Förväntningar och list

Berättelsen med anor från en annan tid, börjar lyckligt och harmoniskt med barn som leker och en pappa som visserligen inte läser tidningen utan sitter framför datorn, men dock röker pipa. Släktbesök väntar och Alfons och Milla förbereder med glädje leken med Stor-kusinerna. Förväntningarna är stora och barnen stolta över det de har byggt upp. Men inget blir som någon av dem har tänkt sig.

Stor-kusinerna är på ingång, Alfons och Milla bygger upp en fantasirik och fantastisk miljö för lek – de ska leka stjärnornas krig, fast på riddartiden, och väntar med spänning på kusinernas gillande. Men kusinerna har med sig egna grejer – grejer för stora barn, som de demonstrerar genom att köra över, i dubbel mening, Alfons och Millas skapelse. I ilska, frustration och besvikelse startar jakten på förövarna – tills pappa Åberg får nog, och ryter i ordentligt. Han vill veta VEM som satte i gång detta tumult. Barnen skyller givetvis på varandra, men det blir Alfons och Milla som ska straffas.

Alfons och Milla har förväntat sig en fin dag med lek. Kusinerna förväntar skadeglatt ett straff för dem de har pekat ut som skyldiga. I själva verket har pappa Åberg hört allt och avslöjat kusinerna, men han överlistar dem alla. Lite läskigt blir det, men i slutänden är det Stor-kusinerna som får skämmas och får den egentliga bestraffningen.

Karaktärerna är välkända men handlingen är på ett plan förlagd till en annan tid, för mer än sextio år sedan, och är tillägnad författarens far. Det finns flera inslag i berättelsen som kan tyckas främmande och skrämmande för svenska barn idag, även om de säkerligen inte är helt okända för de flesta. Då kallades det uppfostran att ibland slå sina barn nu kallas det misshandel, då ansågs det av många som ett nödvändigt ont, i dag är det straffbart. Och pappa Åberg framhåller mycket riktigt att man inte får slå barn – och han gör det inte heller!

Men nu är det egentligen inte detta berättelsen handlar om, även om det annorlunda inslaget kan tyckas dominant. Det handlar om rättvisa, förväntningar och problemlösning – och slutar givetvis på bästa sätt.

Som tur är vänder sig ”Stor-Alfons” Skratta lagom! sa pappa Åberg till de lite äldre barnen. Illustrationerna förmedlar detaljerade och avancerade känslor och stämningar på Gunilla Bergströms enkelt tydliga sätt; ansiktsuttryck och kroppspråk berättar om harmoni, pinsam skam, oskuld, fnissig nyfikenhet, sorgbesvikelse, nöjdglädje, skadeglädje och mycket mer. Jag påstår att barn i aktuell ålder känner igen alla nyanser i känslor och stämningar även om de inte kan sätta ord på dem.

Berättelsen förmedlar en pappa som är uppmärksam, lyssnar och bryr sig, en som tar ställning, använder sin fantasi och är rättvis. Tiden den utspelar sig i eller strafform har egentligen ingen betydelse, barn uppskattar närvarande föräldrar och föräldrar ogillar att vara ojusta; och när andra är ojusta mot ens barn får man tillgripa de medel som fienden förväntar för att överlista dem. Berättelsen ställer bland andra reflektions- och diskussionsfrågan om vad straff/rättvisa är/kan innebära och uppmärksammar olika personers roller i en konflikt.

Titel: Skratta lagom! sa pappa Åberg
Text och bild: Gunilla Bergström
Förlag: Rabén& Sjögren (2012)
ISBN 978-91-29-68087-4
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kolla Alfons Åberg – 40 år!

Alfons Åberg fyller 40 år i år, som ni kanske vet. Stockholms Stadsmuseum öppnade i fredags utställningen ”Kolla Alfons Åberg – 40 år!” för att fira den populäre jubilaren. Jag och dottern Frida (snart fem år) åkte dit. Vi hittade till utställningen genom att följa Alfons-märkena uppför trappan, och väl framme hälsade en stor Alfonsdocka välkommen i en monter. Sedan besökte vi Alfons rum, där han låg i sin säng med odjuret (från Alfons och odjuret, 1978) hängande ovanför. (Fast barnen vet ju att odjuret egentligen bor under sängen; det påpekade Frida genast.) Flera par av Alfons karaktäristiska skor stod prydligt uppställda på rad intill sängen.

Barnen kan också leka i en röd buss, där Mållgan, Alfons osynlige vän som finns mer i flera böcker, sitter bänkad på ett säte. I kalasrummet kan man titta på egenfolket i en kakelugn (från Alfons och styrkesäcken, 2010), det tyckte Frida var spännande. Där kan man också hoppa hage, sätta knorren på grisen och krypa in i ett paket (pappa Åberg önskade ju sig ”snälla barn” i födelsedagspresent i Hurra för pappa Åberg! 1993). Man kan få kramdjuren i taket att åka framåt i sin linbana (hämtad ur Bara knyt, Alfons! 1988) och, inte minst, lyfta locken i de färgglada bordsskivorna och plocka fram någon av alla de 25 Alfonsböcker som finns, och slå sig ner och läsa.

I nästa rum är det spökstämning, som i Vem spökar, Alfons Åberg? (1983). Där kan man göra egen skuggteater, och se figurer ur Flyg! sa Alfons Åberg (1997) och den lite läskiga Mera monster, Alfons! (1992).

Man kan förstås också läsa om författarinnan Gunilla Bergström och om figuren Alfons Åberg, bilderboksklassikern som år efter år toppar listorna över utlånade böcker på biblioteken. Alfonsböckerna har getts ut i nästan fem miljoner exemplar i Sverige, och finns översatta till ett trettiotal olika språk. Visst är det roligt med historier som når över både generations- och nationsgränser på det viset?

Efteråt frågade jag Frida vad hon tyckte bäst om på utställningen. Hon funderade lite, sedan sa hon: ”Böckerna!” Det ska man nog inte tolka som ett underbetyg till själva utställningen, utan tvärt om. De fina rummen med alla detaljer väcker läslusten, och det är ju härligt att böckerna finns där att bläddra och läsa i. Vi läste Flyg! sa Alfons Åberg och Är du feg, Alfons Åberg?  (1981). Väl hemma rotade vi fram alla Alfonsböcker vi har och fortsatte läsa…


Utställningen ”Kolla Alfons Åberg – 40 år!” på Stockholms Stadsmuseum pågår t.o.m. 6 januari 2013. 

Entré: gratis för barn och ungdomar upp till 19 år, 70 kr för vuxna. Då får man en personlig årsbiljett som gäller för ett obegränsat antal besök under 2012.

Läs mer om utställningen här!

 

Alfons med styrkesäcken

Alfons har varit med om något helt fantastiskt! Han har gjort något alldeles speciellt och stort! Han är så stolt och berättar för pappa om alltihop!

Alfons är kung i sitt eget land, i Egenlandet. Eftersom Alfons är kung måste han klara av massor av stora saker. Han måste stoppa krigen, katastroferna, se till att folket i Egenlandet mår bra.
Han måste se till att allt som lurar bakom hörnet, att alla faror kan undvikas. Det är ett tufft jobb Alfons har. Men han är lugn. Han har ju sin styrkesäck!

I styrkesäcken har Alfons en massa nödvändiga ting.

eld och vatten…det är ficklampa och sprejflaska
guld och juveler…det är bästa spelkulorna
bröd och vapen…det är bulle och knallpulver

Dessutom har han en ros och lite andra saker. Men framför allt har han en kungakrona! Så det finns inget som kan skrämma Alfons.
Egenfolket har dock skickat ut spejare för att ha koll på vad Alfons pysslar med. Något har nämligen hänt i Egenlandets kungarike. Det har blivit torka, inget vatten finns någonstans. Allting är alldeles torrt. Alla lider och gråter. I den här delen av landet har folket börjat svälta…och någon hjälp finns inte.
Då kommer någon på! Kungen! Varför struntar Kungen i sitt eget folk?
Egenfolket bestämmer att störta Kungen! Alfons är alldeles ovetande om vad som pågår, där han sitter med sin styrkesäck och precis ska ta för sig av den goda bullen.
Men…plötsligt känner han en märklig doft. Han ser rök…ojojoj! Alfons tar fram sprejflaskan, för det är ju det enda vatten han har, och sprejar för allt i världen på elden som härjar. Men vattnet tar inte slut. Det bara fortsätter att räcka. Han släcker elden och blir nöjd med sin bedrift. Han sätter sig ner för att äta sin bulle…men då ser han att några av Egenfolket är på väg bort med den.

”Vi ville bara ha nåt å äta”, piper de ynkligt, ”alla hungrar… Vi behöver mat, mat!”

Alfons säger att de ska dela på bullen. Här ska ingen gå hungrig! Och precis som med sprejflaskan, så tar bullen aldrig slut. Hur många bullsmulor han än delar ut, är bullen hela tiden lika stor!
Alfons får veta av folket att de är missnöjda med hans insats som Kung i deras rike. Alfons skäms och vill råda bot. Han följer med dem till deras del av landet. Men de är lite oroliga för hur Alfons ska bemötas, när de kommer fram. Men de finner ett sätt!

Den 25:e Alfonsboken lämnar ingen oberörd. Det är en saga, en fantasi, en dröm eller är det verklighet? Det är hur som helst en fin berättelse, om en Alfons i lite ny skrud.

Alfons är en del av det svenska kulturarvet, tycker jag. Han finns liksom där, jämt. Man har läst böckerna, sett filmer på tv. Han är en vardagshjälte på fler sätt. En kille som låter det vara okej med det mesta. Att allt är bra, på något sätt.

Gunilla Bergström säger att den här boken är en hyllning till det som finns inom oss. Det pågår så mycket utanför oss själva, utanför själen. Hon menar att man måste se till sitt inre och inte glömma bort det sinnliga. Hon säger att hon aldrig slutar leta efter konkreta bevis på att vi har någonting inom oss, någonting stort. Gunilla Bergström säger att själen är tankarna, känslorna, idéerna. Våra drömmar. Ungarnas påhitt och fantasier. Hon har försökt att på en vardaglig och realistisk nivå få ner att vi har någonting inom oss. Något mer!

Den 25:e Alfonsboken är en av de bästa Alfonsböckerna, enligt mig. Den är saga och verklighet, allt i ett. Öppen för tolkningar och ett betraktande som kanske kan kopplas till den värld vi lever i.
Jag drar även paralleller till den fina berättelsen ”Till vildingarnas land”. Det finns mycket mer att säga om den här boken, läs den gärna!

Alfons med styrkesäcken
Författare och illustratör: Gunilla Bergström
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67547-4
Köp: Jämför priser

Mera miner med Alfons

Bergström, G - Mera miner med Alfons - 29669626Alfons är ingen platt liten kille som bilden i början av boken visar. Han har många olika sidor och ser ut på olika sätt beroende på hur han känner sig just för tillfället. Han kan vara ledsen, det ser man på honom. Vi vet inte varför han kanske är ledsen men ledsen, det är man ibland. Det är inte alltid Alfons är ledsen heller förstås. Han kan vara nöjd, glad, uppmärksam, ointresserad, arg, hemlighetsfull…ja Alfons är inte alls någon platt figur utan en mångsidig kille med många känslor.
I den här boken finns korta stycken om Alfons olika sinnesstämningar och jag gillar den. Den visar att man är olika vid olika tillfällen. Att man inte alltid är glad eller ledsen. Och att man får vara ledsen, arg, glad. Allt får man vara! Vilken tur!


Alfons är inte den platta killen som syns på bilden, han har flera sidor!

Det känns som om den här boken är lite djupare än vad man först tänker vid första anblick. Ja…den har mycket i sig att fundera över! Som små dikter är de korta texterna på varje uppslag, och jättefina bilder är det ju också. En fin liten Alfonsbok!

Mera miner med Alfons
Författare och illustratör: Gunilla Bergström
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 26
ISBN: 978-91-29-66962-6
Köp: Jämför priser