Vi har varit på bilderboksfrukost hos Rabén & Sjögren och fått presentationer av några av vårens fantastiska böcker.
Lena Sjöberg: Vad har du bakom ryggen?
Lena Sjöberg, kanske mest känd för Tänk om… berättade att hon till Vad har du bakom ryggen? illustrerade med hjälp av tusch på smörpapper, för att kunna bygga på illustrationerna lager för lager och ha möjlighet att lätt testa olika varianter. Färgläggningen sker till sist i datorn. ”Det är ungefär som när man var liten och lekte med klippdockor”, sa Lena.
Ulf Stark och Charlotte Ramel: Kanel och Kanin och alla känslorna
Vi fick veta att Kanel och Kanin började som en illustration till en vers om kroppsdelar (dock inte armhålor) och att de nu för första gången har fått uttalade kön, vilket enligt Ulf Stark var som motstånd mot hen-rörelsen. Då det handlar om känslor valde Charlotte att göra bilderna avskalade och med tydligt fokus på ansiktsuttryck.
Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing, red.: Bilderboksretro 60-tal och Bilderboksretro 70-tal
Barnböcker speglar tiden! På 60-talet kom böcker om att flytta till städerna, att mammor började jobba och att barnen gick på dagis. Det var inne med kollagetekniker, vilket bland annat syns i Laban-böckerna. På 70-talet blev böckerna fyllda av mer allvar. ”Ingenting var för svårt eller för allvarligt för att skriva om i en barnbok”, sa Lisa. ”Jag vet inte hur underhållande det var för barnen att läsa dem då, men det är väldigt underhållande att läsa dem nu.”
Barbro Lindgren: Andrejs längtan (illustrationer av Eva Eriksson)
Barbro Lindgren fick flera i sällskapet att fälla en tår genom att läsa hela sin Andrejs längtan om föräldralösa barn i S:t Petersburg. Boken släpps nu i nyutgåva, lagom till Barbro Lindgrens 75-årsdag.
Marie Oskarsson och Lisa Kleinschmidt: Buster vill inte sova
(fastnade tyvärr inte på bild)
Boken handlar om när Marie Oskarssons nu 13-åriga son var liten och inte ville sova. I stället låtsades han att han var olika djur. Idén har fått gro till sig i flera år och nu slutligen kommit i bokform.
Alla närvarande fick en goodiebag med Vad har du bakom ryggen?, Buster vill inte sova och ett Laban-Yatzy. Recensioner kommer!
En mycket trevlig tillställning, tack Rabén & Sjögren!
En kartbok över Sverige anpassad för barn och med glada illustrationer av Mia Nilsson, det kunde vara något tänkte jag. Jag möter ytterst pedagogiska kartor i boken där varje landskap får en sida och där de viktigaste och största namnen på orter, vatten och berg finns med. Landskapsvapnen är originalen trogna, men med illustratörens tydliga prägel och varje landskaps blomma och djur illustreras med fina och roliga bilder. Landskapets största ort nämns också i den lilla faktarutan tillsammans med blomman och djuret. I slutet av boken finns ett register som sig bör. Jag upplever tydlighet och fin form. Längst ner på varje sida får landskapet en eller två meningar av information, och där plötsligt har jag en del synpunkter på valet av information. Det vänder sig till barn 6-9 år och bör vara lättbegripligt, men jag tycker nog att vissa uppgifter och viss information om en del landskap är väl lättsam eller kan liknas vid turistreklam (se t.ex. Västergötland) och även om barn kan ha intresse av dylikt så vore det mer av en utmaning att presentera lite mer okända, men ändå spännande fakta. Detta görs också för några få av landskapen; t.ex. att det finns ett eget språk i Norrbotten och att Dalsland ibland kallas för ett Sverige i miniatyr. Jag vill förtydliga att jag inte tycker att det är fel att berätta något som utmärker ett landskap, men en kombination av känt/okänt vore mer intressant. För mig kan det också kännas en aning stereotypt att barn ska ha intresse av att kungafamiljen firar somrarna på Öland eller varifrån Victorias make kommer. Mina barn bryr sig inte ett dugg om det och om nu utrymmet endast tillåter en eller två meningar per landskap, så skulle detta ha kunnat användas på ett mer kreativt sätt. Nu kan det upplevas som att barns förmåga att förstå och ha intresse för sin omvärld underskattas. Men jag tycker ändå om denna bok och det är Mia Nilssons förtjänst. Illustrationerna som både är informativa och snygga och dessutom uppvisar en skön humor, lyfter boken. Det ger också en trygg känsla att få överblick över vårt land, att se platsernas namn och landskapens form och nog väcks det en längtan att resa i mig. Sverige känns märkligt välbekant men ändå så okänt.
Den här boken valde jag för att jag tycker att den har ett snyggt omslag. Ibland får jag sådana infall och det kan faktiskt vara rätt bra eftersom det får mig att upptäcka böcker jag kanske inte skulle ha valt utifrån baksidestexten. Juli visade sig vara en fin berättelse om vänskap, kärlek, utanförskap och olikheter.
I februari förra året publicerade jag ett