Med anledning av romernas nationaldag idag vill jag lyfta den underbara bilderboken Djangon. Levi Pinfold har, med bild och text, skapat en fantasifull och fyndig bok om den romske jazzlegenden Jean ”Django” Reinhardt.
En dag träffar Jean en liten filur, Djangon, som älskar bus. Djangon fattar tycke för Jean vilket han visar genom att stoja och skoja med Jean, men bara för Jean. Så när banjon går sönder eller när hästen stegrar sig i skräck syns plötsligt Djangon inte till och Jean får skulden. Till slut blir Jean så arg att han skriker åt Djangon att försvinna, men det är först då han inser att även han fattat tycke för Djangon.
Djangon visar på ett levande sätt hur det kan vara att ha ett busfrö som ständig kompis och att hitta sig själv. I fokus står också relationen mellan barn och förälder, mellan Jean och hans pappa och hur de visar ömhet och värme för varandra, mitt i alla rackartyg som kommer emellan.
Bokens illustrationer beskriver en värld i för nästan 100 år sedan och som levs kringresande i tältvagnar. Illustrationerna beskriver detta liv på ett vackert sätt och det här är en sådan bok som man skulle vilja gå in i. Men bilderna är också så mycket mer än bara vackra och visar även sådant som är svårt att beskriva med ord. När karavanen går genom en fransk stad bestämmer sig Djangon för att busa och får Jean att räcka ut tungan och säga fula saker. Man kan verkligen känna kylan från stadsfolket, trots de i övrigt så varma bilderna. Vem vill väl inte räcka ut tungan åt sådana människor? Ett barn som inte hört om romernas historia lägger kanske inte samma betydelse i de frånvända snorkiga blickarna, men Djangon är ett sätt att börja prata om intolerans.
Svensk text: Emeli André
