Det är nog inte så jätteofta (om någonsin) jag använt ord som förtjusande och bedårande för att beskriva en bok jag recenserat. Men nu gör jag det. Grodornas drottning får inte väta sina fötter är verkligen en alldeles underbar bok! Med den här boken gör både författaren Davide Cali och illustratören Marco Somà sin Sverigedebut. Illustrationerna är verkligen fantastiska. Jag vill ha mer! Och mer går att hitta i portfolion på i illustratörens blogg här.
Boken, som vänder sig till läsåldern 3-6 år, tar upp ett ämne som kanske inte är så vanligt i bilderböcker för småbarn – nämligen makt. I en damm någonstans finns ett grodsamhälle där alla verkar leva i frid och fröjd; de hoppar, äter, sover och sjunger sånger tillsammans. En dag händer plötsligt något oväntat: ett föremål plumsar ner i dammen! Alla dammens invånare blir nyfikna och dyker efter saken. Det visar sig när en av grodorna kommer upp till ytan, att saken är en liten liten krona som nu sitter på grodans huvud.
Rätt snabbt är det en grupp grodor som anser sig vara riktiga förståsigpåare som deklarerar att nu är denna kronförsedda groda grodornas drottning. Så måste det ju bara vara eftersom hon har en krona på sitt huvud! Och vad gör då en drottning? Ja, det har drottningen själv förstås ingen aning om men det vet hennes självutnämnda rådgivare. Hon ska naturligtvis bli serverad flugor, inte behöva jaga dem själv. Hon ska ha ett eget blad som bara hon får vara på, och hon ska inte prata med de andra grodorna.
Men vad kan hända med en person som får makt? Att använda sin makt på ett klokt sätt är inte alltid lätt visar det sig. Och dessutom är det lika lätt att förlora makten som att få den…Hur blir stämningen i dammen när något plötsligt ska bestämma över de andra? Och vem tillhör den där kronan egentligen?
En fantastiskt fint illustrerad saga med ett viktigt budskap. Läs och njut.
Grodornas drottning får inte väta sina fötter
Författare: Davide Cali
Förlag: Alvina (2014)
ISBN: 9789186391195
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Den här boken fann jag mycket intressant främst för det unika samarbetet. Den har nämligen två illustratörer vilket måste nog anses väldigt ovanligt. Närmast unikt.
En bok för barn om en människa med en känsla för andra och en blick för det vackra i naturen. En bok om 13-årige William Morris, en begåvad pojke som måste åka till internat bort från sin älskade moder och sina syskon. Fadern, som är död, gav honom en sista gåva, en röd bok som kom att bli Williams följeslagare på hans nya skola. I den tecknar han allt det som hans sinne vidrör. Naturens storslagenhet får honom att skapa bilder, snirkliga och oväntade, djur och blomster i många kompositioner.
Två vänner. Två personligheter. Två som kan tänkas komplettera varandra. Ester är den arga typen och Daisy den glada. När de möts, vilket sker ofta då de är grannar, så samspelar de bra, men så blir ändå Ester irriterad, det ligger för henne att bli det. Daisy, den soliga, är alltid glad både innan och efter Esters ilskna utbrott. Hon är en skön typ helt enkelt, men det är klart att jag kan undra om hon ändå inte kan bli lite, lite arg när ingen ser. Det undrar Ester också, hon har en insikt i att hon själv ofta blir arg, och en dag frågar hon rakt ut varför Daisy alltid är så glad och inte blir arg för någonting. Daisys svar är kanske inte så djupsinnigt men liksom livsbejakande:
