Februari brukar vara en månad då det mesta utomhus fortfarande sover. Vi kunde visserligen se blommor och knoppar redan i januari i år, men vi får hoppas det förblir ett undantag. I den här boken möter vi ett barn som har en stor, ståtlig kastanj utanför sitt fönster. Just nu sover trädet men snart ska det väckas till liv, få knoppar och blad och bli sådär härligt som det brukar vara. Men när våren kommer och alla andra växtligheter spirar verkar kastanjen inte riktigt hänga med. Någon säger att trädet dött och ska huggas ned. Barnet bestämmer sig för att sova i trädet, för ingen får hugga ned hens älskade kastanj!
Redan titeln – Vakna min kastanj – vittnar om att det här är en mycket vacker bok. Det gäller både de färgrika illustrationerna som har något drömskt över sig och texten som verkligen förmedlar kärleken mellan barnet och trädet. Det blir som en motsats till dagens teknikkärlek, som en återgång till naturen och det enkla. Samtidigt är det en sorlig berättelse om liv och död. Ska livet bara ta slut för kastanjen? Eller finns det något som får leva vidare? Barnet har en fin fantasi och många bra idéer som jag tror kan locka läsare och lyssnare till egna upptäcksfärder utomhus. Kanske särskilt nu när våren är på ingång. Vakna min kastanj hamnar på min lista över favoritbilderböcker.
Vakna min kastanj
Författare: Åsa Mendel-Hartvig
Illustratör: Ane Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur, 2014
ISBN: 9789127136960
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Det händer att jag undrar när jag går mina promenader i den gamla byn (där författaren Erik Magntorn hör hemma och där jag själv en gång närt en dröm om att bo), om det finns en speciell gynnsam miljö däromkring? Till att skapa texter menar jag, i detta fall rim och vers med en slående påhittighet och humor och känsla och personlighet. Om sanningar och hejdlösa fantasier där fiskar och andra havsvarelser är huvudpersoner.
