Mumindalen: En läskig fantasivärld mitt i verkligheten

Som barn var jag riktigt rädd för Mumins värld. Därför känner jag mig själv lite förundrad över hur mycket jag uppskattar Muminböckerna nu. Det är inte så att de blivit mindre läskiga, de är fortfarande riktigt läskiga, eller kanske
snarare läskiga på riktigt. För Tove Janssons värld berör på ett väldigt speciellt sätt. För att en bilderbok ska kännas läskig räcker det inte med att det finns en massa läskiga typer i den. Det som jag tror gör att Muminböckerna kan betraktas som läskiga är att stämningen går att känna igen från det verkliga livet. Mimindalen är mörk, men inte för mörk. Några händelser är lite magiska, men mycket är också väldigt verklighetstroget. Det finns en del otrevliga typer och en del snälla, men de är aldrig helt onda eller helt goda. Hela tiden detta täta samspel mellan fantasins och verklighetens värld. Som barn var jag mest bara rädd för den här världen, men som vuxen har jag lärt mig att tycka om den med viss rysning genom kroppen.

I Hur gick det sen?: boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My är den här känslan, av såväl underbar fantasi som verklig vardag, väldigt tydlig. Det är dessutom en intensiv blandning av becksvart mörker och solvärmande ljus. Mumintrollet har varit och handlat mjölk och på vägen hem finner han Mymlan i tårar. Mumintrollet får veta att Lilla My är försvunnen, varpå de startar ett stort räddningsuppdrag. Trots att de inte har någon aning om var Lilla My är har de inte svårt att hitta på ställen att leta på, både i verklighetens och fantasins dimensioner.

Den värld som skapas i samspel mellan Tove Janssons olika former av fantasi och kreativitet, dels i texten dels i bilderna, skapar ett unikt konstverk.

I det här konstverket som presenteras i Hur gick det sen?: boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My får dessutom läsaren/lyssnaren lov att vara med aktivt. I varje blad i boken finns det nämligen ett hål som ger en viss hint om vad som kommer att hända på nästa sida. Med hjälp av texten, som är på vers, uppmuntras vi dessutom att själva gissa historiens fortsättning.

Med den här boken skickar distributören Bulls Presstjänst en inbjudan att besöka deras muminmonter på Bokmässan i Göteborg 23-26 september. Det går bra att gå dit för att titta på och diskutera Tove Janssons verk, eller tävla om glass och resor.

Läs mer om muminmontern här.


Hur gick det sen?: boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My

Författare och illustratör: Tove Jansson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 32
ISBN: 9789150104004
Köp: jämför priser

Den magiska hajtanden

Den har kallats en modern saltkråkan, den här enkla men fina skildringen av vardagen en sommar. Trots det magiska i bokens titel finner jag den mycket vardaglig. Inte på ett negativt sätt utan mer på ett avslappnat sätt.
Margot och Moa är syskon, Moa är äldst. De har sommarlov och ska spendera en tid hos moster My och hennes tjej Kärran i Trutviken, där de har det bästa bageriet. De leker även med grannpojken Jan-Torvald, som de båda är förtjusta i.
Moa och Margot ska hjälpa till i bageriet, se till att alla goda bakverk kommer fram i tid och sådär. En dag ger de sig ut, och ska leverera ett gäng wienerbröd, men hamnar istället mitt i ett litet äventyr. Det är här som den magiska hajtanden kommer in i bilden på riktigt.


Hallonplockning om sommaren!

En mysig sommarbok, passande nu under sommarlovet kanske? Jag gillar stämningen i den, att det är så pass vanligt alltihop. Fast, när jag tänker efter är det en ganska ovanlig bok trots allt. Eva Susso är ju känd för att bryta normer och det gör hon även i den här boken. Det är bra! Mer sånt! Boken är rikt illustrerad av Anna Höglund, fint!

Den magiska hajtanden
Författare: Eva Susso
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 95
ISBN: 978-91-29-67212-1
Köp: Jämför priser

Hugo Pepper

I berättelsens början dör Hugo Peppers föräldrar. Hugo Pepper, som då är en liten bebis, blir räddad av en snöman, som för honom till ett renskötarpar mitt i en snöig skog. Hugo Pepper växer upp hos renskötarna och det dröjer tio år innan han får reda på vad som hände med hans biologiska föräldrar. Efter att ha hittat föräldrarnas släde och magiska kompass bestämmer sig Hugo Pepper för att ge sig av och ta reda på mer om föräldrarnas ursprung. När Hugo Pepper reser till föräldrarnas hemstad får han inte bara reda på mer sina biologiska föräldrar utan även om sina förfäder och staden som de varit med och byggt upp samt de hemligheter som gömts i den.

Paul Stewart och Chris Riddel bjuder på ett härligt äventyr full med humoristiska och oväntade händelser, mystiska varelser, färgrika figurer och dessutom lite ångdriven mekanisk mekanik. Allt utspelas i en kronotop i fantasins värld. Här är det till exempel självklart med cyklande sjöjungfrusystrar som driver en antikvitetsaffär, flygande mattor och hemliga skatter.

Boken berättas på ett spännande sätt där berättaren beskriver olika karaktärers livsöden som egna berättelser. I takt med att personerna vävs samman ökar spänningen och intrigerna.  Genom hela boken kan vi dessutom hitta små hemliga meddelanden i form av nedskrivna meddelanden och tidningsurklipp etcetera som för oss närmare en röd tråd. I staden finns det nämligen en elak tidningsredaktör, som samlar in hemliga lappar som skickats mellan folk i staden, för att sedan använda informationen som skvaller i tidningen och på så sätt få makt över folkets tankar och handlingar.

Det finns rikligt med illustrationer, som är gjorda av en av bokens författare, Chris Riddel. Illustrationerna följer berättelsens stil som helhet och är väldigt humoristiska med personlig karaktär. I det stora hela är Hugo Pepper en lättläst bok, men eftersom vi lär känna så många personer kan handlingen bli lite rörig för yngre barn. Den rekommenderade åldern enligt förlaget är åtta år, vilket nog är en ganska bra riktlinje. Hugo Pepper är förmodligen underbar som högläsningsbok för barn i den åldern, eller som ”slukarbok” till barnet självt.

Argasso har tidigare gett ut två helt fristående delar i samma serie, Fjärran äventyr. De finns att läsa om på Argassos hemsida.


Hugo Pepper
Författare: Paul Stewart och Chris Riddel
Illustratör: Chris Ridell
Svensk text: Maria Fröberg
Förlag: Argasso
Antal sidor: 270
ISBN: 9789185071883
Köp: jämför priser

Världens bästa riddare

Egon och Fiona går i riddarskola och håller på och gör i ordning inför en stor fest. Runt omkring dem finns det riddare, såväl snofsiga som riktigt läskiga och när Egon och Fiona upptäcker något skumt med lansarna, som ska användas inför tävlingen på festen, vet de inte riktigt vem de ska få att lyssna på dem.

Världens bästa riddare ingår i en serie, skriven av Magnus Ljunggren och illustrerad av Mats Vänehem . Men varje del går bra att läsa för sig. Precis i början av boken finns en genomskärningsbild av riddarborgen som Egon och Fiona bor i, vilket hjälper till att bygga upp en känsla för händelsemiljön. Sedan kastas vi direkt in i handlingen och planeringen inför festen.

Den här boken har jag inte läst själv, utan fått läst för mig, av min son. Det är nämligen en ganska bra bok att använda som första kapitelbok. Den innehåller huvudsakligen ord som är bekanta för barn. Orden är också lätta att ljuda sig igenom och meningarna är inte så långa.

Bilderna är väldigt roliga och består främst av hela miljöer som hjälper till att bygga upp stämningen. På flera sidor är texten infälld i bilden och illustrationerna fungerar bra som stöd för läsförståelsen.

Dessutom har boken en spännande handling. Jag har verkligen letat efter en sådan här bok till min son. De kapitelböcker som är tillräckligt lättlästa är oftast inte  tillräckligt spännande. Då man läser sin allra första kapitelbok är det också viktigt att man verkligen känner för att läsa den och det behövs nog en nypa spänning för finna lusten att fortsätta att kämpa med sitt läsande.

Jag har funderat en del kring längden på boken. Det tar ett tag för en nybörjarläsare att ta sig igenom boken och den känns ganska lång. Men samtidigt blir det ju inte mycket till handling om det är alltför lite text i boken. Helena kom med den perfekta idén till en pekbok i ett tidigare inlägg, men att finna ut hur den perfekta nybörjarkapitelboken ska vara är verkligen inte lätt! Kraven på den perfekta första kapitelboken går ju lite emot varandra verkar det som. Den ska vara spännande och det ska gå att känna igen sig i personerna, samtidigt behöver den vara lättläst och inte alltför lång.


Världens bästa riddare
Författare: Magnus Ljunggren
Illustratör: Mats Vänehem
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 64
ISBN: 9789163859359 eller 9789152300282
Köp: Jämför priser 1 / 2

De tre grottornas berg

Per Olov Enquist är en författare som jag förknippar med känsla och till viss del magi på ett lite nostalgiskt sätt. De tre grottornas berg, från 2003 är Per Olov Enquists barnboksdebut. Detta är en bok som både behåller Per Olov Enquists speciella språkliga känsla samtidigt som den vänder sig direkt till barn.

Mina, som är sex år, åker till sin morfar i Värmland, tillsammans med sin lillasyster Moa. Där träffar hon även sina kusiner Marcus och Ia. De fyra barnen och deras morfar ska bege sig ut i den värmländska skogen. De ska ge sig upp för ett högt berg och slå läger i tre olika grottor på vägen upp.Men vad kan egentligen hända i en värmländsk skog med lo, björn och varg? Och är det verkligen rovdjuren som är farligast där ute mitt i en skog där inga mobiltelefoner fungerar?

Nu är ju vargfrågan väldigt aktuell i och med regeringens rovdjurspolitik och beslutet om jakt på varg. I de tre grottornas berg är vargarna lite läskiga, men också ganska gulliga. De är också väldigt smarta och personliga. Mina låter oss få se att vildmarken inte behöver vara något att vara rädd för. Eller det gäller i  i vanliga fall. Men expeditionen till de tre grottornas berg blir inte någon vanlig skogstur. Den här ovanliga och spännande expeditionen vid de tre grottornas berg berättar Mina för oss som en retrospektiv berättelse. Men i den här berättelsen är inte en otämjbar vildmark den största faran. I den här skogen härjar mycket större faror än så, nämligen några riktigt ohyggliga tjuvjägare.

Det är en bok med ett tilltal för barn. Mina funderar mycket kring vuxnas beteende. Som när hon mitt i natten har blivit biten i häcken av en stor klädföretags-krokodil och ingen verkar bry sig om det.

Det var kris. Ingen tog henne på allvar. Och hon tänkte att det skulle vara skönt med en Beskyddare som räddade henne när hon var nödställd. Man måste ha en Välgörare, som morfar brukade säga. Det var en sån som alltid ställde upp, till exempel när de vuxna sa ”försök förstå” och ville sova. Eller se på golf på TV.

 


Även bokens illustrationer, av Stina Wirsén, är mycket tilltalande. Hennes bilder är uttrycksfulla samtidigt som de lämnar mycket kvar till barnets egen fantasi.

Det finns också ett tilltal för vuxna i boken. Morfarn benämner tjuvjägarna som ”satans mördare”. Jag tror inte att så många barn tänker på Olof Palme när de hör det, men jag gjorde det definitivt. (Om Olof Palmes uttalande)

Morfar fungerar som en förmedlare mellan barnens och de vuxnas tankar och det kommer fram många små roliga funderingar kring till exempel feminism.

Gunilla var feminist, hade morfar förklarat, och det betydde att morfar fick städa själv och aldrig fick fråga om han skulle ”hjälpa till” med hushållet, för det skulle vara så självklart att man inte fick fråga.

Det här är en bok som såväl jag som mina båda barn tyckte var väldigt rolig och spännande. Det skrattades en del, några naglar blev avbitna och vi hade riktigt mysiga lässtunder med den här boken. Tyvärr verkar det vara svårt att köpa De tre grottornas berg, men det finns gott om upplagor ute på landets bibliotek.


De tre grottornas berg
Författare: Per Olov Enquist
Illustrationer: Stina Wirsén
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 144
ISBN: 9789129658750