Det finns koder. Vissa regler. Saker man bara inte gör. När man kommer ny till klassen, till exempel. Jag vet hur jag skulle göra. […] Så gör inte Silja. Silja gör allt fel. Silja gör tvärtom på alla sätt som bara är möjliga. Och några till.
Så börjar bokens huvudperson Vendela 15 år att berätta. Tredje dagen på höstterminen i nian dyker Silja upp och all den hierarki som Vendela och hennes kompisar trodde var fastrotad i klassen förändras. Ett av de första felen Silja gör är att sätta sig på en till synes ledig stol i klassrummet, vad hon inte vet är att det är Emelies plats – Emelie som är klassens härskarinna. Hennes stol sätter man sig inte på ostraffat, men när Emelies bästis Lovisa påpekar att det faktiskt sitter någon där svarar Silja helt lugnt: ”Jävligt liten person i så fall”.
Det blir en höst då det händer mycket i Vendelas liv. När bästisen Tove blir tillsammans med Loke görs ett försök att tussa ihop Vendela med hans bästa kompis Nils. Och visst är Vendela intresserad, hon och Nils hade ju något på g redan innan sommarlovet. Men medan Tove är upptagen med pojkvännen börjar Vendela umgås med Silja, något som hon vill hålla hemligt för Tove för att vännen inte ska bli upprörd eller avundsjuk. Det är inte bara flickvän-pojkvän-förhållanden som kan vara komplicerade visar det sig.
Vänskapen med Silja öppnar upp en helt ny värld för Vendela: nya kläder, nya erfarenheter och nya bekantskaper. Vendela blir helt paff när klassens snyggaste och coolaste kille Sven vill att HON ska komma på en fest som hans kusin har ordnat. Tove är också bjuden men tycker att det är helt befängt att Vendela ens funderar på att tacka ja till festen. Det förstår hon väl att det är en helt galen idé?! Men trots att Vendela känner att hon riskerar vänskapen med bästa kompisen väljer hon att gå på festen med Silja och Sven. Det är alltså inte bara Silja som bryter mot de invanda traditionella rollerna som ungdomarna har här, Vendela tänker:
Nu är det fest och det är nytt och spännande och lite farligt. Jag har spänt ut mina skrynkliga vingar, just nu torkar de i solen och snart ska jag flyga högt, högt.
Det här är en berättelse med många ingredienser: kärlek, vänskap, en död bror, en död mamma, falska anklagelser, stöld, sorg, fosterbarn, första sexet, första fyllan, att göra slut, utanförskap, mobbning…för att nämna några. Jag tyckte att boken var ganska seg i början, hela första halvan tog det innan jag fastnade men det gjorde jag till slut. En bra ungdomsbok med hög igenkänningsfaktor för ungdomar på högstadiet som jag ska försöka sälja in hos mina elever här framöver. Kanske kan den till och med funka som högläsningsbok?
Flyga högt
Författare: Katarina von Bredow
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 315
ISBN: 9789129675627
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
Nu utkommer Anna Höglunds lilla pekbok med enkla bilder och ljudhärmande text igen. Första gången var 2002. Den överraskade mig med att i sin enkelhet vara så underhållande och framkalla skratt hos både mig och min 2-åring. Han började genast ljudhärma, dels det som stod i skrift men också med egna ljud. Bilden på en rund kaka med bildtext som säger m-m-m-m-m-m gör han på ett oefterhärmligt vis med väldigt roliga tillägg. En hund och en dammsugare har ljud för sig, det vet ju alla. Men har en kaka och en måne verkligen ljud som hörs? Jo, hos Anna Höglund är det så och det håller mitt lilla barn också med om. En bok som det går att återkomma till flera gånger varje dag då den är lätt och kul att ta sig igenom. För varje genomläsning blir jag mer och mer fäst vid den och det beror förstås mycket på en viss liten person som ger mig fina minnen kring bokens innehåll. De härligt barnsligt tecknade bilderna är hämtade både från naturen, vardagen och från det som kan upptäckas på en promenad med ett litet barn. I bokens början syns ett litet barn och mot slutet finns en mamma och det gillades helt klart. För det var ju Ide själv och mamma Malin!
Boken handlar om elvaåriga Thomasine som befinner sig i ett gammalt stort hus tillsammans med sina kusiner. Hennes pappa vårdar en äldre släkting som ligger för döden.
Jo, så är det. Liksom karaktärerna i boken så förändras även jag som läsare. Jag vet inte när det sker men det kommer smygande. Plötsligt känns Moa Schulmans ödsliga och surrealistiska svart-vita bilder mycket passande till bokens vackra vemod och själ.
Kalaskatastrofen är den sjätte boken i serien om Klant & Kompani och den fjärde boken som jag läst.