Adelina & gosedjursfesten

Har ni koll på vem Adelina är? På baksidan av boken presenteras hon så här: Adelina är en glad och busig tjej som har Downs syndrom. När hon ska prata om något så talar hon med munnen, men också genom att teckna med händerna. Det kallas tecken som stöd. I den här boken finns några tecken på varje uppslag så att du också kan lära dig att teckna med hjälp av Adelina. 

Boken börjar med att Adelina vaknar och ropar till sin mamma som kommer in. Adelina är väldigt glad den här morgonen för det är dagen som hon och hennes kompisar har längtat efter. Det är gosedjursfest på förskolan! Alla barnen på förskolan får ta med ett gosedjur var och Adelina har fundera länge på vilket av hennes som ska få följa med. Hon kommer ta med sig hunden Hasse.

Adelina äter frukost och gör sig redo för skolan. Under hela morgonen får vi som läsare lära oss ett tecken som stöd på varje sida. Vi lär oss  teckna ord som mamma, hund, god morgon, kalas, hund med flera.
Sen är det dags att bege sig till förskolan och på förskolan är det dags för kalaset men plötsligt händer det något som gör att kalaset får avbrytas. Hur ska det gå?

Boken har fina illustrationer av Johanna Arpiainen som tydligt ger bild åt det som texten beskriver. på varje uppslag finns en ruta med ett ord som tydligt visar hur man tecknar ordet och det finns även en QR-kod i början av boken där man kan komma vidare till en film där Adelina själv tecknar alla tecken som finns i boken.

När den här boken dök upp i mitt flöde och jag sedan fick hem den så blev jag väldigt glad. Jag har läst inlägg om Adelina innan där hon visar hur man tecknar olika ord och jag har tidigare läst böcker som Johanna Arpiainen illustrerat och gillat hennes illustrationer och när det då kommer en bok som kombinerar de här två så kan det inte bli annat än guld.

Som förälder har jag använt teckenspråk när barnen varit små eftersom det sägs vara gynnsamt för barns språkutveckling. Den här boken hade jag velat ha för några år sedan och jag efterlyser fler böcker på marknaden med det här upplägget. Det här är en väldigt bra och pedagogisk bok och jag tänker att barn och föräldrar med eller utan funktionshinder kan hitta nöje och nytta i att läsa om Adelina.


Titel: Adelina & gosedjursfesten
Författare: Linda Wenthe
Illustratör: Johanna Arpiainen
Förlag: Triumf förlag
ISBN: 978-91-89083-21-9
Kan köpas hos Bokus och Adlibris med flera.
Tack till förlaget för recensionsexemplar.

Underverk

Ni som har läst Brian Selznicks En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret (vilket jag själv inte gjort, men jag har bläddrat i den) kommer att känna igen stilen i den här boken. Innan jag började läsa Underverk (Wonderstruck heter den på engelska) kollade jag av ren nyfikenhet upp om det fanns någon boktrailer för den, och hittade ett klipp där Selznick själv berättar om hur han arbetade med boken och hur han tänkte när han skrev och illustrerade den. Intressant tyckte jag! Om du också vill veta så finns klippet här nedanför recensionen.

I Underverk får vi träffa pojken Ben och flickan Rose. Det speciella med den här boken är sättet deras historier berättas på. Roses historia börjar 1927 och skildras med bilder, svartvita illustrationer som är otroligt snygga. Bens historia berättas däremot med ord och tar sin början femtio år senare. Båda barnen letar efter något/någon de saknar.

Boken börjar med en rad illustrationer av vargar; först ser man två vargar som springer i skogen med en norrskenslysande himmel i bakgrunden. På de följande uppslagen zoomas vargarna in så att man till slut ser ögonen och på sista bilden skulle man inte veta alls vad man ser om man inte sett de föregående. Hm, tänker man, vad är detta?

Omväxlande berättas de båda barnens historier. Ben bor hos sin moster och hennes familj eftersom hans mamma nyligen dött. Det är ingen ideal situation för vare sig honom eller kusinen Robby som blivit tvungna att dela rum. För att inte irriteras av kusinens snarkningar vänder sig Ben om i sängen, vänder sitt döva öra till så han slipper höra. Han råkar dock höra hur mostern och hennes man diskuterar huruvida det är inte är dags att sälja Bens mammas hus (som ligger inom ett stenkasts avstånd). Någon pappa har Ben aldrig hört talas om…

Rose bor i ett stort hus i Hoboken, New Jersey där hon sitter i sitt rum och klipper ut bilder och tidningsartiklar om en berömd skådespelerska. Allt samlar hon i en speciell klippbok. I hennes rum finns också vad som ser ut att vara modeller av byggnader gjorda av papper. Man får se att en man kommer åkande i bil, när han knackar på dörren till huset smiter Rose ut genom fönstret på andra våningen, klättrar via ett träd ner på marken och hamnar till slut på en biograf där hon ser en film med favoritskådespelerskan. Rose vänder ändå tillbaka hem och klättrar in i huset samma väg som hon smet ut. På hennes säng har personen som knackade på dörren lämnat en bok med titeln Lära de döva att läsa läppar och tala. Här förstår man att Rose nog är döv; hennes pappa har skrivit en lapp där det står att Roses lärare lämnat boken för att hon ska öva. Det gör hon inte, hon gör byggnader av bokens papper istället. Sen tar hon färjan in till New York!

Ungefär femtio år senare är Ben också på väg till New York, fast med buss. Han har rymt från sjukhuset där han hamnat då blixten slog ner i en telefonlur som han höll intill sitt öra, så nu är han döv på andra örat också. I sin döda mammas hus har han hittat en bok som heter Underverk och en berlock vilka ger honom ledtrådar som får honom att leta efter en viss adress, en adress som hans pappa kan finnas på! Tyvärr visar det sig att han inte finns där, och den som bor där nu vet inte någonting om saken heller. En annan ledtråd får honom att leta efter en bokhandel, men det är också ett dött spår, bokhandeln finns inte längre kvar. En pojke i hans egen ålder försöker visa honom någonting men Ben förstår inte vad han vill, det är svårt att helt plötsligt ha blivit döv och Ben verkar inte vilja avslöja för andra att han är det. Av en slump kommer dock de två snart att bli vänner…

Att Roses och Bens vägar kommer att korsas får man veta i bokens baksidestext; men hur, när och och på vilket sätt får du bara veta om du läser boken. Jag tänker inte avslöja något mer om handlingen utan överlåter med varm hand till dig som läsare att göra dessa upptäckter själv. Det är en annorlunda och vacker bok med en fin och intressant handling. Läs den! Själv ska jag gå raka vägen till bokhyllan där Brian Selznicks En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret står och väntar på mig!

http://www.youtube.com/watch?v=9K2YaVxeTiM


Underverk
Författare och illustratör: Brian Selznick
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 640
ISBN: 9789132161001
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tre parallella språk

 Här kommer en utlovad uppföljare: en recension av en Pino- bok med teckenstöd

En revidering av texten om TECKENSTÖDEN i Pino-böckerna är nödvändig och jag har ändrat något. Teckenstöd och teckenspråk för döva är inte samma sak; teckenstöden kallas AKK, Alternativ och Kompletterande Kommunikation, och är en förstärkning av språket, ett förenklat teckenspråk som används i grupper där någon typ av språkinlärningsproblematik finns.  

Tre samtydiga språk berättar om situationer som alla känner igen sig i. Med hjälp av bildspråk, ’teckenspråk’ och textspråk får vi i berättelsen följa den lilla glada nallen Pino i hans kvällsaktiviteter – från avslutad lek till skön sömn. I Sov gott Pino finns fina möjligheter att närma sig och utveckla de tre språken.

Olika typer av samspel mellan text och bild är inget nytt; de kan berätta ’samma sak’, komplettera varandra, eller sammanföra två olika berättelser för en djupare helhet. Men vad händer när ett tredje språk tillkommer och pockar på uppmärksamhet – ett som, i denna form av teckenstöd, innehåller både text- och bildillustrationer till de rörelser som ska gestalta den skrivna/berättade och illustrerade berättelsen? För mig är det helt nytt, spännande och utmanande – jag kan helt enkelt inte låta bli att försöka utföra rörelserna till berättelsens ord och begrepp. Och det är inte alls svårt! Men för en redan invigd tycks jag säkerligen staka mig som en nybörjare i läsning.

Teckenkommunikationen tillför ytterligare en dimension, för mig med alla sinnesfunktioner intakta blir det inklistrade teckenstödet som en länk mellan bild och text.

Kommunikationsmöjligheterna sinnesförstärker varandra; bildens innehåll/tecken har sin motsvarighet i de skrivna och muntligt formulerade orden i texten, ’teckenspråkets’ instruktioner visar hur man med hjälp av rörelser gestaltar det text och bild berättar. ’Översättningen’ från text+bild till teckenkommunikation är lätt att förstå när man har tillgång till alla samtidigt. Men mycket beror förmodligen på det fina samspelet mellan text och bild.

När Pino har städat fint i sitt rum är det dags för en kvällsmacka, textens berättelse: ”Pino äter en smörgås. Mums!” Bildens uttryck, eller snarare Pinos dito på bilden, går knappast att misstolka: nallen vid bordet signalerar ’mums’ med en tunga som, trots att den inte rör sig, slickar sig kring munnen samtidigt som en smörgås med gult pålägg, smör och ost – eller kanske honung, precis är på väg i tassen från bordet in i munnen. Teckenrörelserna visar tecknet för Pino, som är en glad mun tecknad från ena sidan av munnen till den andra, handrörelsen framför munnen – tecknet för äta, och tecknet för smörgås: en handflata förs över den andra i en bredande rörelse mot tecknarens kropp. Ordet mums tycks bara finnas i text men bilden talar ett tillräckligt tydligt språk!

För den som är obekant med instruktioner och hur man uttrycker sig på det kompletterande språket kan frågan om spegelvändning i teckenstödet vara relevant: är smörgåsen/bredrörelsen den högra eller vänstra handflatan? Beror det bara på om man är höger eller vänsterhänt?

Förtydligas ska att böckerna om Pino i sig är helt vanliga böcker men att teckenstödsremsor kan beställas från förlaget till samtliga, man får själv klistra in dem.

Pino-böckerna med teckenstöd är en fin möjlighet att uppleva, försöka förstå och träna sig på olika sätt att uttrycka sig, oavsett om man har nära kontakt med barn som har problem med sin hörsel/språkinlärning eller inte.

Titel: Sov gott Pino

Text: Eva Pils, Agneta Norelid

Bild: Kenneth Andersson

Förlag: Pinolek

ISBN: 9789197440783

Köp: , hos Bokus, Adlibris eller förlaget direkt

Tecken och tal – lite tankar om TAKK

Jag vill börja med att förtydliga att delar av texten nedan kommer från mitt eget huvud och ska alltså inte förväxlas med vetenskaplig fakta. Denna text är menad som inspiration och ett sätt att snabbt få grepp om vad TAKK är och hur det används. Blir du nyfiken ansvarar du själv för att ta reda på den infon du behöver för att använda detta i er vardag. Tips på bra litteratur inom ämnet finns längst ner i texten (recension på Lilla boken om tecken kommer senare).

Våra kommunikativa behov fungerar på samma sätt som Maslows behovstrappa. Längst ner finns de grundläggande behoven, vi vill kunna be om något. Nästa steg är de informativa behoven, vi vill berätta något. När vi kan detta kan vi fortsätta att använda kommunikation till social närhet och till slut även social etikett, dvs småprata och på ett accepterat sätt. När små barn ska börja prata handlar det om att ta första steget på trappan: att kunna be om något. Min mor har varit dagmamma i många år och jag vet hur svårt det är att förstå de minsta barnen när de kommer med deras joller. Ofta kan man be barnet att visa vad de vill ha och barnet kan då gå ut i köket och peka på tex kranen för att han/hon vill ha vatten. Detta fick mig att börja fundera på teckenspråk som komplement till språket. Jag visste då inte vad TAKK vad för något utan detta begrepp kom upp när bibliotikarien visade mig till Äppelhyllan på biblioteket. TAKK står för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Tecken som AKK är inte teckenspråk. Det svenska teckenspråket (STS) används utan talande språk och TAKK används tillsammans med talat språk. STS används som ett primärt språk och syftet är ett livslångt användande medan TAKK fungerar som ett komplement och oftast under en begränsad tid.

Vanligtvis kommer språkförståelse innan man lär sig att använda språket och dess symboler. TAKK fungerar som ett verktyg för barnet att kunna kommunicera tidigare med sin omgivning då tecken inte kräver lika mycket finmotorik som talet. Talet påverkas inte negativt av att teckna utan tvärtom kan det fungera tvärtom och underlätta barnets språk- och talutveckling. Jag tänker mig som så att barnets ordförråd blir stort tidigt så när barnet väl lär sig att tala finns det många fler ord att sätta ljud på, som barnet redan använder i sitt dagliga ”tal”.

Den vanligaste målgruppen för TAKK är barn men någon form av funktionshinder tex Downs syndrom, autism eller hörselnedsättning. Det finns även andra målgrupper där TAKK kan vara användbart och dessa är små barn som är i början av sin språkutveckling, barn som kommit en bit och barn där talet inte kommit igång i ”vanlig” tid.

Som den novis inom ämnet jag är jag är är det främst två tips jag har tagit till mig direkt. Det är aldrig för sent eller för tidigt och man behöver inte teckna rent. Här hemma har vi börjat med följande ord:

TITTA TACK HJÄLP(A) KOM VÄNTA VÄLLING BYTA BLÖJA LEKA BUSA KISSA BAJSA NAPP ÄTA/MAT VATTEN TRÖTT MAMMA PAPPA MORMOR (somför oss även betyder farmor för det tecknet är för svårt) FARBROR (som får betyda morfar och farfar också för de tecknen är också svåra) STRUMPOR HEJ/HEJDÅ DANSA

Sen är det bara att sätta igång! Personligen tycker jag det är enklare än jag hade förväntat mig då de flesta tecken kommer naturligt och om man i vanliga fall pratar med kroppen gör man redan många av dessa tecken redan. Man kan testa att visa barnet hur man gör de olika tecknen och tänka på att teckna i barnets synfält (bakom ryggen gör liksom ingen nytta). Låt barnet teckna som han/hon vill. På samma sätt som det förekommer språkjoller, jollrar barn med händerna i början.

Man tecknar inte hela meningar utan väljer ut nyckelorden i meningen. Precis som barnet lär sig prata: ”vatten” betyder ”jag vill ha vatten” och ”kissa” kan betyda både ”jag behöver kissa” och ”har har kissat”. När barnet väl har börjat att teckna beräftar man som vuxen med hel mening. Återigen, på samma sätt som med talet.

Tips och inspiration
UR har en fantastisk hemsida som iofs riktar sig till användare av STS men då TAKK lånar många ord från STS är det utmärkt att börja här! Deras hemsida är även så finurlig att om man tittar på deras karta hittar man en kategori som heter just baby. De flesta ord man behöver för att sätta igång! Gå in på deras sida, klicka på ”börja din resa här”, klicka på kartan och välj sen till exempel just ”babytecken”.

I en av böckerna jag läst om TAKK nämner en förälder att de använde sig av teman. Först lärde de sig tecken som har med mat att göra, sen kläder, sen resa och så vidare. Ett enkelt knep att få struktur på det.

Ta hjälp av de bilderböcker och pekböcker som finns hemma! Titta på bilden och hjälp barnet att teckna ordet med händerna. Dessa böcker följer ju dessutom ofta olika teman vilket gör det hela enklare och roligare.

Läs! De böcker jag har fastnast för i är Boel Heisters Tryggs ”TAKK Tecken som AKK” och ”Lilla boken om tecken” skriven av Anneli Tisell.

Surfa! Det finns massor av intressanta sajter om TAKK. Förutom URs sida har jag fastnat för Teckenhatten och på Teckna finns det material i form av 50 nybörjarord att ladda ner gratis.

Lilla boken om tecken
Författare: Anneli Tisell
Fotograf: Anneli Tisell
Förlag: Hatten Förlag AB
Antal sidor: 73
ISBN: 9789197622196
Köp: Jämför pris

TAKK Tecken som AKK
Författare: Boel Heister Trygg
Producent: Socialpedagogiska institutet
Antal sidor: 94
ISBN: 9178386675
Köp: Kika på www.sit.se eller på biblioteket