Etikett: boktips

Vi måste rädda julen

Augustprisvinnaren Ellen Karlsson fick tillsammans med illustratören Cecilia Heikkilä uppdraget att skriva årets adventsbok. Tillsammans målar de upp ett spännande juläventyr fyllt med värme och vänskap.

Vi måste rädda julen är ett fartfyllt och roligt äventyr med målet att rädda julafton. Det julpysslas i raketfart, äts kristyr och slemmig sill och tomtekläderna bärs förstås på daglig basis allt för att kompensera den jul som kan ha gått förlorad.

Boken är uppdelad i korta, fyrfärgsillustrerade kapitel (plus ett extra bonusavsnitt) som kan läsas varje dag fram till jul, med avslutning på juldagen.

Det är den första dagen i Sams favoritmånad, julmånaden december. Det är äntligen dags för myset, glittret, hemligheterna, bakandet och pyntandet. På morgonsamlingen plockar läraren Ammi fram den magiska almanackan. Hon berättar att de varje dag fram till jul ska turas om att dra varsin lapp med dagens datum. Den som får julafton måste vakta lappen extra noga. När Esme frågar varför, skrattar Ammi och säger att annars blir det ingen jul. Sam blir helt kall inombords och när julafton sedan råkar lossna ur almanackan och hamna i tvättmaskinen, då är det kört på riktigt. Men så berättar Sam för Esme vad som hänt, trots att de egentligen inte känner varandra. Esme bestämmer att de tillsammans ska göra allt som krävs för att rädda julen.

Det är en mysigt bok som också är lite sorglig, spännande och mycket stämningsfull.

Titel: Vi måste rädda julen
Text: Ellen Karlsson
Bild: Cecilia Häikkilä
Förlag: Raben & Sjögren
ISBN:9789129724936
Kan köpas på Adlibris, Bokus med flera.
Tack till förlaget för recensionsexemplar.

Nordiska rådets barn och ungdomslitteraturpris 2020

Vi har tidigare skrivit om Vi är lajon som är en stark och mycket fin bok om ett tungt ämne.  Det förvånar inte att Jens Mattsson och Jenny Lucander som skapat boken tilldelats Nordiska rådets barn och ungdomslitteraturpris 2020.

– Jag är fullständigt överraskad men otroligt lycklig och glad, säger illustratör Jenny Lucander, och får medhåll från Jens Mattsson;

I sin motivering skriver Nordiska rådets priskommitté: ”Genom jag-perspektivet lyfts barnets lekvärld i förgrunden, medan bilderna visar de vuxnas vånda kring att vårda ett dödssjukt barn. Boken ställer sig resolut på barnets sida och försvarar barnets rätt till lek”.

Att boken av Nordiska rådets priskommitté nominerats som ett finskt bidrag beror på att illustratören Jenny Lucander är finlandssvensk, och boken har även utgivits på svenska i Finland av finlandssvenska Förlaget.

Utdrag ur boken:
Lajon kan inte gråta. Men de kan känna sig små och ensamma och sakna sin flock.

Jag får klättra över gallret och ligga bredvid. Mamma och pappa håller varsin tass. Jag gör klor med fingrarna mot min brors arm och morrar. Vi är lajon, viskar han. Jag nickar. Snart ska vi gå på jakt igen…

Jens Mattsson är barnbibliotekarie bosatt i Lund. ”Vi är Lajon!” är hans debut, och ett resultat av otaliga sagostunder och möten med barn samt insikten om att det alltid behövs fler böcker om de eviga ämnena: Livet, döden och leken.

Jenny Lucander är finlandssvensk barnbokskreatör som illustrerat flera hyllade barnböcker varav två blivit nominerade till Nordiska rådets pris, en till Runebergspriset och en till Rudolf Koivupriset för vackraste bilderbok. Jenny är bosatt i Helsingfors.

Titel: Vi är lajon
Författare: Jens Mattsson
Illustratör: Jenny Lucander
Förlag: Natur och Kultur
ISBN: 9789127149281
Kan köpas hos Adlibris och Bokus med flera.

Min morfar

På sätt och vis är ”Min morfar” en bok om tid. Och på sätt och vis om ålder, med en positiv klang. Herr Sebastiao har ont om tid. Morfar läser tyska, tränar Pilates och ägnar flera timmar åt att skriva kärleksbrev. Herr Sebastiao bor granne med morfar och de stöter ofta ihop i trapphuset och växlar några ord.

Berättelsen rymmer så mycket mer än att ha tid eller att inte ha tid. Texten är underfundig, liksom bilderna och de båda är nära bundna till varandra. Berättaren är morfars barnbarn – jag/mig.  Det morfar gör speglas mot herr Sebastiao.

Morfar hade en klockaffär en gång. Nu har han bara gott om tid. Herr Sebastiao är ingen urmakare (trots att han jämt tittar på klockan) och han har alltid ont om tid..

Morfar säger att han brukade vara som herr Sebastiao  … som aldrig glömmer att köpa tidningen.
Morfar kommer aldrig ihåg att läsa nyheterna.

Han har Picknick i det gröna flera gånger i veckan … … som man bör

 

 

 

 

 

 

 

Morfar glömmer tiden när han är i trädgården, men ändå kan han missa att vattna landet i trädgården. Han reser, diskuterar konst och har tebjudningar. Men framförallt har morfar tid att hämta (mig) efter skolan.

 

Tiden flyger iväg när jag är med morfar.

Min morfar är historien om en variant av drömmorfar. Det är en bok med lite och relativt enkel text på varje sida. Bilderna påminner om applikationsteknik gjord av papper på papper i klara färger. Perspektivet är snett nedifrån, som genom barnets ögon. De är fyllda med stämning utifrån varje situation. Men vare sig bild eller text uttalar allt som sägs utan lämnar öppet för vars och ens tankar.

Catarina Sobral vann pris för årets bästa bok i Portugal med ”Atjimpa det mystiska ordet”. (2012)

____________________________________________
Titel: Min morfar
Författare och illustratör: Catarina Sobral
Förlag: Urax
Översättning: Örjan Sjögren
Utgiven januari 2016
ISBN: 9789187208294

När ingen märker

Pappa är sammanbiten när han drar med sig mig och min bonusbrorsa Erik ut på altanen. Min bonusmamma Anette syns inte till. Har de tagit henne? Nyfiket kikar jag in genom den solbländade rutan. När jag kupar händerna runt ansiktet kan jag se att de bär vapen och att de vänder upp och ner på allt därinne.

Joel är bara åtta år när han vaknar upp av att poliser stormar in i lägenheten. Efter det blir ingenting sik likt. Joel växer upp med psykisk ohälsa och missbruk runt sig, men han berättar inte för någon hur han mår. Han förstår inte själv vad det är som känns så obehagligt i kroppen. När Joel är nitton år får ångesten i bröstet inte längre plats. Är han verkligen värd att leva?

Detta är en viktig bok ur många synvinklar enligt mig. Vi kan alla försöka lära oss mer och att också bli bättre på att titta bakom fasader. Boken kan göra att du som läser lär känna dig själv eller någon annan bättre. Kanske kan du eller den få hjälp på vägen mot något bättre.

Boken är uppdelad i tre delar. I första delen får man ta del av Joels personliga berättelse. I andra delen får man ta del av barns rättigheter och psykiska ohälsa och i tredje delen får man ta del av hur man kan hjälpa och ta hand om sig själv. Boken är faktagranskat av Gunilla Bergsten, socionom, leg. psykoterapeut och enhetschef Bris Stöd online.

En bra självbiografisk faktabok om ungas psykiska ohälsa.
Passande från högstadieåldern och uppåt.

Titel: När ingen märker
Författare: Emma Holmgren, Joel Jonsson
Förlag: Parus förlag
ISBN: 9789198528848
Kan köpas hos Adlibris och Bokus med flera
Tack till förlaget för recensionsexemplar.

Räven som inte kunde hålla färgen

Detta är författarens barnboksdebut och det är den första i en planerad serie om tio fristående böcker som utlovas att de kommer att innehålla humor, fantasi, bilder och rimmad vers.

Recensionsexemplaret är en häftad första upplaga som nu finns tillgänglig i bokhandeln. Andra upplagan blir dock i större format med tjockare papper och hårda pärmar.

Boken är skriven på vers med rim och har drag av en absurd historia. Det som händer är otroligt men ändå verkligt, det vill säga i stort sett möjligt. Ett övergripande tema som framträder rör hur man får bete sig och vem det är som beter sig? Egentligen.

Berättelsen är något av en förvecklingshistoria och flera parallella budskap finns. Räven luras för att få tag på något som någon annan har. Han lyckas inte i sitt uppsåt, däremot händer det något drastiskt som förändrar rävens färg varje gång han försöker luras.

En pojke som är tillsammans med sin mamma ser räven och förvånas över en blå räv, en grön … och så vidare, men hans häpnad avfärdas som fantasier av mamman som inte hänger med i det pojken ser. Men slutet gott allting gott gäller. Rävens slutgiltiga färgsättning ger honom ett bra liv där han är uppskattad och inte minst viktigt, han får mat. För en av de sedelärande förklaringarna till dramatiken är att räven var hungrig och försökte skaffa sig mat.

Författaren använder sig ibland av en originell språklig konstnärlig frihet, liksom av idiomatiska uttryck, när meningar och ord formas för att bevara versernas takt och radernas rim. Läsningen påverkas inte nämnvärt, dock ger det en klurig text som inte är helt enkel för de som läser eller hör den. Illustrationerna tecknar hur det som sker i text faktiskt går till och de påminner om flödiga akvarellbilder. De är expressiva, men hålls tillbaka bland annat av de relativt strama konturerna.

Oavsett om det är författarens avsikt eller ej så väcks frågor om vad mer berättelsen om räven som inte kunde hålla färgen lär ut: Det man går igenom, de erfarenheter som leder till förändring, kan leda till något bättre, kanske rent av framgång eller måste man bli någon annan för att få det bättre och ”lyckas”?

Kanske, kanske inte*, men utan tvekan bjuder den här barnboken på flera underfundigheter att roas av och fundera över. Och baksidestexten har ett enkom positivt, stärkande budskap, som manar till att inte ge upp och att man klarar mer än man tror.

* Som i berättelsen om den kloke bonden, från Björn Natthiko Lindeblads sommarprat 26 juni 2020. Rekommenderar varmt vuxna att lyssna på det programmet!

Tack för recensionsex från författaren.

Räven som inte kunde hålla färgen
Författare: Kari Melander
Illustrationer: Magdalena Brunzell
Förlag: Solentro (2020)
ISBN: 9789175656083
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris