Vem kan älska Ella?

En morgon när 91-åriga uteliggaren Elvira tar sig in i en trappuppgång för att värma sig hör hon ett märkligt ljud. Hon lyssnar och letar, och bakom trappan i en korg ligger en bebis! På en skylt i korgen står det ”Vem kan älska Ella?” Elvira bestämmer sig snabb för att hon ska ta hand om Ella.

Elvira och Ella bosätter sig i hamnen i en slags hydda som Elvira bygger. Tiden går; snart har Ella blivit så gammal att hon börjar gå och prata och på nästa sida i boken har hon hunnit bli fyra år. Nu börjar Elvira att bli riktigt skröplig, hon orkar inte längre driva omkring på gatorna så det blir svårare att skaffa mat. När polisen ibland dyker upp får Ella gömma sig för att inte bli omhändertagen. En morgon vaknar inte Elvira inte vaknar från nattens sömn. ’Då gör Ella som hon blivit tillsagd; hon tar sina saker och ger sig iväg för att hitta någon ny som kan älska henne.

Ella letar efter någon som vill ta hand om henne; runt halsen har hon sin gamla skylt med texten ”Vem kan älska Ella?”. Hon håller upp den för en man som hon tycker ser snäll ut men han bara skrattar åt henne. Hon flyr från platsen och hamnar på en bänk på ett litet torg. Plötsligt sätter sig två män bredvid henne, de är glada och pussas och pratar om att de älskar varandra och Ella önskar att de kunde se hennes skylt. Nästa dag dyker de två männen upp igen, den här gången verkar de stressade och äter lunch snabbt innan de försvinner. Kvar på bänken ligger en väska! Ella öppnar den och studerar innehållet; hon hittar namn och adress till en av männen och där finns även nycklar. Ella bestämmer sig för att lämna tillbaka väskan till Anton på Kungsgatan, men ingen öppnar när hon ringer på. Då provar Ella en nyckel i låset och den passar! När Ella är där inne i lägenheten hör hon att någon kommer men gömmer sig i en klädkammare.

Klädkammaren hemma hos Anton och Adam blir Ellas nya hem, hon lyckas hålla sig gömd där flera dagar utan att bli avslöjad. En natt blir ensamheten för stor där i klädkammaren, hon ser på Anton och Adam som ligger och sover så gott och plötsligt klättrar hon upp i sängen och lägger sig mellan dem! Hur ska detta sluta?

Jag har blandade känslor när det gäller den här boken, samtidigt som jag tycker om den för den handlar om kärlek och hopp och har ett lyckligt slut så känns den samtidigt obehaglig. Visst, det är en påhittad historia och det här skulle nog (förhoppningsvis) inte kunna hända ett barn i Sverige idag (men säkerligen någon annanstans i världen tyvärr). Den gamla damen Elvira tar ju hand om Ella så gott hon kan, men är det inte väldigt ansvarslöst att ”behålla” bebisen själv och låta henne växa upp som hemlös i stället för att se till att hon blir omhändertagen? Det är ju inte fråga om några dagar, utan om många år som går! Till slut får ju Ella i alla fall en familj som hon så länge önskat sig, så jag kan andas ut och känna mig förvissad om att allt kommer att ordna sig. Jag har läst flera böcker från Sagolikt bokförlag, och som vanligt är Katarina Dahlquists bilder alldeles underbara, hon är helt klart en av mina favoritillustratörer!


Vem kan älska Ella?
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 40
ISBN: 9789197668149
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

 

Det gömda huset

Ninni bor med sin mamma, sin halvsyster och sin styvpappa, som är riktigt elak. Hennes lärare i skolan gör henne till syndabock och hon har inga vänner.

Egentligen skulle hon gå och hämta sin lillasyster på förskolan, men en halvt dold stig lockar hennes intresse. Vid stigens ände finns ett gammalt och slitet hus som hon aldrig sett förut. Huset gör henne förvånad, men ännu mer förvånad blir hon när hon märker att det bor någon i det gamla rucklet. Ut ur huset kommer en tant som bjuder in Ninni, som om hon vore en väntad gäst.

Av tanten får Ninni sedan ett märkligt uppdrag, som lyder:

Spegel, spegel på väggen där. Säg vem som rödast i landet är.

Ninni tycker mest att tanten i huset är skum och vill inte ha något uppdrag, men så en dag hjälper hon klasskompisen Albin, som blir den rödaste i landet, då han blir utskrattad för sin stamning. Albin blir nyckeln till gåtan, men han blir också en dörr bort från Ninnis ensamhet. Och fler uppdrag väntar på Ninni. I huset med tanten som vet allt, även sådant som ännu inte hänt, en tant som ger Ninni luft under vingarna och hjälper henne att ta plats på annat sätt än som bråkstake.

Berättelsens handling och karaktärernas rollgestaltning ger ett stänk av klassisk saga, men med handlingen här och nu mitt i verkligheten. Dessutom blir en gammal tant en hjälte, tillsammans med en flicka som tidigare bara setts som bråkig.

Att karaktärerna i en bok är avbildas fotografiskt på bokens framsida har en nackdel. Bilden hindar tyvärr den egna fantasin och användandet av egna erfarenhetsbilder. Men detta är en småsak då bokens text välkomnar läsaren direkt. Dessutom är det stort att berättelsen ger personer som aldrig brukar få vara hjältar lite revansch!

Man kan bara önska att det fanns en märklig och mystisk tant till alla vilsna barn.


Det gömda huset
Författare: Vanja Persson
Förlag: Magic Wonders (2011)
Antal sidor: 109
Rekommenderad ålder:  9-11 år
ISBN: 9789186763039
Köp: via förlaget

Super-Charlie

Äntligen landade superhjälten Super-Charlie hemma hos oss idag, mycket efterlängtad eftersom jag var väldigt nyfiken på boken. Själva berättelsen är helt ok, men den stora behållningen för mig är illustrationerna som jag är tokförtjust i!

Lilla Charlie får inte vara en vanlig bebis särskilt länge; redan på bb händer det som gör honom till en superhjälte. Två stjärnor krockar och blir till fint stoft, en del av det letar sig ända ner till jorden och faller in genom fönstret på den lilla sovande bebisen. Första gången man ser hans superkrafter är när han liksom svävar en bit över skötbordet för att underlätta för pappan när han ska byta blöja varpå pappan blir så rädd att han svimmar! Charlie är inte bara fysiskt försigkommen, han är väldigt smart också! Han tycker att det är ganska kul att låtsas vara en vanlig bebis, förutom det faktum att han ibland är tvungen att gå omkring med en vidrig stinkande blöja på sig. När ingen ser går Charlie på toaletten precis som de stora gör. När hans mormor pratar bebisspråk med honom får han bita sig i tungan för att inte säga åt henne och rätta henne när hon säger ”skärde” istället för ”skar”!

Det är faktiskt mormodern som sedan får veta om Charlies superkrafter; när hon upptäcker Charlie som just håller på att ta sig lite mellanmål ur kylen i form av prickigkorvmackor blir hon nästan inte ens förvånad utan utropar ”Jag visste det! Nåt skumt var det!” Det är också mormor som hjälper Charlie med ett stort problem som han har. Han vill så gärna hjälpa sin storebror som är mobbad av en av de större killarna i skolan, men för att kunna göra det måste han lära sig att flyga. Det går inget vidare alls de gånger han försöker. Men mormodern kommer men den smarta idén att det såklart behövs en mantel för att kunna flyga – det har ju alla superhjältar!

Vad gör då Super-Charlie för att hjälpa sin storebror? Jo, han flyger hem till den elaka killen och med sig har han…något som du får reda på om du läser boken! ;-)

Jag läste en intervju med Camilla Läckberg i senaste numret av Ica-kuriren där hon berättar att det är jätteläskigt att skriva en barnbok jämfört med de deckare hon tidigare skrivit: ”Barn låtsas inte, så det är upp till bevis. Man har färre sidor och färre ord på sig att berätta en historia och måste vara rakare i språket, det är en stor utmaning”. Just det här med språket tänkte jag faktiskt på när jag läste Super-Charlie för min son; det känner jag att Camilla Läckberg måste jobba mer på i nästa bok om Charlie (det är tänkt att det ska bli en hel serie om superhjälten). Boken är tänkt för åldersgruppen 3-6 år och med det i åtanke tycker jag att texten är både lite för lång och aningen för avancerad i ordvalet. Visst är det bra att det finns nya ord i böcker så barnen utvecklar sitt ordförråd, men jo…det kändes som det var lite för mycket ”svåra” ord. Superhjältedådet i boken (hämnas på killen som mobbade storebrorsan) var för all del hedervärt på sitt sätt, men lite häftigare och coolare äventyr tycker jag nog att Charlie ska få vara med om i framtiden!


Super-Charlie
Författare: Camilla Läckberg
Illustratör: Millis Sarri
Förlag: Tukan förlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789174012385
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Sockerbullen på Kruskakullen

Nu är det snart nytt år och vi kommer att skriva om en massa nya böcker. Men nu skulle jag vilja lyfta en bok som har ett par år på nacken: Sockerbullen på Kruskakullen. Det är en kapitelbok som Carin Wirsén har författat och Stina Wirsén illustrerat och den handlar om ett bageri och en familj som växer lite oväntat.

Från början var det bara en ensam kvinna på bageriet, men efter en solsemester börjar hennes mage växa och efter en tid kommer två små bebisar ut. Barnen, som får namnen Näpen och Häpen växer upp och lär sig allt som man behöver veta på ett bageri. Men trots att de arbetar flitigt och har många kunder, får de inte in så mycket pengar. Det verkar som att det är en tjuv i farten!

Men med lite list klarar Näpen och Häpen av situationen. På grund av sin värme och medmänsklighet kommer det sig dessutom att en fattig kvinna får flytta in hos dem tillsammans med alla sina styvbarn. Och nu blir det fart och fläkt och glädje på bageriet. Det stora gänget bestämmer sig för att inreda vinden i huset till ett pensionat och snart börjar det strömma in ännu fler spännande människor.

Pensionat på gång

Det här är en jättemysig kapitelbok att läsa för lite yngre barn. Man blir riktigt sugen på att också packa en väska och flytta in i det här huset med bageri, pensionat och en massa liv och kärlek. Det är ett sådant hus där alla kan bli vän med alla och i varje vrå väntar en överraskning. Boken ger en lite nostalgisk känsla. Kanske utspelar sig handlingen för länge sen eller också har bara tiden stannat en aning i den lilla staden.

Inomhusmiljön är också väldigt viktig för berättelsen och den gestaltas främst genom texten, medan bilderna får stor betydelse för persongestaltningen. Det är lite spännande att tänka på hur berättelsen hade blivit om någon annan än Stina Wirsén hade gjort illustrationerna. Illustrationerna ger ett skojigt inslag som lämnar mycket till den egna fantasin. Näpen och Häpen porträtteras som ganska unga i bilderna och det är lite roligt eftersom kapitelböcker ofta handlar om lite äldre barn annars. En illustratör som hade tagit med miljö mer i bilderna hade kunnat ge boken en annan prägel och utmana fantasin på ett annat sätt. Men som det är nu använder istället varje läsare/lyssnare sina egna erfarenheter och bygger upp husets alla rum inne i sitt huvud och det ger ju också en underbar utmaning för fantasin.


Sockerbullen på Kruskakullen
Författare: Carin Wirsén
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 110
ISBN: 9789163855986
Köp: jämför priser

Punkpapporna

Jag har precis läst kapitelboken Punkpapporna för mina barn. Det är en väldigt rolig bok med mycket humor där ett kompisgängs vardag står i centrum. Det är också en bok som lyckas med den spännande kombinationen att såväl driva med stereotyper som att sätta våra fördomar på pränt.

Vera, Martin och Siv går i samma klass och ska precis börja sitt sommarlov. Men precis innan skolavslutningen kommer en ny tjej till klassen: Cornelia. Hon har precis flyttat till stan och bor i lägenheten mittemot Martins familj. Så kompisarna får en del att tänka på förutom att äta glass och njuta i solens värme. Till råga på allt har Cornelia två jättehäftiga, men också läskiga, pappor. De är nämligen punkare. Har punkare vanliga möbler i sin lägenhet och är det verkligen sant att de bara äter kåldolmar? Kompisarna är jättenyfikna, fast vågar främst betrakta Cornelia och hennes pappor på avstånd. Men så blir de inbjudna till Cornelias födelsedagskalas, ska de våga sig dit?

Punkpapporna handlar om vänskap och det härliga livet då man är barn och har sommarlov. Den handlar också om att våga bryta isen och våga släppa in en ny person i vänskapskretsen och så lite om hur det kan vara att leva i olika sorters familjer.

Att Cornelias pappor är punkare står mer i fokus än att de är två av samma kön. Men familjekonstellationen är inte heller något som ignoreras helt. Barnen har en del roliga funderingar kring det. De är lite rädda för Cornelias pappor, men är ändå sådär härligt nyfikna, vilket gör att de vänder och vrider på våra fördomar. Dessutom bjuder boken på en del överraskningar, som lyfter handlingen lite extra.

Kompisarna spanar på Cornelia

Egentligen är det här en bok som är bättre lämpad för lite äldre barn än mina. Händelser, miljö och humor är anpassad för barn i de tidiga skolåren. Om jag skulle varit lärare inom de åldrarna hade jag direkt valt Punkpapporna som högläsningsbok, för det är verkligen en bok som blir väldigt trevlig att läsa tillsammans. Att den har flera huvudkaraktärer gör dessutom att det blir lättare att hitta någon att känna igen sig i för alla.


Punkpapporna
Författare: Liz Wennberg
Illustratör: Andrea Femerstrand
Förlag: Vombat
Antal sidor: 82
ISBN: 9789186589035
Köp: Direkt från förlaget eller jämför pris