favoriter – Sida 16 – Barnboksprat

Vad händer (och fötter) i kroppen?

Underbart tokrolig bok om olika delar av kroppen; för min frågvisa son var den toppen! Här kan man bland annat läsa om hjärnan, naveln, håret, snippan och snoppen i en salig blandning.

Beskrivningar och fakta är påhittigt skrivna och riktigt skojiga att läsa, en bok att bli glad (och allmänbildad) av! För att ta ett exempel beskrivs t.ex. hjärnan så här (något förkortat): ”I huvudet finns hjärnan som är grå och ser ganska läskig ut, ungefär som havregrynsgröt […] När du sover vilar hjärnan, under tiden spelar den upp drömmar för dig som den hittar på själv. Det är därför dom är så knasiga ibland.”

Varje faktasida avslutas med en fråga att fundera över tillsammans med barnet; på sidan om hjärnan är frågan ”Vad är det knasigaste du har drömt? och på sidan om skelettet får man fundera på om man kan känna med skelettet eftersom det gör ont att bryta benet.

En mysig och härlig bok som både jag och sonen (snart 5 år) tyckte jättemycket om. Den kommer vi att läsa många gånger har jag en känsla av.

Vad händer (och fötter) i kroppen?
Författare: Anna Severin
Illustratör: Vanja Schelin
Förlag: Vombat förlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789186589004
Köp: jämför priser

Pensionat Vidablicks gåta

För ganska exakt ett år sedan debuterade Katarina Genar med den mysmystiska boken En hemlig vän. Nu kommer hennes andra bok och även om den första var fin är den här så mycket bättre!

Saga har planerat att tillbringa början av sommarlovet med sin storasyster Bea, men i stället rymmer Bea hemifrån och Saga får vara ensam hemma medan föräldrarna jobbar. Om hon ändå hade följt med bästisen Vera till Norrland! Som om det inte vore nog med Beas svek har hon dessutom ett besvärligt löfte att hålla, hon vet vart Bea åkte men har lovat att inget säga.

Trots de usla förutsättningarna får Saga ett spännande lov. Det dyker upp en katt som verkar vilja få henne att följa med. På så vis upptäcker hon Pensionat Vidablick, där hon får lära sig att saker inte alltid är som de verkar…

Pensionat Vidablicks gåta är både spännande och skickligt skriven. Berättelserna om pensionatet och om den svikande storasystern passar bra ihop med snygga paralleller. Dessutom tycker jag om att en äldre kvinna spelar en viktig roll och att pensionatets gåta har att göra med två kvinnors kärlek till varandra. Men nu har jag avslöjat tillräckligt! Läs den här boken, det kommer du inte att ångra!

Pensionat Vidablicks gåta
Författare: Katarina Genar
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 94
ISBN: 9789163868467
Smakprov: läs här
Köp: t.ex. från Adlibris

Ett läskigt och mysigt mörker där man inte är alldeles ensam

Under Textival 2011 hittade jag en bok som både mina barn och jag fallit för. Den behandlar teman som rädsla, samhörighet och fantasi på ett sätt som både ger en läskig och en mysig känsla.

Vi börjar i ljuset. Lars ska precis gå till skolan, alldeles ensam för första gången, men han vill gärna dröja sig kvar i ljuset och i mammas trygghet. För att se sin mamma så länge som möjligt bestämmer sig Lars för att gå baklänges hela vägen till skolan. Så ger han sig in i skogen, vars stigar leder till skolan. Det är en mörklummig skog och vilka rädslor döljer sig väl inte där? Lars hör mystiska ljud. Är det den där läskiga hunden som kan bitas i armen? Nä, inte den här gången, nu var det den fina Skruvla. Men än är det långt kvar.

I Inte alldeles ensam får vi följa med Lars på en vandring in bland hans rädslor. Först och främst de lite mer påtagliga rädslorna, som att det kan finnas främmande människor som rövar bort barn i sina bilar. Men också en en annan typ av rädsla, som finns mer under ytan och handlar om tillhörighet och trygghet. Varför är vägen till skolan så mörk och hur kommer det sig att Lars inte vill skynda sig eller längtar dit?

Vilket är värst: ensamheten eller dåligt sällskap?

Tänk om jag inte klarar det. Om jag blir sjuk och inte kan gå längre. Då måste jag springa hem så fort jag kan. När jag ligger i min säng och tänker på något, på farliga saker eller på skolan och skogen, sådana saker, då gör det ont i magen.

Texten lägger fokus på vad som händer i nuet, i den mörka skogen. Men också på känslor och tankar kring vad som skulle kunna hända, med Lars utsatthet i fokus. Bilderna är mörka och en aning diffusa, som en dröm. Lars utseende för tankarna till mangans chibi-figurer, med liten kropp, stort huvud och stora ögon. I den här boken är bilderna centrala och jag skulle säga att det är de som främst för fram berättelsen, samtidigt som texten finns med för att föra in en extra dimension, den mer abstrakta rädslan.

Inte alldeles ensam
Författare: Constance Ørbeck-Nilssen
Illustratör: Akin Duzakin
Förlag: Daidalos
Antal sidor: 32
ISBN: 9789171733122
Köp: jämför priser

Den gröna cirkeln

Det här är en underlig bok, inte lik någon annan ungdomsbok som jag läst förut. I början tyckte jag att den var heljobbig, så jobbig att jag faktiskt gjorde ett lässchema över hur många sidor jag skulle läsa varje dag i två veckor för att ta mig igenom den. Det visade sig att schemat var onödigt, för en bit in i boken fastnade jag; sögs in i den otroliga och bisarra världen som berättelsen utspelar sig i. Bokens jag är en ung kvinna som heter Judit och det är hon som berättar större delen av storyn. Med henne finns också David, Dinah och Gabriel. De fyra ungdomarna går på kulturskolan Fågelboet, en skola som jag tror är ett ställe för elever med särskilda behov av olika slag (åtminstone får jag den känslan). I början av boken får man veta att fyra ungdomar (de ovan nämnda) försvinner spårlöst från skolan en dag i november, och att boken är ett försök att återskapa vad som hände dem. Boken är delvis i dagboksform (utan riktigt datering och ingen direkt klassisk dagboksform) och består också av nedtecknade filmsekvenser.

Efter att ha svepts bort av en storm och flutit omkring på skolans träveranda som en flotte – i hur många dagar, veckor eller månader vet de inte – får de fyra ungdomarna land i sikte. Vädret är helmysko, det är ett underligt ljus och solen är så stark att det knappt går att vistas i den. De fyra går iland för att utforska stället de kommit till. De har ingen aning om var de är, vad som hänt, om det finns andra människor som har överlevt, om det alls finns liv…Det som finns att äta är det som havet har att bjuda på, de har överlevt på musslor och regnvatten. Bland det första ungdomarna gör är att bygga en stor människoliknande staty på stranden som ett rop på hjälp och ett sätt att tala om att här finns det levande människor. Efter en tid vågar de sig en bit in i landet och upptäcker då en bondgård som de utforskar, men där finns någonting mycket underligt och skrämmande. Vid en första anblick verkar det som gården är helt övergiven, inte ett tecken på liv finns där. Men… när man tittar in i köket sitter där en hel familj; mamma, pappa, två barn, en hund och en katt. Det läskiga är att de är döda, men de sitter där runt köksbordet och håller varandras händer. Deras ögon är öppna men helt svarta och olivformade…Vad är detta? Vad är det som har hänt? Judit och kamraterna tycker att det hela är väldigt olustigt och vill lämna stället, men där kan ju finnas mat och användbara saker så de fortsätter kolla stället ändå.

I fotsättningen av berättelsen får vi följa ungdomarna i deras vardag och kamp för att överleva under svåra förhållanden. Tiden är ur led, de vet inte vilket datum eller år det är, det finns inget vatten i kranarna och ingen elektricitet. Judits dagboksanteckningar blandas med filmsekvenser och även avsnitt där man inte riktigt vet om det som händer faktiskt händer eller om det är i Judits fantasi eller drömmar eller rentav på riktigt fast i en annan tid? Det ska senare i boken också visa sig att det faktiskt finns fler överlevare än Judit, Dinah, David och Gabriel…det händer så mycket i boken, men jag tror att jag skulle förstöra läsupplevelsen för de som blir sugna på att läsa Den gröna cirkeln om jag avslöjar mer om bokens handling. Det jag kan säga är att ge inte upp även om den känns lite tradig i början, snart är du fast! Det är en tänkvärd, otäck, spännande och annorlunda ungdomsroman om hur livet och världen skulle kunna se ut om vi inte är rädda om den jord vi har…

Den gröna cirkeln
Författare: Stefan Casta
Förlag: Opal
Antal sidor: 336
ISBN: 9789172994096
Köp: jämför priser

Den mysknasiga minielefanten Pomelo

Jag ser verkligen fram emot Pomelo blir stor, som kommer nu i mars. Det beror på att jag har läst Pomelo den lilla elefanten från 2003. Åh, den är så mysknasigt charmpackad att jag blir alldeles lycklig! Jag skulle kunna ge den här boken i present till vissa av mina vuxna vänner med rätt sorts humor. Jag tror förstås att barn kan uppskatta den också, men Ava (snart 2½) känns för liten för den.

Och bilderna! Det är Benjamin Chaud som gjort dem och precis som i böckerna om Lalo, Binta och Babo har han gjort ett underbart jobb.

Boken är ganska lång och indelad i tre delar: I Vilken snabel! får vi se alla bekymmer och nöjen som kommer av att Pomelos snabel är så lång. I Pomelo är rädd fruktar Pomelo både det ena och det andra. I Roliga dagar blir det glatt igen och vi får veta mer om vad en pytteliten trädgårdselefant pysslar med om dagarna.

Berättandet följer inte det klassiska bilderboksupplägget. Vi får en rad scener i följd, men de slutar tvärt utan något som helst tillrättaläggande. I Pomelo är rädd är Pomelo rädd, punkt. Vi får inte något tröstande slut om att han trots allt är trygg under sin maskros, eller något sånt. Det känns ovant, men samtidigt befriande. Alla barnboksslut måste väl inte vara så tillrättalagda?

Pomelo busar — Pomelos långa snabel är till både besvär och glädje.

Pomelo är rädd — Ibland blir Pomelo rädd och grubblande. (Men fattas det inte ett ord på det här uppslaget?)

Jag brukar nöja mig med att visa böckers framsidor, men när det gäller denna måste jag visa baksidan också. Jag gillar att den lyckas vara både helt intetsägande och väldigt intresseväckande på ett ovanligt sätt.

Pomelo den lilla elefanten
Författare: Ramona Badescu
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren 2003
Antal sidor: 96
ISBN: 978-91-29-65935-1
Köp: jämför priser