Tre parallella språk

 Här kommer en utlovad uppföljare: en recension av en Pino- bok med teckenstöd

En revidering av texten om TECKENSTÖDEN i Pino-böckerna är nödvändig och jag har ändrat något. Teckenstöd och teckenspråk för döva är inte samma sak; teckenstöden kallas AKK, Alternativ och Kompletterande Kommunikation, och är en förstärkning av språket, ett förenklat teckenspråk som används i grupper där någon typ av språkinlärningsproblematik finns.  

Tre samtydiga språk berättar om situationer som alla känner igen sig i. Med hjälp av bildspråk, ’teckenspråk’ och textspråk får vi i berättelsen följa den lilla glada nallen Pino i hans kvällsaktiviteter – från avslutad lek till skön sömn. I Sov gott Pino finns fina möjligheter att närma sig och utveckla de tre språken.

Olika typer av samspel mellan text och bild är inget nytt; de kan berätta ’samma sak’, komplettera varandra, eller sammanföra två olika berättelser för en djupare helhet. Men vad händer när ett tredje språk tillkommer och pockar på uppmärksamhet – ett som, i denna form av teckenstöd, innehåller både text- och bildillustrationer till de rörelser som ska gestalta den skrivna/berättade och illustrerade berättelsen? För mig är det helt nytt, spännande och utmanande – jag kan helt enkelt inte låta bli att försöka utföra rörelserna till berättelsens ord och begrepp. Och det är inte alls svårt! Men för en redan invigd tycks jag säkerligen staka mig som en nybörjare i läsning.

Teckenkommunikationen tillför ytterligare en dimension, för mig med alla sinnesfunktioner intakta blir det inklistrade teckenstödet som en länk mellan bild och text.

Kommunikationsmöjligheterna sinnesförstärker varandra; bildens innehåll/tecken har sin motsvarighet i de skrivna och muntligt formulerade orden i texten, ’teckenspråkets’ instruktioner visar hur man med hjälp av rörelser gestaltar det text och bild berättar. ’Översättningen’ från text+bild till teckenkommunikation är lätt att förstå när man har tillgång till alla samtidigt. Men mycket beror förmodligen på det fina samspelet mellan text och bild.

När Pino har städat fint i sitt rum är det dags för en kvällsmacka, textens berättelse: ”Pino äter en smörgås. Mums!” Bildens uttryck, eller snarare Pinos dito på bilden, går knappast att misstolka: nallen vid bordet signalerar ’mums’ med en tunga som, trots att den inte rör sig, slickar sig kring munnen samtidigt som en smörgås med gult pålägg, smör och ost – eller kanske honung, precis är på väg i tassen från bordet in i munnen. Teckenrörelserna visar tecknet för Pino, som är en glad mun tecknad från ena sidan av munnen till den andra, handrörelsen framför munnen – tecknet för äta, och tecknet för smörgås: en handflata förs över den andra i en bredande rörelse mot tecknarens kropp. Ordet mums tycks bara finnas i text men bilden talar ett tillräckligt tydligt språk!

För den som är obekant med instruktioner och hur man uttrycker sig på det kompletterande språket kan frågan om spegelvändning i teckenstödet vara relevant: är smörgåsen/bredrörelsen den högra eller vänstra handflatan? Beror det bara på om man är höger eller vänsterhänt?

Förtydligas ska att böckerna om Pino i sig är helt vanliga böcker men att teckenstödsremsor kan beställas från förlaget till samtliga, man får själv klistra in dem.

Pino-böckerna med teckenstöd är en fin möjlighet att uppleva, försöka förstå och träna sig på olika sätt att uttrycka sig, oavsett om man har nära kontakt med barn som har problem med sin hörsel/språkinlärning eller inte.

Titel: Sov gott Pino

Text: Eva Pils, Agneta Norelid

Bild: Kenneth Andersson

Förlag: Pinolek

ISBN: 9789197440783

Köp: , hos Bokus, Adlibris eller förlaget direkt

Proteststorm kring könsstereotypa barntidningar

För några dagar sedan damp ett pressmeddelande in i min mailbox. Två nya barntidningar från Egmont, kunde det vara något?

Emma är en sprallig, kul och aktiverande tidning för flickor i åldern 6 till 9 år. Den är pysslig och tjejig med fokus på kreativitet och kunskap på ett charmigt och glatt sätt.
Bläddra gärna i tidningen här, http://np.netpublicator.com/netpublication/n91572600

GOAL Junior är en cool fotbollstidning för killar i åldern 6 till 10 år. Tidningen presenterar mängder av spännande fakta och bilder om superstjärnorna och deras lag på ett fräckt och explosivt sätt, som garanterat tilltalar yngre fotbollstokiga killar.
Ta en titt på tidningen här, http://np.netpublicator.com/netpublication/n54957755

– De här produkterna saknas i tidningshyllan, och därför bestämde vi oss för att göra dem. Så enkelt är det, säger affärsområdeschef Linda Nehlstedt. Det känns riktigt bra att kunna erbjuda de yngre läsarna tidningar med mer substans och redaktionellt innehåll.

Mossigt, tyckte jag och fnös åt de så övertydligt profilerade magasinen. Och på nätet har reaktionerna fullkomligt exploderat. OLIKA förlag har startat en namninsamling i protest mot tilltaget:

» Upprop: Skäms Egmont! Sluta begränsa våra barn!

Vad tycker du om det hela? Klumpigt av Egmont, eller har de rätt i att efterfrågan faktiskt ser ut så här och att de själva helt enkelt ska skapa det som säljer?

Cirkeln

Utgivningen av Cirkeln, första delen i en trilogi av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, är helt klart en stor händelse i den svenska bokutgivningen. Innan boken ens kommit ut såldes den till Storbritannien och Tyskland. Svensk filmversion är redan på g och i Hollywood smids också planer. Efter utgivningen idel översvallande recensioner. Kort sagt, en mer hajpad ungdomsbok får man leta länge efter. Jag blev naturligtvis nyfiken, men samtidigt skeptisk. bra kan väl inte en bok vara?

Apokalypsen börjar i Bergslagen – I den lilla gudsförgätna orten Engelsfors förs sex tonårstjejer samman under mystiska omständigheter. De har till synes ingenting gemensamt, annat än möjligtvis att de inte har mycket till övers för varandra. En tragedi har just drabbat deras skola: en kille har begått självmord på skoltoaletten. Fast vi som läsare vet att det inte var riktigt så det gick till. Något styrde Elias att ta sitt liv och denna okända mörka kraft har mer på agendan. Långsamt går det upp för tjejerna att det de har gemensamt är att de är häxor och kan utveckla olika magiska förmågor. De är De utvalda, som måste kämpa mot det onda. Och de måste hålla ihop för att ha en chans.

Rebecka är den osäkra tjejen som plågats av ätstörningar, men som egentligen har det rätt bra nu. Hon har blivit tillsammans med killen som alla tjejer trånar efter, den genomschyssta Gustaf, men ändå gnager den dåliga självkänslan och tvivlet på att han verkligen vill ha henne.

Minoo är den intelligenta tjejen från en framgångsrik familj med kärleksfulla föräldrar som har det gott ställt. Hennes problem är att hon inte riktigt kan identifiera sig med sina jämnåriga, som ser henne som en trist plugghäst. I stället drömmer hon om sin snygga lärare Max.

Linnéa är den alternativa tjejen med svart hår och punkiga outfits. Hon är den enda som verkligen kände Elias. Bakom sig har hon en problemfylld uppväxt med en mamma som är död, en pappa som är alkis och rykten om droger och prostitution cirkulerar.

Vanessa är den struliga tjejen som inte kommer överens med mammas nya kille, som festar mycket och som är tillsammans med en äldre kille som mest slår dank och röker på. Hon hoppas att han ska ta sig i kragen och komma på vad han vill göra med sitt liv. Så fort hon gått ut gymnasiet vill hon bort, bort från Engelsfors och ut i den riktiga världen.

Anna-Karin är mobboffret, den tjocka tjejen som har lärt sig den hårda vägen att det inte är lönt att försöka få vänner. I stället gömmer hon sig så gott det går bakom sin tystnad, sitt långa hår och sina bylsiga kläder. Bara när hon är hemma på gården kan hon slappna av. Den enda människan i världen som hon riktigt trivs med är sin morfar. Pappan har stuckit för länge sedan och mamman ägnar sina dagar åt att röka och vara bitter.

Ida är mobbaren, den snygga och populära tjejen som tycks ha ett hjärta av is. Men bara för att hon är med i inneklicken betyder det inte att hon verkligen är omtyckt av någon.

Cirkeln är väldigt filmiskt berättad, så det förvånar mig inte att den redan är på väg att filmas. Under läsningen såg jag Zandra Andersson från Prinsessa framför mig som Anna-Karin, vad roligt det skulle vara om det blev hon! Jag tänkte mig även Ida som Grete Havnesköld från samma film (och även Lotta på Bråkmakargatan, när hon var yngre…).

Det jag tyckte var mest intressant är att Cirkeln är som ett skolboksexempel på berättelsekonstruktion, med avseende på karaktärsutveckling och handlingsdrivande konflikthantering med mera. Jag funderar extra mycket på karaktärer och karaktärsdifferentiering just nu (eftersom jag har problem med det i mitt eget lilla blygsamma, för tillfället vilande, skrivprojekt såklart) och det är intressant att se hur det är löst i Cirkeln, som så tydligt bjuder in till analys. Karaktärerna är bokens främsta styrka, eftersom magin och ondskan egentligen inte spelar så stor roll, utan det viktiga är hur karaktärerna förhåller sig till det hela. Deras personliga problem tar stor plats utan att bli helt egna stickspår, och jag upplever många känslor medan jag läser (småbarnsmamma som jag är tyckte jag t.ex. det var fantastiskt sorgligt när Vanessa flyttar hemifrån och hennes lillebror börjar se henne som en främling). Karaktärerna är lätta att sympatisera med, med undantag för Ida som förblir en doldis vi bara upplever utifrån de andras perspektiv.

Kanske tappar jag lite av läsupplevelsen på att läsa med analysblicken delvis påslagen. Många av de ”oväntade” vändningarna ser jag långt innan de kommer, de är väldigt tydligt planterade. Nicolaus ålderdomliga prat ser jag som ett nästan irriterande tydligt exempel på dialogbaserad karaktärsdifferentiering och förmodligen en hint om det man kommer att få veta om honom längre fram. Ändå griper boken verkligen tag i mig och får mig att se fram emot nästa bussresa (eftersom det i princip bara är på bussen jag hinner läsa). Cirkeln är otvivelaktigt ett skickligt hantverk.

Om karaktärerna är bokens styrka så är den lite för odefinierade ondskan dess svaghet. Det pratas lite löst om demoner, parallella verkligheter och att rädda världen, men vad som står på spel utöver de utvaldas liv känns otydligt. Jag skulle vilja påstå att det är ganska vanligt för den här typen av berättelser, att det onda hålls en smula för diffust för att gå att bli riktigt klok på. Men det är ju två delar kvar i denna trilogi (Eld 2012 och Nyckeln 2013), så jag hoppas förstås att vi får veta mer. Och det är ju inte någon enorm brist medan man läser, eftersom berättelsen är så karaktärsdriven att det man bryr sig om är hur det ska gå för alla man lärt känna, det är kanske snarare efteråt när man försöker sammanfatta vad det egentligen handlar om som det kan upplevas bristfälligt.

Så. Kan en bok vara bra som hajpen antyder att Cirkeln är? Jag har inte alls svårt att förstå vad alla älskar, jag gillar också boken väldigt mycket. Cirkeln är en maffig läsupplevelse som ger tillräckligt många svar för att fungera som fristående, samtidig som den lämnar tillräckligt många frågor för att skapa sug efter de kommande delarna. Det är känsloengagerande underhållningsspänning på toppnivå!


Cirkeln
Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 532
ISBN: 978-91-29-67605-1
Provläs: smakprov.se
Köp: t.ex. på Bokus eller Adlibris

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

”Jag undrar vad han gör just nu. Om han läser Runner’s world eller kanske sitter med datorn, kollar Facebook. Om han är med Martin eller ensam. Eller om han inte är ensam och inte med Martin, vem är han med då? En annan tjej? Kanske. Nej. Inte en annan tjej. Messar ”Hur mår du?”. Får inget svar.”

Olivia är 17 år, men bor i egen lägenhet för att slippa pendla lång väg till skolan. Hon har ett par bästisar; Emma (som är tillsammans med Martin, Johns bror) och Tor. Hon har varit tillsammans i tre år med världens bästa och snyggaste kille, de har haft det jättebra tillsammans (trodde hon i alla fall) men så gör han slut. Efter tre år har han ”plötsligt” kommit på att åldersskillnaden inte funkar. Olivia är 17 , han snart 21. Det är Olivia som är berättarjaget i boken, som förutom hennes liv här och nu även innehåller tillbakablickar (sidor med kursiv stil) med upplevelser från både barndomen och från hennes förhållande med John.

Vad gör man när ens älskade inte längre vill ha en? När nästan hela ens tillvaro har kretsat runt den personen i flera år? Vad tar man sig till när man bara vill dra täcket över huvudet och gråta i all evighet? Hur går man vidare? För Olivia är det inte helt lätt; å ena sidan har hon och kompisen Emma en plan – en plan som går ut på att göra allt för att få John tillbaka, å andra sidan känner Olivia att hon faktiskt vill göra precis vad som faller henne in – gå ut och festa, ha sex med vem hon vill när hon vill…kanske till och med få känslor för någon annan än John?

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag är en ärlig och rak bok om en tjejs kamp för att hitta sig själv igen. Alla som har blivit dumpade kommer garanterat att känna igen sig i boken, för här kommer alla känslorna på en och samma gång! Jag vill ta hand om Olivia, skälla på henne, ge henne lite mer jävlar-anamma, hämnas åt henne…ja mycket känslor blir det. Läs och känn!

 


Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Författare: Sara Ohlsson
Förlag: Gilla böcker
Antal sidor: 297
ISBN: 9789186634063
Köp: jämför priser

Läsvärt inför Första maj – om drömmar och handlingskraft

Imorgon är det dags för årets Första maj-firande. Första maj är för mig en dag som handlar om att visa att det går att skapa en annan verklighet och att jag själv kan vara med och påverka den.

Här på Barnboksprat vill jag därför lyfta en manga som handlar om just det, men i en drömsk och mild miljö.

Drömmarnas djup av Hisae Iwaoka är en manga där vi får vi lära känna en flicka som märker att hon har hamnat i ett drömland och inte kan vakna, vilket innebär att hon är fast där. Detta är en sentimental, men ändå humoristisk skildring av hur lätt det kan vara att tappa bort såväl sig själv som andra och sedan försöka hitta vägen tillbaka. I drömmarnas djup möter flickan en snabbköpschef i form av en hund i mänsklig gestaltning. Förutom att sälja mat har butikschefen också tagit sig an att förmedla drömmar med hjälp av små söta drömbud. I butiken finns även känslor bevarade för att kunna förmedlas till individer som kommer till den här butiken, som ligger någonstans mellan liv och död. Det visar sig att flickan tycker att det är bekvämt att vara i drömvärlden och hon känner inte direkt för att ta kontroll över sitt liv i den verkliga världen. Men när flickan hjälper butikschefen med sysslorna i snabbköpet börjar hon även att ta ansvar för sina egna känslor. Detta är en berättelse som kommer åt flera känsliga områden. De humoristiska inslagen, som även är lättillgängliga för barn, ger mangan en spännande karaktär.

De karaktärer som dör tillåts leva vidare, men detta är snarare en effekt av människors tankar än av övernaturlig auktoritet . Det är alltså snarare mänskliga handlingar än tilltron till gudomlig makt som skapar förhållandet mellan liv och död. I Drömmarnas djup blir religiös auktoritet något hanterbart och ofarligt. Gud är en gubbe som fastnat i Drömmarnas djup. Han visar sig inte så ofta, men det händer att han går och stjäl chips från snabbköpet etcetera.

Gud snattar i butiken

Jag skulle även vilja passa på att länka till inlägget Såhär i valtider, med tips på två andra läsvärda böcker dagen innan Första maj: Momo – eller kampen om tiden och Måste ha mer!


Drömmarnas djup
Författare och illustratör: Hisae Iwaoka
Svensk text: Kami Anani
Förlag: Ordbilder (2008)
Antal sidor: 192
ISBN: 9789185269075
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs