William Morris bok

En bok för barn om en människa med en känsla för andra och en blick för det vackra i naturen. En bok om 13-årige William Morris, en begåvad pojke som måste åka till internat bort från sin älskade moder och sina syskon. Fadern, som är död, gav honom en sista gåva, en röd bok som kom att bli Williams följeslagare på hans nya skola. I den tecknar han allt det som hans sinne vidrör. Naturens storslagenhet får honom att skapa bilder, snirkliga och oväntade, djur och blomster i många kompositioner.

Texten är både poetiskt och sakligt framställd. De poetiska orden vävs in i illustrationernas tjusiga virrvarr och den sakliga texten berättar förloppet som följer en tid i unge herr Morris liv. Boken av författaren Benjamin Lacombe med bilder av Agata Kawa kom först ut i Frankrike och det är givande att läsa om människor som funnits, även om den fria tolkningen fritt tolkar en del av en människas liv och öde.

Intresset väcks onekligen för vem denne William Morris (1834-1896) var, universalgeni kallad och om det var mer än tapetmönster som blev hans eftermäle. Jo, det var mer, han var, förutom konstnär, också bl.a. arkitekt, formgivare, författare, poet, översättare, förläggare, lärare, egenföretagare och han och hans dotter var t.ex. de första socialisterna. Hans idéer låg till grund för den brittiska Arts and Crafts-rörelsen och jugendstilen och han ingick i den prerafaelistiska rörelsen med mera, med mera. Det kan verkligen sägas att bland allting han företagit sig, så är han en person som bidragit till att bevara och inspirera, särskilt inom konsthantverket. Han ville se vacker konst i en hantverksanda, konst som kunde nå ut till folket, inte bara till de välbärgade. I Sverige har vi Karin och Carl Larsson och Ellen Key som tog till sig av hans idéer.

Sagan handlar om när William Morris kommer till den hårt reglerade internatskolan Marlborough College, där han inte finner sig tillrätta förrän han upptäcker den levande förtrollande trädgården utanför skolan. Där hittar han sin kallelse, han ska inte bli präst som sin fader, han ska berika människorna på ett annat sätt. Han ska ge dem det vackra genom sina bildskapelser i olika färgnyanser och formbildningar. Världen kan också förändras om människors sinnen för det vackra öppnas upp. En oförstående lärare är nära att förstöra allt för William, men allt tar en ny vändning när läraren inser hans begåvning och ger honom stränga men lärorika uppgifter i läsande form. Kombinationen blir en början på ett sällsynt eget uttryck. William trollar fram stämningar och känslor i bildform. Många är nog de som kan hålla med nu när hans mönster blivit på tapeten igen.

Kan barn beröras av denna berättelse? Ja, särskilt unga med intresse för symbolik i bild. Min 10-åring och jag fann att den passade oss väl. Vi kände också skaparådran väckas och längtade ut till naturens myller av liv. Illustrationerna av Agata Kawa är slående, de bör upplevas. De är detaljrika och har inspirerats av Morris egen stil, men ändå har de ett eget uttryck och de är ofta lite dova, skrämmande så som livet kunde/kan te sig när oförstående vuxna tar över i strängaste uppfostringsivern.

Mitt hjärta förtärs och de kära gestalterna i mitt minne förbleknar.

Bort ur mitt sinne alla ondskefulla tankar, som skapar dystra drömmar!

Till boken, som är märkt med både Svanen och FSC, finns en intressant och utvecklande handledning som kan laddas ner gratis från förlaget Alvinas hemsida.


William Morris bok
Författare: Benjamin Lacombe
Illustratör: Agata Kawa
Förlag: Alvina förlag (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789186391096
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Snövit

En klassiker av bröderna Grimm. När jag sätter mig för en sagostund med mina barn på fem och nio år så inser jag plötsligt att de inte kan sagan om Snövit. De har faktiskt inte sett Disneyversionen eller hört den traditionella. Jag hade själv Disneyfilmen i minnet så bröderna Grimms slut blev något av en överraskning.

Bilderna är vackra. Man får känslan av att hålla i ett konstverk. Tyngden i det stora formatet upplevs som rejäl och redan innan jag börjat läsa för barnen så känns det som riktig sagobok, sådär som sagoböcker ska kännas, magiska.

Snövit är en vacker flicka med hår svart som ebenholts, läppar röda som blod och hy vit som snö. Hennes mor dör vid hennes födsel och pappa konungen gifter snart om sig med en elak men mycket vacker kvinna. Styvmodern har en magisk spegel där hon ofta frågar vem som vackrast i landet är och spegeln, som alltid talar sanning brukar säga drottningen. Men när Snövit är sju år så säger spegeln flickans namn. Styvmodern avskyr Snövit för hennes skönhet. Hon låter en jägare ta med sig flickan ut i skogen för att döda henne men jägaren låter henne fly. Som ni säkert redan vet så hamnar Snövit hos de sju dvärgarna.

Treenigheten som är vanlig i dessa gamla sagor finns även här. När styvmodern får veta att Snövit lever så klär hon ut sig till en gammal kvinna och beger sig till stugan där Snövit är ensam om dagarna medan dvärgarna arbetar i gruvan. Tre gånger om försöker hon döda Snövit och den sista gången lyckas hon med ett förgiftat äpple

En hemsk saga? Ja, bröderna Grimms sagor är oftast väldigt grymma. Det är väl Disney som gjort dem mer barnvänliga.

Men även om grymheten finns här i Snövit så är sagan trots allt lite ytlig. Snövit blir dödad för att hon är väldigt vacker och hon kommer till liv just av den orsaken också. Mycket mera om hennes personlighet vet man inte. Ett annat irritationsmoment, som framförallt min kritiker till nioåring störde sig på var flickans ålder. Snövit  är bara sju år och hon verkar inte åldras, vare sig i text eller i bild, trots att åren går då hon ligger i kistan. Hon är alltså bara ett barn då hon vaknar till och vill gifta sig med prinsen.

Sedan finns en mycket vacker bild på när Snövit äter ett äpple där det står i texten att äpplet var delat till hälften fastän det ser ut att vara helt i bild. Fler störande saker som inte samverkar mellan text och bild är då man ser Snövit ligga på marken utanför stugan och det står i texten:

När dvärgarna kom hem fann de Snövit helt livlös på golvet.

Jag tycker inte om sådana missar. Även om bilderna ibland är surrealistiska och mycket vackra att titta på så vill jag att bild och text ska hänga ihop. Men om vi bortser från detta så är detta en traditionell saga som min femåring satt helt tyst och lyssnade till, vilket jag måste säga, ger boken högt betyg trots kritiken från mig och min nioåring. Eller så blev han bara fascinerade av min hemska föreställda röst då jag gång på gång under läsningen sade:

Spegel, spegel på väggen där. Säg mig vem som vackrast i landet är.

Hmm…måste smått erkänna att det emellanåt är roligt att läsa en riktigt grym saga bland alla gulliga och pedagogiska barnböcker. Men den absolut stora behållningen med boken är fransmannen Benjamin Lacombes vackra bilder som gör denna saga nästan drömlik.


Snövit
Författare: Jacob & Wilhelm Grimm
Illustratör: Benjamin Lacombe
Förlag: raben&sjögren
Utgivning: 201209
Antal sidor 48
ISBN: 9789129684964
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris