Snövit

En klassiker av bröderna Grimm. När jag sätter mig för en sagostund med mina barn på fem och nio år så inser jag plötsligt att de inte kan sagan om Snövit. De har faktiskt inte sett Disneyversionen eller hört den traditionella. Jag hade själv Disneyfilmen i minnet så bröderna Grimms slut blev något av en överraskning.

Bilderna är vackra. Man får känslan av att hålla i ett konstverk. Tyngden i det stora formatet upplevs som rejäl och redan innan jag börjat läsa för barnen så känns det som riktig sagobok, sådär som sagoböcker ska kännas, magiska.

Snövit är en vacker flicka med hår svart som ebenholts, läppar röda som blod och hy vit som snö. Hennes mor dör vid hennes födsel och pappa konungen gifter snart om sig med en elak men mycket vacker kvinna. Styvmodern har en magisk spegel där hon ofta frågar vem som vackrast i landet är och spegeln, som alltid talar sanning brukar säga drottningen. Men när Snövit är sju år så säger spegeln flickans namn. Styvmodern avskyr Snövit för hennes skönhet. Hon låter en jägare ta med sig flickan ut i skogen för att döda henne men jägaren låter henne fly. Som ni säkert redan vet så hamnar Snövit hos de sju dvärgarna.

Treenigheten som är vanlig i dessa gamla sagor finns även här. När styvmodern får veta att Snövit lever så klär hon ut sig till en gammal kvinna och beger sig till stugan där Snövit är ensam om dagarna medan dvärgarna arbetar i gruvan. Tre gånger om försöker hon döda Snövit och den sista gången lyckas hon med ett förgiftat äpple

En hemsk saga? Ja, bröderna Grimms sagor är oftast väldigt grymma. Det är väl Disney som gjort dem mer barnvänliga.

Men även om grymheten finns här i Snövit så är sagan trots allt lite ytlig. Snövit blir dödad för att hon är väldigt vacker och hon kommer till liv just av den orsaken också. Mycket mera om hennes personlighet vet man inte. Ett annat irritationsmoment, som framförallt min kritiker till nioåring störde sig på var flickans ålder. Snövit  är bara sju år och hon verkar inte åldras, vare sig i text eller i bild, trots att åren går då hon ligger i kistan. Hon är alltså bara ett barn då hon vaknar till och vill gifta sig med prinsen.

Sedan finns en mycket vacker bild på när Snövit äter ett äpple där det står i texten att äpplet var delat till hälften fastän det ser ut att vara helt i bild. Fler störande saker som inte samverkar mellan text och bild är då man ser Snövit ligga på marken utanför stugan och det står i texten:

När dvärgarna kom hem fann de Snövit helt livlös på golvet.

Jag tycker inte om sådana missar. Även om bilderna ibland är surrealistiska och mycket vackra att titta på så vill jag att bild och text ska hänga ihop. Men om vi bortser från detta så är detta en traditionell saga som min femåring satt helt tyst och lyssnade till, vilket jag måste säga, ger boken högt betyg trots kritiken från mig och min nioåring. Eller så blev han bara fascinerade av min hemska föreställda röst då jag gång på gång under läsningen sade:

Spegel, spegel på väggen där. Säg mig vem som vackrast i landet är.

Hmm…måste smått erkänna att det emellanåt är roligt att läsa en riktigt grym saga bland alla gulliga och pedagogiska barnböcker. Men den absolut stora behållningen med boken är fransmannen Benjamin Lacombes vackra bilder som gör denna saga nästan drömlik.


Snövit
Författare: Jacob & Wilhelm Grimm
Illustratör: Benjamin Lacombe
Förlag: raben&sjögren
Utgivning: 201209
Antal sidor 48
ISBN: 9789129684964
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

 

 

 

Und natürlich: Bröderna Grimm… och lite genus

När det nu är tyskspråkigt tema på Bokmässan får vi ju inte glömma de största kändisarna: bröderna Grimm.

Söndagens bokmässa började jag därför med att lyssna på en riktigt grym saga. Vid Barnens Torg mötte oss nämligen Andrea Räder, som sammanställt boken Bröderna Grimms sagovärld, och Annicka Rockström, som skulle bjuda på sagoläsning.

Annicka Rockström och Andrea Räder

Andrea Räder berättade om de två bröderna, som var språkforskare, men som vi ju också vet, sagosamlare. Det kan vara svårt att förstå vilket stort arbete de gjorde, men bröderna Grimm grävde djupt inne i bibliotek och de lyssnade på alla de sagor och sägner som de hörde runt omkring sig. Deras gedigna arbete ledde till att över 200 sagor samlades in och kunde publiceras.

Men samtidigt som vi inte får glömma bröderna Grimm, finns det några andra som v inte får glömma. Jag vill nämligen skriva om en annan intressant sak, som Andrea Räder berättade. När bröderna Grimm skulle samla in de muntliga sagorna hade de en mycket värdefull källa. Granne med bröderna Grimm bodde en familj med sex döttrar och de var fenomenala berättare. Den äldsta hette  Mimmi och var 17 år då bröderna Grimm började samla in hennes berättelser.

Kvinnor har ofta burit rollen som traditionsöverförare och sagoberättande måste ju vara ett ypperligt exempel på det. Kvinnor har berättat för sina barn, som växer upp och blir mammor berättar för sina barn. Man kan ju tycka att alla dessa mödrar skulle få lite credit för den sagotradition som finns bevarad, men de har de ju inte riktigt fått. Så vi kan väl skicka ett postumt tack till Mimmi och hennes systrar (såväl genetiska som samhälleliga)?

Många av bröderna Grimms sagor är grymma och precis som många andra traditionella sagor har de ett sedelärande inslag. Men de gör intryck och det är något speciellt med de här berättelserna som vi vet färdats genom så många generationer.

Så tack alla historiens mödrar!

 

Helena Ferry här på Barnboksprat har tidigare recenserat illustratören Katalin Szegedis vackra version av Rapunzel.


Refererad bok:

Bröderna Grimms sagovärld
Redaktör: Andrea Räder
Illustratörer: Jan Lööf, Andrea Räder, Eva Eriksson, Magda Korotynska
Förlag: Bonnier Carlsen (2008)
Antal sidor: 175
ISBN: 9789163824357
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

 

 

Rapunzel

RapunzelVilken är den vackraste bilderboken? Rapunzel med illustrationer av Katalin Szegedi är prisbelönt för sin skönhet och det är inte svårt att förstå varför. Boken är full av bilder man kan studera hur länge som helst. Vid en första anblick såg jag att målningarna var vackra. När jag tittade lite noggrannare slog det mig att vissa delar ser fantastiskt verklighetstrogna ut. Szegedi gör nämligen collage och infogar riktiga ärtor, kryddor, spets och allt möjligt annat i sina bilder. Det tillför något alldeles extra och gör att jag har svårt att se mig mätt på bilderna.

Bilder säger ju mer än tusen ord, så det är bäst att jag visar några exempel. Bilderna är lånade från härifrån med tillåtelse, klicka för att se dem lite större:

Rapunzel

Rapunzel

Rapunzel

Och i vanlig ordning visar jag också ett uppslag jag fotat:

Rapunzel

Själva berättelsen är den klassiska sagan om Rapunzel – ni vet, hon med det långa håret som prinsen klättrar upp för? – i nyöversättning av Maud Mangold. Trots att jag fått i mig en hel del Grimm under uppväxten är det inte en av dem jag minns bäst, faktum är att jag inte varit säker på vem Rapunzel är när namnet dykt upp under senare år. Men nu vet jag, alltså! Jag passade på att jämföra berättelsen med den i en Grimm-samling jag såg på stan och kunde förvissa mig om att det är samma saga, bara som sagt i ny översättning.

Mer vackra bilder finns på Katalin Szegedis blogg (skriven på ungerska), från Rapunzel och annat.


Rapunzel
Författare: Bröderna Grimm
Illustratör: Katalin Szegedi
Översättare: Maud Mangold
Förlag: Felis Förlag
Antal sidor: 42
ISBN: 9789197830805
Köp: hos Felis Förlag eller Bokus