Varje söndag tipsar vi om 3 barn- och ungdomsböcker på ett speciellt tema. Sedan vill vi gärna ha era tips!
Skriv på din blogg, instagram eller i en kommentar. Tagga gärna @barnboksprat och #barnbokspratssöndagstrea så att vi hittar dina tips.
Idag vill vi tipsa om tre böcker av författaren Åke Eriksson.
Han var skribent och tecknare men benämnde sig själv som konstnär, vilken han också var utbildad till.
Åke Eriksson var skämttecknare i tidningar och skrev historiska böcker men han skrev och illustrerade också barnböcker som var helt sprungna ur hans familjeliv med barn och djur.
Jojje handlar om relationer. Ja inte intellektuella relationer men om jämförelser mellan vem som är störst, minst, argast, gladast och liknande begrepp. Boken är tydligt skriven ur barnets perspektiv och beskriver klarsynt och leklystet sådana saker som kan vara svårt för barn att få grepp om.
Till exempel: Jag är yngre än mamma – men mormor är äldre än mamma.

Eller en relation som detta uppslag får illustrera.
Här kommer August. Jag är större än August – men jag är mindre än Frasse.
Jojje går vilse handlar om tid och rum, framförallt på det sätt som ett barn kan uppleva det. Jojje får inte leka i storskogen. Men en dag fladdrar en fjäril förbi. Jojje måste följa efter. Den är ju så vacker. Han hinner inte med när fjärilen flyger, men efterhand upptäcker han i stället det ena efter det andra som han vill titta på och utforska: En kulle, en blomsteräng, en bäck, en ekorre och så vidare. Plötsligt börjar det bli mörkt runt omkring honom. Nu blir berättelsen lite läskig. Men vem kommer inte där och hittar Jojje när det är som allra ensammast och vilsnast? Det är hunden Wilma som är med ute och letar efter honom.

Jag har väl varit borta ett år eller så? Frågar Jojje. Inte riktigt varar pappa, men fyra timmar är mycket nog!
Illustrationerna bidrar med målande bilder och tillsammans med texten skapar de en medryckande berättelse i vardera boken.
Jag, Oskar, Ada och lille Kurt är en bok med elva korta kapitel från Stora Biblioteket … för barn som tycker om stor stil och många bilder.
Miss, Oskar Ada och lille Kurt är fyra katter. Historien berättas av Miss som bodde ensam med husse innan de andra flyttade in. När husses dotter flyttade till en lägenhet i stan så blev de fyra katter. Hunden Wilma bor också i huset. Redan på första sidan anar man att här kommer det att bli vilda upptåg och äventyr. Detta är en historia med fart i som är berättad med glimten i ögat. Alla karaktärer får sig en släng av kritik för hur de beter sig sinsemellan, men deras fördelar beskrivs också. Som väl är slutar allt gott och Miss konstaterar:
… hur det än är, vi är alla olika och kan ha lite svårt för varandra ibland, men vi är i alla fall samma gäng – och det känns bra att veta.

Jag har fått låna de här fina barnböckerna av en vän som är närstående till författaren. Det är jag mycket glad för. Tack Mia!
Jojje
Författare: Åke Eriksson
Illustratör: Åke Eriksson
Förlag: Natur och Kultur, Fripress
ISBN: 9127022935
(Info hos Bokus)
Vi slår ett slag för återbruk: Låna boken på biblioteket eller köp begagnad
Jojje går vilse
Författare: Åke Eriksson
Illustratör: Åke Eriksson
Förlag: Natur och Kultur, Fripress
ISBN: 9127023095
(Info. hos Bokus
Vi slår ett slag för återbruk: Låna boken på biblioteket eller köp en begagnad
Jag, Oskar, Ada och lille Kurt
Författare: Åke Eriksson
Illustratör: Åke Eriksson
Förlag: AWE Gebers
ISBN: 9120101511,9121135436
(Info hos Bokus)
Vi slår ett slag för återbruk: Låna boken på biblioteket eller köp en begagnad
I Mitt svarta liv av Amanda Eriksson så handlar det just om ritualer. Ett barn, som jag förmodar är en flicka, följer med sin mormor på mormoders kusins begravning. ”Efter begravningen blev alla glada”, står det i texten och det är lite uppsluppen stämning efteråt. Det visas i både bild och text då mormor skrattar medan hon står med andra släktingar och pratar. Att det faktiskt kan vara en riktigt trevlig upplevelse förstärkts då flickan kommer hem till morfar och utbrister; ”Du missade världens fest”.
Här får man följa en flicka som heter just Rose Blanche, samma som bokens titel, som lever i Tyskland just under pågående krig. Det berättas från ett barns synvinkel och det är endast vi vuxna, med facit i hand som vet historiens gång. Rose förstår inte allt som sker omkring henne då soldaterna tar över staden. En dag tar hon sig genom skogen och fram till ett koncentrationsläger där hon ser flera utmärglade människor bakom taggiga stängsel. Rose börjar gömma mat och medan hon själv blir magrare och magrare så ger hon bort mat till barnen på lägret. Så en dag försvinner Rose då hon är utanför de taggiga stängslen.
En svart-vit suddig bild av en naken ihopkurad pojke med en nalle i famnen får mig att tänka på vilken hemsk känsla det måste vara att stoppa ned ett barn i en kista. Jag känner stort motstånd till att läsa den här boken för mina egna barn och då är jag ändå öppen för att prata om det mesta. Men den här boken öppnar alla mina moderskänslor inför rädslan att förlora mina barn och den fruktansvärda känslan vill jag inte möta i en barnbok. Om en barnbok skapar ångest istället för en må bra känsla, ja då lägger jag den ifrån mig men i studiesyfte var den intressant att se vilka egna gränser jag hade i mitt läsande.