Punkpapporna

Jag har precis läst kapitelboken Punkpapporna för mina barn. Det är en väldigt rolig bok med mycket humor där ett kompisgängs vardag står i centrum. Det är också en bok som lyckas med den spännande kombinationen att såväl driva med stereotyper som att sätta våra fördomar på pränt.

Vera, Martin och Siv går i samma klass och ska precis börja sitt sommarlov. Men precis innan skolavslutningen kommer en ny tjej till klassen: Cornelia. Hon har precis flyttat till stan och bor i lägenheten mittemot Martins familj. Så kompisarna får en del att tänka på förutom att äta glass och njuta i solens värme. Till råga på allt har Cornelia två jättehäftiga, men också läskiga, pappor. De är nämligen punkare. Har punkare vanliga möbler i sin lägenhet och är det verkligen sant att de bara äter kåldolmar? Kompisarna är jättenyfikna, fast vågar främst betrakta Cornelia och hennes pappor på avstånd. Men så blir de inbjudna till Cornelias födelsedagskalas, ska de våga sig dit?

Punkpapporna handlar om vänskap och det härliga livet då man är barn och har sommarlov. Den handlar också om att våga bryta isen och våga släppa in en ny person i vänskapskretsen och så lite om hur det kan vara att leva i olika sorters familjer.

Att Cornelias pappor är punkare står mer i fokus än att de är två av samma kön. Men familjekonstellationen är inte heller något som ignoreras helt. Barnen har en del roliga funderingar kring det. De är lite rädda för Cornelias pappor, men är ändå sådär härligt nyfikna, vilket gör att de vänder och vrider på våra fördomar. Dessutom bjuder boken på en del överraskningar, som lyfter handlingen lite extra.

Kompisarna spanar på Cornelia

Egentligen är det här en bok som är bättre lämpad för lite äldre barn än mina. Händelser, miljö och humor är anpassad för barn i de tidiga skolåren. Om jag skulle varit lärare inom de åldrarna hade jag direkt valt Punkpapporna som högläsningsbok, för det är verkligen en bok som blir väldigt trevlig att läsa tillsammans. Att den har flera huvudkaraktärer gör dessutom att det blir lättare att hitta någon att känna igen sig i för alla.


Punkpapporna
Författare: Liz Wennberg
Illustratör: Andrea Femerstrand
Förlag: Vombat
Antal sidor: 82
ISBN: 9789186589035
Köp: Direkt från förlaget eller jämför pris

Tala sanning – lyssna pÃ¥ varandra

Minns du Aisopos fabel om pojken och vargen? Om pojken som ropade att vargen kom, trots att den inte gjorde det, så att ingen trodde honom när väl vargen kom på riktigt.

I sagan Tala sanning – lyssna pÃ¥ varandra dyker pojken och vargen-temat upp i en helt ny tappning. Här är det inte nÃ¥gra oskyldiga smÃ¥ fÃ¥r som dör, men däremot brinner nÃ¥gra barns väskor upp.  Det hela börjar med att vi möter Rosa-Emma och Vit-Magnus, som man kan lära känna i den tidigare boken i serien, LÃ¥t alla vara med. Men vi lär ocksÃ¥ känna Johan. Tillsammans ska de pÃ¥ en utflykt med skolan. Men redan pÃ¥ bussen till utflyktsplatsen kommer Johan med sin första lögn. Han säger att han glömt sin ryggsäck, trots att han inte gjort det, och utflykten blir lite försenad. Sedan ljuger han igen och de andra blir riktigt arga pÃ¥ honom, sÃ¥ arga att de inte tror pÃ¥ honom alls när han säger att det brinner. Men den här gÃ¥ngen talar Johan sanning!

Även om berättelsen pÃ¥minner om Pojken och vargen ligger den här nya berättelsen mycket närmare barns vardag. Händelserna känns verkliga och relevanta idag. Det är en berättelse om barn idag och konflikter som kan uppstÃ¥ mellan dem. Däremot finns det sedelärande där även i Tala sanning – lyssna pÃ¥ varandra. De vuxna i berättelsen, främst barnens lärare, finns med som moraliska vägvisare och vi fÃ¥r se hur illa det kan gÃ¥ om man ljuger för sina kompisar. Men även om boken har en tydlig pedagogisk inriktning finns det en del utrymme för nya tankar och ifrÃ¥gasättande av det självklara, särskilt genom diskussionsfrÃ¥gorna, som följer med längst bak i boken. Dessutom visar boken nÃ¥got som är minst lika viktigt som att tala sanning, nämligen att lyssna pÃ¥ varandra. Barnen blir ledsna och arga när Johan ljuger för dem, men Johan blir ocksÃ¥ väldigt ledsen när det inte är nÃ¥gon som vill lyssna pÃ¥ honom, trots att han talar sanning.

Boken innehåller ganska mycket text, men den passar bra från förskoleklass och uppåt, enligt min mening.  Eller för yngre barn om man antingen läser den för få barn åt gången eller kortar ner innehållet lite. Till boken kommer det med en medalj. Man kan även köpa till en kompissten, som kan användas när barn ska prata tillsammans i en grupp.

Läs gärna om den första delen i serien om Rosa-Emma och Vit-Magnus: Låt alla vara med


Tala sanning – lyssna pÃ¥ varandra
Författare: Ulrika och Mats Slottner
Illustratör: Lilian Johansson
Förlag: ZimZalabim
Antal sidor: 26
ISBN: 9789197888622
Smakprov: Titta i boken
Köp: Direkt från förlaget eller jämför pris

Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr

Berättelsen om prinsessan Tuvstarr och älgtjuren Skutt, med bilder av John Bauer och text av Helge Kjellin gavs ut för första gången 1913 och nu i år släppte Bonnier Carlsen den här klassikern i miniformat.

Detta är en väldigt vacker berättelse som synliggör skönheten i svensk natur. Med hjälp av kontraster får vi en bild av såväl den mänskliga skönheten som den vilda och vackra naturen. Den späda och bleknosiga prinsessan Tuvstarr möter den väldiga och mörka skogen och dess representant älgtjuren Skutt. De är vackra båda två, hon med sina fina drag och han med sina grova. Det uppstår en dragningskraft mellan dem och prinsessan Tuvstarr bestämmer sig för att följa med älgtjuren Skutt ut i hans värld, sittandes på han rygg. Men naturen är inte bara vacker, utan även farlig och obarmhärtig och älgtjuren försöker skydda den oskuldsfulla prinsessan så gott det går. Dragningen mellan de två karaktärernas ytterligheter känns förstås igen i den klassiska genusuppdelningen. Men Tuvstarr känns också igen i en bild av barnet som oskyldig och ren, men nyfiken.

Älgtjuren Skutt vakar över den nakna prinsessan Tuvstarr

Prinsessan är väldigt söt, men också väldigt vacker. Det kan nog vara härligt för barn att känna dragning till en vacker karaktär. Även om samhället har gått mot ett mer tillåtande klimat när det gäller sexualitet, verkar det finnas ett ganska tydligt tabu kring yngre barns sexualitet. Att en nästan hundraårig barnbok kan ha något att lära oss här känns lite märkligt. En gissning är att barns sexualitet är ett tema som kommer att lyftas inom barnboksvärlden. Att  lära sig mer om sin kropp och sina känslor samt att få möjlighet att prata om det är ju något som böcker kan hjälpa till med.

RFSU har barns sexualitet som fokusområde 2009-2011. Det kan du läsa mer om här.


Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr

Text: Helge Kjellin
Illustrationer: John Bauer
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 30
ISBN: 9789163866067
Smakprov: Provläs på Bonnier Carlsens sida
Köp: jämför priser

Magisk skräck i berättelsen om Allikin

Att avbilda nordisk mystik i en bok är nog inte det allra enklaste. Hur återger man doften av barr, ljudet av en koltrast eller den där känslan i maggropen när något stort och mörkt skymtar förbi bakom en stor sten? Jag kan inte svara på det, men under de närmaste dagarna kommer Barnboksprat att lyfta några av de barnboksskapare som faktiskt har lyckats med det.
I det här inlägget kommer du att få läsa om en av mina absoluta favoriter bland bilderböckerna: Allikin av Runo Lindskog  och Hans Arnold. Hans Arnold har gjort illustrationer till många texter inom skräckgenren och enligt min mening var han en av de bästa. Hans bilder är ofta härligt surrealistiska och läskigt magiska. Den 25:e oktober avled Hans Arnold, vid 85års ålder.

Boken Allikin gavs ut av Alla Barns Bokklubb 1986. Jag har läst den en massa gånger som barn och en massa gånger för mina egna barn och åren däremellan har jag inte stött på en bilderbok för barn som är lika läskig som den. Men den är också väldigt vacker och rymmer många tankeväckande delar.

Allikin är ett lite busigt trollbarn med en otrolig fantasi. Hon bor i en mysig och varm grotta med sin stora och bullriga familj. Men det finns nÃ¥gon som Allikin saknar, nÃ¥gon som förstod hennes tankar och som älskade samma typer av lekar som hon. En dag mötte nämligen Allikin en människoflicka som ville leka de där lekarna som hon tvingats leka ensam innan, lekar med de egentillverkade dockorna som erbjöd alla möjligheter i fantasins värld. Men sen försvann flickan och Allikin kan inte finna minsta spÃ¥r efter henne… förrän plötsligt en dag. Allikin finner en likadan docka som hon och flickan tillverkat. Men den här dockan sitter ensam pÃ¥ en bÃ¥t, fastbunden! Allikin inser att hennes vän behöver hjälp, hon hÃ¥ller sig inte borta frivilligt. Hos den urgamla Trädmodern finner hon det svar hon letar efter: flickan är fÃ¥ngad hos den enorma och känslokalla Stenkonungen.

Bokens handling utspelar sig i en otrolig sagoskog. Allting rymmer liv, men också död. Bilderna är ibland riktigt mysiga och ibland riktigt läskiga. Bokens karaktärer passar väl in i den här miljön där deras värme och kyla blandas samman till konflikter.  Det finns det goda och det finns det onda. Men det känns spännande att karaktärernas roller inte följer det vanliga mönstret där troll och spöken står för det onda.

På väg bort från sysselsatta väktare

Allikin är en bok om vänskap och att kämpa för varandra, att trotsa rädsla för någon annans skull. Det går att dra paralleller till personer som lever under en obarmhärtig stenkall diktator. Den väldiga Stenkonungen härskar i skogen och låser in de som inte gör som han vill. Han har med sig sina väktare, som följer honom troget. Men de följer honom bara så länge de inte får möjlighet att ta in intryck, så länge de inte får möjlighet att fylla sin själ.  Som väktare ses de som obevekliga just eftersom de inte förstår att de kan känna med andra människor. Men med ett finurligt och fantasifullt trollbarns hjälp kan även ett kallt hjärta börja pumpa varmt blod. Boken för också tankarna till rasism och hur vi kategoriserar människor. Stenkonungen låter inte Allikin och flickan leka för att de är av olika sort och fängslar flickan för att hon inte hör hemma i skogen. Men som tur är finns ju Allikin där och gör uppror. Med hjälp av den visa och uråldriga Trädmodern och sitt kreativa tänkande klarar Allikin av Stenkonungen.

Artikeln ”Skräckmästaren Hans Arnold är död” i Dagens Nyheter


Allikin
Text: Runo Lindskog
Illustrationer: Hans Arnold
Förlag: Alla Barns Bokklubb
Antal sidor: 28
ISBN: 9179041159
Köp: Boken finns inte i nyutgåva. Just för tillfället finns det ett par begagnade exemplar på Bokbörsen.
Låna på bibliotek

Att fånga en tandfé

När mitt barn Elis tappat sin första tand ville han ha en peng av tandfén. Han la ner tanden i ett glas med vatten och ställde det på diskbänken. Han och jag hade precis satt oss vid datorn för att skriva ett brev till tandfén, men Elis ville gå och hämta sin tand. Då fann han ett tomt glas i köket! Hans pappa hade råkat hälla ut tanden i vasken. Med gråten i halsen kom Elis tillbaka och berättade att han var tvungen att skriva brevet till tand-turtles istället, för nu fanns tanden i kloakerna.

I samband med att Elis nu har sin tredje lösa tand kom det hem en trevlig bok till oss: Att fånga en tandfé. Den handlar om Majalie och hennes kompis Nadja.   När de är ute och leker märker Majalie att hon har en lös tand. Hon gör allt för att tappa den för Nadja berättar att tandfén kommer med pengar till alla som tappat en tand.

Pengen lockar förstås, men efterhand kommer barnen på något som lockar ännu mer: att fånga tandfén. Barnen kommer på att det hade varit perfekt om tandfén kunde bo i Majalies dockhus. De bestämmer sig för att ligga på lur för att kunna fånga tandfén så fort hon dyker upp. Men de stöter på en del problem på vägen där Majalies busiga lillasyster står för lite bus.  Och varför sitter Nadja och mumsar så länge på kvällssmörgåsarna som mamma ställt fram när Majalie är jätteivrig att få komma igång med fångandet? De måste ju snabba sig att låtsassova så tandfén vill komma fram någon gång.

Det här är en bok med en något nostalgisk känsla. Bilderna är förvisso gjorda i modern stil med ett gedigen bearbetning med hjälp av datorn. De har mycket dekoration kring sig och det är en väldigt vacker och tilltalande bok. Det jag menade med det nostalgiska är föräldrarnas förhållande till barnen. Då barnen är ute och leker sitter mammorna med och pratar med varandra. Idag har jag fått känslan av att barn antingen går ensamma till lekplatsen eller att en förälder följer med, men sällan tillsammans med en annan förälder. Det har väl förstås att göra med att alla föräldrar jobbar mer idag än när jag var liten. Förr arbetade mammorna deltid i större utsträckning och de skötte ännu mer av hushållsarbetet och det är den känslan man får i Att fånga en tandfé. Å ena sidan känns det lite märkligt att läsa en bok där pappan nästan inte märks alls, men mamman sköter hela hemmet, å andra sidan får vi en fin bild av bandet mellan en mamma och ett barn. Det här är en bok om vänskapen mellan Majalie och hennes kompis Nadja, men också om vänskapen mellan mamma och barn. Och förstås är det också en bok om spänningen kring att tappa sin första tand!



Att fånga en tandfé
Författare: Sanna Juhlin
Illustratör: Åsa Lundgren
Förlag: Texicon
Antal sidor: 42
ISBN: 9789197774512
Köp: Jämför priser