Såhär i valtider

Det här är inte en partipolitisk blogg och det här är inte ett partipolitiskt inlägg. Men här kommer en liten röst för barnen. Jag skulle vilja prata lite om två böcker som ger perspektiv bland all pajkastning bland vuxna politiker och debatter om stulna chokladbitar, om två böcker som istället lyfter barnen i det moderna samhället.

Först ut är den föräldralösa flickan Momo i Michael Endes bok Momo – eller kampen om tiden. Hon bor ensam i en liten byggnad vid en övergiven amfiteater. Men hon har ändÃ¥ människor runt sig hela tiden. För Momo är fenomenal pÃ¥ att fÃ¥ tiden att gÃ¥ pÃ¥ bästa möjliga sätt. Hon har dessutom en underbar förmÃ¥ga att lyssna pÃ¥ människor. Hon ger dem av sin tid för att bara lyssna och fÃ¥r pÃ¥ det sättet ett lyckligt och rofullt folk kring sig. Barnen leker med henne och de vuxna lÃ¥ter henne lyssna pÃ¥ dem. Hennes tvÃ¥ närmsta vänner, Gigi med alla berättelserna och den kloke gamle Beppo, finns heller aldrig lÃ¥ngt bort.

Men allt förändras när de gråa herrarna kommer. Likadana, med hattar, gråa kostymer, grå hy och cigarrer i munnen dyker de upp med ett enda syfte: stjäla tid från folk. De är listiga dessutom och lyckas lura människorna att själva lämna över sin tid genom att få dem att tro att de kan spara sin tid till ett bättre tillfälle. Vad folket inte vet är att all den sparade tiden konsumeras upp av de gråa herrarna. Ju mer människor som lämnar bort sin tid, desto snabbare sprider sig det stressade beteendet. Det finns inte längre någon tid till att njuta på caféer, umgås med vänner eller ta hand om sina barn. All tid måste användas effektivt för att sparas in. Momo märker hur det blir tommare och tommare runtomkring henne och inser att hon och de som fortfarande finns kvar vid hennes sida måste göra något för att stoppa stressen. Men vem ska stoppa de gråa herrarna när ingen har tid att lyssna på de som står emot?

Kronotopen ligger nÃ¥gon stans i fantasin, eller mitt i vÃ¥r nutid. Det kan vi själva välja. Men det är väldigt svÃ¥rt att inte träffas av den här berättelsen. Momo ser rakt in i oss och tvingar oss att stanna upp och se oss omkring. Jag skulle säga att det här är en bok frÃ¥n yngre tonÃ¥ren. Men uppÃ¥t finns det inte nÃ¥gon begränsning i Ã¥ldern. Det här är bÃ¥de en barnbok och en vuxenbok. Jag har inte läst Momo – eller kampen om tiden för mina barn, men jag har däremot Ã¥terberättat den för dem. Numera har jag Momo sittandes pÃ¥ min axel och när jag glömmer bort henne dÃ¥ och dÃ¥ brukar mina barn pÃ¥minna mig. ”Mamma, har de grÃ¥a herrarna stulit din tid nu eller?”. SÃ¥ kan jag varva ner och tänka efter lite, varför stressar jag egentligen, vad är det för tid jag sparar och till vad?

Det finns också en väldigt intressant bilderbok med samma tema: Måste ha mer! av Ann Hingström och Erika Kovanen. Boken berättas genom ett litet barn och handlar hens familj och vänner. Gemensamt för dem alla är att de har för mycket av en del saker och för lite av annat vilket gör att ingen någonsin är nöjd. Alla verkar ha för mycket saker, men vill ändå ha mer. Alla har för mycket önskemål, men för lite ork. Alla stressar de för mycket och har för lite tid.

Min mamma har ingen tid.
Min pappa har inga pengar.
Benjamin har ingen makt (över sitt liv) och ingen flickvän.
Helena har inte lockigt hår och ingen midja.
Jag har ingen lust.
Det har inte min lillebror heller.
Celsius är knappt vaken en timme om dagen.
Greta har ingen swimmingpool.
Emmy har ingen pappa (vad hon vet i alla fall).
Min mormor har ingen ork.
Min morfar känner ingen glädje längre.
Min farfar har ingen båt.

På ett sett är det lite tragiskt att läsa om de här människor, men parodin på vårt stressade samhälle är samtidigt väldigt humoristiskt. Boken är dessutom väldigt vacker. Det är ett väldigt schvung i texten med sin takt och upprepande stil. Bilderna är skapade med starka färger och mycket liv. De är väldigt innehållsrika och berättar en hel del i sig själva. Även det här är en bok som såväl barn som vuxna kan ha stor glädje av.



Momo – eller kampen om tiden
Författare: Michael Ende
Svensk text: Roland Adlerberth
Förlag: Berghs
Antal sidor: 311
ISBN: 9789150216547
Köp: jämför priser

MÃ¥ste ha mer!
Författare: Ann Hingström
Illustratör: Eva Kovanen
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 28
ISBN: 9789172214026
Köp: jämför priser

SÃ¥ levde de lyckliga i alla dagar…eller?

Hur många böcker finns det inte om att hitta den rätta?  Underbara berättelser som slutar med att de levde lyckliga i alla sina dagar. Men vad gör man om inte alla andra tycker att den rätta är rätt? Och måste man bli kär och gifta sig för att bli lycklig? Det här är en text om barns och ungdomars syn på vuxnas kärlek och om att våga ställa frågor om det som verkar så självklart. Här får du några litteraturtips som ger en lite annorlunda bild, som ifrågasätter den självklara kärleksnormen.

De senaste åren har det kommit några få barnböcker med homosexuell kärlek. En väldigt vacker och spännande bilderbok är Prinsessan Kristalla.  Den handlar om prinsessan Kristalla som möter en vän, Vilda. Prinsessan får inte lov att leka med Vilda eftersom hon är en ur det vanliga folket. Men de växer upp och möts igen. I takt med att de klarar av spännande äventyr växer kärleken mellan dem. Men om det var förbjuden vänskap innan, så är förstås kärleken ännu mer förbjuden. Men det här är en berättelse med ett lyckligt slut och självklart får de varandra.

Som jag upplever det reagerar inte barn så konstigt kring homosexualitet i barnlitteratur. Då är det kanske mer kontroversiellt att inte vilja gifta sig alls? En prinsessa ska gifta sig med en prins och möjligtvis kan hon få gifta sig med en annan tjej. Men hur blir det egentligen om hon inte vill gifta sig?

En nästan bakvänd historia är en sådan berättelse, där prinsessan inte vill gifta sig. Som titeln antyder är det här en saga som vänder upp och ner på hur allting brukar vara. Berättelsen börjar där klassiska sagor slutar, med en kung och en drottning som ska leva lyckliga i alla sina dagar. Mitt i all lycka kommer det ett monster som stjäl det vackra ljuset som ger dagen. För att kunna fortsätta  vara lyckliga befaller kungen att monstret ska dödas och den som lyckas med det ska få prinsessans hand. Men varför glömmer vi alltid prinsessan? Vad vill hon och vad är lycka för henne? Det är en vacker om märklig berättelse om människans dumhet och naturens vidunderlighet, men samtidigt en berättelse om mänsklig vilja och kraften att gå sin egen väg.

Jag skulle också vilja ta upp två kapitelböcker där huvudkaraktärerna ifrågasätter vuxnas normer kring kärlek.

Den 14-åriga tjejen Kim i Juliane och jag drömmer om vampyrer och nattens mystik. Kim beskriver normala kärleksförhållanden som något tråkigt, något som hänger samman med Gud. Hon och den jämnåriga Juliane dras till varandra samtidigt som de dras allt längre in i mörkrets magi. De drömmer om passion och upplevelser snarare än livet med mr Perfect. Tillsammans, som edsvurna tjänare under natten fyller de sina liv med allt annat än tråkigheter. Men var går gränsen? Hur avvikande kan man vara?

Juan i Volleyboll för massajer är tio år och lever med sina föräldrar i konflikt och en mycket förstående och smart storasyster, som Juan tycker otroligt mycket om.  Detta är en bok med mycket humor och ironi samtidigt som många intressanta tankar kommer fram, så som en tioårig pojke skulle kunna se det. En del saker ser vuxna som självklart, men barn är ofta finurliga upptäckare när det där självklara inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Så som att barn med skilda föräldrar räknas som något avvikande, trots att de är långt ifrån att vara i minoritet.  Juans värld genomsyras av detta, men eftersom han lever i verkligheten, och inte i historien, får vi en humoristisk bild av samhällets värderingar. Vilket till exempel visar sig i Juans beskrivning av klassens skilsmässobarn.

De enda i klassen som hade skilda föräldrar var: Carloz González, Julián Valenciaga, Ana Avilés, Susana Hidalgo, Víctor Contreras, Víctor Palao, Vanesa López, Hamed Said, Carlota Paz, Amélie Carliez, Esperanza Genil, Nacho Gil. Och nu jag.

Juan berättar att de enda i klassen som är skilsmässobarn är 12 personer, vilket senare visar sig vara hälften av klassen.

Som avslutning vill jag nämna en serie med tre bilderböcker, som har ett spännande perspektiv på familjelivet, nämligen Lena Landströms böcker om flodhästarna. Vi får lära känna småflodhästarna och deras omgivning. Alla vuxna tar hand om dem tillsammans i ett slags flodhästkollektiv. Vi möter även flodhästmadamen, som valt att leva helt själv, men som ändå hjälper till att se efter småflodhästarna och rädda dem när de är i knipa.

Bild ur ”De nya flodhästarna”


Prinsessan Kristalla
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag
Antal sidor: 48
ISBN: 9789163330070
Köp: Jämför priser

En nästan bakvänd historia
Författare: Ana Maria Machado
Illustratör: Rafael Barajas
Svensk text: Gunilla Winberg
Förlag: En bok för alla eller Förlaget Hjulet
Antal sidor: 48
ISBN: 9172213647 eller 9789186212766
Köp: Jämför priser

Juliane och jag
Författare: Inger Edelfeldt
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 169
ISBN: 9789172214064
Köp: Jämför priser
(Boken har även getts ut under titeln Nattens barn)

Volleyboll för massajer
Författare: Javier Salinas
Svensk text: Yvonne Blank
Förlag: Natur och Kultur
Antal sidor:  128
ISBN: 9789127105355
Låna på bibliotek

En flodhästsaga
Författare och illustratör: Lena Landström
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 26
ISBN: 9789129664300
Köp: Jämför priser

Småflodhästarnas äventyr
Författare och illustratör: Lena Landström
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129663488
Köp: Jämför priser

De nya flodhästarna
Författare och illustratör: Lena Landström
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129663334
Köp: Jämför priser

Det hemska spökhuset

Spöken är väl farliga va? De är ganska läskiga och fula och skräms mest hela tiden? Man vill inte stöta på något spöke för man vet ju att de inte är särskilt trevliga! Nej snarare väldigt otäcka. Eller?

En dag gick en liten flicka vilse i en stor skog. Hon var hungrig och törstig och jättetrött…hon ville helst av allt fÃ¥ mat i magen och sedan sova sött. Men ingenstans fann hon en plats där hon kunde äta och sova. Det var alldeles mörkt ute och flickan blev jätteglad dÃ¥ hon sÃ¥g ett stort hus där det lyste!

Hon knackade pÃ¥ och dörren öppnades av…en häxa! Huuu!

– FÃ¥r jag bo här i natt? Jag är sÃ¥ trött, jag har gÃ¥tt vilse och hittar inte hem. Jag letar efter min mamma och pappa och jag är alldeles ensam.
Häxan skrattade elakt och sa:
– Jovisst lilla vän. VÃ¥gar du komma in här sÃ¥ fÃ¥r du. Hehehe…Är du inte rädd, flicka lilla?

Den lilla flickan hade hamnat i ett spökhus! Överallt fanns det spöken, i alla dess former. Det fanns monster ocksÃ¥, slemmiga, äckliga monster…hur skulle det här gÃ¥?

Hur hanterar man rädsla? Som barn vet man egentligen inte vad som är farligt, det är vuxna som berättar för sina barn om vad de ska akta sig för och vad de inte får göra.
I den här boken är den lilla flickan väldigt modig, vilket är ganska trevligt! För jag känner att det också handlar om fördomar. Alla som ser konstiga ut är väl inte dumma eller läskiga? Alla tror att monster är farliga och läskiga för att de ser annorlunda ut va? Nej, jag ska inte dra det så långt. Det är en mysig berättelse om en liten tjej som hamnar i ett stort spökhus fullt av läskigheter. Hennes reaktioner är klockrena!

Superfina bilder av Eva Eriksson!

Det hemska spökhuset
Bilder av Eva Eriksson, text av Kicki Stridh
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 28
ISBN: 978-91-7221-561-0
Köp: Jämför priser

Bebis + bok = glädje

Som nybliven förälder såg jag fram emot att få börja läsa böcker tillsammans med Kicken, gärna så fort som möjligt. Jag testade några gånger, både med de enklaste bilderböckerna och vanliga sagor som han bara kunde lyssna till. Insåg snabbt att det va nog för tidigt. När de andra i föräldragruppen berättade om deras nattningsrutiner där sagan var en naturlig del gjorde jag ett nytt försök. Inte heller detta kändes bra. Kunde de va så att Kicken inte blivit intresserad av böcker eller var det mina förväntningar som var för höga?

”Bebis + bok = glädje” av Annette Kohkoinen handlar om att läsa för de allra minsta, för barn som ännu inte börjat krypa som det stÃ¥r pÃ¥ baksidan av boken men även för sÃ¥ smÃ¥ barn som 0-3 mÃ¥nader. Annette brinner för litteraturpedagogik och delar i boken med sig av sina erfarenheter och tips när det gäller läsning för riktigt smÃ¥ barn.

När jag läste boken slog det mig att detta är något som jag saknar. Det anordnas så mycket andra aktiviteter för småbarnsföräldrar så som babyrytmik, babysim, öppen förskola men inte något som har med böcker att göra. Annette beskriver i boken att syftet med dessa babybokprat har vart att väcka läslust hos barnet, visa föräldrarna att barnen tycker om att någon läser för dem, enkelheten i det och locka fler föräldrar och barn till biblioteket. Visst låter det bra? 

Boken ger exempel på hur upplägget på hur babybokprat (och även pyttepoesi som hon kallar träffarna för barn mellan 0-3 månader) kan se ut, vad man bör tänka på och även kommentarer från föräldrar som deltagit i träffarna. Det finns även förslag på lite ramsor och böcker som passar.

Förutom att boken har gett mig en ökad förstÃ¥else för vad det innebär att läsa en bok för de allra minsta blev jag ocksÃ¥ väldigt inspirerad till att dessa träffar! Jag ska absolut tipsa vÃ¥rt bibliotek om detta och hoppas att de nappar pÃ¥ idén. Annars kanske det är läge att försöka ta tag i det själv? ”Bebis + bok = glädje” är i alla fall en jättebra handledning till detta!

Bebis + bok = glädje
Författare: Annette Kohkoinen
Illustratör: Sara Ljungström
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 68
ISBN: 9789172214996
Köp: Jämför pris

Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen

familjenkanin-framsida

Föräldrar brukar ofta berätta för sina barn om alla läskiga saker som finns på ställen dit de inte vill att deras barn ska gå. Vuxna hittar ofta på saker, man kan säga att de lurar barnen. Jo, faktiskt.

Nu har jag läst Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen. Lillebror Kanin, som bor med sin familj i den underbara delen av skogen, är jätterädd för det stora farliga monstret som finns i den fruktansvärda delen av skogen.
En dag blir han tvungen att gÃ¥ ut och plocka blÃ¥bär till pappa som mitt i blÃ¥bärspannkaksstekandet upptäckte att blÃ¥bären var slut. Trots att Lillebror vet om att han inte ska gÃ¥ till den fruktansvärda delen av skogen, sÃ¥ hamnar han självklart där i alla fall…
…och han träffar sÃ¥klart pÃ¥ det stora ruskiga monstret!
Men är monstret verkligen så läskigt som alla säger?

familjenkanin-inuti

Jag tycker att boken är lite djupare än man först tror när man läser den. För monstret i skogen…är det verkligen läskigt eller bara väldigt ensamt? Det är lite Frankensteins monster-feeling pÃ¥ nÃ¥got vis. MissförstÃ¥dda varelser som inte är som alla andra och därför blir utstötta. Men här slutar det bra!

En bok som jag verkligen gillade! Bara det att pappan ropar herre min je, blåbären är slut! Det är en väldigt söt story med lite oväntade knorrar. Bilderna är supersöta och helt i min smak.
Boken var en av vinnarna i Bokjuryn 2008!

Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen
Författare och illustratör: Jonna Björnstjerna
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 30
ISBN: 978-91-7221-557-3
Köp: Jämför priser