Timmy sitter ensam på sitt rum. Ja, det är inte bara på rummet han är ensam för trots att hans pappa och mamma är hemma så är de ändå inte riktigt där. Mamma tittar på sjuka djur på TV och pappa bygger modelljärnväg som Timmy inte får vara med på. Inte ens när Timmy upptäcker någonting riktigt märkligt bakom sin vägg verkar pappa och mamma bry sig.
När det visar sig att det har bildats en tunnel i Timmys vägg kan han bara inte låta bli att klättra in, även om det verkar riktigt läskigt. Men på andra sidan är det verkligen ruskigt. En ödslig stuga, ser han, och en gubbe som står och häller upp något kletigt och rött i burkar. Timmy vänder tillbaka genom tunneln. Men han är fortfarande nyfiken och nästa dag tar han med sig sitt mjukisdjur Råttis och tar sig igenom tunneln igen. Men vad är det för några som lunkar omkring i den här världen? Hjälp, några björnlika varelser kommer rakt emot honom! Timmy flyr tillbaka in i tunneln och kan andas ut på sin sida av väggen. Men var är Råttis? Timmy måste ha tappat honom på andra sidan!
Världen som Timmy upptäcker är riktigt fascinerande. Hemma är Timmy ensam och har tråkigt, men vilka möjligheter finns det i den nya världen som han hittat? Samtidigt som Timmy tycker att den är jätteläskig, kan han inte låta bli att dras till den. Hela boken, med sina mörka bilder, lite vampyraktiga karaktärsstil, den ärgade bakgrunden, textens melankoli och så förstås handlingen, andas väldigt mycket utanförskap och vilja att helt oväntat hitta värme. Om stilen EMO skulle gå att sätta på en bilderbok för barn har vi en självklar kandidat här. Bokens skapare, Lina Blixt, som även är serietecknare och konstnär ger oss en annorlunda och mörk, men ändå varm barnbok med en helt alternativ stil. Den här boken blev en av mina favoriter nästan direkt. Den enda nackdelen med den är att den tar slut lite för snabbt, jag så gärna skulle vilja läsa mer om de här dubbelvärldarna. Så snälla Lina Blixt, kom med en uppföljare!
|
|
Ibland är jag nästan rädd att öppna en bok för att förväntningarna är så höga och risken för besvikelse är stor. I det här fallet hade jag inte behövt oroa mig! Efter att ha läst Babo pekar, uppföljare till underbara Lalo trummar och Binta dansar, är jag alldeles varm inombords, ja, smått förälskad faktiskt! Bilderna i de tidigare böckerna är härliga, men här är de fullkomligt fantastiska med en klockren kombination av charmig enkelhet och fantasifull detaljrikedom. Det finns hur mycket som helst att upptäcka!
Den här gången ger sig Aisha ut på skogspromenad med Babo i vagnen och hunden och hönan i släptåg. De plockar blåbär och ser en massa fina djur – fast somliga är lite otäcka. De rusar hem och kramar resten av familjen, för att sedan baka blåbärspaj tillsammans. Mysigt!
Jag har bara hunnit läsa den för Ava (drygt 1½ år gammal) en gång, så det är mitt första intryck jag kan berätta om än så länge och det är alltså mycket gott! Även Ava blev glad när boken kom, hon började genast peka på den och säga “Babi”. Jag vet inte riktigt vad hon menar, men hon brukar säga det varje gång hon får syn på Lalo trummar eller Binta dansar… så hon kände direkt igen stilen i alla fall!
Babo pekar har verkligen förgyllt min dag idag och jag vågar tippa på ny storfavorit!
Jag avslutar med en cliffhanger:

Vad är det de ser? Läs boken!
Nu hoppas jag att Aisha får en egen bok också, så vi har något mer att se fram emot. Och sen kanske mamma, pappa, hunden och hönan?
|
|
Ethan och Cathy är syskon. Deras far har ett värdshus som ligger precis på kanten av en smal klippa. Det är nästan så att huset rasar när som helst. Dessvärre är Ethan och Cathy sjuka och deras far har gått för att hämta doktorn. Dessutom är det ett rasande oväder utanför huset. Fadern har sagt åt dem att inte öppna dörren för någon.
Men det knackar självklart snart på dörren och därute står en frusen sjöman, alldeles blöt, och ber om skydd från ovädret. Cathy tycker synd om sjömannen och de släpper in honom. Han berättar den ena läskiga berättelsen efter den andra för de förtjusta barnen. Om levande tatueringar, sniglar som söker hämnd, förälskelser som dödar, apor som förgiftar, en katt som ser allt och många andra skräckhistorier.
Ethan anar dock oråd mitt i allt historieberättande…det är något som inte stämmer….
Chris Priestley har gjort det igen! Hans kusliga spöklika bok Onkel Montagues spökhistorier fick mig att känna hopp om läskiga böcker för barn igen och nu när jag läst hans nya bok Spökhistorier från det svarta skeppet är jag åter imponerad. Chris Priestley har ett sätt att fånga mig som läsare på ett bra sätt. En berättelse bär fram många andra berättelser, det är snyggt gjort. Jag har läst andra böcker med spökhistorier för barn men inte fastnat alls på samma sätt som för dessa. Jag tror det har mycket att göra med hur man lägger upp berättelsen. Just det att det är en ramberättelse också och inte bara en novellsamling.
Och Priestley får till knorren så himla bra! Även om jag misstänkte hur det skulle sluta.
Berättelserna är väldigt kusliga, precis som i den förra boken. Man dras in i dem och vill bara läsa mer. Språket är väldigt trevligt och jag slås faktiskt av att det inte är typiskt barnboksspråk om det nu finns något sådant. Jag tycker ju absolut att dessa böcker fungerar fint för vuxna också. Som jag.
Illustrationerna är lika bra i denna bok som i den förra, det är samma illustratör; David Roberts. Gillar verkligen tekniken han använder i dessa bilder.
Nu ser jag fram emot fler av Chris Priestleys skräckhistorier, hoppas verkligen att det kommer fler!
Spökhistorier från det svarta skeppet
Författare: Chris Priestley
Illustratör: David Roberts
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 253
ISBN: 978-91-29-67299-2
Köp: Jämför priser
|
|
Visst är det härligt med riktigt bra mysrysare? Det tycker i alla fall jag, så jag är väldigt glad att ha hittat en: Sorgfjäril riktar sig till åldersgruppen 9-12, men jag kan intyga att den funkar fint även om man hunnit bli nästantretti. Själva berättelsen är egentligen inte särskilt unik: Alice flyttar motvilligt till Spanska slottet, ett gammalt kråkslott långt hemifrån och det spökar förstås. Det är stämningen och detaljerna som gör boken till en riktig bladvändare.
Alice har en lillebror som heter Emanuel och är “speciell”. Han ligger efter i utvecklingen jämfört med andra femåringar och ibland kan han få hemska utbrott. Vid andra tillfällen kan han bli helt okontaktbar en stund, mamma säger att han får “tankeglapp”. Men Alice älskar honom mest av allt i hela världen! Hon älskar Leo också, kanskepojkvännen som hon nu har flyttat ifrån. Mamma gillar inte Leo, så Alice ljuger och säger att hon pratar med Sofia när det egentligen är Leo i telefonen.
När det börjar hända konstiga saker i Spanska slottet tänker Alice inte alls på spöken. Hon vet ju att de inte finns. Men vad ska hon tro när Emanuel börjar prata om en flicka som ingen vet vem det är? Alice blir mer och mer övertygad om att Emanuel ser någonting som bara han kan se när han har sina tankeglapp. Till råga på allt är Leo helt säker på att spöken finns, han har nämligen sett ett själv.
Och när Leo och Alice chattar med webbkameran på och Leo frågar vem tjejen bakom Alice är, då blir det riktigt spännande. Det finns ju ingen där… eller?
Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Sorgfjäril är en klassisk spökhistoria kryddad med mycket värme, tack vare framförallt syskonkärleken mellan Alice och Emanuel. Stämningen är tät med mysrys på barnvänlig nivå, mycket spänning men ingen ondska. Som alltid när jag läser något bra tänker jag: “den här måste Ava läsa när hon blir äldre”!
|
|
Hur kan vi veta det vi vet om Sveriges historia? “Hur vet du att det är så?” kan vi höra våra barn fråga. Ja, hur vet vi egentligen att folket på stenåldern använde redskap av sten och att de flyttade ofta?
Att hitta sin historia är inte det allra enklaste. Det vi vet handlar helt enkelt om gissningar, eller berättelser, som vi byggt upp efter att ha hittat delar från forna tider. Var hittar vi då dessa delar som bär på spår från forna tider? Jo, djupt, djupt nere i jorden finns det fullt med gömda ledtrådar.
Detta hjälper författaren, illustratören och arkeologen Mats Vänehem oss att se i Hitta historien. Varje uppslag i boken består av en bild av en tidsepok, från den senaste istiden fram till nutid med stopp vid jägarstenåldern, bondestenåldern, bronsåldern, folkvandringstiden, vikingatiden, medeltiden, stormaktstiden och industrisamhället. Vi får se människor, byggnader, ritualer och föremål. Men vad som är speciellt med Hitta historien är att vi inte bara ser vad som syns i vanliga fall, utan även vad som har gömts undan till en annan tid. Bilderna forsätter nämligen ner under jorden med en genomskärningsbild av marken. På det sättet hjälper Hitta historien oss att bygga upp de där alldeles speciella berättelserna om vår historia. Längst bak i boken finns en kort faktatext om varje tidsepok. Men just eftersom den ligger längst bak hamnar den lite i skymundan.
Detta är verkligen bildernas bok. De berättar dessutom en hel del om hur samhällsstrukturen kan ha sett ut. Den klassiska bilden av en stenåldersman är att han slog ner och drog iväg med den kvinna han ville och att det självklart var han som stod för all jakt. Men är det verkligen så självklart? I Hitta historien är det inte det. Om man tittar lite på barnen i boken kan man hitta många spännande detaljer. Vem som tar hand om dem, före och efter kristendomens intåg, samt hur vi lever med våra barn idag jämfört med förr.
Det går helt enkelt att bygga upp flera historier om vår historia utifrån bilderna. Det blir en lite mystisk känsla genom hela boken. Finns det kanske skatter som vi ännu inte hittat? Vad ryms egentligen under oss och vad kan fynden berätta om människans historia på jorden?

|
|
Kicken har en kusin som snart är två år. Hon vet var bajs kommer ifrån. Ge henne ett gosedjur eller visa en bild på ett djur och hon pekar snabbt ut rumpan på djuret och säger glatt: “Bajs!” Kiss- och bajsåldern är något som bokförlagen tagit fasta på. Det finns en uppsjö med böcker som berör temat och jag har kikat på de flesta. Det finns dem med ljud, de som på ett pedagogiskt sätt hjälper barnet att förstå att bajsa på pottan är bra, de som kanske inte handlar så mycket om bajs utan mer om bajs som ett roligt ord man kan säga hela tiden osv osv. Men jag har hittat en bok om bajs som berättar varför bajs är bra, var det tar vägen och vad man kan ha bajs till. Boken heter “Bajs – det onämnbaras naturhistoria”.
Det va länge sen jag skrattade högt åt en barnbok, men jag kunde inte sluta fnissa. Jag visade min sambo som för första gången blev intresserad av alla dessa böcker jag släpar hem. Jag streckläste den. Det är precis så här jag vill prata om bajs med Kicken! Boken bjuder på en bajsrundtur där olika djurs avföring är avbildad på ett humoristisk sätt. Vi får veta varför alla djur (inkl människor) bajsar: för att göra sig av med skräp som blir över efter att man har ätit. Vi får veta varför vissa djur bajsar torrt medans andra djurs bajs är mer som en soppa och jag älskar förklaringen till varför bajs har en så tråkig färg: när maten vi äter blandas ihop blir färgen brunt, på samma sätt som om man blandar alla färgerna i en färglåda! Kapitlet om varför vissa djur äter bajs tänker jag dock hoppa över delge Kicken på många år, jag vill inte att han ska testa för “så gör ju elefanterna”… I en tid där återvinning är ett hett ämne förklarar boken även att återvinning började långt innan vi människor började sortera glasburkar och papper.
Listan kan göras jättelång på höjdpunkter ur boken och jag tänker inte rada upp dem alla här. Boken har i alla fall gett mig mer kött på benen att förhoppningsvis hantera kommande kiss- och bajsålder på ett avslappnat sätt och utnyttja det till att lära Kicken mer om ämnet i en utvecklingsperiod då det ändå är så intressant!
ps. Själva boken är nog riktad för barn som är äldre än 3-6 år som det brukar vara på böcker med bajstema. Eller inte? Tänk vad imponerade förskolefröknarna kommer bli när barnen letar djurbajs så fort de kommer ut, och dessutom kan berätta vad det innehåller! Jag tycker det är en utmärkt ge-bort-bok till vilken småbarnsförälder som helst, det är så skönt att kunna skratta åt en så här enkel sak. När sen barnet har vuxit ifrån boken passar den nog utmärkt på utedasset på landet istället för de klassiska dassböckerna. ds
Bajs – det onämnbaras naturhistoria
Författare: Nicola Davies
Illustratör: Neal Layton
Förlag: Kabusa Böcker
Antal sidor: 61
ISBN: 9789173550543
Köp: jämför pris här
|
|
Äntligen! Det tog oss ganska exakt nio månader och en vecka innan vi hittade en bok som Kicken har tålamod att läsa två gånger efter varandra. Kanske är det för att boken “Oj, vad stökigt!” låter Kicken vara med och läsa genom att pilla på saker, stänga dörrar och dra i överkast.
Boken är i smidigt format med tuggvänliga sidor och handlar om Kanin som har ett väldigt stökigt rum och han behöver hjälp av läsaren att städa upp. Genom att stänga byrån och städa i garderoben dvs vända på flikar, stoppa ner saker i leksakslådan samt bädda sängen blir rummet städat och både Kanin och läsaren får en stjärna som pris. Jag tycker den är rolig att läsa och Kicken älskar att hjälpa till att städa! Att han precis kommit in i perioden att dörrar är spännande och fingrarna lyder honom hjälper nog till en hel del, men jag tror den är rolig även för yngre barn då teckningarna är väldigt färgglada och illustrationerna fungerar lite som en pekbok också. Jag säger det igen: äntligen har vi en bok att krypa upp i soffan och läsa och mysa med. Eller busa på golvet med.
Oj, vad stökigt!
Författare: Checa Diaz
Illustratör: Checa Diaz
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 14
ISBN: 9789129669947
Köp: jämför pris här
|
|
Nu har Lena Sjöberg kommit med en ny bok! Åh, den är alldeles underbar! Jag har skrivit om hennes bok Hurman flyger drake samt tre andra böcker som hon illustrerat; Hemliga brev, Törnrosa samt Min första världssensation, förut och gillar hennes stil enormt mycket! Så när den här kom blev jag nästan lite knäsvag.
Det är en underbar bilderbok med verser om hur det skulle vara om vi var några andra varelser. Tänk om vi var en hare och en harpalt, som snattar sallad och sniffar sommardofter. Tänk om vi var dinosaurier som åker Dino-taxi och promenerar flera hundra kilometer. Tänk om vi var mygga och knott och badar i någons spott.
Det är en tankelek man kan leka tillsammans med sitt barn. Samtidigt handlar den om kärleken mellan förälder och barn, hur mycket man betyder för varandra. Inte bara att föräldern är viktig för barnet utan också att barnet har mycket att lära sina föräldrar!
Tänk om vi var skräcködlor med horn och långa svansar
Med jättevassa tänder och hud som stenhårt pansar
Vi skulle vråla och se vilda ut och stampa våra fötter
Kött ville vi INTE ha, bara grönsaker och rötter
Vi gick på promenader, flera hundra kilometer
Och jag lärde dig att känna till vad alla arter heter

Tänk om du var kulting och jag en vuxen gris
När jag läser den här boken blir jag alldeles tårögd, jag ryser och darrar lite på rösten om jag läser högt. Verserna är superbra, tokfina och roliga! Illustrationerna älskar jag, Lena Sjöberg är verkligen av mina absoluta favoriter!
Jag har bara lovord att ta till när jag pratar om den här boken, för det är en av de bästa jag läst!
En bok att älska, för att vara lite klyschig. Den är helt underbar!

Underbara illustrationer är det i den här boken!
Tänk om…
Författare och illustratör: Lena Sjöberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 27
ISBN: 978-91-29-67204-6
Köp: Jämför priser
Läs även smakprov här!
|
|
För ett tag sen var jag och barnen på biblioteket. Vi älskade det alla tre och Hugo pratar ofta om att vi ska åka tillbaka. Eftersom det var så bra och lekvänligt där blev det tyvärr ingen tid över för att leta upp några speciella böcker utan det fick bli de jag såg som jag blev nyfiken på helt enkelt. Och vilken skatt det blev sen!
Både jag och Hugo föll pladask för den här bilderboken som helt saknar text. Istället får man följa med de små filurerna på en upptäcktsresa som börjar med några konstiga streck. På nästa uppslag får vi se lite mer av vad som finns runt omkring och så fortsätter de detaljrika bilderna tills vi ser någonting helt annat än vad vi tänkte från början!
Två uppslag senare är vi lite klokare: De svarta strecken hörde ju till en skorsten! Filuren blåser såpbubblor av glädje. Undrar vad sköldpaddan tittar på?
En klurig och fin bok med många detaljer som kan läsas på många sätt. Jag älskar den naturliga interaktionen som blir mellan mig som vuxen och barnen jag “läser” med. Ibland är det jag som pratar mest, ibland någon annan. Vi är alla lika nyfikna på vad som kommer på nästa sida. En riktig bladvändare i bilderboksgenren! Samtidigt tål den absolut att läsas om många gånger eftersom det finns så mycket att upptäcka i varje bild. Och så kan man ju testa att läsa den baklänges också. En riktig favorit hos oss!
Ett uppslag mot slutet av boken, vi kommer just inifrån salongen
På djupet
Författare: Jenny Karlsson
Illustratör:Jenny Karlsson
Förlag: Kabusa böcker
Antal sidor: 20
ISBN: 9789173550734
Köp: Jämför priser
|
|
Jag måste vara kär. Jag har en skön känsla i magen, varm i hjärtat och är lite fnittrig. Visst är det så man känner när man blir kär? Jag sitter i soffan och bläddrar i “Hej Gud! Är du där?” och vill inte riktigt lägga den ifrån mig.
Jag gick ur svenska kyrkan för tio år sedan då jag inte anser mig vara kristen, eller tro på någon annan religion. Trots det vill jag att Kicken ska få bestämma själv och jag ser det lite som min plikt att introducera kristendomen för honom, sen är det hans val att ta ställning när han blir äldre. Jag har alltid tyckt att Barnens bibel i olika versioner är spännande att läsa men känslan jag får är mer av historia och allmänbildning än den där känslan jag tror det är meningen att man ska få. Det är för många namn och invecklade historier och jag har fortfarande som vuxen svårt att få ett sammanhang i berättelserna. Texten finns där men känslan uteblir.
När jag hittade “Hej Gud! Är du där?” hoppades jag att detta skulle vara den bok jag saknade. Jag älskar boken. Den är stor och tung och har till och med ett sånt där fint band som finns i psalmböcker att märka ut var man är. Bilderna är mysiga och fint teckande i färg utan att vara dominerande. Fokuset blir på texterna och bilderna hjälper till att ge en den där härlig känslan.
Boken handlar inte om Adam och Eva, utan om Flickan och Pojken. Texterna är ofta skriva på rim och det finns båda korta böner att använda i vardagen och längre historier om till exempel hur Gud skapade världen. Texterna är uppdaterade till nutida historier som barnen kan känna igen sig i. Till exempel är brödet och fiskarna som Jesus delar kanelbullar och fiskpinnar. Det är historier om att Gud är med även när man har sommarlov och hur enkelt det är att hjälpa Gud att förlåta, till exempel när någon som gjort något dumt säger förlåt. Efter många av texterna finns det en hänvisning till Bibeln om man vill läsa vidare. En av de många favoriterna i denna bok är versen “Vilken tur”:
“Tur att man kan ångra sig”, sa Flickan.
“Ifall man råkar göra något dumt.
Tack, Gud, för att ordet ‘förlåt’ finns.
Livet blir så mycket lättare av det.”
“Ja”, sa Pojken, “visst händer det att man bråkar
Och tycker olika och kanske säger något dumt.
Tänk vilken tur att man kan bli vänner kompis igen -
Det är det bästa”.
Man behöver inte tro på Gud för att ta denna bok till sitt hjärta. Det räcker med att tro på små goda gärningar i vardagen, en vilja att lära sitt barn att vara snäll mot sina kompisar och resten får man helt enkelt på köpet. De två versioner av Barnens bibel jag har sedan tidigare får ge plats åt en ny bok. Gud finns numera även hemma hos oss.
Hej Gud! Är du där?
Författare: Inga-Lina Lindqvist
Illustratör: Dagmar Geisler
Förlag: Libris Förlag
Antal sidor: 248
ISBN: 9789171959942
Köp: Från förlagets hemsida eller jämför pris här
|
|
| Lilla bokhyllan om Wirséns könlösa (?) värld | |
| Helena Ferry om Wirséns könlösa (?) värld | |
| Lilla bokhyllan om Wirséns könlösa (?) värld | |
| Helena Ferry om Wirséns könlösa (?) värld | |
| Lilla bokhyllan om Wirséns könlösa (?) värld |