Lillebror och storebror har världens bästa lek ihop. De är farliga lajon på savannen. En dag blir storebror sjuk och orkar bara ryta lite svagt när lillebror vill leka. Men lajon vill inte sitta fast i några slangar och på sjukhuset finns det gott om byten. Gubbflodhästar i pyjamas och tantzebror med rullator lever farligt när bröderna går på jakt igen.
Detta är en fin historia som träffar en rakt i hjärtat. Det är svårt att inte fälla tårar medan man läser och det är tur att boken har en öppen tolkning och ett öppet slut. Man får inte veta vad pojken har för sjukdom eller om han finns med oss i slutet eller inte och jag väljer att pojken kämpar vidare även fast jag ser på de välgjorda illustrationerna att läget nog är annorlunda…
Boken handlar om ett svårt ämne men också det fantastiskt fina som hopp, lek, fantasi, vänskap och kärlek. I detta fall mellan två bröder och dess mamma och pappa.
Lajon kan inte gråta. Men de kan känna sig små och ensamma och sakna sin flock.
Jag får klättra över gallret och ligga bredvid. Mamma och pappa håller varsin tass. Jag gör klor med fingrarna mot min brors arm och morrar. Vi är lajon, viskar han. Jag nickar. Snart ska vi gå på jakt igen…
Titel: Vi är lajon
Författare: Jens Mattsson
Illustratör: Jenny Lucander
Förlag: Natur och Kultur
ISBN: 9789127149281
Kan köpas hos Adlibris och Bokus med flera.