Idag har jag och Ava (snart 4 år) varit på bio och sett Liten Skär och alla små brokiga. Det var väldigt mysigt och den som sett Vem-filmerna känner igen stilen. Den här gången är det Stellan Skarsgård som är berättarröst (funkar bra!) och figurerna är förstås Liten Skär, Lilla Hjärtat, Ruta, Bosse och Masken – det vill säga det urval av de brokiga som figurerar i bebisbrokiga-serien.
Filmen innehåller en rad härliga, busiga scener med figurerna som får utlopp för alla möjliga känslor och är både dumma och snälla mot varandra. Jag känner igen ett par scener från böckerna, framför allt målandet i Gul!, men det är en väldigt fri filmatisering. En höjdpunkt är när publiken beordras ställa sig upp och göra gympa – och faktiskt gör det också. Ett charmigt återkommande inslag är när föremål ritas upp i bild medan vi ser på, som de brokiga sedan kan reagera på och använda.
Det här är en utmärkt första film att se på bio, både för att den är snäll och för att den bara är 35 minuter lång – extra bra förstås om man läst böckerna och känner igen sig. Den funkar bra för lite större barn också, även om Ava tyckte det var lite konstigt att vi skulle gå så snart, innan vi ens hunnit äta upp våra popcorn. Medföljande vuxen får också en trevlig filmstund!
Det är svårt att skriva om den här filmen utan att nämna anklagelserna om rasism som blossat upp i media på sistone. Efter att ha sett filmen har jag egentligen inte mycket mer att säga än innan. Visst kan man, om man verkligen vill, få det till att varje gång Lilla Hjärtat busar är det ett exempel på svart ondska som angriper vit oskuld, men då tycker jag att man anstränger sig lite väl hårt. Jag håller visserligen med om att det är olyckligt att Lilla Hjärtat liknar gamla rasistiska nidbilder, men detta påverkar garanterat inte barnens upplevelse av filmen och inte min heller.
Filmen får betyg 4 av 5 i SvD såväl som UNT.
Att Lilla hjärtat liknar gamla rasistiska nidbilder var olyckligt men påverkade garanterat inte dina barns upplevelse – är det sagt som något positivt eller negativt? Ska inte filmen gå ut på att man inte ska göra nidbilder av varandra. Betyder det också att vi är så vana vid såna nidbilder att vi inte ens reagerar. Mina barn hade garenterat reagerat. Och blivit ledsna!
Jag menar att min dotter inte ser Lilla Hjärtat som en nidbild. Varför skulle hon göra det? Hon känner inte till historiken kring blackface och golliwog och har inte heller lärt sig att svart hud och stora läppar skulle vara något negativt. Jag ser ingen anledning för henne att bli ledsen av filmen.
Kanske har du rätt. Låt oss hoppas det. En gammal nidbild i en ny tid o nytt sammnhang avmagnetiseras på sitt innehåll. Referenserna borta,
ny laddning eller ingen laddning alls.
För små barn är det ju i alla fall betydelselöst just nu. Men jag menar inte att det är ett ickeproblem, historien kan ju inte raderas. Frågan om hur man får visa stiliserade mörkhyade är klart intressant, men att Lilla Hjärtat ger vuxna obehagliga associationer påverkar säkert inte den huvudsakliga målgruppen.
Jag var med barnbarnet och tittade på filmen i Örebro i förrgår. Det var en fin och trevlig film och vi båda (64 och 2 år) hade trevligt. Det är synd att en del recencenter försöker överföra sina egna värderingar till barnen som inte alls tycker det är problem med rollfigurerna.
Det är olyckligt att dessa ”Besserwisser” försöker lära barn att det är rasistiskt att se annorlunda ut. Vi har skillnader bland alla folkslag och breda läppar torde vara ganska vanligt bland vissa folkgrupper. Antagligen har de själva akdrig varit ute i världen eller också vill de bara skapa rubriker.
Konstigt at de inte reagerar på att vi accepterat manliga böneutropare! Jag tycker det liknar diskriminering av kvinnor.
Tobbe