Himlabrand

Kan detta vara årets ungdomsbok?

Jag läste klart Himlabrand av Moa Backe Åstot redan för ett par månader sedan, men blev alltför tagen för att klara av att skriva en recension på direkten. Så den har fått vila. En glimmande pärla som prytt mitt skrivbord och motiverat mig att göra mitt bästa när jag själv skriver. Att en debutant kan ha värkt fram den här boken är närmast chockerande men också väldigt motiverande.

Vad är det då som gör den så speciell? Jag skulle säga att det är en kombination av saker som tillsammans bidrar till bokens storslagenhet, i sin enkelhet. För boken är lättläst även om ytterst vacker.

Språket gnistrar med underbara metaforer och har ett sätt att leka med arktiska naturfenomen för att gestalta huvudkaraktären Ántes tankar och känslor som går in i själen. Dialogen är trovärdig och jag älskar hur samiska ord blandas in utan förklaring, och utan behov av förklaring. Läsaren kanske inte förstår den exakta innebörden men vi förstår andemeningen och orden fördjupar känslan av att ha förflyttats till Jokkmokk och dess närbebyggelse.

Handlingen griper verkligen tag i läsaren. Det är en kärlekshistoria som de flesta kan känna igen sig i. Hur det är att vara tonåring och förälskad och inte veta om det är besvarat. Men utöver en vanlig kärlekshistoria är det här en berättelse om att våga vara sig själv och hitta utrymme för att ta plats i en värld som ser ner på sådana som är som en själv, att våga ta steget fullt ut.

”Finns det homosexuella renskötare?”

Frågan dyker upp när Ánte gör en sökning i början av boken och stannar med honom till dess slut.

För självklart finns de, men då homosexualitet inte är accepterat i traditionella samiska släkter så är det ingen i Ántes värld som är öppet homosexuell. Ánte känner därför att han måste välja mellan att gömma sina känslor och följa sin livsdröm, att bli renskötare, eller att följa i fotspåren av andra samer som inte passat in i könsförväntningarna och flyttat nedåt landet. Ánte vacklar därmed under dilemmat mellan att välja att vara sig själv eller att kunna göra det han älskar.

Bakgrundshistorien. Kanske det mest imponerande – även om det är närmast omöjligt att välja – är hur Moa Backe Åstot väver in historien om det samiska förtrycket i berättelsen på ett sätt som känns fullt trovärdigt för handlingen. Hon har använt sig av berättarknepet att Ánte hittar en bok och läsaren därigenom får ta del av svensk rasbiologi och det samiska förtrycket. Det är dock gjort på ett så snyggt vis att det knepet knappt syns och aldrig känns föreläsande. I stället blandas funderingar runt informationen Ánte hittar i boken med hur den påverkat hans egen familj. Dessa funderingar fördjupas snyggt genom samtal med farmodern och Ántes kusin. Trådarna är så sömlösa att läsaren lär sig nästan utan att inse det, och informationen stoppar aldrig upp läsningen som det annars gärna kan göra utan den tillhör handlingen fullt ut och hjälper till att driva den framåt.

Boken rekommenderas starkt till alla över nio år!

 


Himlabrand
Författare: Moa Backe Åstot
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129725575
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Vem har sagt något om kärlek?

Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali är ett välkommet tillskott i bokhyllorna som jag hoppas kommer att leta sig in till alla skolbibliotek och vanliga bibliotek men även läsas av yrkesverksamma inom skola, socialtjänst, polis och liknande yrken som arbetar mot hedersvåld och hedersförtryck.

Det är en lättläst bok vilket borde göra den tillgänglig också till barn även om den riktar sig till unga vuxna. Samtidigt är ämnet högaktuellt och skildras på ett pedagogiskt vis som även gör den till en måsteläsning för vuxna.

I boken varvas den personliga berättelsen med lättillgänglig fakta och intervjuer med författarens föräldrar och likaså ett par kusiner. Jag uppskattar speciellt intervjuerna med pappan, hur han utvecklats under åren i Sverige, och hur hans minnen av författarens uppväxt delvis skiljer sig från hennes egna minnen, även om hennes minnen känns mest trovärdiga. För vilken pappa vill komma ihåg att han en gång i tiden var en förtryckare som hotade sin dotter till livet?

Jag uppskattar också layouten med olika ramar runt faktabitarna (svarta) och sidorna med intervjuer (grå-randiga) vilket underlättar att snabbt kunna bläddra igenom och hitta dem. För mig kändes en del av faktasidorna lite för enkla, eller rättare sagt skrivna på ett sätt som reducerar läsaren till någon som inte har någon kännedom alls om bland annat mänskliga rättigheter eller tvångsgifte. Samtidigt tillåter greppet en tillgänglighet för alla. På samma vis känns vissa av anekdoterna i den personliga berättelsen onödiga och texten ibland lite hoppig, men samtidigt hjälper även de styckena till att föra framåt både berättelsen och förståelsen för författarens situation.

Dock kanske en liten varning ska utfärdas, att det här rör sig om en ytterst subjektiv bok där de bitar som passar in i författarens synvinkel är de som inkluderats, även vad gäller de utvalda faktabitarna.

Viktigare är dock att boken tar upp hedersförtryck från insidan och det är en lärdom som jag tror att alla behöver ta del av och det här är en väldigt bra startpunkt.


Vem har sagt något om kärlek?
Författare: Elaf Ali
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129726893
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Lex bok

På måndag delas Augustpriserna ut. Sara Kadefors kritikerrosade bok, Lex bok, är en av de sex nominerade böckerna i kategorin bästa barn- och ungdomsbok. Lex bok ges ut av Lilla Piratförlaget, som också ger ut Anna Höglunds Om detta talar du endast med kaniner . Även denna bok är nominerad i kategorin bästa barn- och ungdomsbok. Kadefors fick priset 2001 för sin uppmärksammade ungdomsbok Sandor slash Ida.

Lilla Piratförlaget kontaktade Barnboksprat och frågade om det fanns något intresse av att recensera Lex bok i samband med lanseringen av den. Det fanns det och boken kom förpackad i lilaglittrig brevpåse försedd med klistermärken på vilka bokens titel var tryckt. Det är Stina Wirsén som står för den mycket snygga omslagsillustrationen, som alltså också förekommer som klistermärken.

lex bokBoken är i dubbel bemärkning en välförpackad historia. Det gjorde att både intresse och skepsis väcktes parallellt hos mig. Sara Kadefors är en respekterad författare, inte minst som författare av ungdomsböcker. Men det lilaglittriga paketet signalerade att det här var en bok som skulle hajpas och jag undrade varför en bok av Kadefors var i behov av hajp?

I det mycket trevliga mailet från förlaget hade jag fått reda på att det fanns en blogg, som hörde till boken. ”Läs gärna den!”, stod det i mailet. Det gjorde jag och fick intrycket att bloggen bestod av kapitel ur boken. Jag har inte precis följt bloggen sen dess, men när jag kollade in där idag, verkade det som om de inlägg som följde på de första inte är renodlade utdrag utan är mer fritt baserade på boken. Jag är faktiskt fortfarande inte helt klok på bloggens funktion. Förmodligen ska den tjäna som en sorts förstärkning av bokens handling.

Lex bok handlar nämligen om en artonårig tjej, Lex, som för att hämnas på sin mammas nye pojkvän startar en blogg. Men man kan lika gärna säga att den handlar om Lex, en nästanvuxen som revolterar mot samtidens egofixering och varumärkeshets och därför startar en blogg. Dessa båda motiv till bloggen utgör den röda tråden i boken. Språkligt sett är boken oerhört säker. Det är absolut en läsvärd och stundvis mycket rolig bok. En bladvändare helt enkelt. Jag kom på mig själv med att skratta högt flera gånger, när jag läste den. Bloggen som Lex startar heter inte lite ironiskt Själens sår, men får på kort tid en stor skara följare.

Lex strävan efter hämnd har sin grund i att hon inte gillar Bruno, som mammans nya kille heter, av olika anledningar. En god om än inte så stark anledning är att han lämnar små, små högar av pubeshår på golvbrunnen i duschen.  En annan anledning, som kanske är mer specifik, är att han tar Lex mammas tid och uppmärksamhet i anspråk. Den största orsaken till hämndbegäret är dock att Bruno är UNGDOMSBOKSFÖRFATTARE. Inte bara tror han att han förstår ungdomar utan han bygger dessutom sina verklighetsbaserade intriger på andras olyckliga liv. Hela Brunokaraktären blir väldigt komisk eller kanske snarare tragikomisk, sett ur Lex perspektiv.

Lex pappa råkar vara kriminell och sitter i fängelse. På ett dramaturgiskt plan har Lex därför ett oemotståndligt intressant levnadsöde. I alla fall för en Bruno. Hon blir snart föremål för hans inspiration och intresse. Bruno ställer frågor, försöker bli kompis och Lex uppfattar omedelbart hans försök att få henne att öppna sig. Hon berättar om sin uppväxt med kriminella pappan men kryddar verkligheten med t.ex. galna historier om farliga snubbar med vapen. Samtidigt skapar hon med samma levnadshistorier på Själens sår ett alter ego, Maya. Lex kompis Jonatan stajlar Lex/Maya till oigenkännlighet och bloggen växlar mellan artsy fashionshots och djupa texter om Mayas kamp för överlevnad. Syftet är att Maya ska bli känd och förstöra för Bruno, när han väl är färdig med sin roman, som är den första efter en lång tids skrivkramp.

I och med att Lex lyckas etablera Maya i bloggvärlden, får hon också ett lysande tillfälle att skriva alla ytliga fashionistas/bloggare och kändisdyrkare på näsan.

Kadefors bok är en smart och stundvis superrolig berättelse med stark förankring i samtiden. Jag tycker nog att det  bränner till mest, när hon skildrar outsidern Jonatans bakgrund och familjesituation. Även i Lex relation med sin pappa finns det en intressant komplexitet. Det bildas sprickor i Lex berättelser, dels i den hon ger Bruno, dels i den hon ger läsaren. I dessa sprickor skymtar en faktiskt olycklig relation med en egoistisk och narcissistisk pappa fram. Det påhittade flyter samman med en smärtsam verklighet. Samtidigt som detta är mycket snyggt gjort och det går att analysera vissa av karaktärerna på djupet uppfattar jag ändå andra, som Bruno, som väldigt platta och nästan avsiktliga schabloner.

Lex dissar trenden att vilja synas och framförallt spottar hon på alla ytliga ideal som framställs i bloggvärlden och hyllas som djupa frågeställningar. I sin roll som den modemässigt avantgardistiska Maya får hon gehör för sina ideal. Paradoxalt nog hamnar hon då själv i samma fälla som de hon föraktar och utmanas därför i sina övertygelser. När relationen med Jonatan dessutom får utså prövningar, får hon också möjlighet att utvecklas som person. Och det är bra att Lex inte bara är känslokall och cynisk utan tillåts bli lite mer levande.

Frågan är bara om Lex Bok kammar hem Augustpriset? Om inte så har den i alla fall varit värdig en nominering och är en utmärkt julklapp till tonåringar såväl som vuxna som kommer ihåg hur det är att vara antiallt!

Lex Bok
Författare: Sara Kadefors
Omslagsillustratör: Stina Wirsén
Förlag: Lilla Piratförlaget
Antal sidor: 326
ISBN: 9789187027512
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus