brokiga – Barnboksprat

Film: Liten Skär och alla små brokiga

Idag har jag och Ava (snart 4 år) varit på bio och sett Liten Skär och alla små brokiga. Det var väldigt mysigt och den som sett Vem-filmerna känner igen stilen. Den här gången är det Stellan Skarsgård som är berättarröst (funkar bra!) och figurerna är förstås Liten Skär, Lilla Hjärtat, Ruta, Bosse och Masken – det vill säga det urval av de brokiga som figurerar i bebisbrokiga-serien.

Filmen innehåller en rad härliga, busiga scener med figurerna som får utlopp för alla möjliga känslor och är både dumma och snälla mot varandra. Jag känner igen ett par scener från böckerna, framför allt målandet i Gul!, men det är en väldigt fri filmatisering. En höjdpunkt är när publiken beordras ställa sig upp och göra gympa – och faktiskt gör det också. Ett charmigt återkommande inslag är när föremål ritas upp i bild medan vi ser på, som de brokiga sedan kan reagera på och använda.

Det här är en utmärkt första film att se på bio, både för att den är snäll och för att den bara är 35 minuter lång – extra bra förstås om man läst böckerna och känner igen sig. Den funkar bra för lite större barn också, även om Ava tyckte det var lite konstigt att vi skulle gå så snart, innan vi ens hunnit äta upp våra popcorn. Medföljande vuxen får också en trevlig filmstund!

Det är svårt att skriva om den här filmen utan att nämna anklagelserna om rasism som blossat upp i media på sistone. Efter att ha sett filmen har jag egentligen inte mycket mer att säga än innan. Visst kan man, om man verkligen vill, få det till att varje gång Lilla Hjärtat busar är det ett exempel på svart ondska som angriper vit oskuld, men då tycker jag att man anstränger sig lite väl hårt. Jag håller visserligen med om att det är olyckligt att Lilla Hjärtat liknar gamla rasistiska nidbilder, men detta påverkar garanterat inte barnens upplevelse av filmen och inte min heller.

Filmen får betyg 4 av 5 i SvD såväl som UNT.

Brokiga i blåsväder – mångfald eller rasism?

Snart kommer filmen Liten Skär och alla små Brokiga, baserad på Stina Wirséns populära böcker om Liten Skär, Lilla Hjärtat och de andra brokiga karaktärerna.

Som ni kanske sett har filmaffischen upprört många, som bland annat i en diskussion på Facebook och i en artikel på SVT Debatt hävdar att porträtteringen av den mörkhyade Lilla Hjärtat är rasistisk, med tydliga kopplingar till de klassiska nidbilderna golliwogg och blackface. Detta är naturligtvis extra olyckligt, eftersom en strävan med brokiga-serien är att visa upp mångfald.

Resultatet: filmaffischen har bytts ut. Men böckerna, filmen och Lilla Hjärtat förblir vad de varit.

Det här är en knepig fråga. Mörkhyade personer är starkt underrepresenterade inom barnlitteraturen och därför tycker jag det är bra att Lilla Hjärtat är svart. Men hur ”får” man framställa svarta personer? Bilden är stereotypisk, det är sant. Lilla Hjärtat är inte bara kolsvart, utan har även tjocka läppar och spretiga flätor. Är det ok, eller inte? På ett sätt vill jag säga: men det finns ju folk som ser ut så! Och tenderar inte stiliserade figurer att vara just stereotypiska? Samtidigt har jag full förståelse för de negativa känslor som kan väckas av kopplingen till de gamla nidbilderna. Som ljushyad är jag kanske inte heller bäst lämpad att uttala mig om vad som är eller inte är kränkande för mörkhyade. På den nya filmaffischen är läpparna tunnare och hade Lilla Hjärtat sett ut så från början hade kanske inte debatten behövt uppstå. Men det är ju lite sent att ändra på nu, då karaktären är etablerad.

I bloggosfären: Eva Emmelin på Lilla bokhyllan stod gapande inför kritiken. Lisa Jannerling i Barnens bokklubbs blogg påpekar att karaktären funnits länge, utan att kritiseras tidigare. Ingerun Syrén Sjösvärd på Boktjuven får brain overload och svårt att komma till en slutsats (ungefär som jag…).

Brokiga-böcker på Barnboksprat: Gul!, Sov!, Aj!, Bang!, Hej! och Alla små tokiga brokiga.

Gul!

Helena Eriksson skrev nyligen om en av de nyaste böckerna i Bebisbrokiga-serien, nämligen Sov!. Samtidigt som den kom även Gul! och den har jag läst.

Gul! är en härligt charmig, tokig och kreativ färgfest, full av skaparglädje! Här möter vi de små brokiga i målartagen. Först kommer Liten Skär och målar gult. Sen kommer lilla Bosse och målar rött. Lilla Ruta målar smala blå streck. Så fint det blir! Men sen kommer Lilla Hjärtat och målar svart! Jättemycket svart! Nu syns inte de andra färgerna… men vad händer sen?

Jag tycker att Bebisbrokiga är en trevlig och annorlunda serie och jag föll verkligen för allt färgkladd i Gul!. Jag hade inte tänkt skaffa den, men när jag väl sett den kunde jag ändå inte låta bli… Perfekt för alla små barn som älskar att måla! Den här sortens pekbok håller ju längre än de allra enklaste med bara illustrerade ord.

Gul!
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen (juni 2012)
ISBN: 9789163871542
Antal sidor: 18
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sov!

Systrarna Wirséns charmiga små brokiga har jag faktiskt inte läst någon bok om tidigare. Däremot har jag läst många av deras ”Vem”-böcker (en del av dem har vi recenserat på Barnboksprat, se listan här). De små brokiga har dock inte undgått mig, för de finns inte bara i böcker utan även som textilier, nappar, tavlor och en del annat trevligt.

I den här boken ska alla små brokiga gå och lägga sig, men istället för att lägga sig håller de på att hoppa i sängen. När de blir tillsagda att sluta blir det många sura miner. De fem figurerna lägger sig i alla fall under täcket och liten Skär blir ombedd att släcka lampan vilket hen gör. Nästa uppslag (där lampan ju är släckt) är helt svart med bara ord, där står t.ex. ”Brak!”, ”skvojnk” och ”aj”! Vad är det som händer? Vi tänder lampan och ser efter.

När det blir ljust ser vi att de små brokiga håller på med något som ser ut som akrobatiska övningar och de blir tillsagda att de ska sova. Lilla Ruta får släcka lampan denna gång. På det här viset fortsätter det ett par gånger till, de brokiga bara busar istället för att sova när lampan släcks.

Till slut blir det tyst och vem det nu är som nattar de små (är det kanske vi som läser boken som gör det?) funderar på om de till slut har somnat, och tänder lampan för att kolla. Nu har de faktiskt somnat och blir irriterade över att lampan tänds! Morr!

Det är en charmig bok, och på sista sidan trycker min dotter som är 2 år på den tecknade lampknappen för att släcka lampan så att de små brokiga kan sova. På bokens baksida benämner man den ”Ett pekboksäventyr för de allra yngsta”. Ja, dottern gillade den helt klart. Det finns en hel radda böcker om dessa figurer, så det är bara att plöja igenom!

Sov!
Författare: Carin & Stina Wirsén
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor:
ISBN: 9789163871528
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Mera bebisbrokigt

Ava (snart 2½ år gammal) blev superglad när vi öppnade paketet som innehöll Stina Wirséns två senaste böcker i serien Bebisbrokiga, alltså Aj! och Bang!. Vi började med Aj! och Ava var väldigt engagerad i att de brokiga skulle trösta varandra för att de var ledsna. Det var svårt att komma loss från sen, för när vi läste Bang! fortsatte hon att peka och säga ”Han är lessen!”, men jag försökte säga att ”nä, han har nog roligt, han bara låter så mycket han kan” (och ja, det är egentligen en ”hon” som skriker, men Ava sa ”han” och jag tyckte inte det spelade så stor roll…). Det var lite svårt att förstå och de såg faktiskt ledsna ut, med öppna skrikande munnar.

Aj! handlar alltså om några brokiga som är ledsna av olika anledningar. Någon ramlar och slår sig, en annan får ett äpple i huvudet och sen kommer masken och äter upp äpplet så att hen får ont i magen. Och vad gör man när någon är ledsen? Jo, man tröstar! Man klappar och blåser och tröstar så att den ledsna blir glad igen.

Egentligen är Aj! en ganska hemsk bok eftersom alla gör sig illa, men Stina Wirsén vänder det onda till mysigt omhändertagande. Vilken tur för de brokiga att de har så snälla brokiga vänner! Den här berättelsen går verkligen hem hos Ava, som känner igen sig i situationerna. Precis sånt händer ju på dagis hela tiden. Berättelsen följer också ett tydligt mönster, så det lilla barnet som bläddrar i boken förstår snabbt vad som ska komma härnäst.

Bang! handlar i stället om brokiga som för oväsen. En skär liten brokig skriker, en annan brokig bankar, någon stampar, någon klappar och – gulligast av allt – någon pussar. Ava ser nog fortfarande den här boken som en sorts fortsättning på Aj!, vilket inte är så konstigt eftersom den börjar med den skrikande liten skär. Visst kan man lätt tro att hon är ledsen? Ava börjar i alla fall trösta henne också. Bokig lessen! Ja tötta bokig!

De där effektstrecken är också knepiga. Där är solen!, säger Ava och pekar på strecken runt liten skär.

Aj! känns helt klart mest passande för oss just nu, men kanske kommer vi förbi den här initiala förväxlingen, eller så passar den kanske bättre till ett något äldre barn som lättare förstår vad som händer i bilderna. Bang! får i alla fall ett stort plus för att den uppmuntrar till pusskalas!

Böckerna är precis på gränsen till att vara för enkla för att jag som vuxen ska uppskatta att läsa dem. Det som gör bebisbrokiga-serien charmig är förstås Stina Wirséns underbara illustrationer (det hjälper att vi redan är stora fans och känner igen stilen!), kombinationen av effektfullhet och enkelhet, och att berättelserna är engagerande för ett litet barn som min dotter.

Aj!
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Smakprov: provläs här
ISBN: 9789163868436
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Bang!
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Smakprov: provläs här
ISBN: 9789163868450
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus