sagor – Sida 4 – Barnboksprat

Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr

Berättelsen om prinsessan Tuvstarr och älgtjuren Skutt, med bilder av John Bauer och text av Helge Kjellin gavs ut för första gången 1913 och nu i år släppte Bonnier Carlsen den här klassikern i miniformat.

Detta är en väldigt vacker berättelse som synliggör skönheten i svensk natur. Med hjälp av kontraster får vi en bild av såväl den mänskliga skönheten som den vilda och vackra naturen. Den späda och bleknosiga prinsessan Tuvstarr möter den väldiga och mörka skogen och dess representant älgtjuren Skutt. De är vackra båda två, hon med sina fina drag och han med sina grova. Det uppstår en dragningskraft mellan dem och prinsessan Tuvstarr bestämmer sig för att följa med älgtjuren Skutt ut i hans värld, sittandes på han rygg. Men naturen är inte bara vacker, utan även farlig och obarmhärtig och älgtjuren försöker skydda den oskuldsfulla prinsessan så gott det går. Dragningen mellan de två karaktärernas ytterligheter känns förstås igen i den klassiska genusuppdelningen. Men Tuvstarr känns också igen i en bild av barnet som oskyldig och ren, men nyfiken.

Tuvstarr och Skutt — Älgtjuren Skutt vakar över den nakna prinsessan Tuvstarr

Prinsessan är väldigt söt, men också väldigt vacker. Det kan nog vara härligt för barn att känna dragning till en vacker karaktär. Även om samhället har gått mot ett mer tillåtande klimat när det gäller sexualitet, verkar det finnas ett ganska tydligt tabu kring yngre barns sexualitet. Att en nästan hundraårig barnbok kan ha något att lära oss här känns lite märkligt. En gissning är att barns sexualitet är ett tema som kommer att lyftas inom barnboksvärlden. Att lära sig mer om sin kropp och sina känslor samt att få möjlighet att prata om det är ju något som böcker kan hjälpa till med.

RFSU har barns sexualitet som fokusområde 2009-2011. Det kan du läsa mer om här.

Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr

Text: Helge Kjellin
Illustrationer: John Bauer
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 30
ISBN: 9789163866067
Smakprov: Provläs på Bonnier Carlsens sida
Köp: jämför priser

Morbror Kwesis vålnad

Morbror Kwesis vålnad är en bok om skuld. En bok om slaveri.
Det är också en berättelse om att rätta till sina misstag. Kan man göra om och rätta till misstagen, i efterhand? När det egentligen är för sent?

Morbror Kwesi är död. Hur kommer det sig? Det hela är en lång historia och det var mycket brännvin inblandat…vitmännen lyckades ta sig Morbror Kwesi som skuldslav nämligen. Han var mycket förtjust i brännvin, eftersom det var starkare än palmvinet som han brukade ägna sig åt att dricka. Vitmännen hade mycket brännvin och Kwesi var en drinkare…han blev deras slav i utbyte mot brännvin helt enkelt.

En dag kommer Morbror Kwesis vålnad på besök i byn. Han väcker sin mor Yesiwa och ber henne om hjälp med att få komma in i Andarnas Rike. Hans kropp ligger nämligen hos vitmännen, på en hög ställning av trä som vitmännen höjer varje dag. Så hans kropp hamnar närmare och närmare gudarna, som inte alls gillar det och blir mycket besvärade! Därför får han inte komma in i Andarnas Rike.

Det blir ett stort arbete att försöka köpa Morbror Kwesis kropp fri. Det kostar nämligen ganska mycket, eftersom han var rejält skuldsatt. Överallt i byn försöker de få folket att hjälpa till med lite guldsand, men snåla är de flesta och det blir inte mycket ihopsamlat.
Till slut måste de komma på en ny taktik. De skickar Morbror Kofi och Kloka flickan. De ska vandra till kungen och försöka få guld som de kan ta till vitmännens stenhus och köpa Kwesi fri. Men det är allt annat än enkelt…
Morbror Kofi är nämligen inte riktigt som de andra. Han är en femåring i en tjugofemårings kropp. Men han är väldigt stark. Tillsammans med Kloka flickan (som heter så av en anledning) kan Kofi vara en oerhörd tillgång. Dessutom är han Kwesis bror och det är ju så, att han måste hjälpa sin döde bror! Med sig har de elva nyfikna barn och på vägen blir samlingen människor allt större. Fler och fler blir de, som hjälper till att försöka få tag på Morbror Kwesis kropp.
Och det blir minst sagt ett äventyr.

Morbror Kwesis vålnad är en spännande historia. Kanske lite saga. För mig är de flesta sagor odödliga i och med att de ofta är lite mystiska och handlar om en svunnen tid. Historier som bär en historia.
Det här är en intressant historia, mycket med tanke på hur den är skriven, tycker jag. Vitmännen beskrivs som djur, som skällande hundar utan vettigt språk eller ens ett kroppsspråk värt att försöka förstå sig på. Som suputer som bara har brännvin och pengar i huvudet. Fast i den här boken är det samtidigt på ett komiskt sätt, som inte gör det så hemskt fördomsfullt.
Jag tänker mig att det är lite så vita människor har sett på svarta människor. Som djur.
Jag gillar att det är tvärtom här.

Jag tycker också att det hade varit jätteroligt med bilder! Många av händelserna ser jag framför mig, underbart illustrerade. Jag är ju en bildmänniska, så för mig är det alltid välkommet med bilder. Vad det än kan tänkas vara för bok. I just den här hade det passat jättebra!

Morbror Kwesis vålnad
Författare: Janne Lundström
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 174
ISBN: 978-91-7221-366-1
Köp: Finns till exempel att köpa på Adlibris.

Alfons med styrkesäcken

Alfons har varit med om något helt fantastiskt! Han har gjort något alldeles speciellt och stort! Han är så stolt och berättar för pappa om alltihop!

Alfons är kung i sitt eget land, i Egenlandet. Eftersom Alfons är kung måste han klara av massor av stora saker. Han måste stoppa krigen, katastroferna, se till att folket i Egenlandet mår bra.
Han måste se till att allt som lurar bakom hörnet, att alla faror kan undvikas. Det är ett tufft jobb Alfons har. Men han är lugn. Han har ju sin styrkesäck!

I styrkesäcken har Alfons en massa nödvändiga ting.

eld och vatten…det är ficklampa och sprejflaska
guld och juveler…det är bästa spelkulorna
bröd och vapen…det är bulle och knallpulver

Dessutom har han en ros och lite andra saker. Men framför allt har han en kungakrona! Så det finns inget som kan skrämma Alfons.
Egenfolket har dock skickat ut spejare för att ha koll på vad Alfons pysslar med. Något har nämligen hänt i Egenlandets kungarike. Det har blivit torka, inget vatten finns någonstans. Allting är alldeles torrt. Alla lider och gråter. I den här delen av landet har folket börjat svälta…och någon hjälp finns inte.
Då kommer någon på! Kungen! Varför struntar Kungen i sitt eget folk?
Egenfolket bestämmer att störta Kungen! Alfons är alldeles ovetande om vad som pågår, där han sitter med sin styrkesäck och precis ska ta för sig av den goda bullen.
Men…plötsligt känner han en märklig doft. Han ser rök…ojojoj! Alfons tar fram sprejflaskan, för det är ju det enda vatten han har, och sprejar för allt i världen på elden som härjar. Men vattnet tar inte slut. Det bara fortsätter att räcka. Han släcker elden och blir nöjd med sin bedrift. Han sätter sig ner för att äta sin bulle…men då ser han att några av Egenfolket är på väg bort med den.

”Vi ville bara ha nåt å äta”, piper de ynkligt, ”alla hungrar… Vi behöver mat, mat!”

Alfons säger att de ska dela på bullen. Här ska ingen gå hungrig! Och precis som med sprejflaskan, så tar bullen aldrig slut. Hur många bullsmulor han än delar ut, är bullen hela tiden lika stor!
Alfons får veta av folket att de är missnöjda med hans insats som Kung i deras rike. Alfons skäms och vill råda bot. Han följer med dem till deras del av landet. Men de är lite oroliga för hur Alfons ska bemötas, när de kommer fram. Men de finner ett sätt!

Den 25:e Alfonsboken lämnar ingen oberörd. Det är en saga, en fantasi, en dröm eller är det verklighet? Det är hur som helst en fin berättelse, om en Alfons i lite ny skrud.

Alfons är en del av det svenska kulturarvet, tycker jag. Han finns liksom där, jämt. Man har läst böckerna, sett filmer på tv. Han är en vardagshjälte på fler sätt. En kille som låter det vara okej med det mesta. Att allt är bra, på något sätt.

Gunilla Bergström säger att den här boken är en hyllning till det som finns inom oss. Det pågår så mycket utanför oss själva, utanför själen. Hon menar att man måste se till sitt inre och inte glömma bort det sinnliga. Hon säger att hon aldrig slutar leta efter konkreta bevis på att vi har någonting inom oss, någonting stort. Gunilla Bergström säger att själen är tankarna, känslorna, idéerna. Våra drömmar. Ungarnas påhitt och fantasier. Hon har försökt att på en vardaglig och realistisk nivå få ner att vi har någonting inom oss. Något mer!

Den 25:e Alfonsboken är en av de bästa Alfonsböckerna, enligt mig. Den är saga och verklighet, allt i ett. Öppen för tolkningar och ett betraktande som kanske kan kopplas till den värld vi lever i.
Jag drar även paralleller till den fina berättelsen ”Till vildingarnas land”. Det finns mycket mer att säga om den här boken, läs den gärna!

Alfons med styrkesäcken
Författare och illustratör: Gunilla Bergström
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67547-4
Köp: Jämför priser

Som trolleri

Tolvåriga Mona träffar en kille på bryggan. Han heter Mikael och är inte som alla andra – dels för att han är omänskligt söt, men också för att han verkar ha noll allmänbildning. Dessutom är han smutsig och rädd för vatten. Ändå känner sig Mona oförklarligt dragen till honom. Hon vill alltid vara där han är och hon vill veta allt om honom. Vem är han? Var bor han? Och varför är han så konstig?

Mårten Melins tionde bok är en riktigt beroendeframkallande berättelse som snyggt balanserar grå vardagsbekymmer med sagans värld. Monas trassliga familjesituation utgör bakgrunden till hennes möte med Mikael och kärleken. Bara det hade kunnat räcka till en bra bok, men det här är alltså inte en simpel kärlekshistoria. För Mikael är ingen vanlig pojke.

Boken är skriven på klassiskt melinskt manér i jag-form och med en röst som verkligen känns som den är Monas. Jag får alltid intrycket av att Mårten Melin har väldigt roligt när han skriver och jag har väldigt roligt när jag läser. Det är en kul bonus att han pillar in detaljer man vet har särskild betydelse för honom. Han nämner till exempel ofta grisars situation (jag har läst att han är vegetarian och jag misstänker att särskilt grisar väcker hans sympati) och Bamse (han jobbade tidigare med att skriva Bamse-manus). I Som trolleri refererar han också vagt till sin egen bok Susanne och den lilla grisen. Som ni märker är det ett bra knep för att fans som jag ska känna sig lite extra viktiga när de upptäcker det. Jag bara måste orda om det, ju. :)

Boken är riktigt snygg också, med bladkantade boksidor:

Som trolleri av Mårten Melin

Bokstäverna på framsidan är förresten i guld egentligen (se bilden till höger), men det syns inte på omslagsbilderna man ser på nätet.

Jag tvekar inte en sekund innan jag lägger in Som trolleri bland Barnboksprats favoriter. Och du, läs den nu! Räcker inte min åsikt kan du läsa fler lovord hos Barnens bokklubb, Borås tidning och Bokfreak. Och så går det att läsa ett smakprov.se ur boken.

Som trolleri
Författare: Mårten Melin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 208
ISBN: 9789129672541
Köp: jämför priser

Rapunzel

Vilken är den vackraste bilderboken? Rapunzel med illustrationer av Katalin Szegedi är prisbelönt för sin skönhet och det är inte svårt att förstå varför. Boken är full av bilder man kan studera hur länge som helst. Vid en första anblick såg jag att målningarna var vackra. När jag tittade lite noggrannare slog det mig att vissa delar ser fantastiskt verklighetstrogna ut. Szegedi gör nämligen collage och infogar riktiga ärtor, kryddor, spets och allt möjligt annat i sina bilder. Det tillför något alldeles extra och gör att jag har svårt att se mig mätt på bilderna.

Bilder säger ju mer än tusen ord, så det är bäst att jag visar några exempel. Bilderna är lånade från härifrån med tillåtelse, klicka för att se dem lite större:

Och i vanlig ordning visar jag också ett uppslag jag fotat:

Själva berättelsen är den klassiska sagan om Rapunzel – ni vet, hon med det långa håret som prinsen klättrar upp för? – i nyöversättning av Maud Mangold. Trots att jag fått i mig en hel del Grimm under uppväxten är det inte en av dem jag minns bäst, faktum är att jag inte varit säker på vem Rapunzel är när namnet dykt upp under senare år. Men nu vet jag, alltså! Jag passade på att jämföra berättelsen med den i en Grimm-samling jag såg på stan och kunde förvissa mig om att det är samma saga, bara som sagt i ny översättning.

Mer vackra bilder finns på Katalin Szegedis blogg (skriven på ungerska), från Rapunzel och annat.

Rapunzel
Författare: Bröderna Grimm
Illustratör: Katalin Szegedi
Översättare: Maud Mangold
Förlag: Felis Förlag
Antal sidor: 42
ISBN: 9789197830805
Köp: hos Felis Förlag eller Bokus