favoriter – Sida 10 – Barnboksprat

William Morris bok

En bok för barn om en människa med en känsla för andra och en blick för det vackra i naturen. En bok om 13-årige William Morris, en begåvad pojke som måste åka till internat bort från sin älskade moder och sina syskon. Fadern, som är död, gav honom en sista gåva, en röd bok som kom att bli Williams följeslagare på hans nya skola. I den tecknar han allt det som hans sinne vidrör. Naturens storslagenhet får honom att skapa bilder, snirkliga och oväntade, djur och blomster i många kompositioner.

Texten är både poetiskt och sakligt framställd. De poetiska orden vävs in i illustrationernas tjusiga virrvarr och den sakliga texten berättar förloppet som följer en tid i unge herr Morris liv. Boken av författaren Benjamin Lacombe med bilder av Agata Kawa kom först ut i Frankrike och det är givande att läsa om människor som funnits, även om den fria tolkningen fritt tolkar en del av en människas liv och öde.

Intresset väcks onekligen för vem denne William Morris (1834-1896) var, universalgeni kallad och om det var mer än tapetmönster som blev hans eftermäle. Jo, det var mer, han var, förutom konstnär, också bl.a. arkitekt, formgivare, författare, poet, översättare, förläggare, lärare, egenföretagare och han och hans dotter var t.ex. de första socialisterna. Hans idéer låg till grund för den brittiska Arts and Crafts-rörelsen och jugendstilen och han ingick i den prerafaelistiska rörelsen med mera, med mera. Det kan verkligen sägas att bland allting han företagit sig, så är han en person som bidragit till att bevara och inspirera, särskilt inom konsthantverket. Han ville se vacker konst i en hantverksanda, konst som kunde nå ut till folket, inte bara till de välbärgade. I Sverige har vi Karin och Carl Larsson och Ellen Key som tog till sig av hans idéer.

Sagan handlar om när William Morris kommer till den hårt reglerade internatskolan Marlborough College, där han inte finner sig tillrätta förrän han upptäcker den levande förtrollande trädgården utanför skolan. Där hittar han sin kallelse, han ska inte bli präst som sin fader, han ska berika människorna på ett annat sätt. Han ska ge dem det vackra genom sina bildskapelser i olika färgnyanser och formbildningar. Världen kan också förändras om människors sinnen för det vackra öppnas upp. En oförstående lärare är nära att förstöra allt för William, men allt tar en ny vändning när läraren inser hans begåvning och ger honom stränga men lärorika uppgifter i läsande form. Kombinationen blir en början på ett sällsynt eget uttryck. William trollar fram stämningar och känslor i bildform. Många är nog de som kan hålla med nu när hans mönster blivit på tapeten igen.

Kan barn beröras av denna berättelse? Ja, särskilt unga med intresse för symbolik i bild. Min 10-åring och jag fann att den passade oss väl. Vi kände också skaparådran väckas och längtade ut till naturens myller av liv. Illustrationerna av Agata Kawa är slående, de bör upplevas. De är detaljrika och har inspirerats av Morris egen stil, men ändå har de ett eget uttryck och de är ofta lite dova, skrämmande så som livet kunde/kan te sig när oförstående vuxna tar över i strängaste uppfostringsivern.

Mitt hjärta förtärs och de kära gestalterna i mitt minne förbleknar.

Bort ur mitt sinne alla ondskefulla tankar, som skapar dystra drömmar!

Till boken, som är märkt med både Svanen och FSC, finns en intressant och utvecklande handledning som kan laddas ner gratis från förlaget Alvinas hemsida.

William Morris bok
Författare: Benjamin Lacombe
Illustratör: Agata Kawa
Förlag: Alvina förlag (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789186391096
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Det är en gris på dagis

Det är en gris på dagis, titeln fick mig att tänka att det skulle kunna vara en riktigt skoj bok med mycket tok i. Det är det också, men det är också en bok om utanförskap och ensamhet.

Världens ensammaste gris står i en hage och tittar mot ett dagis som ligger en bit bort, man ser på hans ansiktsuttryck att han är väldigt bedrövad. Plötsligt gör han något som han egentligen inte törs, han gräver sig ut under staketet och smiter!

Vid dagisgrinden finns en snäll flicka med honungshår som släpper in grisen tyst och försiktigt så ingen vuxen ser. För det har hon ju lärt sig, att alla ska få vara med, ingen ska behöva känna sig utanför och det måste ju gälla grisar också? Samtidigt vet hon att grisar nog inte får vara på dagis, och med hjälp av några kamrater som lånar ut varsitt klädesplagg klär de på grisen så fröknarna inte ska se att han är just en gris.

Rätt som det är befinner sig grisen inne på dagis, sitter med i ringen och sjunger (grymtar) sånger. Sen leker de och äter lunch. Ett barn är sjukt, så grisen får ta dess plats. Det är inte svårt att se att grisen är väldigt nöjd och glad över allt han får vara med om, och en hel del hinns med innan katastrofen är ett faktum; fröken Lena upptäcker att han är en gris! Nu blir det en dragkamp om grisen mellan barnen och fröken, och grisen puttas ut. En mycket ledsen gris knatar hem till sin hage igen.

Men den där fröken då, hon som lär barnen på dagis att alla ska få vara med? Ja, hon har faktiskt funderat en stund och nog kommit på att hon själv inte levde upp till detta, sagan får en fortsättning som ni själva får läsa – men om ni kikar på bilden här nedan får ni kanske en aning om vad som är på väg att hända…vad är det fröknarna och barnen har på sina näsor?

Det här är Johanna Thydells barnboksdebut, hon har tidigare skrivit flera ungdomsromaner, bland annat Ursäkta att man vill bli lite älskad som Barnboksprats Malin Skals recenserade här. Jag tycker att Johanna tillsammans med illustratören Charlotte Ramel har gjort ett utmärkt jobb med den här boken. Den har både djup, ett språk och en härlig humor som jag tycker mycket om.

Det är en gris på dagis
Författare: Johanna Thydell
Illustratör: Charlotte Ramel
Förlag: Alfabeta bokförlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789150114164
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Snömannen

Eva Susso och Benjamin Chaud visar oss att Snömannen kan vara en vänlig figur. Han kan vara någon som bjuder på grankotts- och blåbärssoppa när man har varit ute och åkt snowboard med sin bror och gått vilse. Han kan ha en farfar som gillar att tälja träugglor, och som husdjur kan han ha en get, som han mjölkar… Det främmande kan förstås göra en lite på sin vakt ändå, det är ju inte varje dag man hamnar hemma hos en Snöman, trots allt. Då är det ju skönt om Snömannen fnittrar gulligt, är vegetarian och har ett skojigt och charmerande språk:

”Vad fint Snömannen bor, säger Max, nästan som i ett hus.
Här kan vi bo, säger Uno.
Men bara på låtsas, säger Max.
Tycker du om oss?
Yetin pletin plack, säger Snömannen och fnittrar.
Sen känns allt liksom roligt.”

Snömannen har burit hem Max och Uno till sin grotta.

Snömannen är en tämligen oemotståndlig liten historia, ett äventyr som kan passa både små och större förskolebarn. Syskonen Max och Uno gestaltas fint i både text och bild, och även om historien berättas i tredje person så är det Max, den yngste, som vi kommer närmast. Susso balanserar skickligt det spännande – som inte tippar över och blir skrämmande – med det varma, humoristiska och bekanta.

Benjamin Chauds illustrationer är som alltid välgjorda, stilsäkra, lättillgängliga… På förlagets hemsida kan man läsa om honom: ”Han är en av Frankrikes mest kända och omtyckta illustratörer. Han säger: ’Sedan 1999 bor jag i Marseille. Jag ritar för att flickor ska tycka om mig. Jag tycker om berg också.’ Hm. Ja, bilderna tycker jag i alla fall mycket om!

: Max och Uno går vilse.

(Chaud har nu även debuterat som författare. Hans bilderböcker ”Min kanin Sockan” och ”Björnens sång” har också de utkommit på Rabén och Sjögren. Helena Ferry har skrivit om båda titlarna här på bloggen; följ länkarna.)

Snömannen
Författare: Eva Susso
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén och Sjögren (2012).
ISBN: 9789129680621
Sidantal: 32.
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris.

Som om jag frågat och mer av Johanna Lindbäck

Äntligen fick jag sätta tänderna i denna bok, efter att ha tragglat med en annan seg läsning som drog ut på tiden, allt medan Som om jag frågat stod i att-läsa-hyllan och såg frestande ut. När jag väl börjat susade jag igenom den, förstås. Det gör man lätt med Johanna Lindbäcks böcker – jag vet, för jag har läst alla.

Sommaren innan John ska börja nian hänger mörka moln över hans tillvaro. Ingenting är som det borde. Mamma och pappa går bara runt och tjurar och kompisarna Lukas och Saga har blivit ihop, vilket tydligen innebär att de knappt pratar med John längre.

Strax meddelar föräldrarna att de ska flytta isär ”på prov”. Vadå? Hur ska det bli? Kan de inte bara tala om det? Ska John bli ett varannan-vecka-barn nu? Allt blir jobbigt och John har ingen att prata med, han försöker hålla masken så gott det går men blir tyst och sur så att han stöter bort kompisarna ännu mer.

John har egentligen en väldigt bra relation med sin pappa, som är lärare på Johns skola och har fotbollsträning med Johns lag flera gånger i veckan. Men nu flyttar pappan till en kompis och John känner sig bortvald och som att han inte får veta någonting. Varför, till exempel. Och hur länge? Fotbollen känns inte kul längre och det blir jobbigt att se pappa i skolmatsalen, särskilt när han pratar så himla trevligt med den unga, snygga, kvinnliga läraren.

I stort sett enda ljusglimten är att John börjar springa på Line här och var. Egentligen är hon mer Sagas kompis och de har aldrig umgåtts på tu man hand tidigare, men nu upptäcker de att de faktiskt trivs ihop. En extra kul detalj här är att Line är lillasyster till Erik i tidigare boken Saker som aldrig händer. Erik är också med på ett par pyttesmå hörn.

Ja, det är trassligt för John och ännu trassligare blir det när tystnaden mellan honom och Saga blir till en riktig konflikt. Ingen av dem är visst riktigt nöjd med att deras vänskap blivit konstig, eller hur den andre agerat.

Jag tycker verkligen om alla de här karaktärerna. John bär berättelsen i jag-form och hans röst känns väldigt äkta, Line är härligt sprudlande, pappan får cred för att han verkligen försöker fixa till relationen med sonen. Jag skulle gärna läsa mer om dem allihop!

Jag har som sagt läst alla Johanna Lindbäcks böcker – med mycket stor behållning! – men de enda jag skrivit om här på bloggen är Saker som aldrig händer och Välkommen hem. Det har gått lite för lång tid, känner jag, för att jag ska kunna skriva riktiga inlägg om de övriga tre, så jag berättar lite kort om dem här:

En liten chock

Det här kan mycket väl vara min favorit av allihop! Men det är svårt att välja när t.ex. Välkommen hem och Min typ brorsa också är sådär extrabra. Hur som helst, det handlar om Gustav som snart har gått ut gymnasiet utan att lyckas nå sina mål med det. Han har varken fått en ny personlighet, en massa nya kompisar eller haft sex. Så blir han kär i Eva, som vikarierar för engelskaläraren, och börjar samtidigt hänga med Elin, den coola tjejen i klassen – som har pojkvän. Med Elin sluter han en pakt om att göra någonting oförutsägbart, för en gångs skull, för att de kanske ska lyckas bli mindre trötta på sig själva.

För att vara en Lindbäck-karaktär har Gustav ovanligt många ”grundproblem” eller vad man ska säga. Han har vuxit upp utan pappa, men sedan mammans död har pappan tagit sitt ansvar och bor nu med Gustav, fast är lite strulig av sig. Dessutom haltar Gustav av någon anledning jag inte minns exakt nu (olika långa ben?), så han har även ett litet fysiskt handikapp. Även om jag verkligen gillar att Lindbäck-karaktärerna i regel är vanliga och har bra familjer, så att deras problem får komma helt och hållet utifrån, gillar jag verkligen Gustav och den knepiga relationen han har med pappan.

Min typ brorsa

I den här boken turas Nina och Daniel om att berätta. Ninas mamma och Daniels pappa har träffat varandra genom nätdejting och det mynnar ut i att de flyttar ihop och blir en familj. Problemet är bara att Nina och Daniel får lite varmare känslor för varandra än man bör ha för ett syskon… Det här är ju ett riktigt knepigt problem och som läsare våndas man verkligen med dem. Jag vill att de ska få ihop det ordentligt, samtidigt som det förstås skulle vara lite incestuöst. Typ. För de är ju bara typ syskon. Men även om de inte är riktiga syskon så måste de ändå bo under samma tak, oavsett vad som händer.

Jag gillar den här boken jättemycket!

Tänk om det där är jag

Agnes flyttar från Stockholm till Umeå, där hon börjar tvåan på gymnasiet. Nu har hon sin chans. Nu behöver hon inte vara den tråkiga tjejen som ingen lägger märke till. Nu kan hon bli någon.

Det börjar rätt bra. Hon blir kompis med Adam, hennes granne, som presenterar henne för en massa människor. Hon träffar coola Jacob, som spelar i ett band. Allt borde vara toppen, men ändå känns det inte riktigt rätt.

Ett tag trodde jag att jag hade förutsett slutet och då var jag besviken. Sen slutade det lyckligtvis bättre än så. Men jag hade ändå lite svårt att förstå att Agnes kände sig så bekväm när hon hängde med Jacobs band… Jag gillade boken, men den är inte med och tävlar om titeln som min favorit-Lindbäck.

Det känns trist att jag har läst alla Johanna Lindbäcks böcker och jag avundas alla som har dem kvar! Men lyckligvis kommer det fler. Nu ser jag till exempel fram emot att så småningom få läsa boken hon skriver tillsammans med Lisa Bjärbo. Läs mer om det på bloggen Inte nu.

Som om jag frågat
Författare: Johanna Lindbäck
Förlag: Rabén & Sjögren (augusti 2012)
Smakprov: smakprov.se
ISBN: 978-91-29-68043-0
Antal sidor: 249
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns även som e-bok.

En liten chock
Författare: Johanna Lindbäck
Förlag: Rabén & Sjögren (juni 2007)
ISBN: 978-91-7371-066-4 (pocket)
Antal sidor: 272
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns även som e-bok.

Min typ brorsa
Författare: Johanna Lindbäck
Förlag: Rabén & Sjögren (juni 2008)
ISBN: 978-91-29-67817-8 (pocket)
Antal sidor: 264
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns även som e-bok.

Tänk om det där är jag
Författare: Johanna Lindbäck
Förlag: Rabén & Sjögren (augusti 2009)
ISBN: 978-91-29-67302-9 (pocket)
Antal sidor: 224
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns även som e-bok.

Molly & Sus

En dag föddes två barn. Två barn på en och samma dag. Från början var dom små och sen blev dom större. Hela tiden var dom tvillingar. Håret hade också alltid varit som det var.

Detta är berättelsen om tvillingflickorna Molly och Sus som bokstavligt talat är ihopflätade. Ända sedan födseln har de suttit ihop – i håret! Detta möjliggör förstås en förhållandevis enkel separation, men det tycks fram till berättelsens start inte ha gått upp för någon av de inblandade och när de till slut står inför fullbordat faktum visar det sig att det där med separation kanske inte var så enkelt som det verkade. För hur hittar man någon som är borta? Vill man verkligen att den man tycker om ska kunna försvinna hur som helst?

Molly & Sus är skriven och illustrerad av debutanten Klara Persson och ges ut på det alldeles nystartade Urax förlag – en mycket bra start för dem båda. Det finns en avväpnande charm i såväl text som bild, språket är barnsligt på ett sätt som faktiskt funkar och ord och bild kompletterar varandra väl. Notera inledningen (av boken såväl som av detta blogginlägg): Hela tiden var dom tvillingar. Håret hade också alltid varit som det var. Ingen närmare beskrivning behövs, åtminstone inte i ord.

Dessutom gillar jag hur vi ser saxen i bild flera gånger innan den används – se bilden här ovanför, till exempel. Den har dessutom förekommit tidigare, när flickorna måste klippa koftor av alla tröjor eftersom de inte kan dra något över huvudet.

Ava, 3½ år, gav betyget: ”Jag vill att vi ska läsa den igen!” Så det gjorde vi. Sen ville hon höra den en tredje gång, men då tyckte jag att det var dags att göra annat.

En fin bok och som sagt en mycket lovande start, som får mig nyfiken på fortsättningen!

Molly & Sus
Författare & illustratör: Klara Persson
Förlag: Urax (sept 2012)
ISBN: 9789187208027
Antal sidor: 36
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris