+ 
+ 
Vi fick hem en pysselbox i brevlådan och Ava (3½ år) blev väldigt nyfiken. Jag lovade att vi skulle titta i den efter maten och det blev ett väldans tjat medan jag dukade av och sopade upp ris från golvet. Inte minst för att boxen var så svår att öppna att Ava inte klarade det själv, så hon hade ingen möjlighet att tjuvkika.
Vi började med att läsa boken. Jag har sett böckerna om UppfinnarJohanna förut, men aldrig läst dem. Uppfinnar-Johanna och skrämselmaskinen gavs ut redan 2010, men för vår del gjorde det ju ingenting eftersom vi inte hade den sedan innan. UppfinnarJohanna är en kreativ och påhittig tjej som i den här boken råkar ut för en dumming som säger att hon är för liten för att vara med. Johanna bestämmer sig för att hämnas genom att bygga en otäck skrämselmaskin. Bröderna Sten och Stanley är nyfikna på hennes projekt, men hon vill inte ge dem mardrömmar så hon säger åt dem att inte gå in i hennes rum och att inte trycka på knappen på maskinen. Men det hjälper förstås inte…
Ava lyssnade på hela boken trots att pysselboken och regnbågspennan låg på bordet och såg lockande ut. Det måste innebära godkänt betyg. Jag tyckte det var roligt med Johannas kreativitet och hur hon kombinerade många konstiga saker till sin uppfinning.
Sen var det dags för höjdpunkten: pyssel!
Pysselboken är mestadels helt fri, det vill säga utan instruktioner. Man förstår ändå vad man ska göra, därmed inte sagt att det är samma för alla. På första sidan ser man en massa glasögon och Ava kompletterade dem till huvuden. Notera att hon lämnade monokeln, jag antar att den inte riktigt finns i hennes begreppsvärld…
Vi pysslade igenom halva boken denna första pysselstund och det var riktigt mysigt och uppskattat. Regnbågspennan är en rolig idé, men den är ganska svår att rita med och det blir inte särskilt mycket färg på pappret av den.
Så här skriver OLIKA förlag om sin barnbox: Har du, som vi, saknat underhållning med sjysta värderingar? I affärerna har vi haft svårt att hitta pyssel som riktar sig till barn; inte antingen till flickor – eller pojkar. Jag förstår vad de syftar på för mainstreampyssel, men jag får lov att säga att jag är nöjd med de pysselböcker vi köpt med till exempel Bamse och Pippi. Fast det är förstås trevligt med alternativ och jag tycker verkligen om friheten i pysselboken. Nackdelen är att det känns lite… futtigt. Pysselboken är väldigt tunn. Boxen, alltså själva lådan, är så rejäl och lyxig att det känns lite snopet att den inte innehåller mer. Visst är det kul med ett boxkoncept, men jag hade hellre sett enbart en rejäl pysselbok i samma fina stil.
Poppis Barnbox: bilderbok (i Poppis Pocket-format) + pysselbok + regnbågspenna
ISBN: 978-91-85845-84-2
Förlag: OLIKA förlag
UppfinnarJohanna & skrämselmaskinen
Författare: Ann-Christine Magnusson
Illustratör: Lovisa Lesse
Rita & klura
Text och bild: Anna Tim
Vi får träffa Dunne i en egen bok igen. Hon har tidigare varit med i böckerna om Metteborg. De egna böckerna heter Mitt lyckliga liv och så boken jag läst: Mitt hjärta hoppar och skrattar. Denna lilla, oftast glada person bor med en pappa och en katt. Dunne kallas hon, men heter egentligen Daniela. Dunnes mamma är borta och död och trots att det finns mörka stråk i Dunnes liv så tänker hon allra helst på när hon var lycklig. Så himla fint att smyga in positivt tänkande i en bok för barn. Livet kan vara nog svart ändå, men här lyckas författaren Rose Lagercrantz beskriva en huvudperson, som trots vissa svårigheter kan se det roliga i livet. I första boken, där Dunne börjar ettan, lär hon känna sin nya bästis Ella Frida. Den boken slutar med att Ella Frida har flyttat och i Dunnes sorg över det lyser två små marsvin upp hennes liv igen och att hon ska få åka och hälsa på Ella Frida på påsklovet. I andra delen Mitt hjärta hoppar och skrattar så utsätts denna mysiga, tänkande unge för något mycket dumt av två klasskamrater. Kärleksproblem utgör grunden. Fast inte är det Dunne som är kär, utan Kudden – i henne. Kära i Kudden är däremot Vickan och Mickan som efter att ha blivit ignorerade av Kudden, ser till att frysa ut Dunne och till och med nypa henne hårt och mycket på armarna. Allt detta resulterar i att Dunne gör något mot dem för att freda sig och plötsligt blir fröken inblandad. Hur ska det nu gå? Måste Dunne be om ursäkt, nu när hon gjort något som alla sett, eller?
Sen jag fick barn kanske det inte längre märks att jag har varit en metaltjej. Men varför skulle det vara så egentligen? Går det inte att förena ett hårdrocksliv med att en skaffar barn? Pekboken Pekheavy skulle kunna vara ett sätt att föra in lite hårdrock i småbarnslivet.
En icke oansenlig mängd fotografier på både vuxna djur och djurungar kan göra denna bok till en stund av förströelse för det lilla barnet, eller vem som helst oavsett ålder med ett stort djurintresse. Texten består mest av djurets benämning, men kan också låta: ”keliga murmeldjur”. Vilda djur och tama djur, små djur och stora djur, ensamma djur och djur tillsammans, det är ett varierande utbud och ingen logik i var på jorden djuren finns när det gäller den ordning de kommer i. Några djurarter återkommer senare igen i boken, fast då med en ny bild förstås. Andhane och andhona finns med och jag tror det är första gången i en barnbok, som jag någonsin ögnat i, som dessa fåglar får sin rätta benämning och inte bara kallas för ”anka”. Fotografierna överraskar stundtals i sin naturlighet, men det är klart att några har fått extra mycket hjälp av datorn och det är inget jag hade krävt eller önskat. Naturliga scener kommer bättre till sin rätt rent visuellt, så det är de fotografierna där djuren är i sin natur som ger mig finast känsla.
