Kategori: Recensioner & boktips

Nilla och jag – väcker funderingar om vänskap

Det här är en sådan där bilderbok som inte är tillrättalagd och gullig. Den skildrar relationen mellan två barn på landet, Nilla och Ida, och det är Ida som berättar historien. Ett vuxet berättarjag skulle ju knappast komma undan med en beskrivning som t.ex. den som inleder boken:

Det här är Nilla
Jag har ritat av henne
Hon är dum
Hon har en hund som har fula kläder

Ida är nämligen allt annat än förtjust i den efterhängsna grannflickan som biter på flätan och som måste bjudas på kalas eftersom det inte finns någon annan där, på landet, där de bor. Men ändå. Hon är ju någon i alla fall? För sedan ska hon flytta. Och då ändras perspektivet…

Thomas Tidholms kortfattade prosa låter oss förstå mycket, också mellan raderna. Det är stiligt gjort! Att skiljetecken ofta utelämnats för tankarna till poesin. Clara Tidholms bilder kan tyckas enkla, men fångar minspel och detaljer på ett skickligt sätt. 

Nilla och jag är mångbottnad och ger utrymme för flera tolkningar. Om temat ”kompis man har svårt för” känns aktuellt för barn i ens närhet kan den här boken vara lämplig läsning och en bra ingång till diskussion och reflektion. Men den är inte en bok som jag skulle läsa för ett barn rakt upp och ner utan kommentar eller  frågor. 

Nilla och jag
Författare: Thomas Tidholm
Illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta Bokförlag
Antal sidor: 36
ISBN: 9789150114270
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Fantastiska fiskar

Det händer att jag undrar när jag går mina promenader i den gamla byn (där författaren Erik Magntorn hör hemma och där jag själv en gång närt en dröm om att bo), om det finns en speciell gynnsam miljö däromkring? Till att skapa texter menar jag, i detta fall rim och vers med en slående påhittighet och humor och känsla och personlighet. Om sanningar och hejdlösa fantasier där fiskar och andra havsvarelser är huvudpersoner.

Författaren har bl.a. skrivit Hitta barnen!, som jag också recenserat. Precis som för den boken så anar jag en tidlöshet för Fantastiska fiskar.

Fiskar har jag alltid gillat,
för de har sin egen värld.
Lever i det stora tysta
på en evig upptäcktsfärd.

Tänk att under havets yta
vimlar det av massa djur.
Tusen ögon, tusen fenor,
tusen fiender på lur.

Uppläsningen blir till musik där texten önskar bli framsjungen och mina lyssnare fångas alltmer. Barnen i sina olika åldrar älskar boken. Helt fantastiskt fungerar boken för min 5-åring som just nu är inne i ett gigantiskt intresse för havet och dess invånare. Pappan framhåller gärna bokens kvaliteter och det är ovanligt, inte ofta en bilderbok håller hela vägen och faller honom i smaken.

Illustratören Ane Gustavsson som har samarbetat med både Christine Falkenland och Lennart Hellsing bidrar i denna bok med humoristiska illustrationer i akvarell på fiskar i olika skepnader och åldrar och det är både roligt, vackert och lite småläskigt. Jag tänker på att det är så gott att finna böcker på de små förlagen, i detta fall Lindskog Förlag, som ger så mycket mer, som håller i längden, som barnen vill höra om och om igen.

Nedan exempel på vad boken bjuder på:

Sillen vill inte bli inlagd,
sillen vill ej va i glas,
sillen vill inte bli gravad
och bjuden på mänskors kalas.

Plötsligt virvlar vattnet, gäddans vassa tänder
hugger efter abborn, undrar vad som händer?
Gäddans käftar smäller, allt blir mörkt och grumligt,
gäddan jagar våldsamt, men den jagar fumligt.

Abborn simmar undan, blixtrar som en pil.
Gäddan börjar svära, gäddor saknar stil.
Gäddan vänder hemåt, muttrande och sur,
glider in i vassen, ställer sig på lur.

Slottskrabban är en blå figur, som lever på djupa vatten,
i sand som är fin som vetemjöl, men i mörker som mitt på natten.

Den har fyra klor och en skopa där fram, och åtta små starka ben,
och på huvudet har det en lysmojäng, som strålar med bländande sken.

Fantastiska fiskar
Författare: Erik Magntorn
Illustratör: Ane Gustavsson
Förlag: Lindskog Förlag (2012)
Antal sidor: 26
ISBN: 9789185311347
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Det borde finnas regler

I Lina Arvidssons debutbok finns både yta och djup. Huvudpersonen Mia går i åttan och är fjorton år. Hennes allra bästa vän Mirjam går i samma klass, men även kompisen Karl är en viktig person i hennes liv. Hon bor med sin mamma i en håla någonstans (gissningsvis i Skåne), sin pappa (som är alkoholist) träffar hon emellanåt.

Boken berättas i jag-form och språket känns väldigt mycket ”fjortis” precis som det ska i en bok som denna. Jag som jobbar med tonåringar känner igen mycket av uttryck, tankar och beteende hos Mia och Mirjam. Mias liv kretsar mycket kring vänskapen med Mirjam och vid många tillfällen är det ”vi” som tycker och tänker på ett visst sätt, inte bara ”jag”. Mirjam inleder ett förhållande med en 42-årig tvåbarnsfar, något som inte känns sunt alls. Det tycker inte Mia och Karl heller och bestämmer sig för att Mirjam måste ”räddas” på något sätt, något som gör att Mia och Karl börjar spionera på mannen i fråga (med varierande resultat och framgång…).

Annars är väl Mias liv som tonårstjejers liv är i största allmänhet, allt från väldigt ytliga saker som handlar mycket om utseende och image, via den första riktiga förälskelsen i till mörka tankar om arv och gener (pappans alkoholism) och funderingar på hur det skulle gå till att ta livet av sig.

Det är en småkul bok med mycket att känna igen sig i. Been there, done that (med några lyckliga undantag som tur är)!

Det borde finnas regler
Författare: Lina Arvidsson
Förlag: Gilla böcker
Antal sidor: 316
ISBN: 9789186634186
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

 

Hästflickors olika faser

Märta är på väg in i ett engagerat hästintresse. Bea börjar få andra intressen och tar inte riktigt sitt ansvar som hästägare på allvar. Kattis jobbar med hästar och barn. Men den här berättelsen handlar om Märta, Maja och hästar – Bea och Kattis ger ’bara’ förutsättningar och erfarenheter efter vägen.

Märta och kompisen Maja har sommarlov, det värsta är att det har hästarna på ridskolan också! Visserligen har de sina låtsashästar/käpphästar att rida på och sin hästtidning som de skriver och ritar i, men tjejerna längtar efter de varma, mjuka och riktiga hästarna. Särskilt längtar Märta efter sin favorithäst Julia. Ändå är hon inte riktigt säker på om hon verkligen är en ”hästflicka” – de stora hästarna är trots allt ganska läskiga!

Lyckligtvis finns det andra stall än ridskolans, och Märta minns att hon har träffat Bea som har stall och tre hästar. Glädjen är på topp när Märta och Maja får rida den underbara ponnyn Karamell och när de får hjälpa Bea att jobba i stallet och sköta hästarna efter ridningen. En dag kommer inte Bea, då bestämmer tjejerna sig för att göra fint i stallet på eget initiativ, något de blir rikt belönade för: de upphöjs till Karamells hästskötare!

Men det var ingen engångsföreteelse att Bea inte kom – hon har börjat slarva med skötseln av hästarna och håller inte längre sina löften, Märta och Maja sliter i stallet och törs inte säga ifrån. Och rida får de inte heller. En dag kommer Bea med sin kille och säger att hon ska sälja Karamell för hon har inte tid, och Karamell är för liten. Sommarlovets underbara utmaning övergår i stor sorg – vem ska köpa ’deras’ häst?

Då kommer Märta på att Kattis, som har ridskolan, skulle köpa nya hästar dit nu under sommaren! Men det är inte bara stora hästar Märta har respekt för utan även vuxna hästmänniskor:
”Men törs vi ringa Kattis?
Hon är så arg jämt.
Hon skäller på alla,
Både människor och djur.

Men nu gäller det Karamell!
Vi måste våga
För hans skull.”

Kattis är glad över deras tips, Märta och Maja tar ledigt från stallet ett par dagar och badar. Att tjejerna har utvecklats i sina relationer till såväl hästar som hästmänniskor under sommaren märks tydligt när de ’råkar’ stänga in Bea på höskullen och slutligen ser tillbaka på och summerar sin ”hästsommar” och de erfarenheter de har fått.

Jag är övertygad om att Märta och hennes kompis Maja är helt säkra på att de är riktiga ”hästflickor” när de efter sommarlovet återvänder till ridskolan!
Det här är den första hästbok jag läser på många år, och jag blir glatt överaskad av hur mycket innehåll och mening som bilder och korta textrader förmedlar. Det är en ”lätt att läsa”- bok där de fina och välmatchade ’hästflicksbilderna’ berättar mycket om känslor och stämningar och jag anar att de andra 6 böckerna i serien om Märta och hennes hästintresse har samma fina framtoning. Om man är i början av sin läs- och hästkarriär, sådär 7-9 år, så har man nog lätt för att lära känna Märta och Maja och för att förstå den lycka och de problem som tjejerna ställs inför.

Titel: Märtas hästsommar
Text och teckningar: Erika Eklund Wilson
Förlag: Bonnier Carlsen  (2012)
Antal sidor: 60
ISBN 978-91-638-6909-9
Jämför priser 
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Det finns fler böcker om Märta, böckerna ingår i Bonnier Carlsens serie ”Lätt att läsa”

Sov!

Systrarna Wirséns charmiga små brokiga har jag faktiskt inte läst någon bok om tidigare. Däremot har jag läst många av deras ”Vem”-böcker (en del av dem har vi recenserat på Barnboksprat, se listan här). De små brokiga har dock inte undgått mig, för de finns inte bara i böcker utan även som textilier, nappar, tavlor och en del annat trevligt.

I den här boken ska alla små brokiga gå och lägga sig, men istället för att lägga sig håller de på att hoppa i sängen. När de blir tillsagda att sluta blir det många sura miner. De fem figurerna lägger sig i alla fall under täcket och liten Skär blir ombedd att släcka lampan vilket hen gör. Nästa uppslag (där lampan ju är släckt) är helt svart med bara ord, där står t.ex. ”Brak!”, ”skvojnk” och ”aj”! Vad är det som händer? Vi tänder lampan och ser efter.

När det blir ljust ser vi att de små brokiga håller på med något som ser ut som akrobatiska övningar och de blir tillsagda att de ska sova. Lilla Ruta får släcka lampan denna gång. På det här viset fortsätter det ett par gånger till, de brokiga bara busar istället för att sova när lampan släcks.

Till slut blir det tyst och vem det nu är som nattar de små (är det kanske vi som läser boken som gör det?) funderar på om de till slut har somnat, och tänder lampan för att kolla. Nu har de faktiskt somnat och blir irriterade över att lampan tänds! Morr!

Det är en charmig bok, och på sista sidan trycker min dotter som är 2 år på den tecknade lampknappen för att släcka lampan så att de små brokiga kan sova. På bokens baksida benämner man den ”Ett pekboksäventyr för de allra yngsta”. Ja, dottern gillade den helt klart. Det finns en hel radda böcker om dessa figurer, så det är bara att plöja igenom!

Sov!
Författare: Carin & Stina Wirsén
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor:
ISBN: 9789163871528
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris