Kenji och Kingston provar skor som är alldeles för stora. Kanske vore roligare att bygga med dem? Det blir ett högt berg i hallen när fler och fler saker hämtas dit. Samtidigt letar Nami efter hunden Akila. Vart har hon tagit vägen?
Följ med till en vanlig familj och en stund där leken får ta stor plats. Där ingen tänker på att det snart ska städas eller att det är ganska opraktiskt att ha ett berg precis framför ytterdörren. Kuddar staplas, saker fyller på och alla får bidra. En bok där barnens fantasi får ta plats mitt i det vanliga, vardagliga.
Kanske är det lite komplicerat för målgruppen att det pågår två historier samtidigt (kuddhögsbygget och hundletandet), men det verkar inte störa min 3-åring i alla fall. Bokens barn är i olika åldrar och bidrar på sitt eget sätt vilket är fint. De tar plats i huset och testar båda sina egna och gravitationens förmågor. Härligt färgglada, retro illustrationer bidrar fint till storyn.
Färgglatt, roligt och enkelt. Det är så att en får lust att bygga ett eget torn som om det inte fanns någon städdag.
Haddy och Emils morfar ska flytta ända från Gambia till Gröndal. I Sverige snöar det och morfar kan inte prata svenska. Dessutom verkar svenskarna vara lite för försiktiga ibland – de hälsar ju knappt i trappuppgången! Tur att morfar har Haddy och Emil som kan hjälpa honom.
Vi får följa med Haddy, Emil och morfar genom vardagssysslor i Sverige, som att handla, laga mat och interagera med andra människor, men även en inblick i morfars liv i Gambia. Petterssons illustrationerna är lika färgglada som morfaderns personlighet och lämnar läsaren/tittaren med ett leende på läpparna. Morfar flyttar in är en knasig och rolig kulturkrock där allt och alla får plats.
sig på respektive boks tema. Om den första boken handlar om längtan, kyla och avvaktande, handlar den andra om glädje, värme och upplevelser. Rita träffar sin farmor och flera andra släktingar. Det händer saker kring henne hela tiden och hennes omvärld blir full med liv. Hon lagar gambisk mat, lär sig nya ord, går vilse på en marknad och klappar en krokodil.
Ibland är jag nästan rädd att öppna en bok för att förväntningarna är så höga och risken för besvikelse är stor. I det här fallet hade jag inte behövt oroa mig! Efter att ha läst Babo pekar, uppföljare till underbara 
