Den stora behållningen i boken Frida Kahlo av Sandra Dieckmann och Lucy Brownridge, i serien Porträtt av en konstnär, är de fantastiska, färgsprakande illustrationerna som verkligen förmedlar känslan av Kahlos tavlor.
Varje uppslag har minst en av Kahlos tavlor infogad i bilden och Dieckmann har lyckats spegla stilen och färgerna från tavlorna när hon ritat sina illustrationer. Det är en fröjd att bläddra i boken och att sjunka ner i betraktelse av bilderna.
Texten däremot känns lätt oinspirerad. Vi får lära oss om Kahlos liv, men det saknas framåtdriv i berättelsen, något som fångar barnens intresse längre än ett par sidor. Målgruppen överensstämmer med åldern på mina barn (snart 4 och 6 år) och, även om alla så klart är olika och en del gillar mer faktaböcker medan andra föredrar skönlitterär text, var det tydligt att de inte fann texten speciellt imponerade. Tyvärr.
När jag frågade efter vi läst klart om de gillat boken, fick jag (för första gången någonsin) ett starkt nej till svar från sexåringen. Det är väldigt starkt för att komma från henne och slog mig speciellt då hon betraktat bilderna noggrant och verkat fascinerad av dem.
Jag som förälder älskar tanken att, utöver läsglädje, ordförrådsbygge och fantasi, också kunna förmedla vetskap och allmänbildning till barnen. Men jag vill att detta ska ske på ett engagerande sätt så att våra lässtunder är något de ser fram emot och här misslyckas tyvärr denna vackra bok.
Samtidigt är jag glad att vi har läst boken från pärm till pärm då ett litet intresse för Kahlos konstnärskap ändå troligen har väckts. Jag uppskattar också de sista uppslagen med ytterligare information om de tavlor som inkluderats, även om det kanske känns lite som överkurs för målgruppen, men det är ju inte helt fel om föräldrarna lär sig något också.
Frida Kahlo – Porträtt av en konstnär
Författare: Lucy Brownridge
Illustration: Sandra Dieckmann
Översättning: Sara Årestedt
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129725025
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.
Idag vill vi tipsa om tre böcker av författaren Åke Eriksson.
Jojje handlar om relationer. Ja inte intellektuella relationer men om jämförelser mellan vem som är störst, minst, argast, gladast och liknande begrepp. Boken är tydligt skriven ur barnets perspektiv och beskriver klarsynt och leklystet sådana saker som kan vara svårt för barn att få grepp om.
Jojje går vilse handlar om tid och rum, framförallt på det sätt som ett barn kan uppleva det. Jojje får inte leka i storskogen. Men en dag fladdrar en fjäril förbi. Jojje måste följa efter. Den är ju så vacker. Han hinner inte med när fjärilen flyger, men efterhand upptäcker han i stället det ena efter det andra som han vill titta på och utforska: En kulle, en blomsteräng, en bäck, en ekorre och så vidare. Plötsligt börjar det bli mörkt runt omkring honom. Nu blir berättelsen lite läskig. Men vem kommer inte där och hittar Jojje när det är som allra ensammast och vilsnast? Det är hunden Wilma som är med ute och letar efter honom.
Miss, Oskar Ada och lille Kurt är fyra katter. Historien berättas av Miss som bodde ensam med husse innan de andra flyttade in. När husses dotter flyttade till en lägenhet i stan så blev de fyra katter. Hunden Wilma bor också i huset. Redan på första sidan anar man att här kommer det att bli vilda upptåg och äventyr. Detta är en historia med fart i som är berättad med glimten i ögat. Alla karaktärer får sig en släng av kritik för hur de beter sig sinsemellan, men deras fördelar beskrivs också. Som väl är slutar allt gott och Miss konstaterar:
Den här boken valde jag för att jag tycker att den har ett snyggt omslag. Ibland får jag sådana infall och det kan faktiskt vara rätt bra eftersom det får mig att upptäcka böcker jag kanske inte skulle ha valt utifrån baksidestexten. Juli visade sig vara en fin berättelse om vänskap, kärlek, utanförskap och olikheter.