelserna är spännande, oväntade, överraskande, knasiga och roliga. Det känns väldigt genomarbetat och jag tror och hoppas att det kommer satsat mer på flermediala bilderböcker. Den här typen av bok kan användas för att lära barn mer om teknik, väcka fantasi och berättarlust, men även läslust och läsförståelse inför andra böcker. Mycket bra!


Vad har hänt här? : [en bilderbok med tolv korta filmer]
Illustrationer och design: Julia Neuhaus
Idé, berättelser och animationer: Till Penzak
Förlag: Opal (2016)
ISBN: 9789172997851
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris