Morgan och piraterna

I Havens fasa får vi träffa pojken Morgan och hans katt Silly som sitter på bussen på väg till faster Gullan. De ska tillbringa sommaren hos henne på båten Sjöhästen, men när de kliver av bussen möts de av en faster som ser ut som en sjörövare som tar dem till båten Sjöpesten! Väl ombord vill faster presentera Morgan för besättningen, och berättar att själv kallas hon Gullan Råskinn. Sen följer en presentation av båtens besättning, där den ena är knasigare än den andra; en matros som alltid är sjösjuk, en kock som avskyr mat och en styrman som både ser och hör illa. Det är upplagt för en massa galenskap kan man lugnt säga.

Utkiken Halv-Nelson som kommer springande, missar landgången och hamnar i vattnet för att han är så ivrig: han har hört talas om att det kommer ett skepp lastat med pärlor och gull! Nu ska här sjörövas! Piraterna jublar! Men hade de liksom Morgan vänt kikaren rätt och sett efter hade de sett att det var päron och ull, inte pärlor och gull som skeppet kommer lastat med…Men Sjöpesten kommer inte långt förrän det säger ”Pang!” och de krockar med en ö. Gullan börjar gråta och säger att ”Så här blir det varenda gång”. Morgan som först inte alls ville följa med ett gäng galna pirater och röva skatter känner att han måste hjälpa faster nu.

Sjöodjuret är en direkt fortsättning på Havens fasa, personligen tycker jag att de båda böckerna kunde ha varit en bok (samtidigt som jag förstår vitsen med att ha korta lättlästa böcker). I flera dagar har Sjöpesten jagat skeppet som piraterna tror är lastat med pärlor och gull, och Morgan börjar tycka att det är långtråkigt. Speciellt som han är det enda barnet på båten. Plötsligt börjar dock det andra skeppet att tappa fart! Gullan och hennes gäng äntrar skeppet men kaptenen blir inte ens rädd. Han berättar att de blivit jagade av ett hemskt havsvidunder och inte ens märkt att Sjöpesten varit efter dem. Morgan bestämmer sig för att kolla läget, dyker ner under ytan och möts av…ett enormt öga! Ett monster! Hur ska detta sluta?!

Lite tokroliga böcker med skoj story som sonen (snart 6 år) gillade. De kommer säkert att bli populära när han kommer igång med att läsa själv sen. Den mest minnesvärda figuren som vi skrattade åt var den stackars matrosen Erland Änterhugg; den stackarn ses kräkas på var och vartannat uppslag i boken. Usch och blä, jag vet precis hur det känns att vara sjösjuk!


Morgan och piraterna: Havens fasa
Författare: Mats Wänblad
Illustratör: Micaela Favilla
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 48
ISBN: 9789129683769
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Morgan och piraterna: Sjöodjuret
Författare: Mats Wänblad
Illustratör: Micaela Favilla
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 48
ISBN: 9789129683752
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ett monster sover över

En lättläst, generöst illustrerad bok och nummer tre i serien om familjen Monstersson. Nummer två Monstermaskerad har jag läst tidigare och denna lilla fortsättning tror jag kan bli omtyckt av läsare i behov av enkel och rolig handling i kombination med smågalna bilder. Det är vanlig lättillgänglig boktext och ofta har bilderna pratbubblor med versal text, vilket gör det tydligt vem som säger vad. Handlingen är att Boris Monstersson med sin monsterhund Mysis ska sova över hos Ebba. De har ju verkligen blivit riktiga vänner och det blev de redan i första boken, Min vän Boris, och finns det något mysigare än att sova över hos varandra då? Nja, Boris är inte helt med på noterna, det är ju verkligen inte som hemma och plötsligt så längtar han hem till mamma och pappa.

Det är så ovant för Boris att sova liggande och sova på natten och inte på dagen och dessutom äta konstiga saker i en skål (godis och snacks) och höra en läskig saga om en prins. Boris vill ha en skräcksaga! Till slut blir det ändå en vilsam natt för Boris, men Ebba har nog fått en del att fundera över, om hon orkar vill säga. Böckerna om Ebba och Boris är böcker som visar på olikheter och en aning problematik kring det, fast på ett annorlunda vis och liksom tvärtom vad som förväntas.

Jag och mina barn ser fram emot varje ny bok om familjen Monstersson och jag ser framför mig att bokens snäll-läskiga omslag kan locka till sig barn som inte läser så gärna. Det är böcker som är skönt galna i både text och bild.


Familjen Monstersson: Ett monster sover över
Författare: Mats Wänblad
Illustratör: Pelle Forshed
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 48
ISBN: 9789129683448
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Pomelo och motsatsorden

Jag har alltid varit svag för den knasiga minielefanten Pomelo; jag har tidigare skrivit om Pomelo den lilla elefanten och Pomelo blir stor, den senare är även recenserad av Marit Jonsson. Jag har dessutom läst men inte skrivit om Pomelo är kär. Det är ovanliga böcker med en säregen charm och humor, som gör mig tveksam till vilken målgrupp böckerna riktar sig mot. Är de barnböcker eller böcker för vuxna med barnasinnet kvar och förkärlek för knascharmig humor? Eller är det kanske helt enkelt allåldersböcker? Det har alltid känts som att jag uppskattar böckerna mer än mitt barn och när jag föreställer mig någon att ge dem i present tänker jag på min vuxna kompis Maria. Jag har inte sett det som något problem, det är väl inte så konstigt om vuxna kan uppskatta barnböcker på ett annat sätt eller rentav mer än barn gör.

Men alltså… Pomelo och motsatsorden är en pekbok med inte mindre än 116 olika ord och uttryck som ställs upp i motsatsförhållanden till varandra. Och nu börjar det kännas knepigt på riktigt. Vem är det gjort för? En del av motsatsparen är pedagogiska och tydliga, andra är mest skämtsamma på ett sätt som känns riktat till vuxna och ytterligare andra är inte ens motsatser utan försöker vara fyndiga på något vis, inte heller det känns riktat till barn. Men visst, det finns blinkningar till humor av det barnsligare slaget också, som framtill – baktill där mat kommer in i ena änden och bajs ut ur den andra. Men boken är så himla lång att jag har svårt att tro att någon tycker det är roligt i längden…

Jag är kluven. Det här är definitivt inte en pekbok som alla andra, den bryr sig liksom övriga Pomelo-böcker inte ett skvatt om att följa konventionerna. På ett sätt är det ju rätt kul. Men samtidigt… nej, pekbok med Pomelo känns inte helt rätt.

Precis som Bokunges Johanna Löjdström tycker jag: översätt någon av de andra riktiga Pomelo-böckerna i stället. Nästa Pomelo-bok på tur heter Pomelo och färgerna och för första gången känner jag mig inte säker på att jag kommer att vilja kasta mig över en ny Pomelo-bok. Synd. Men om inte annat ska jag med spänning följa vad andra skriver om den. Pomelo har trots allt en särskild plats i mitt hjärta.


Pomelo och motsatsorden
Författare: Ramona Badescu
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren (mars 2012)
ISBN: 978-91-29-68067-6
Antal sidor: 128
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Eld

Nu är den här, den efterlängtade uppföljaren till Cirkeln. De Utvalda tonårsflickorna i Engelsfors ställs inför nya faror i sin kamp att rädda världen från demonernas övertagande och alltsammans bildar en riktigt bra berättelse. Visst hyllade jag Cirkeln, men det var ändå med vissa reservationer. Jag saknade förklaringar och jag unnade inte boken etiketten favoriter. Men Eld får den etiketten av mig. Nu är jag helt och fullt såld på Engelsfors-trilogin!

Förvirringen är stor bland de utvalda. Vad ska ske, vad tänker demonerna göra härnäst, vem kan man lita på? Samtidigt sprider sig en helt ny stämning i Engelsfors. Organisationen Positiva Engelsfors lär ut att positivt tänkande är nyckeln till allt och nyblivna lyckliga människor flockas kring ledarna som flugor. Någonting är skumt med rörelsens och dess explosionsartade frammarsch.

Dessutom har De Utvalda fått problem med Rådet, i och med Anna-Karins olovliga nyttjande av magi. Två representanter för Rådet kommer till Engelsfors för att hålla förhör med tjejerna inför den stundande rättegången hänger över dem som ett odefinierat hot. Rådet är inte precis kända för att vara barmhärtiga och de tycks fästa oroväckande liten vikt vid att det faktiskt handlar om De Utvalda.

Liksom i Cirkeln är historien om demonerna vs. De Utvalda bara en del av historien. Lika viktigt är tjejernas personliga berättelser.

Minoo tampas med kyliga hemförhållanden, sedan hennes föräldrar börjat bråka allt oftare. Hon har börjat umgås mycket med Gustav, han som var pojkvän till Rebecka (en av De Utvalda, som dog i första boken), men allt hon inte kan berätta ligger som en skugga mellan dem.

Vanessa drabbas av kärleksbekymmer, både sina egna och sin mammas. Hon upptäcker att Nicke är otrogen mot hennes mamma och när hon berättar det för sin pojkvän Wille kommer det fram att han också varit otrogen. Under en längre tid.

Linnéa har också kärleksbekymmer, men försöker att slå dem ur hågen. Det är för omöjligt… Och hon har dessutom annat att tänka på. Någon lyckas sabotera hennes relation med socialtanten och hon riskerar att förlora sin lägenhet och hamna på något hem. Hon träffar också sin pappa, som ännu en gång påstår att han blivit nykter. Han är med i Positiva Engelsfors och ser onekligen ut att må bra, men Linnéa har ju gått på det där så många gånger förr…

Anna-Karin bor numera i en lägenhet tillsammans med sin deprimerade och passiva mamma. Morfar finns på ett hem och kanske inte lever länge till, han som är hennes fasta punkt i tillvaron. Dessutom är det såklart hon som plågas värst av förhören och den stundande rättegången, eftersom det är hon som står anklagad.

Ida växer i den här berättelsen, hon som i förra boken förblev en ganska anonym och kylig mobbare. Hon är fortfarande den mest motvilliga av De Utvalda, men hon börjar förändras. Hon är tillsammans med Erik, en av de populära killarna som även blir populär inom Positiva Engelsfors, men egentligen är hon förälskad i Gustav. Det har hon varit så länge hon kan minnas, men han verkar inte ha mycket till övers för henne. Ida hamnar i en besvärlig sits. Att gå med i Positiva Engelsfors är uteslutet för De Utvalda, men snart har hela Idas familj och alla hennes vänner slukats av rörelsen. Hon blir utfryst för att hon står utanför och för första gången får hon smaka på sin egen medicin, den som hon utsatt så många för genom åren för att själv hålla huvudet över vattenytan.

För att lyckas i kampen måste tjejerna lära sig att lita på varandra och lära känna varandra bättre. De måste komma över hindren som finns mellan dem och bortse från sina olikheter och tidigare konflikter. Ett speciellt inslag är när tjejerna genom en magisk ritual faktiskt byter kroppar med varandra, som ett sätt att bättre lyckas dölja sina hemligheter inför Rådet. Det innebär att de måste leva varandras liv i ett par dagar. Alla måste alltså lära sig allt om en av de andra, och lära en annan allt om sig själv. Jag har svårt att föreställa mig många andra böcker som detta tilltag skulle funka i, men i Eld blir det bra och effektfullt.

Engelsfors-trilogin är en grym saga och författarna drar sig inte för att placera sina karaktärer i klistret. Två av De Utvalda, Elias och Rebecka, dog ju i den första delen och för att inte avslöja för mycket nöjer jag mig med att säga att alla inte överlever Eld. Jag slukade den här boken och den här gången kände jag mig nöjd med förklaringarna. Vi får veta vad demonerna vill och vad de planerar, visserligen bara helt kort, men det räcker. Vi får även värdefull bakgrundshistoria om de händelser som antyddes i första boken och det känns inte som att någonting fattas. Nu väntar jag med spänning på den avslutande delen, Nyckeln, som ska komma ut 2013!


Eld
Författare: Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 468
ISBN: 978-91-29-67780-5
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Djurens maskerad

Allehanda djur klär ut sig inför en maskerad. Varje ny sida visar ett djur iklätt en kul mundering, som ska påminna mycket eller lite om det djur som de klätt ut sig till och själva det djuret blir på nästa sida till ett annat djur. Ja, Rödluvan är förresten med hon också och blir oväntat till en chokladtårta. Och blommor dyker upp, men de klär aldrig ut sig för de ska bara dofta gott. Fina och roliga bilder helt klart, men… ett minus är när hönan ska klä ut sig och det då låter som följer:

Hönan klär inte ut sig alls! Hon har inte fattat nånting, för hon är lite korkad.

Jag tänker: ”Jaha?” En annan grej: näbbdjuret som också är inbjuden, det djuret behöver inte ens klä ut sig för det ser redan så knasigt ut. Humor förstås, men inte min och då har jag svårt att ta boken helt till mitt hjärta. Trots min otroliga känslighet för ”kränkning av djur”, så är det annars ofta förvånansvärt roligt och barnsligt kul att i bildform se förvandlingen varje gång blad vänds. Barn kan ofta älska sådant, att bli överraskade. Det finns även några gånger en (lite snällare) humoristisk ton i den lilla befintliga texten. Allra bästa minnet är slutsidan där alla utklädda och de där icke utklädda är med – och då kan festen äntligen börja!

 

 

 

 

 

 

 

 


Djurens maskerad
Författare & illustratör: Marianne Dubuc
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 128
ISBN: 9789129679120
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris