alkoholism – Barnboksprat

Femtiofem meter under ytan

Bengt Gustav är 12 år och bor med sin pappa, ”Pappa Luringen”, som har alkoholproblem. Det är en alldeles normal del av Bengt Gustavs liv att han måste leta ”lurifaxar” hemma och hälla ut dem. Och det är en hemlighet för alla.

När han har en uppgift i spanskan där han ska berätta om sina föräldrar och deras jobb skriver han om att hans pappa varit statsminister, direktör för Apple och direktör för Microsoft och gift sig med prinsessan av Spanien. Då börjar hans lärare Fröken Esposito ställa frågor om hur han har det hemma. Han krånglar sig undan frågorna, för hans pappa är allt han har, ”om man tar bort honom har jag ingenting”, tänker Bengt Gustav. När Fröken Esposito ringer hem till honom och undrar vad som låter i bakgrunden så säger han att pappa bakar kakor och lyssnar på ett viktigt radioprogram, så att hon ska tro att allt är helt normalt med pappa.

Pappan berättar för Bengt Gustav att det är på grund av saker som hände i skolan när han var barn som han dricker. När Bengt Gustav upptäcker att rivningshuset nära hans hus ger honom möjligheten att resa i tiden så gör han det för att försöka rätta till saker. Första gången blir det inte alls bättre. Då försöker han att resa tillbaka till när pappa jobbade på verkstan och förlorade ett finger i en olycka. Bengt Gustav för hindrar olyckan, men inte heller det hjälper. Han gör ännu ett försök till en ny tid, men då blir allting ännu värre.

Den här boken är rappt skriven och ger verkligen en tydlig röst åt huvudpersonen Bengt Gustav och hur han resonerar, pratar och tänker. Trots det allvarliga temat med föräldrar med alkoholproblem så är den också rolig. Användningen av metaforer kan eventuellt göra att de som befinner sig i det nedre spannet av mellanåldern kan ha svårt att hänga med i den till en början. Samtidigt så tänker jag att just de här metaforerna ger en perfekt ingång till samtal om boken.

Boken är den tredje fristående delen i en trilogi som heter Julaftonsgatan (det är namnet på gatan där Bengt Gustav och huvudpersonerna i de andra två böckerna bor).

Femtiofem meter under ytan
Författare: Conny Palmkvist
Serie: Julaftonsgatan (del 3)
Förlag: Bonnier Carlsen (2024)
ISBN: 978-91-7977-767-8
Antal sidor: 157
Ålder: 9-12 år
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Hästböcker med djup och svärta

millan sveket Jag har ingen aning om hur många hästböcker jag slukade som barn men det var mängder. Mina två favoriter var Jane och ponnystallet samt Djuren på Ödegården. Faktum är att jag under 20 års tid inte ens mindes vad den sistnämnda boken hette men så en dag lyckades jag luska ut det, jag köpte den på Bokbörsen, läste om den och älskade den fortfarande. Det var någon gång efter det som jag fastnade för ett tips om hästboken Millan.

I hela mellanstadiet gjorde jag precis som Millan, jag åkte direkt till stallet efter skolan och mer eller mindre levde där. Ledde hästar in och ut ur hagar, ryktade, mockade, fodrade och sopade stallgången skinande ren. Fast jag gjorde det på en ridskola där jag också red lektion en gång i veckan. Millan, 13 år, gör allt detta i Mariannes stall och ibland får hon faktiskt rida en lektion för Marianne på dennes egna tävlingshäst. Efter stallet fick jag kanske skjuts hem om jag inte orkade cykla. Millan cyklar alltid hem själv. Om hon har tur är pappa inte så full när hon kommer hem och om hon har otur är han jättefull och han och mamma bråkar hela natten. På helgerna brukar Millan bre några smörgåsar, om det finns några, och lägga bredvid lillebrors säng så att hon vet att han ska få något i magen.

I skolan vill Angelika hela tiden att de ska sova över hos varandra men Millan vågar inte lämna lillebror ensam en hel natt och hon vågar inte ens tänka på att ta hem en kompis. ”Måste du alltid ta hand om din lillebror?” fräser Angelika och Millan distanserar sig så gott det går. Hon har inte bett om någon kompis, det är ju Angelika som trängt sig på.

De här böckerna innehåller allt det jag minns från min barndoms bästa hästböcker. En huvudperson som kämpar och har drömmar och där drömmarna faktiskt slår in på ett eller annat sätt. Men, de innehåller också något helt annat. De innehåller alla de känslor som Millan tampas med genom att växa upp i en dysfunktionell missbruksfamilj. Hon är den som tar hand om lillebror och ofta sin mamma också. Hon skäms för sina föräldrar men älskar dem ändå. Hon kan inte förklara för någon hur det egentligen ligger till utan drar sig hellre undan. Hon älskar vardagar för då vet hon att lillebror får ordentligt med mat och att fröknarna ser om han slår sig. Det är obehagligt realistisk läsning som når ända in i hjärtat och jag kan inte låta bli att tänka på alla de barn i världen som växer upp i den här typen av hem.

Jag lånade böckerna från biblioteket och läste på platta och jag behövde peka på skärmen en tre-fyra gånger innan jag faktiskt accepterade att Sveket var slut. Mitt i allt det spännande. Nu längtar jag rejält efter tredje delen och frågan är om jag inte ska ta och leta rätt på Jane och ponnystallet under tiden?

Millan

Författare: Pia Hagmar

Serie: Millan

Förlag: B Wahlströms (2012)

ISBN: 9789132161674

Antal sidor: 125

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sveket

Författare: Pia Hagmar

Serie: Millan

Förlag: B Wahlströms (2013)

ISBN: 9789132161995

Antal sidor: 141

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Inget för mörkrädda

Ella är 12 år och går i sexan. En dag möter hon den nyinflyttade Dylan, som går i åttan. Dylan är en pinnsmal skejtare i mörka kläder. Och trots att han är två år äldre så vill han vara med Ella. Första gången Ella får följa med hem till Dylan varnar han henne för att hans mamma kan vara rätt jobbig. Det kan hända att hon är full. Hon är alkoholist.
En dag är Dylan blålila runt ögat. Nästa gång har han ett bandage. Sju stygn fick han sy.

Samtidigt köper Ellas föräldrar ett torp ute på landet, dit Ella tvingas följa med på helgerna, trots att hon hellre skulle vilja vara hemma med sina kompisar och gå på skoldisco. I torpet drömmer Ella konstiga drömmar om en flicka som ber Ella att släppa in henne. Och vem är flickan på väggen som ständigt följer Ella med blicken?
Genom lite efterforskningar får Ella reda på vem flickan är och mysteriet kring hennes försvinnande den där iskalla natten då hennes pappa druckit för mycket.

Flickan på tavlan är ingen bok för mörkrädda. Det spökar verkligen i torpet och flickan, Nelly, har ingen vacker historia att berätta. En historia som påminner mycket om Dylans. På samma sätt som Ella sugs in i tavlan på väggen, sugs jag in i Rebecka Åhlunds debutroman. Hennes enkla och inkännande språk beskriver dubbeltydigt barnets utsatthet, osynlighet och ilska när vuxenvärlden sviker. Boken har inga illustrationer, men omslaget säger mycket. Boktiteln i stora spretiga bokstäver signalerar spökhistoria, kanske till och med skräck. Den genomskinliga flickan som ser allt annat än glad ut. Kanske är hon faktiskt mer synlig som spöke än hon var som levande.

Flickan på tavlan
Författare: Rebecka Åhlund
Förlag: Rabén&Sjögren
Antal sidor: 144
ISBN: 978-91-29-68729-3
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Hoppas

Egentligen vill jag skriva läs inte den här boken. Du kommer att känna dig ledsen, bedrövad, arg, maktlös, illa till mods…bland annat. Det här är en bok som berör.

16-åriga Jonna kommer från samhället Kolsva, en liten håla med ca 2500 invånare. Där bor hon hos sin alkoholiserade mormor och där finns också en mamma som lovar men sviker (hon fick Jonna när hon bara var 17 år gammal). Mamman som lovat att ta ledigt några dagar och bara spendera tid med dottern kommer farande och berättar att hennes pojkvän bjudit henne till Mallorca över jul. Jonna blir oerhört besviken och bestämmer sig att nu får det vara nog. Hon är trött på livet i lilla Kolsva, trött på mormor som dricker och på mamma som sviker.

Hon sätter sig på tåget till Stockholm och ett par timmar senare är hon framme i storstan. Nu ska hon ordna det bättre för sig. Hon ska skaffa ett jobb och någonstans att bo. Hon går in i varenda butik, restaurang och café hon går förbi och frågar efter jobb. Nog måste det väl vara lätt att fixa ett jobb nu så här innan jul? Det visar sig att Jonna är otroligt naiv, det verkar lönlöst att få ett jobb och ännu omöjligare att hitta någonstans att bo.

När kvällen kommer befinner sig Jonna på Centralstationen. En snäll kille som jobbar på en servering ger henne några överblivna mackor vid stängningsdags. När han berättar att hela stationen är stängd nattetid får Jonna panik, hon hade räknat med att kunna tillbringa natten där. Killen är snäll och lånar ut sin telefon så Jonna kan ringa hem till mormor, men mormodern fattar inte ens att Jonna är borta…sin första natt i Stockholm sover hon några få timmar på en nattbuss.

En dryg vecka får vi ta del av Jonnas nya liv i Stockholm, som blir allt annat än vad hon tänkt sig. Hon träffar på en del andra ungdomar som också är hemlösa och jag mår riktigt dåligt när jag läser om dessa barns öden. Det otäcka är att det här skulle kunna vara en sann historia. Det finns ungdomar som far så otroligt illa i vårt ”fina” svenska samhälle.

Det här är ingen berättelse med ett lyckligt slut, men inte heller ett olyckligt. Svaret på hur det går för Jonnas lämnas hängande i luften. Läs och bli berörd. Eller låt bli. Det är tufft att läsa sådana här böcker, men också nyttigt och lärorikt. Efteråt känner man att man kanske inte har så himla mycket att klaga på i sitt eget liv, i alla fall inte om man jämför med många andra. Jag känner att jag skulle vilja krama någon, kanske Jonna?

En plats som tjejerna besöker några gånger i boken kallas Enter, det är en öppen verksamhet som Stadsmissionen håller i och den finns på riktigt. Dit kan tjejer som behöver få komma och äta mat, pyssla, prata och en hel del annat. Man får vara anonym om man vill. Här finns lite mer information om Enter/Unga stations verksamhet.

Hoppas
Författare: Åsa Anderberg Strollo
Förlag: Gilla böcker
Antal sidor: 271
ISBN: 9789186634148
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Min syster är i tusen bitar

När Jamie var fem år gammal sprängdes hans storasyster Rose i bitar vid ett terrordåd i London. När vi träffar honom är han 10 år och håller på att flytta till The Lake District med sin pappa och syster Jasmine (Jasmine och Rose var tvillingar) för att få en nystart. Jamies mamma lämnar familjen för en annan man. Ganska snart upptäcker Jamie att det inte kommer att bli någon större skillnad; pappan är fortfarande lika besatt av sin dotters död, för det första han gör när de kommer till sin nya bostad är att ställa urnan med Roses aska på spiselkransen precis som förut. Vodkaflaskorna och ölburkarna är också en del av pappans vardag, och han skaffar sig inget jobb fastän han sa att han skulle.

Mamman hörs knappt av, kommer inte och hälsar på och verkar ha glömt Jamies födelsedag. De som bryr sig om Jamie är Jasmine, katten Roger och hans nya vän Sunya. Det är svårt för Jamie att vara kompis med Sunya, hon är muslim och enligt pappan är alla muslimer onda eftersom det var de som mördade Rose.

Det är en så otroligt sorglig bok. Pappan i familjen är så utom sig av saknad och nästan otäckt besatt av Rose fastän det gått fem år sedan hon dog. I skolan ljuger Jamie om sin familj när hans fröken hela tiden förser dem med skrivuppgifter där de t.ex. ska skriva om ”Mitt underbara sommarlov” och det blir svårare och svårare att ta sig ur lögnerna ju längre tiden går. Om han sätter ord på det som hänt och händer kanske det känns mer verkligt?

Det finns liksom ingen vuxen som tar hand om Jamie och hans syster, jag väntar hela tiden på att någon ska se hur illa det är ställt men gång på gång sviker vuxenvärlden denna lille 10-åring. En hjärtknipande bok om sorg, saknad och vänskap.

Min syster är i tusen bitar
Författare: Annabel Pitcher
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 247
ISBN: 9789129679953
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris