Love är väldigt populär i skolan. Faktiskt så populär att det hela har urartat. Beundrarna lämnar honom inte ifred och vägrar acceptera att han inte är intresserad. En kväll kommer Loves pappa, som Love inte har så mycket kontakt med, och kör honom till Skogsbingelskolan. Den som läst Förvandlad vet att skolan även kallas Monsterskolan och inhyser en rad mycket speciella ungdomar. Snart går det upp för Love vem hans pappa egentligen är och varför han själv har en sådan otroligt stark dragningskraft på alla möjliga människor. På den nya skolan får han lära sig att hantera kraften och finner också sin första riktiga vän i Hella, som inte påverkas av hans övernaturliga charm utan gillar honom för den han är.
Jag är Love är en spännande, fristående fortsättning på serien om Monsterskolan och till min stora glädje gör Mårten Melin ett par blinkningar till tidigare böcker. Att Måns och Felicia från Förvandlad får vara med på ett hörn är förstås snudd på obligatoriskt, men en mycket glad överraskning är att även Lucia och Martin från Jävla Lucia blinkar förbi. Jag läser på Mårten Melins blogg att han funderar på att knyta ihop Som trolleri med den tredje boken i Monsterskolan-serien och det håller jag tummarna för! Jag gillar verkligen sånt!
Nästa Monsterskolan-bok ska handla om Pixi, som kort introduceras i slutet av Jag är Love, och vi måste vänta ända till mars 2013 innan vi får läsa. Argh! Och tyvärr blir det den sista i serien.
Jag är Love
Författare: Mårten Melin
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 175
ISBN: 978-91-29-68061-4
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Det finns koder. Vissa regler. Saker man bara inte gör. När man kommer ny till klassen, till exempel. Jag vet hur jag skulle göra. […] Så gör inte Silja. Silja gör allt fel. Silja gör tvärtom på alla sätt som bara är möjliga. Och några till.
Nu utkommer Anna Höglunds lilla pekbok med enkla bilder och ljudhärmande text igen. Första gången var 2002. Den överraskade mig med att i sin enkelhet vara så underhållande och framkalla skratt hos både mig och min 2-åring. Han började genast ljudhärma, dels det som stod i skrift men också med egna ljud. Bilden på en rund kaka med bildtext som säger m-m-m-m-m-m gör han på ett oefterhärmligt vis med väldigt roliga tillägg. En hund och en dammsugare har ljud för sig, det vet ju alla. Men har en kaka och en måne verkligen ljud som hörs? Jo, hos Anna Höglund är det så och det håller mitt lilla barn också med om. En bok som det går att återkomma till flera gånger varje dag då den är lätt och kul att ta sig igenom. För varje genomläsning blir jag mer och mer fäst vid den och det beror förstås mycket på en viss liten person som ger mig fina minnen kring bokens innehåll. De härligt barnsligt tecknade bilderna är hämtade både från naturen, vardagen och från det som kan upptäckas på en promenad med ett litet barn. I bokens början syns ett litet barn och mot slutet finns en mamma och det gillades helt klart. För det var ju Ide själv och mamma Malin!
Boken handlar om elvaåriga Thomasine som befinner sig i ett gammalt stort hus tillsammans med sina kusiner. Hennes pappa vårdar en äldre släkting som ligger för döden.
Jo, så är det. Liksom karaktärerna i boken så förändras även jag som läsare. Jag vet inte när det sker men det kommer smygande. Plötsligt känns Moa Schulmans ödsliga och surrealistiska svart-vita bilder mycket passande till bokens vackra vemod och själ.