Så gör du film

Har du en blivande regissör där hemma? Eller helt enkelt en unge som älskar att stå framför eller bakom kameran? Det här är ett material som både små och stora barn kan ha kul med och lära sig av (och vuxna också för all del). En del av sakerna i mapparna kanske kan kännas lite barnsliga för de större barnen, men man använder det man vill och kan få inspiration om inte annat. Handboken är faktiskt riktigt bra och informativ. Materialet kommer i en box (som kan användas som en klappa när man filmar scener) och det består av allt möjligt skoj!

  • Regissörens handbok
  • Häftet Storyboard som visar hur man planerar filmen ruta för ruta, häftet innehåller idéer som man kan bygga vidare på
  • Mappen ”Premiär” innehåller en skylt för regissörens stol, skyltar för skådespelarnas loger och biljetter bland annat
  • Mappen ”Ljudstudio” innehåller en cd-skiva med 90 ljudeffekter att använda i filmer, men också några tips på hur man själv kan skapa olika typer av ljud
  • Mappen ”Animeringsstudio” innehåller en kartongrobot i delar som man kan använda för att testa att göra animerad film
  • Mappen ”Rekvisita” innehåller bland annat (tillverkade av kartong) glasögon, piratögonlapp, trollstav samt klistermärken med fingeravtryck, låtsastatueringar och lite annat smått och gott

I handboken står det allt möjligt matnyttigt. Den är uppdelad i följande kapitel ”Att göra film”, ”Spelfilm”, ”Dokumentärfilm” och ”Animering”. Det finns hur mycket fakta och tips som helst, och coola bra bilder som hjälper till att göra informationen och instruktionerna lätta att förstå. Man får exempelvis lära sig om olika perspektiv, hur man komponerar en bild, hur ljussättningen spelar roll, hur viktigt det är med musik och ljud i en film, vad skillnaden på dokumentärfilm och spelfilm är och lite om hur man ska tänka när man använder olika genrer.

Man behöver ingen superduperdyr värstingkamera för att göra film, det kan gott och väl räcka med mobilkameran ibland. Jag själv deltog i ett litet filmläger för lärare för några år sedan, där vi fick lära oss lite om manusskrivning, filmning och redigering. Det är faktiskt hur roligt som helst, och inte alls så svårt som det kan se ut (om man inte har som mål att få till en film som vinner en Oscarstatyett då förstås …). Jag kan varmt rekommendera boxen ”Så gör du film”, lägg den gärna under granen i jul!


Så gör du film
Författare: Tim Grabham
Förlag: Tukan förlag
Antal sidor: 72
ISBN: 9789174015171
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Film: Liten Skär och alla små brokiga

Idag har jag och Ava (snart 4 år) varit på bio och sett Liten Skär och alla små brokiga. Det var väldigt mysigt och den som sett Vem-filmerna känner igen stilen. Den här gången är det Stellan Skarsgård som är berättarröst (funkar bra!) och figurerna är förstås Liten Skär, Lilla Hjärtat, Ruta, Bosse och Masken – det vill säga det urval av de brokiga som figurerar i bebisbrokiga-serien.

Filmen innehåller en rad härliga, busiga scener med figurerna som får utlopp för alla möjliga känslor och är både dumma och snälla mot varandra. Jag känner igen ett par scener från böckerna, framför allt målandet i Gul!, men det är en väldigt fri filmatisering. En höjdpunkt är när publiken beordras ställa sig upp och göra gympa – och faktiskt gör det också. Ett charmigt återkommande inslag är när föremål ritas upp i bild medan vi ser på, som de brokiga sedan kan reagera på och använda.

Det här är en utmärkt första film att se på bio, både för att den är snäll och för att den bara är 35 minuter lång – extra bra förstås om man läst böckerna och känner igen sig. Den funkar bra för lite större barn också, även om Ava tyckte det var lite konstigt att vi skulle gå så snart, innan vi ens hunnit äta upp våra popcorn. Medföljande vuxen får också en trevlig filmstund!

Det är svårt att skriva om den här filmen utan att nämna anklagelserna om rasism som blossat upp i media på sistone. Efter att ha sett filmen har jag egentligen inte mycket mer att säga än innan. Visst kan man, om man verkligen vill, få det till att varje gång Lilla Hjärtat busar är det ett exempel på svart ondska som angriper vit oskuld, men då tycker jag att man anstränger sig lite väl hårt. Jag håller visserligen med om att det är olyckligt att Lilla Hjärtat liknar gamla rasistiska nidbilder, men detta påverkar garanterat inte barnens upplevelse av filmen och inte min heller.

Filmen får betyg 4 av 5 i SvD såväl som UNT.

Brokiga i blåsväder – mångfald eller rasism?

Snart kommer filmen Liten Skär och alla små Brokiga, baserad på Stina Wirséns populära böcker om Liten Skär, Lilla Hjärtat och de andra brokiga karaktärerna.

Som ni kanske sett har filmaffischen upprört många, som bland annat i en diskussion på Facebook och i en artikel på SVT Debatt hävdar att porträtteringen av den mörkhyade Lilla Hjärtat är rasistisk, med tydliga kopplingar till de klassiska nidbilderna golliwogg och blackface. Detta är naturligtvis extra olyckligt, eftersom en strävan med brokiga-serien är att visa upp mångfald.

Resultatet: filmaffischen har bytts ut. Men böckerna, filmen och Lilla Hjärtat förblir vad de varit.

Det här är en knepig fråga. Mörkhyade personer är starkt underrepresenterade inom barnlitteraturen och därför tycker jag det är bra att Lilla Hjärtat är svart. Men hur ”får” man framställa svarta personer? Bilden är stereotypisk, det är sant. Lilla Hjärtat är inte bara kolsvart, utan har även tjocka läppar och spretiga flätor. Är det ok, eller inte? På ett sätt vill jag säga: men det finns ju folk som ser ut så! Och tenderar inte stiliserade figurer att vara just stereotypiska? Samtidigt har jag full förståelse för de negativa känslor som kan väckas av kopplingen till de gamla nidbilderna. Som ljushyad är jag kanske inte heller bäst lämpad att uttala mig om vad som är eller inte är kränkande för mörkhyade. På den nya filmaffischen är läpparna tunnare och hade Lilla Hjärtat sett ut så från början hade kanske inte debatten behövt uppstå. Men det är ju lite sent att ändra på nu, då karaktären är etablerad.

I bloggosfären: Eva Emmelin på Lilla bokhyllan stod gapande inför kritiken. Lisa Jannerling i Barnens bokklubbs blogg påpekar att karaktären funnits länge, utan att kritiseras tidigare. Ingerun Syrén Sjösvärd på Boktjuven får brain overload och svårt att komma till en slutsats (ungefär som jag…).

Brokiga-böcker på Barnboksprat: Gul!, Sov!, Aj!, Bang!, Hej! och Alla små tokiga brokiga.