historia – Sida 6 – Barnboksprat

Djangon

Med anledning av romernas nationaldag idag vill jag lyfta den underbara bilderboken Djangon. Levi Pinfold har, med bild och text, skapat en fantasifull och fyndig bok om den romske jazzlegenden Jean ”Django” Reinhardt.

En dag träffar Jean en liten filur, Djangon, som älskar bus. Djangon fattar tycke för Jean vilket han visar genom att stoja och skoja med Jean, men bara för Jean. Så när banjon går sönder eller när hästen stegrar sig i skräck syns plötsligt Djangon inte till och Jean får skulden. Till slut blir Jean så arg att han skriker åt Djangon att försvinna, men det är först då han inser att även han fattat tycke för Djangon.

Djangon visar på ett levande sätt hur det kan vara att ha ett busfrö som ständig kompis och att hitta sig själv. I fokus står också relationen mellan barn och förälder, mellan Jean och hans pappa och hur de visar ömhet och värme för varandra, mitt i alla rackartyg som kommer emellan.

Bokens illustrationer beskriver en värld i för nästan 100 år sedan och som levs kringresande i tältvagnar. Illustrationerna beskriver detta liv på ett vackert sätt och det här är en sådan bok som man skulle vilja gå in i. Men bilderna är också så mycket mer än bara vackra och visar även sådant som är svårt att beskriva med ord. När karavanen går genom en fransk stad bestämmer sig Djangon för att busa och får Jean att räcka ut tungan och säga fula saker. Man kan verkligen känna kylan från stadsfolket, trots de i övrigt så varma bilderna. Vem vill väl inte räcka ut tungan åt sådana människor? Ett barn som inte hört om romernas historia lägger kanske inte samma betydelse i de frånvända snorkiga blickarna, men Djangon är ett sätt att börja prata om intolerans.

Djangon

Författare och illustratör: Levi Pinfold
Svensk text: Emeli André

Förlag: Karneval Förlag (2012)

ISBN: 9789185703814

Antal sidor: 36
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vikingatidens lek och allvar

Berättelsen om Halvdan är helgjuten vikingahistoria!

Författaren Martin Widmark och illustratören Mats Vänehem berättar INTE en förskönande vikingaromantisk historia. Däremot fångar de karaktärer, historia, vikingatida hierarki, och maktbrytning mellan hednisk och kristen tid både realistiskt och spännande. Första delen i serien om vikingapojken Halvdan heter Hövdingens bägare.

Två byar, där den ena representerar den gamla tiden och den andra den nya tiden, ställs mot varandra. I den hedniska Östbyn är hövding Ragnar överhuvud – eller också är det hans fru Frida. I den kristnade Västbyn regerar kung Alarik och drottning Kristina, och de hävdar bestämt att deras by är en stad. Oavsett vad byhärskarna lyfter fram som märkvärdigt eller unikt är de lika goda kålsupare bägge två.

Den lille halte skalden Halvdan blir skickad med nysmidda hästskor till vikingahövdingen Ragnar, men där råder uppståndelse. Vakterna har tagit en underlig man till fånga och satt honom i stocken, hästskorna tänker hövdingen använda till att kasta på den fängslade, en munk från grannbyn. Men fru Frida oroas för den kristne gudens makt. För att hindra sin man från allt för grymma våldsamheter har hon bjudit honom på gammal ärtsoppa, med rännskita som följd, och munken skonas tack vare Fridas list – hon vill nämligen höra varför han har kommit.

Munken är skickad av sin kung att bjuda in till lek och gästabud. Men den kristne kungen och hans munkar spelar inte rent spel, vilket flickan i huset, Meia, avslöjar för Halvdan. En unik bägare av glas och en anrik stridsyxa står på spel. Efter att ha utsatts för diverse frestelser och trick förlorar den segervisse vikingahövdingen och hans sällskap. Munken som blivit förnedrad söker hämnd, Meia och Halvdan blir bortförda och utsatta för livsfara.

Styrkor och svagheter kan ta sig många uttryck och visa olika ansikten, det är inte alltid den som gapar högst och värst eller är störst och starkast som vinner. Halvdans skaldeförmåga och fru Fridas ord visar sig ibland mer dräpande än Ragnar Drakdödarens svärd; och den kristne kungens elaka spel avslöjas av barnen som är enade trots religiösa motsättningar mellan deras hembyar. I den ambivalenta kämpaleken mellan hövdingarna handlar allt om personlig makt, ära och hämnd, inte om motsättningar mellan hedendom och kristendom.

Rå jargong, blodsspillan, falskhet och hämnd varvas med rättrådighet och vänskap; råstyrka, hedendom, kunskaper om smide, metaller och båtbyggeri möter kristendom, nymodigheter som glas, renlighet och sängar, och falskhet. Tvekampens rättmätige segrare tar slutligen hem sina erövrade ting, de bägge fiendebyarnas barn har funnit varandra och nya äventyr utlovas i kommande böcker. Avslutningsvis skaldar Halvdan:

Öst är öst och väst är väst,
Ärad den som kämpar bäst.
Utan ära, yxa, glas
Slutade hans kalas.

Text- och bildberättelsen om Halvdan erbjuder både en inblick i livsvillkoren i det vikingatida samhället och ett spännande äventyr. Arkeologen Mats Vänehem har tecknat berättelsens karaktärer starkt och dråpligt, miljöerna de befinner sig i är fullmatade med 1000-talets vikingahistoria; klädsel, båtar, hus och gårdar, hövdingahus i genomskärning; återkommande är detaljer som Odens korpar, kors och torshammare, drakslingor och ornament.

Rolig, lärorik och blodig i fyndig kombination, här finns gott om möjligheter att utveckla ett historiskt intresse hos 6-10 åringen.

Titel: Hövdingens bägare
Text: Martin Widmark
Illustrationer: Mats Vänehem
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Antal sidor: 121
ISBN: 9789163868832
Jämför priser och provläs:

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Kan bronsålder vara spännande?

Monika Häägg gästbloggar på Barnboksprat om att skriva barnböcker om bronsåldern.

Böcker som utspelar sig i bronsålder, är det en spännande läsning? Ja, säger jag som nu har skrivit fyra böcker om Fry – en flicka i bronsålder. Det är en mystisk tid med mängder av tecken. Gravhögar, bronsfigurer och hällristningar sätter igång fantasin. Det finns inget skriftspråk bevarat och därför kan fantasin flöda och de historiska avtrycken tolkas fritt.

Idén till böckerna fick jag när jag cyklade omkring i det Halländska landskapet och såg alla dessa gravhögar som fortfarande finns bevarade efter mer än 3 000 år. Jag läste mängder med fakta om tiden och hittade platser runt Halmstad och Bjärehalvön som passade till min äventyrshistoria. Vid en utgrävning, inför byggandet av ett nytt bostadsområde, hittades stora långhus (ett som var 45 m!) och där placerade jag Kungsgården. För nog hade det bott en liten lokal kung eller hövding i ett så stort hus? Jag har valt att göra solen till en Solgudinna och månen till en Mångud. Både sol och måne betydde mycket för den tidens människor. Det går att avläsa i bilder och föremål. I mina böcker har det blivit en kamp mellan Solgudinnan och Månguden och mitt i denna strid finns Fry som är ett Solbarn med övernaturliga krafter. Vem är den största guden? Men egentligen är det människornas kamp om makten och i den kampen används gudarna.

Med detta äventyr kan engagemang för forntiden byggas. Med spännande böcker väcks intresset för att söka vidare i historiska fakta. Det har varit min tanke med att skriva den här bokserien. Kungsgården är fjärde och avslutande delen i serien. Den utkommer i augusti.

Om gästbloggaren:
Monika Häägg är författare och dramapedagog. Hon har skrivit teaterpjäser och turnerat med barnteater. Hon gör föreläsningar om bronsålder och fantasi samt drama och skrivande. Barn- och ungdomsböckerna Solbarnet, Månguden och Isvintern utspelar sig i bronsålder. I augusti utkommer Kungsgården som är sista delen i bokserien. Mer om Monika och hennes böcker hittar du på Monkaland och i hennes blogg.

Turkiet – hemma bra men borta bäst

Reseguider till barn, en himla bra och trevlig idé tycker jag som själv älskar att resa! Det nystartade Tulpan förlag producerar reseguider som riktar sig till barn i 4-9-årsåldern; ute i handeln finns just nu böcker om Turkiet, Kanarieöarna och Spanien. Om ett par veckor får ni hålla utkik efter Greklandsguiden också. I böckerna får vi följa med syskonen Olle och Rebecka och deras föräldrar på resor till de olika länderna. Varje bok är uppbyggd i olika delar som t.ex. innehåller berättelser om familjen på resmålet, en faktadel med information om landet, vad man kan göra där, språket, m.m., och pysseldel med lite olika knep och knåp och i slutet av boken finns några sidor där man själv kan fylla i sina minnen från resan med ord och/eller bilder. Jag har själv varit i Turkiet två gånger, första gången åkte vi till Içmeler och andra gången på bröllopsresa till Side, så det var roligt att läsa just den här guiden.

Turkietboken börjar med att vi får komma hem till Olle och Rebecka och följa med när de packar sina resväskor och tillbringar den sista nervösa natten hemma innan flygresan. Vi får också reda på lite om hur det går till på flygplatsen; att man får visa pass, gå igenom säkerhetskontroll och att handbagaget röntgas. Gosedjurshunden Dipsy måste också röntgas!

Familjen kommer fram till ett mycket varmt Turkiet och det första barnen gör när de kommer till hotellet är att slänga sig i poolen. På en del sidor i boken finns små faktarutor med information om bl.a. kultur, seder, traditioner, historia och geografi – ett trevligt inslag. I mattaffären går det till som sig bör när man gör affärer i Turkiet, det dricks äppelte i parti och minut, men Olle råkar spilla på en matta och hans pappa håller på att skämmas ögonen ur sig och betalar snällt vad mattan kostar utan att pruta. Sen får vi följa med familjen när de hyr bil och åker på utflykt, när de deltar i en Turkisk afton som anordnas på hotellet med buffé och både folkdans och magdans!

I faktadelen av boken finns en karta, en parlör, tips på vad man kan göra och äta och lite om djurliv, samhälle och historia bland annat.

Jag tycker bra om upplägget och innehållet i boken och den känns bra anpassad till den tänkta åldersgruppen. Illustrationerna är färgglad och fantasirik mix mellan tecknade bilder och fotografier. Det skulle vara roligt att veta vilka resmål författaren har tänkt sig skriva om efter Grekland! Jag hoppas på Egypten eftersom vi ska åka dit i oktober!

Turkiet – hemma bra men borta bäst
Författare: Iva Stepán
Illustratör: Camilla Eltell
Förlag: Tulpan förlag
Antal sidor: 64
ISBN: 9789197922500
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Lite för hemskt?

För första gången har jag avbrutit sagoläsningen för mina barn för att en bok känts för läskig. Jag gjorde det fundamentala misstaget att inte titta igenom boken ensam först, innan jag läste den för mina barn. Fast den här bilderboken var illustrerad med söt framsida av Ilon Wikland och baksidestexten berättade inte om några hemskheter. Men sen satt jag ändå där med skärrad blick och insåg att jag precis hade slagit ihop boken.

Tänk dig att du har en allra bästa vän. En som alltid står vid din sida och som beskyddar dig när du är rädd. Så är det för flickan som är huvudkaraktär i Den långa, långa resan. Hennes bästa vän är hennes hund. Men tänk dig också att det är krig och att det finns människor som begår onda handlingar runt omkring dig.

Flickan tvingas åka ut på landet, enbart med hunden vid sin sida, för att krigets verkningar är värre inne i stan där hon bor. Hon åker med tåget till sin farmor, men något har blivit fel, för ingen kommer och möter henne. Som tur är har hon sin vän vid sin sida och klarar av situationen genom att lifta till sin farmor, som inte visste att flickan skulle komma.

Men det visar sig att de inte är skonade från kriget ute på landet heller. Flickan ser stridsvagnar köra förbi och förstår att hon inte kan känna sig riktigt trygg någonstans. Men hennes vän ger tröst. ända tills något fruktansvärt händer. Hunden kommer inte hem när flickan ropar på honom. Hon går ut för att leta och finner blodiga spår. Död i snön ligger hennes allra käraste vän, ihjälskjuten av soldaterna. Där slog jag ihop boken.

Jag ångrar så att jag inte läste igenom boken ensam först. Det är verkligen en hemsk bok, men jag förkastar den inte för det. Den är skriven år 1995. Alltså ett år då flera barn tvingats flytta från forna Jugoslavien, efter att ha upplevt krig. Mina barn har inte några kompisar som själva upplevt krig, men däremot har flera barn på deras förskola föräldrar som flytt från krig och andra hemska förhållanden. Mitt äldsta barn ställer ibland frågor om vad ”krig” är för något. Jag kan förklara innebörden av ordet krig på ett någorlunda tillfredsställande sätt, men jag kan inte förklara vad det verkligen innebär för de människor som varit med om det.

Det är inte förrän den andra halvan av Den långa, långa resan som vi får veta vad flickan heter, men när man, som vuxen, ser namnet tänds en del kopplingar i hjärnan. Flickan heter nämligen Ilon. Detta är en berättelse om en flicka som tvingas fly från ett Estland i krig.

I Den långa, långa resan får vi en bild av krig, av onda gärningar som skapats av människor. För att skapa förståelse för något så fruktansvärt, behöver en bok att innehålla hemska delar. Däremot hade jag velat att det stod något på bokens baksida om bokens hemska delar. För detta är inte en bok som man läser tillsammans för att få en mysig stund. Det kan aldrig vara mysigt att läsa om hur någons bästa vän blir mördad. Men jag måste också skriva att boken slutar hoppfullt. Livet för flickan går vidare. Hon kommer till ett land där det inte är krig (Sverige), skaffar sig människovänner och börjar finna mening i livet.

Jag läste färdigt boken ensam och frågade senare mina barn om de ville höra fortsättningen. De ville inte det, men vi har haft ett par samtal om vad krig innebär och jag tror säkert att jag kommer att gå till biblioteket för att låna den här boken igen, vid ett annat tillfälle.

Varje dag började med att hunden sprang ut och såg efter om världen fanns kvar.
Och pinkade lite på den.
Sen sprang den in och såg efter om flickan fanns kvar och slickade henne i ansiktet av förtjusning.
Men en morgon kom hunden inte tillbaka. Flickan hörde den skälla borta på isen och blev orolig. Den skällde och skällde ända tills det hördes skott. Flickan rusade ut…
…och när hon kom ner på stranden fick hon se vad som hade hänt. Soldaterna hade skjutit hunden.
Hur kunde de? Hur kunde man skjuta en liten hund?
För att den skällt på dem kanske, men den ville ju bara vakta henne från kriget!
Och flickan blev alldeles ensam och trodde att hon aldrig skulle bli glad igen. Hon grät och skrek och miste matlusten och kunde inte sova.

Den långa, långa resan
Text: Rose Lagerkrantz
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Brombergs
Antal sidor: 48
ISBN: 9176086844
Låna boken på bibliotek