När Jamie var fem år gammal sprängdes hans storasyster Rose i bitar vid ett terrordåd i London. När vi träffar honom är han 10 år och håller på att flytta till The Lake District med sin pappa och syster Jasmine (Jasmine och Rose var tvillingar) för att få en nystart. Jamies mamma lämnar familjen för en annan man. Ganska snart upptäcker Jamie att det inte kommer att bli någon större skillnad; pappan är fortfarande lika besatt av sin dotters död, för det första han gör när de kommer till sin nya bostad är att ställa urnan med Roses aska på spiselkransen precis som förut. Vodkaflaskorna och ölburkarna är också en del av pappans vardag, och han skaffar sig inget jobb fastän han sa att han skulle.
Mamman hörs knappt av, kommer inte och hälsar på och verkar ha glömt Jamies födelsedag. De som bryr sig om Jamie är Jasmine, katten Roger och hans nya vän Sunya. Det är svårt för Jamie att vara kompis med Sunya, hon är muslim och enligt pappan är alla muslimer onda eftersom det var de som mördade Rose.
Det är en sÃ¥ otroligt sorglig bok. Pappan i familjen är sÃ¥ utom sig av saknad och nästan otäckt besatt av Rose fastän det gÃ¥tt fem Ã¥r sedan hon dog. I skolan ljuger Jamie om sin familj när hans fröken hela tiden förser dem med skrivuppgifter där de t.ex. ska skriva om ”Mitt underbara sommarlov” och det blir svÃ¥rare och svÃ¥rare att ta sig ur lögnerna ju längre tiden gÃ¥r. Om han sätter ord pÃ¥ det som hänt och händer kanske det känns mer verkligt?
Det finns liksom ingen vuxen som tar hand om Jamie och hans syster, jag väntar hela tiden på att någon ska se hur illa det är ställt men gång på gång sviker vuxenvärlden denna lille 10-åring. En hjärtknipande bok om sorg, saknad och vänskap.
Min syster är i tusen bitar
Författare: Annabel Pitcher
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 247
ISBN: 9789129679953
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
En kartbok över Sverige anpassad för barn och med glada illustrationer av Mia Nilsson, det kunde vara något tänkte jag. Jag möter ytterst pedagogiska kartor i boken där varje landskap får en sida och där de viktigaste och största namnen på orter, vatten och berg finns med. Landskapsvapnen är originalen trogna, men med illustratörens tydliga prägel och varje landskaps blomma och djur illustreras med fina och roliga bilder. Landskapets största ort nämns också i den lilla faktarutan tillsammans med blomman och djuret. I slutet av boken finns ett register som sig bör. Jag upplever tydlighet och fin form. Längst ner på varje sida får landskapet en eller två meningar av information, och där plötsligt har jag en del synpunkter på valet av information. Det vänder sig till barn 6-9 år och bör vara lättbegripligt, men jag tycker nog att vissa uppgifter och viss information om en del landskap är väl lättsam eller kan liknas vid turistreklam (se t.ex. Västergötland) och även om barn kan ha intresse av dylikt så vore det mer av en utmaning att presentera lite mer okända, men ändå spännande fakta. Detta görs också för några få av landskapen; t.ex. att det finns ett eget språk i Norrbotten och att Dalsland ibland kallas för ett Sverige i miniatyr. Jag vill förtydliga att jag inte tycker att det är fel att berätta något som utmärker ett landskap, men en kombination av känt/okänt vore mer intressant. För mig kan det också kännas en aning stereotypt att barn ska ha intresse av att kungafamiljen firar somrarna på Öland eller varifrån Victorias make kommer. Mina barn bryr sig inte ett dugg om det och om nu utrymmet endast tillåter en eller två meningar per landskap, så skulle detta ha kunnat användas på ett mer kreativt sätt. Nu kan det upplevas som att barns förmåga att förstå och ha intresse för sin omvärld underskattas. Men jag tycker ändå om denna bok och det är Mia Nilssons förtjänst. Illustrationerna som både är informativa och snygga och dessutom uppvisar en skön humor, lyfter boken. Det ger också en trygg känsla att få överblick över vårt land, att se platsernas namn och landskapens form och nog väcks det en längtan att resa i mig. Sverige känns märkligt välbekant men ändå så okänt.
Den här boken valde jag för att jag tycker att den har ett snyggt omslag. Ibland får jag sådana infall och det kan faktiskt vara rätt bra eftersom det får mig att upptäcka böcker jag kanske inte skulle ha valt utifrån baksidestexten. Juli visade sig vara en fin berättelse om vänskap, kärlek, utanförskap och olikheter.