Inlägg med etiketten "favoriter"

Sverige har en mycket bra ungdomsbok att se fram emot. I maj kommer nämligen den svenska utgåvan av Melina Marchettas underbara Jellicoe Road på förlaget X-publishing. Katarina Kuick arbetar just nu med översättningen och bloggar om det, vilket är intressant läsning.

Taylor Markham är 17 år och bor på en internatskola på Jellicoe Road. För 6 år sedan blev hon dumpad i trakten av sin struliga mamma, som hon inte sett till sedan dess. Nu är hon en högst motvillig ledare av sitt elevhem, som är mitt uppe i ett territoriekrig mellan internatskoleelever, ungdomarna i staden och de unga kadetterna som härbärgerar i området – helt enligt traditionerna. Den enda människa Taylor riktigt bryr sig om är Hannah, som bor i ett hus vid floden och hjälper eleverna med lite av varje. När Hannah plötsligt är spårlöst försvunnen inser Taylor att hennes liv omgärdas av frågetecken. Långsamt börjar frågetecknen rätas ut och det visar sig så småningom att Taylor inte är lika ensam i världen som hon tror att hon är.

Jellicoe Road är medryckande läsning och ett riktigt bra exempel på en bok med hemligheter som avslöjas lite i taget. Det är spännande och mysigt, sorgligt och vackert och alldeles, alldeles underbart. Språket lyckas vara både vackert och rappt och karaktärerna vältecknade. Jag tänkte mycket på Hungerspelen i början eftersom Taylor Markham påminner en del om Katniss Everdeen. Båda är riktigt skärpta personer som motvilligt tar på sig en roll, coolt och beräknande, och båda befinner sig i någon sorts krig. Lyckligtvis för Taylor Markham är hennes krig ändå förhållandevis fredligt jämfört med Katniss Everdeens.

Så här börjar boken:

    My father took one hundred and thirty-two minutes to die.
    I counted.
    It happened on the Jellicoe Road. The prettiest road I’d ever seen, where trees made breezy canopies like a tunnel to Shangri-la. W were going to the ocean, hundreds of miles away, because I wanted to see the ocean and my father said that it was about the four of us made that journey. I remember asking, ”What’s the difference between a trip and a journey?”, and my father said, ”Narnie, my love, when we get there, you’ll understand,” and that was the last thing he ever said.
    We heard her almost straightaway. In the other car, wedged into ours so deep that you couldn’t tell where one began and the other ended. She told us her name was Tate and then she squeezed through the glass and the steel and climbed over her own dead – just to be with Webb and me; to give us her hand so we could clutch it with all our might. And then a kid called Fitz came riding by on a stolen bike and saved our lives.
    Someone asked us later, ”Didn’t you wonder why no one came across you sooner?”
    Did I wonder?
    When you see your parents zipped up in black body bags on the Jellicoe Road like they’re some kind of garbage, don’t you know?
    Wonder dies.

Början kan vara lite förvirrande, faktiskt. När jag läste försökte jag koppla ihop personen i de vanliga kapitlen (som skulle visa sig vara Taylor) med någon i de kursiverade styckena. Det var ett väldans huvudbry som inte ledde någonvart. Det är helt olika personer, okej?


Jellicoe Road
Författare: Melina Marchetta
ISBN: 9780061431852 (på engelska)
Förlag: kommer på svenska X-publishing i maj 2012
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris (på engelska)

Print Friendly

Det känns som att jag är sist i bloggvärlden med att konstatera att jo, Hungerspelen är verkligen precis sådär bra, välskriven och galet spännande som alla säger. Saken är den att jag var inte ett dugg sugen på att läsa den. ”Dokusåpa, vinnaren är den som överlever” tyckte jag väl lät… sådär. Lite hjärndött, meningslöst, liksom. Men det här är så mycket mer och genomförandet är så bra att… ja, man bara wow! Så det är bara att rikta ett stort, fett tack till Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo för att de ”tvingade” mig att läsa den inför skrivarkursen jag deltog i för ett par månader sedan.

Sedan dess har jag även hunnit ge boken till min mor i julklapp. Hon såg ut att vara ungefär lika skeptisk som jag var, men jag blev inte ett dugg förvånad när hon nyligen ringde mig och sa att den var väääldigt spännande.

Vet ni vad det bästa är? Att det är en trilogi! Jag har mer kvar att läsa om Katniss Everdeen!

Jag ger mig inte in på några detaljerade handlingsbeskrivningar nu, det funkade ju ändå inte på mig. Läs den, helt enkelt. Däremot måste jag bara få ta upp det här med Peeta. Jag förstod först efter att jag läst färdigt att det är meningen att man ska hålla på honom. Att man ska tycka att han är så fin, eller nåt. Jag tänkte inte alls så. Jag hade hela tiden intrycket av att Katniss inte riktigt gillade honom och därför höll jag aldrig några tummar för att de skulle bli ihop.

Ja, ni hör ju. Det handlar definitivt om en massa mer saker än om att dokusåpadeltagare i en dystopisk framtid ska försöka överleva själva och ha ihjäl de övriga ute i ödemarken. Kärlek och sånt. Bland annat.


Hungerspelen
Författare: Suzanne Collins
Förlag: Bonnier Carlsen (2008) / Månpocket (2009)
ISBN: 9789170016981
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Print Friendly



Fjortonåriga Torvi har bott mer än halva sitt liv i Sverige med sin mamma. Barndomsminnena från Island, när hela familjen var tillsammans, är suddiga. Nu ska han åka dit alldeles själv och gå på sin pappas begravning.

Hur sörjer man en pappa som man egentligen förlorat för länge sedan? En pappa som lovade att komma, som fick Torvi och mamma att hoppas, men som svek. En pappa som gjort en så arg, så ledsen, så besviken. En pappa man ändå så gärna ville träffa igen.

Mötet med Island och släktingarna blir en resa genom dunkla minnen såväl som ett utforskande av både Torvis tonårsidentitet och av pappan, vars bild sakta träder fram tydligare. Kanske finns en väg till försoning och förståelse.

I den tysta minuten mellan är baske mig det finaste jag läst i år. Berättelsen tar ett stadigt tag om hjärtat och det stämningsskapande språket målar så vackra bilder både av Island och trasiga själar. Därför får den många hjärtan av mig.


I den tysta minuten mellan
Författare: Viveka Sjögren
Förlag: Kabusa böcker (2011)
ISBN: 9789173551663
Antal sidor: 180
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Print Friendly

Vid Hishigaharas 29:e kvarter finns en stor mur och innanför muren tornar en stor skog upp sig. Det berättas en legend om en vindgud som kom till staden och som röjde runt för att sedan stanna kvar och en stor skog växte upp under vindgudens bevakande blick.  Det går rykten om att andar och spöken vistas i skogen. Men den första varelsen som möter oss är en cynisk tupp i kostym som somnat i en trälåda i en gammal stuga med en kamin i mitten. Sedan möter vi Soichi, som luktar människa enligt tuppen, och som samlar poängstämplar då han hjälper andra varelser. Lilje luktar inte människa, trots att hon är ganska lik en.Vi träffar på andar och en hel del mystik. Alla lever de i utkanten och alla vill de betyda något för någon.

Hisae Iwaokas sätt att teckna samt att skapa alternativa världar mitt i verkligheten är väldigt förtjusande. Det är melankoliskt och läskigt samtidigt som det är såväl vackert som charmigt. Det är helt enkelt en härlig manga och jag ser fram emot att få läsa del 2.

 

 

Innanför murarna är djur förmänskligade

De japanska "ljudeffekterna" står kvar i den svenska översättning och smälter in i bildspråket

Det här är inte en berättelse för de allra yngsta, men däremot passar den fint till såväl ungdomar som vuxna.


Aomanjuskogen 1
Författare och illustratör: Hisae Iwaoka
Svensk text: Magnus Johansson
Förlag: Ordbilder (2011)
Antal sidor: 208
ISBN: 9789185269259
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs (OBS provläsningen börjar sist i boken, så om du inte vill veta hur boken slutar ska du inte titta)

Print Friendly

De busiga lammen Blossom och Rocky nöjer sig inte med att beta på ängen. De vill upp till ängen på berget, där gräset ser grönare ut. Fårhunden Murphy känner väl till Blossom och Rockys djärva och vårdslösa bakgrund. Han vet vilka faror som kan drabba lammen om de beger sig iväg, t ex fallande stenar, vattenfall, syjuntor som vill ha ull (!), turister och vargar. Därför stoppar Murphy lammens rymningsförsök gång på gång. Men skam den som ger sig…

Lamm på rymmen är en gullig, rolig och lite småknäpp bok. Lammen är fantastiskt söta och uttrycksfulla och akvarellbakgrunderna är härliga. Texten är nästan lite sketchartat skriven och den är riktigt rolig, särskilt för oss vuxna. Historien och illustrationerna är lite ”out of the box” vilket gör boken  extra underhållande och intressant. Den kommer hålla för många sagostunder framöver.

Murphy kände till ett och annat om lammen

Lammen träffar på vargen


Lamm på rymmen
Författare & Illustratör: Chris Monroe
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 40
ISBN:  9789129679052
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Print Friendly

Hur är det att jaga tjuvar, att vakta på en flygplats eller att valla renar? Om man tänker efter finns det en hel del arbeten som hundar är fenomenala på att utföra och det berättar bland andra polishunden Bella, servicehunden Loranga och narkotikasökhunden Beppe om.

Eller egentligen är det människorna Ulrika Nultys text och Jens Ahlboms bilder som berättar. Men deras porträtt av hundarna är väldigt roliga och personliga. Det är en bok där hundarna får plats istället för deras förare och den lite annorlunda idén är utmärkt. Det är verkligen härligt att höra hundarnas berättelser. Oftast berättas de med glädje, men det finns också allvar i berättelserna. Som när ”Vakthunden”, som inte ens har något riktigt namn, berättar med vemod om de ensamma nätterna och längtan efter sällskap och en varm filt under nattvandringarna på flygplatsen som hen vaktar.

Hundar som jobbar ligger någonstans på gränsen mellan fakta- och sagobok. Med hjälp av hundarnas ”röster” försvinner den pedagogiska tonen från berättandet, men det är ändå en bok som man kan lära sig mycket av. Vi får veta en del om vad hundarnas jobb går ut på, men även spännande exempel på vad som kan hända, till exempel att ledarhunden Desmond får följa med in på apoteket trots att hundar inte får vara där egentligen eller att skådespelarhunden Bon Jiver fick spela basket i en film.

Det är en ganska bra bok sedd ur ett genusperspektiv. Det är till exempel en kvinna som är jägare och det är jämn fördelning mellan antalet hon- och hanhundar samt deras uppgifter. Flera av hundarna skulle även kunna vara såväl honor som hanar då deras namn inte är helt könsspecifika och berättandet sker i jag-form.

Hundar som jobbar blev snabbt en favorit för mitt yngsta barn (4,5år) och hans absoluta favorithund är Cheri, den lilla chihuhuan som jobbar med att … ja, vad jobbar hen med egentligen?


Hundar som jobbar
Författare: Ulrika Nulty
Illustratör: Jens Ahlbom
Förlag: Alfabeta (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789150112634
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Print Friendly

Kim, Bella och Momo är 14 år gamla och klamrar sig fast vid barndomen. De håller sig mest för sig själva och ägnar sig åt sina gamla vanliga barnsliga lekar i ett försök att fly från de svällande nya formerna som får pojkarna i klassen att se på dem med nya blickar. Och pojkarna nöjer sig inte med att se, de tvingar sig på flickorna, de tar på dem och slänger hemska ord efter dem.

Så växer det upp en märklig blomma i Bellas växthus. Det är tydligt från första stund att det är någonting magiskt över den. Så provar flickorna en sen kväll att dricka dess söta nektar och upptäcker att den förvandlar dem till pojkar för resten av natten. De ger sig ut på stan där pojkarnas blickar äntligen är neutrala. De börjar umgås med dem på lika villkor. Kim blir helt fast och får svårare och svårare att acceptera att hon ska leva som kvinna. Hon fortsätter att dricka blommans nektar långt efter att Bella och Momo slutat, långt efter att blomman slokar av påfrestningen, långt efter att vännerna bett henne sluta. Hon är fast, hon vill vara pojke och hon vill bli sedd av den småkriminelle Tony, som låtit henne bli hans högra hand som pojke men som ser på henne med avsmak när han ser henne som flicka. Men blomman kommer inte att leva för alltid och nätterna med Tony tar henne längre och längre bort från sitt liv som snäll flicka.

Det är inte någon vacker bild av pojkar och flickor som Schiefauer målar upp i denna magiska bok, men det är inte fråga om en normaliserande stereotypisk berättelse, utan mer som en saga om ett intressant experiment som kräver att könsrollerna spetsas till. Boken fångade mig omedelbart. Jag läste den under en enda kväll; jag började medan Ava tittade på film och drack välling, fortsatte under den extremt långa läggningen (jag försöker lära henne att somna utan att jag också sover och då måste jag läsa något bra för att hålla mig vaken…) tills det blivit för mörkt och läste den sista snutten efter att hon somnat. Schiefauer målar vackert med språket och bygger effektivt upp spänning och stämning i sina scener. Boken vävde in mig i sin magiskt skimrande, mörka värld och jag ville inte gå därifrån förrän jag läst klart.

Ett extra plus för att omslaget är så snyggt! Mycket snyggare i verkligheten än på bild!

Jag kan även rekommendera Jessica Schiefauers debutbok Om du var jag, som jag har läst tidigare.


Pojkarna
Författare: Jessica Schiefauer
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Antal sidor: 188
ISBN: 9789163868665
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
Fler recensioner: Apple, dear? | Amelies boktips | Have you read this one? | Books and strawberries

Print Friendly

Varför gråter pappan? är en ”känslodeckare” om Alvdis och Hamsa som får syn på en pappa som sitter på en bänk och gråter. Varför är han ledsen? Fantasin skenar iväg med barnen och när de ger förslag får man samtidigt en liten inblick i deras egna liv.

Duon Kristina Murray Brodin (författare) och Bettina Johansson (illustratör) har gjort fina böcker förut (Tyranno, Maskerad och Världens mamma och en katt), men det här är den första som ges ut på Olika förlag. Jag hoppas att de fortsätter jobba ihop, för de blir bara bättre och bättre. Text och bild samarbetar perfekt i ”Varför gråter pappan?”. De normbrytande detaljerna, som är ett signum för böcker både från skaparduon och från Olika förlag, kommer till stor del fram i bilderna. När det i texten står att Alvdis mamma ville vara ifred lämnas det åt texten att visa att hon var upptagen med att meka med bilen. Och när Alvdis säger att hen tappat sin dinosaurie visar bilden att det hände när hon åkte bakpå motorcykeln med mamma. Jag tog först för givet att Alvdis är tjej och Hamsa kille, men vid närmare eftertanke framgår det faktiskt inte. Och det är skönt, tycker jag.


Ett uppslag ur Varför gråter pappan?, klicka för större.

Sa jag att jag älskar Bettina Johanssons bilder? Det gör jag!

Som vegan uppskattar jag lite extra att ett av de normbrytande inslagen faktiskt handlar om mat:

- Pappan kanske är hungrig, säger Hamsa. För att maten är slut.
- Ja, han kanske vill ha falafel, säger Alvdis. Eller makaroner med ketchup.

Falafel, inte köttbullar! Och det passar så perfekt nu när min dotter äntligen har börjat tycka om falafel efter att ha vägrat smaka hur länge som helst. Kanske är det kanske rentav boken som inspirerat henne? Boken gick för övrigt hem hos oss båda, hon lyssnade väldigt koncentrerat när jag läste den för henne. Jag läser den gärna många gånger!


Varför gråter pappan?
Författare: Kristina Murray Brodin
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Olika förlag (2011)
Antal sidor: 36
ISBN: 9789185845583
Smakprov: hos provläs.se
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Print Friendly

Stina Wirsén gör oss inte besvikna! De senaste böckerna i Vem-serien är roliga, mysiga och tar upp intressanta ämnen.

Vems bebis?
När katten var liten blev han adopterad av sina föräldrar. Nu är katten stor och kattens mamma är alldeles tjock om magen. Efter en lång väntan kommer kattens mamma och pappa hem från sjukhuset med kattens nya lillebror. Men vem ska ha bebisen egentligen?

Wirsén berättar bra och lättförståeligt om adoption och lite om hur det är att få syskon. Det är roligt att äntligen få lära känna kattens föräldrar. Sedan avslöjas det även varför den stora rosa nallen kallas för nallegrisen (läs själva så får ni se).

Vem städar inte?
Nallen vaknar upp till en underbar inte-dagis-dag. Men till hennes bestörtning visar det sig vara städdag! Hela familjen ska hjälpas åt att städa men nallen glömmer bort sig när hon ska städa sitt rum.

Denna väldigt vardagsnära bok är full av humor och igenkänning. Det känns modernt och jämställt att pappan har förkläde och blir arg på mamman när hon inte dammat tillräckligt bra. Alla ska hjälpa till. Boken visar även att föräldrar inte alltid är perfekta – något som nog många barn tycker är bra och roligt att se.

Katten undrar vem som ska ha bebisen egentligen?

Nallens mamma har dammat dåligt tycker nallens pappa

Jag upplever att Vem-böckerna växer lite med barnen. Till skillnad från de tidiga böckerna som Vem blöder? och Vem är arg? så består de nyare böckerna inte längre av fåordsmeningar utan av mer text och riktiga resonemang. Ämnen som döden, sova över, städning och adoption känns helt klart relevanta för min 3,5-åring. Ämnena kanske är lite för abstrakta för ettåringarna, men för dem passar å andra sidan de tidiga Vem-böckerna perfekt.

Ni har väl inte missat att Vem?-filmen har släppts på DVD?


Vems bebis?
Författare & Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163869457
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Vem städar inte?
Författare & Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163869440
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Print Friendly

ABC- och 1-2-3-böcker kan lätt bli ganska träiga och upprepande i sin strävan att vara så pedagogiska som möjligt. Sarah Sheppard som tidigare skrivit de populära dinosaurieböckerna Massor av dinosaurier och Varning för köttgänget har antagit utmaningen att göra pedagogiska och roliga böcker och det lyckas hon med.

Dino 1-2-3 är den lite enklare av böckerna. Vi får till en början möta fyra zalambdalestes (råttdjur) som levde på dinosaurietiden. De konstaterar att det är en bra dag på jorden eftersom de ser 0 dinosaurier. På de följande uppslagen kommer dinosaurie för dinosaurie och ansluter sig till samlingen så att man kan räkna hur många dinos som syns. Varje ny dinosaurie introduceras med namn, utseende och matvanor. Råttorna slänger sig med småfyndiga kommentarer (ibland nästan riktade direkt till den vuxna verkar det som).

Dino 1-2-3 är ett roligt sätt att träna siffror och att räkna. Trots att boken är ganska upprepande så blir den aldrig ointressant eftersom man får lära sig fakta om dinosaurierna och läsa roliga pratbubblor. Dessutom får man som vuxen en utmaning i att försöka uttala dinosauriernas (ofta latinska) namn. Eller vad sägs om Coelophysis och Pachycephalosaurus?

Dino ABC är mer faktaspäckad och vänder sig kanske till något äldre barn än 1-2-3. På varje bokstav får vi lära oss mer om en specifik art eller mer allmänna dinofakta om t ex meteoriter och fossil. Texten är både lärorik och rolig och dinosaurierna delar med sig av fyndiga kommentarer i form av pratbubblor.

Dino ABC har även mycket för oss vuxna att erbjuda i form av de senaste upptäckterna. Det har tillkommit många dinosaurier sedan 10-15 år tillbaka i tiden och det känns kul att kunna hänga med. Men gamla favoriter som Triceratops, Stegosaurus och Tyrannosaurus Rex finns givetvis med.

Många av arterna har riktiga tungvrickarnamn och det är imponerande hur snabbt barnen lär sig uttala de svåra orden.

Sarah Sheppards dino-böcker är färgglada, roliga och tillräckligt mångsidiga för att bli storfavorit här hemma.


Dino 1-2-3
Författare & Illustratör: Sarah Sheppard
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163868429
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Dino ABC
Författare & Illustratör: Sarah Sheppard
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163868429
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Print Friendly

Senaste kommentarerna

Helena Ferry om Välkommen hem och att låna e-böcker
Carolina om Nyfikna öron
Malin Molinder om Nyfikna öron
Sara Victorin om Nyfikna öron
Sofia nilsson om Nyfikna öron


Barnboksprat var en av fem nominerade!

Sök på Barnboksprat

Följ bloggen

RSS-flöden
Inlägg
Kommentarer

Bokbloggar.nu

Följ oss på Twitter

Barnboksprat på Facebook

Andra barnboksbloggar

Författarbloggar