Det här är en sådan där bilderbok som inte är tillrättalagd och gullig. Den skildrar relationen mellan två barn på landet, Nilla och Ida, och det är Ida som berättar historien. Ett vuxet berättarjag skulle ju knappast komma undan med en beskrivning som t.ex. den som inleder boken:
Det här är Nilla
Jag har ritat av henne
Hon är dum
Hon har en hund som har fula kläder
Ida är nämligen allt annat än förtjust i den efterhängsna grannflickan som biter på flätan och som måste bjudas på kalas eftersom det inte finns någon annan där, på landet, där de bor. Men ändå. Hon är ju någon i alla fall? För sedan ska hon flytta. Och då ändras perspektivet…
Thomas Tidholms kortfattade prosa låter oss förstå mycket, också mellan raderna. Det är stiligt gjort! Att skiljetecken ofta utelämnats för tankarna till poesin. Clara Tidholms bilder kan tyckas enkla, men fångar minspel och detaljer på ett skickligt sätt.
Nilla och jag är mångbottnad och ger utrymme för flera tolkningar. Om temat ”kompis man har svårt för” känns aktuellt för barn i ens närhet kan den här boken vara lämplig läsning och en bra ingång till diskussion och reflektion. Men den är inte en bok som jag skulle läsa för ett barn rakt upp och ner utan kommentar eller frågor.
Nilla och jag
Författare: Thomas Tidholm
Illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta Bokförlag
Antal sidor: 36
ISBN: 9789150114270
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Thomas och Anna-Clara Tidholm har kommit med en ny bok. Här får vi träffa en pojke som plötsligt träffar en flicka. Flickan ropar till pojken att följa med henne. De går in i en skog, en djungel kanske, och hamnar sedan i ett litet äventyr tillsammans. De blir blöta om kläderna efter att ha hoppat från en klippa, de simmar över farliga vattendjur, de träffar en ödla som inte pratar.