Kroppsdelar som händer och fötter, särskilt barnets egna, är centrala i den tidiga tillvaron – för att inte tala om allt man kan använda dem till!
Bägge böckerna inleds och avslutas med barnet, den vuxne och en säng, dagens början och slut. Den trygga relationen, liksom storleksförhållandet mellan stor och liten, inramar berättelsen om vad barnets fot respektive hand ’mer på egen hand’ har haft för sig under dagen. Som vuxen är det så lätt att med utgångspunkt i bilden i hela sin kropp känna ett barns små händer eller fötter i sina egna händer – och fascineras! Och jag kan minnas hur det kändes när jag lade mina små händer i min pappas stora, eller satte min fot i hans hand. Närhet. 
Medvetenheten om de egna händerna och fötterna och om vad de tar sig för, förmedlat på det självklara och enkla sättet som Emma AdBåge gör, är en så fin idé. Figurernas kroppsproportioner är lite märkliga men det är just genom dem som kroppspråk och ansiktsuttryck blir så framträdande: miner av undrande, lycka, iver, koncentration, list och bus i de stora barnansiktena, och smidigheten och precisionen i de smala armarna och benen.
Fötterna och händerna är så små så att de knappt syns och är ändå så framträdande i berättelsens text och teckning: ”Lilla foten! Har den gjort i dag?” – intensiteten i rörelseillustrationen till texten: ”Klampat stamp” och ”Smugit tyst” är magnifika i sin litenhet. I Lilla handen sitter barnet med benen vikta under sig och tittar undrande på sina framsträckta händer till texten: ”Lilla handen! Har den gjort i dag?” och så insikterna om handlingar och rörelser som handen har utfört under dagen – som ”Vevat gröten” och ”Vinkat mamma”. Uttrycken och valet av handlingar känns så träffande och berör, precis som att ha en barnhand i sin eller att som barn få sätta sin fot i sin pappas stora hand.
Titlar: Lilla handen och Lilla foten
Text och bild: Emma AdBåge (2013)
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
Antal sidor: 18
ISBN 978-91-29-68638-8 resp. 978-91-29-68639-5
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Innan ni tar del av min obetalda personliga recension, så vill jag varna känsliga läsare för att den kommer att innehålla en tämligen odelat positiv reaktion. Det beror helt enkelt på att den här boken är… bra.
Visst har de allra flesta hört talas om att det ska finnas ett storsjöodjur i Storsjön i Jämtland? Enligt Wikipedia skapades det år 1894 till och med ett bolag som skulle fånga det! Storsjöodjuret har en egen sida på webben som du hittar genom att klicka 
Månulvarna är precis så fantastisk och magisk som en bilderbok ska vara! Vi möter en samling varelser vilka går under namnet månulvar, fastän de mer liknar katter än vargar. Vi får aldrig veta deras namn eller könstillhörighet men det vi får veta är att de älskar sådant som skiner och glänser. Det kan vara mynt, riddarrustningar eller eldflugor men mer än något annat älskar de månen. En natt bestämmer sig månulvarna för att försöka ta sig till månen men hur ska de göra?
Här vill inte hundar bo utspelar sig under den tid då barnen hade träskor, Palme höll tal för folket och sexåringar fortfarande gick på dagis. En av dem är Maria. Hon bor med sin mamma och lillasyster Emma i betonggettot. Maria önskar att hon var lite mer underbar och lite mindre tokig. Hon drömmer om att mamma och pappa inte ska skilja sig och att hon ska få en kompis men mest av allt vill hon ha en egen hund. En dag börjar Ofelia på dagis och Maria är inte längre ensam sexåring. Ofelia är precis så där prinsesslik som Maria önskar att hon själv skulle vara och Maria och Ofelia blir vänner – och ibland ovänner.