Det här var nog min första bekantskap med prisbelönte Stefan Castas författarskap såvida jag inte läst någon av alla hans faktaböcker.
Boken handlar om Myra Johanna, som egentligen inte alls heter Myra men hon kallar sig helst det. Myra bor med sin mamma precis vid havet. När inte mamma är på arbetet så är hon helst i ateljén och pappa Rogert är på en oljeplattform i Atlanten och kommer bara hem några gånger om året. Som tur är har Myra sin låtsashund Morgon att tillbringa dagarna med.
Ute på Svartholmen finns Jungfruhuset som har varit övergivet i fyra år. Varje kväll tänds lamporna i tio av rummen i Jungfruhuset men plötslig en kväll är det elva lampor som lyser. Nästa dag beger sig Myra till huset och hon träffar Humlekungen. Han har kommit tillbaka till sitt hus och har en storslagen dröm om att göra Jungfruhuset till ett gigantiskt humlebo för att kunna odla humlor. Myra tvekar inte en sekund utan börjar genast hjälpa honom.
Är det här en bok om en flickas storslagna äventyr eller skildrar den hennes vid galenskap snuddande fantasier som ensamheten driver henne till? Den är både finstämd, vacker, fantastisk, vemodig och sorglig på en och samma gång. Hur man än väljer att tolka berättelsen så är den mycket väl berättad och det är oerhört spännande att få följa Myra under ett år ute vid havet. Den här boken åker direkt in i nioåringens bokhylla.
