Kapitelböcker – Sida 85

Fängslade på bilsemester

För några veckor sedan bestämde vi oss för att bila ner till Danmark från Uppsala. Jag, fästmannen och tre barn på 5, 7 och 9 år. Vi skulle ha så mysigt. Prata och skratta i bilen. Stanna på fina ställen och fika. Lyssna på musik och sjunga. Se en sevärdhet då och då. Jag insåg ganska snart att det kanske var lite väl optimistiskt tänkt.
För sanningen var den, att vi i framsätet mest lyssnade på gnäll, bråk och rastlöst tjat från övertrötta barn. Ända tills dess att jag tryckte in en bok i cd-spelaren och både barn och föräldrar satt som förhäxade i en timme och fyrtio minuter.

Vi lyssnade på Alva rymmer av Pernilla Gesén. Alva är åtta år. Hennes mamma och pappa ska skiljas och hon tvingas att flytta med sin mamma från Västerås till Stockholm. Hon måste lämna sitt hem, sin skola, sin bästa vän och kanske värst av allt; hon får inte träffa sin pappa mer än på helgerna. Alvas värld rasar samman. Och mamma och pappa fattar ingenting.
I Stockholm blir hon granne med en pojke, något yngre än hon själv. Han är snäll, men Alva vill inte bli vän med honom. Hon har ju redan en bästa vän! Till slut bestämmer sig Alva för att ta saken i egna händer. I Stockholm kan hon ju inte stanna. Hon rymmer tillbaka till Västerås.

Det bästa med den här boken är inte historien, eller spänningen. Det är det fina språket. Enkelt, men det sätter sig rakt i bröstet. Som skilsmässobarn själv och med egna skilsmässobarn gör den här boken ont. Det är barnets perspektiv som Pernilla Gesén så självklart fångar. Vuxna bestämmer och ändrar. På sådant som kanske inte var perfekt. Men som ändå var det trygga livet. Och som barn får man inte vara med och bestämma någonting. Eller får man det?

Förstummade satt vi i bilen och lyssnade. Jag med en klump i halsen och tårar i ögonvrån, och vips hade 15 mil flugit förbi och boken var slut.
Sedan var ingen annan bok särskilt intressant att höra på. Vi hade inte lånat fler om Alva. I stället stannade vi och fikade. En kisspaus och någon sevärdhet. Solen värmde våra ansikten.

Alva rymmer
Författare: Pernilla Gesén
Förlag: B. Wahlströms (2005)
Antal sidor: 112
ISBN: 9789132147647
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tusen varv runt månen och tillbaks

Johannes Sandreyo debuterade 2010 med boken Ung, bög och jävligt kär vilken handlar om att komma ut som homosexuell när man är tonåring.

I Tusen varv runt månen och tillbaks är det mobbing som är temat. 11-årige Thao kommer ursprungligen från Vietnam och han flyttade till Sverige med sin moster efter att hans mamma dött. Thao är mobbad i skolan och Sandreyo förskönar eller förmildrar ingenting utan beskriver hur Thao blir slagen, får cykeln förstörd och lämnad med ord som:

Haha, kolla! sa Zacke plötsligt och pekade på Thao. Tönten har pissat ner sig! Kolla då!
Din äckliga lilla kinesunge, sa Eleonora och spottade mot marken.

Thao brukar dra sig undan till en övergiven tunnelbanestation och en kväll möter han där uteliggaren Lufsen. Lufsen vet en massa saker om Thao och pratar om att Thao måste bli tuff om han ska klara sig där borta, innan han går ger han Thao en gammal tågbiljett från Quasambas järnvägar. En stormig kväll när Thao är på tunnelbanestationen kommer så helt plötsligt det magiska tåget till Quasamba och Thao hoppar på.

I Quasamba blir han indragen i ett smärre krig där Thao tillsammans med några vänner (vilka påminner väldigt mycket om människor från hans vanliga liv) och talande tigrar ska försöka återta regnskogen från tjuvjägarna och de blodtörstiga jaguarerna.

Det jag uppskattar med den här boken är att den är väldigt rå på så vis att den faktiskt skildrar många av de grymheter som förekommer runtom i världen. Jag läste den tillsammans med min nioåring och förklarade för honom att det faktiskt är så här det går till när det är krig. Samtidigt kunde jag inte låta bli att undra om en nioåring verkligen ska behöva höra beskrivet hur tjuvjägarna spänner upp en tigerhona med rep framför hennes ungar, torterar henne till döds och sen drar loss skinnet och karvar bort köttet. Det är en fråga för varje förälder att bedöma, den rekommenderade åldern på boken är 9-12 år enligt förlaget.

Jag läste boken högt, vilket den förmodligen inte är avsedd för, och det var inte helt lätt då jag upplevde att språket inte alltid flöt på. En annan tveksamhet jag har är om en 11-åring använder uttryck som ”Du är fett flummig” och ” Jag har ändå inga cash, min upplevelse av skildringen av Thao är inte att han är 11 år men det kanske bara är jag som inte hänger med i världen? Utan tvivel behandlar boken viktiga, svåra ämnen och det med besked.

Tusen varv runt månen och tillbaks

Författare: Johannes Sandreyo

Förlag: Vombat Förlag (2012)

ISBN: 9789186589110

Antal sidor: 101

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

När mamma reste bort

Det här är den andra boken i en planerad serie av Gryf förlag där böckerna tar upp viktiga ämnen som kan vara lite jobbiga att prata om som barn. Den första boken Natashan gavs ut förra sommaren och enligt förlagets hemsida är det meningen att karaktärerna i böckerna kommer att vävas samman så småningom. Jag har inte läst Natashan men det spelar ingen roll vid läsningen av När mamma reste bort.

Boken handlar om Paulina som gissningsvis går på lågstadiet. Hennes föräldrar har precis skiljt sig och som om det inte vore nog med det säger hennes mamma en dag att hon måste resa bort i arbetet. Eftersom pappa jobbar så mycket måste Paulina bo hos sin bästa kompis Suzana några dagar. Suzana beter sig inte alls som vanligt utan surar och retar Paulina. Sedan berättar hon att Paulinas mamma inte alls rest bort utan att hon är på sjukhus. Paulina vill inte tro att det är sant men nästa dag när pappa hälsar på berättar han sanningen.

Den här boken (och även övriga i serien) är tänkt som högläsningsbok för barn som är 5-10 år. Den fungerar både i förskolan/skolan eller i hemmet och jag uppmuntrar verkligen att du som vuxen läsare pratar med barnet/barnen om boken. Jag provade att läsa den för de 4-åringar jag arbetar med på förskolan och de lyssnade väldigt intresserat och vi pratade en del om rädslor men med lite äldre barn kan du gå mer på djupet med bokens innehåll. Den passade väldigt bra att läsa högt ur med korta kapitel och en text som lätt flöt på.

Jag själv reagerar starkt på det faktum att Paulinas föräldrar ljög för henne men det är också något att ta upp med barnen vid diskussionerna efteråt så boken blir mer komplex på så vis. Mer som pedagog än förälder blir jag nyfiken på resten av böckerna i den här serien och jag kan mycket väl tänka mig dem som ett arbetsmaterial i skolan.

När mamma reste bort
Författare: Beata Agnieszka Konar
Illustratör och grafisk formgivare: Nina Karlsson
Förlag: Gryf Förlag (2012)
ISBN: 978-91-7437-280-9
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

De svarta svanarnas natt

En härlig blandning av humor, syskongnabb, kärlek, mystik, vikingaskatter och skräck! En riktigt bra sommarbok som jag tycker passar läsare från 10 år och uppåt (förlagets åldersrekommendation är 9-12 år). Jonas och hans syrra Jenny förbereder sig på en urtrist sommar på någon ö långt ut i havet med sin pappa som har ärvt en fallfärdig sommarstuga av en släkting. Pappan är ganska bitter efter att ha blivit lämnad av barnens mamma och tar sig an sitt nya projekt med liv och lust, glad att få något annat att tänka på. Jenny hittar ganska snabbt en kille på ön och Jonas har mest tråkigt. Till en början.

Det är en del som behöver fixas innan det ens går att sova i huset, så pappan tar dit några byggjobbare som hjälper honom. Det ska också byggas ett nytt dass så en stor grop grävs på tomten. Men det händer lite mystiska saker där på gården under bygget…saker som pappan använder försvinner för att dyka upp igen någon helt annan stans. Hans arbetshandskar hittas t.ex. i en myrstack en bit ut i skogen. Vem eller vad är det som inte vill att de ska vara där?

När det är klart för inflyttning ska syskonen dela rummet på vinden. Jennys pojkvän Tom (kallad Hajtanden av Jonas) ska också sova där eftersom de har spelat kort långt in på natten. De somnar och allt är lugnt först, men mitt i natten vaknar de av att det dunkar i skorstensstocken. Det låter också som att någon skriker därinne. Ungdomarna blir jätterädda och Jenny säger åt Tom att gå och öppna luckan och titta vad det är för något. När han ska göra det upptäcker han att skorstensstocken är varm fastän de inte ens eldat i spisen. När luckan öppnas upphör ljudet, och det går inte att se något annat än ett svart hål. Men Jonas upptäcker att det är något annorlunda med hålet, upp ur skorstensstocken stiger samma dimma som han sett komma upp ur hålet i trädgården. Snabbt stänger Jonas luckan! Det här är bara början på en rad otäcka händelser som ungdomarna ska råka ut för i huset.

Det finns också annat i boken som är mystiskt. En dag i början av vistelsen ger sig Jonas ut för att kolla in omgivningen, men det är oerhört varmt och soligt och han känner att han måste ha vatten för att inte svimma. Han kommer till ett hus med grindar som visserligen har varningsskyltar som talar om att obehöriga inte ska vistas där, men han är så desperat efter vatten att han klättrar över grinden i alla fall. Inne på tomten träffar han på en gubbe som han börjar prata med, som låter honom dricka vatten och svalka sig i pumpen på gården. Han ger också Jonas tillåtelse att ta ett dopp i poolen. Jonas ser genom ett fönster en kvinna som ser ledsen ut, som sitter vid en säng där en gubbe ligger, och han ser inte frisk och kry ut. Jonas ska komma att återvända till huset och prata med den mystiska gubben några gånger till under de kommande veckorna. Om du vill veta vem mannen i själva verket är kan du klicka här (OBS! Lite spoilervarning om du klickar!) ;-)

Bokvideo:

De svarta svanarnas natt
Författare: Jesper Tillberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 186
ISBN: 9789129681987
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

En annan resa

”En annan resa” är enligt förlaget en fristående fortsättning på boken ”Konstiga djur” som Barnboksprats Helena F tidigare recenserat. Den här boken har blivit höjd till skyarna av många recensenter som berömt dess humor och språk. Vad tycker jag då? Jag är liiite skeptisk.

Maria Nilsson Thores illustrationer kan jag säga att jag verkligen gillar. Jag tycker mycket om färgskalan och figurerna och deras minspel. Jag blir genast väldigt förtjust i jättemyrsloken.

Men det är någonting med Lotta Olssons text som jag inte kan sätta fingret på riktigt som gör mig skeptisk. Jag har bara läst boken tyst för mig själv; kanske borde jag prova den som högläsningsbok för sonen för att se hur det funkar. Kanske är det så att att jag är tveksam till om språket och handlingen funkar för åldersgruppen 6-9? Det står på baksidan av boken att den är lättläst, men det betyder inte samma sak som att den är lätt att förstå. Här förekommer en del filosofiska tankar och diskussioner, och möjligen är det för att jag inte är en särskilt filosofisk person som jag har lite svårt för detta?

Handlingen då? Det är en trist och kylig vårdag och jättemyrsloken tycker att världen är ful. Hans vän hasselmusen påstår att man inte kan säga på det viset:

”Du tycker att världen är ful just nu, i synnerhet nu ja, men det är ju inte detsamma som att den är ful, eller hur?”

”I synnerhet” är för övrigt hasselmusens absoluta favorituttryck som hon använder i tid och otid. De båda vännerna hamnar i en diskussion om världar, vad menas egentligen med din värld respektive min värld – menar vi samma värld när vi pratar? Hasselmusen menar att jättemyrsloken i själva verket inte vet någonting alls just om världen. Där börjar funderingen kring att ge sig ut på en resa. Sagt och gjort: jättemyrsloken packar en resväska full med grejor. Jättemyrsloken visar stolt upp en rosa hårtork för hasselmusen och då utspelar sig en liten scen som jag skrattade gott åt och som är ett bra exempel på den fina humor som faktiskt finns i boken:

”En resehårtork”, sa han allvarligt. ”Jag köpte den i går”.
”En hårtork? sa hasselmusen. ”Men snälla myrslok, du brukar väl aldrig torka håret?”
”Nej! Nej!” rättade jättemyrsloken. ”Inte en hårtork! En resehårtork, sa jag ju. Man ska ha den när man reser.”

Hur som haver så blir det ingen resa genom skogarna för jättemyrsloken, det blir en inre resa som involverar en ny vän/regissör, en uppsättning av pjäsen Rödluvan (med jättemyrsloken i huvudrollen) och många nya erfarenheter för de båda vännerna.

Jag måste nämna en särskild bild i boken: på sidan 83 sitter dvärgelefanten Arne (deras nya vän) i en regissörsstol iklädd svart basker med en cigarr i mungipan. Kan det vara så att dvärgelefantens förebild var en viss Ingmar Bergman?

Om du vill provläsa klickar du här.

Vill du läsa en intervju där Lotta Olsson berättar om arbetet med boken? Då klickar du här.

En annan resa
Författare: Lotta Olsson
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 112
ISBN: 9789163869969
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris