rabén & sjögren – Sida 60

Tummelisa

Charlotte Gastaut har på ett fantastiskt vackert sätt illustrerat H.C. Andersens berättelse om Tummelisa. Hennes illustrationer känns igen från boken Fannys fantastiska resa som är en nästintill magisk bok.

De flesta känner till historien om den lilla flickan Tummelisa som blir bortrövad av en padda och som flyr genom naturen och från djuren tills hon tas om hand av en sork. I en av sorkens gångar under jorden finner hon en skadad svala som hon börjar sköta om. Men en mullvad vill ta henne till sin fru och Tummelisa befarar ett evigt liv i underjordens mörker.

Gastaut har verkligen piggat upp denna gamla saga genom nästan självlysande färger och trollska mönster. Charlotte Gastaut läste som liten sagor om/med Tusen och en natt, John Bauer och Elsa Beskow och det märks, även om hon hon givetvis har en helt unik illustrationsstil.

Sagan berättas på ett avskalat sätt utan omodernt språk som ofta annars förekommer i gamla klassiska sagoböcker. Boken är en fröjd för ögat och en spännande resa att ta med sina barn på.

Tummelisa
Författare: H. C. Andersen
Illustratör: Charlotte Gastaut
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129681192
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Innehåll med många frågetecken

Vad har du bakom ryggen? Lena Sjöberg! Eller snarare: Vad vill du med din bok? Lena Sjöberg!
Jag älskar bokformatet. Teckningarna och karaktärerna är kul. Upplägg och layout är finfina. Konceptet med bakom och framför är en god idé.
Överraskningseffekterna har sina poäng. Men logiken då? Och igenkänningsfaktorn i figurerna och deras övriga attribut, om man bortser från det gömda?
Det kanske är just detta som är grejen: det man uppskattar och förstår, och det man ställer sig frågande inför!

Flera av karaktärerna känner de flesta barn igen, exempelvis: en vanlig tant, en polis, en stor tjej, andra har de säkerligen stött på någon variant av; som roboten, superhjälten och trollet. Medan andra kan vara nya bekantskaper. Det dolda är generellt av mera känt slag, men sällan det man förväntar sig. ”Vad har du bakom ryggen SKALBAGGE?” Och så vänder man på bladet, ser tolv korvar med bröd och läser svaret: ”KORV”.

Visst kan barn i 3-6-årsåldern tycka att detta är skoj, man kan gissa i grupp, skratta åt varandras tokiga gissningar om vad som kan finnas bakom ryggen, man kan fortsätta gissningsleken ’in natura’, och om man har börjat läsa själv är boken inte heller så tokig. Bilderna kan generera en hel del fler frågetecken än de som finns i texten: varför har polisen högklackade skor, skillnaden mellan troll och trollkarl, vad gör/vad är en matros i Kungl. fl (om man kan läsa blir det kanske en mat-ros, han har en ros bakom ryggen) och varför står det ”mamma” på hans rygg? Vem har satt på björnen järnring och kedja? Har skalbaggen 12 ben? Det känns kreativt, samtidigt upptäcker man kanske värdet i att vara kritisk.

Men liksom figurerna har konceptet en baksida som kan ge oväntade överraskningar, kanske också oönskade. I berättelsen finns en slutsats inbakad: du ska inte ta något för givet – allting kan vara ungefär hur som helst. Om barn i en grupp läser och gissar har den som läst boken tidigare alltid övertaget – chansen att gissa rätt utan att veta är liten, skillnaden mellan upplevelserna ’surprise’ och ’lättlurad’ kan vara hårfin. Att som barn inte kunna använda sin erfarenhet till att gissa rätt ger lätt besvikelse eller känslan av underlägsenhet, det är klart att man lär sig vid upprepad läsning – men den kunskapen leder liksom ingen vart.

Boken skulle kunna placeras i samma kategori som nonsensvers – vilken jag uppskattar mycket – och på så vis främja fantasin. Lärorik, kreativ och kul eller enbart frustrerande? Ärligt talat så vet jag inte riktigt!

Titel: Vad har du bakom ryggen?
Text bild och form: Lena Sjöberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 33
ISBN: 9789129680225
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Min syster är i tusen bitar

När Jamie var fem år gammal sprängdes hans storasyster Rose i bitar vid ett terrordåd i London. När vi träffar honom är han 10 år och håller på att flytta till The Lake District med sin pappa och syster Jasmine (Jasmine och Rose var tvillingar) för att få en nystart. Jamies mamma lämnar familjen för en annan man. Ganska snart upptäcker Jamie att det inte kommer att bli någon större skillnad; pappan är fortfarande lika besatt av sin dotters död, för det första han gör när de kommer till sin nya bostad är att ställa urnan med Roses aska på spiselkransen precis som förut. Vodkaflaskorna och ölburkarna är också en del av pappans vardag, och han skaffar sig inget jobb fastän han sa att han skulle.

Mamman hörs knappt av, kommer inte och hälsar på och verkar ha glömt Jamies födelsedag. De som bryr sig om Jamie är Jasmine, katten Roger och hans nya vän Sunya. Det är svårt för Jamie att vara kompis med Sunya, hon är muslim och enligt pappan är alla muslimer onda eftersom det var de som mördade Rose.

Det är en så otroligt sorglig bok. Pappan i familjen är så utom sig av saknad och nästan otäckt besatt av Rose fastän det gått fem år sedan hon dog. I skolan ljuger Jamie om sin familj när hans fröken hela tiden förser dem med skrivuppgifter där de t.ex. ska skriva om ”Mitt underbara sommarlov” och det blir svårare och svårare att ta sig ur lögnerna ju längre tiden går. Om han sätter ord på det som hänt och händer kanske det känns mer verkligt?

Det finns liksom ingen vuxen som tar hand om Jamie och hans syster, jag väntar hela tiden på att någon ska se hur illa det är ställt men gång på gång sviker vuxenvärlden denna lille 10-åring. En hjärtknipande bok om sorg, saknad och vänskap.

Min syster är i tusen bitar
Författare: Annabel Pitcher
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 247
ISBN: 9789129679953
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Allt jag säger är sant

Alicia är 16 år och ämnad för stordåd. Exakt vilka stordåd vet hon inte så noga, men hon vet i alla fall att hon inte vill slösa bort sin tid med att mögla i skolan hela dagarna, så hon hoppar av gymnasiet. Mest för att få tyst på de vuxnas tjat om att hon måste upprätta någon sorts plan för sin framtid tar hon ett kaféjobb och flyttar i samma veva in hos sin mormor för att slippa föräldrarnas missnöje. Alicia har en exceptionellt fin relation till sin mormor och trots att hon behöver en paus från sin familj så är det egentligen inget fel på den. Föräldrarna finns där och stöttar och Alicia har dessutom en lillebror som hon älskar.

”Du är rätt kaxig av dig du”, säger the love interest (jovisst finns ett sånt också) till Alicia. Och det är just det som gör henne så härlig och unik. Brukar inte ungdomar i böcker väldigt ofta vara ocoola och ha dåligt självförtroende? Alicia är visserligen inte med i inneklicken i skolan, men det är heller inget hon önskar. Hon går sin egen väg. Hon har sin egen stil. Det enda problemet är att det ibland är svårt att veta vart den egna vägen ska leda. Den egna stilen svajar dock aldrig och Alicia är i grund och botten övertygad om sin egen förträfflighet.

Men det räcker förstås inte med detta…

* SPOILERVARNING *

Alicias nya liv kastas plötsligt omkull när hennes mormor dör. Hon hamnar i ett känslomässigt vakuum och börjar göra (ännu mer) knasiga saker för att känna att hon fortfarande lever. Det dröjer innan sorgen kickar in ordentligt. Den här biten sitter som en kniv i hjärtat och jag fäller äkta tårar över Alicias fina mormor. Lisa Bjärbo har fått till en fin balans mellan humorn, som genomsyrar texten i form av fyndiga formuleringar och Alicias underbara impulsivitet, och det sorgliga som ger boken ett större djup.

Allt jag säger är sant
Författare: Lisa Bjärbo
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
ISBN: 978-91-29-68016-4
Antal sidor: 256
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bilderboksfrukost hos Rabén & Sjögren

Vi har varit på bilderboksfrukost hos Rabén & Sjögren och fått presentationer av några av vårens fantastiska böcker.

Lena Sjöberg: Vad har du bakom ryggen?

Lena Sjöberg, kanske mest känd för Tänk om… berättade att hon till Vad har du bakom ryggen? illustrerade med hjälp av tusch på smörpapper, för att kunna bygga på illustrationerna lager för lager och ha möjlighet att lätt testa olika varianter. Färgläggningen sker till sist i datorn. ”Det är ungefär som när man var liten och lekte med klippdockor”, sa Lena.

Ulf Stark och Charlotte Ramel: Kanel och Kanin och alla känslorna

Vi fick veta att Kanel och Kanin började som en illustration till en vers om kroppsdelar (dock inte armhålor) och att de nu för första gången har fått uttalade kön, vilket enligt Ulf Stark var som motstånd mot hen-rörelsen. Då det handlar om känslor valde Charlotte att göra bilderna avskalade och med tydligt fokus på ansiktsuttryck.

Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing, red.: Bilderboksretro 60-tal och Bilderboksretro 70-tal

Barnböcker speglar tiden! På 60-talet kom böcker om att flytta till städerna, att mammor började jobba och att barnen gick på dagis. Det var inne med kollagetekniker, vilket bland annat syns i Laban-böckerna. På 70-talet blev böckerna fyllda av mer allvar. ”Ingenting var för svårt eller för allvarligt för att skriva om i en barnbok”, sa Lisa. ”Jag vet inte hur underhållande det var för barnen att läsa dem då, men det är väldigt underhållande att läsa dem nu.”

Barbro Lindgren: Andrejs längtan (illustrationer av Eva Eriksson)

Barbro Lindgren fick flera i sällskapet att fälla en tår genom att läsa hela sin Andrejs längtan om föräldralösa barn i S:t Petersburg. Boken släpps nu i nyutgåva, lagom till Barbro Lindgrens 75-årsdag.

Marie Oskarsson och Lisa Kleinschmidt: Buster vill inte sova

(fastnade tyvärr inte på bild)

Boken handlar om när Marie Oskarssons nu 13-åriga son var liten och inte ville sova. I stället låtsades han att han var olika djur. Idén har fått gro till sig i flera år och nu slutligen kommit i bokform.

Alla närvarande fick en goodiebag med Vad har du bakom ryggen?, Buster vill inte sova och ett Laban-Yatzy. Recensioner kommer!

En mycket trevlig tillställning, tack Rabén & Sjögren!