Barnboksprat

Lilla monsterboken

Monster är väl för söta va? Inte? Jooodå, i den här boken får vi träffa många söta monster som inte alls är farliga utan bara snälla och gulliga. Vad sägs om Kramismonstret? Pussmonstret? Minimonstret?
Vilket monster är din favorit?

Jag sa ju det, bara gulliga monster får plats i den här boken. På sista sidan finner vi det allra sötaste, gulligaste, goaste, mysigaste monstret av alla monster!

En liten läskigt mysig pekbok för de minsta. Min dotter Wilma tyckte att den var skojig och vill gärna titta i den, frågar ”Vad är det där?” och särskilt sista sidan var spännande. Ska jag avslöja vad det är på sista sidan?

En spegel!

Så finurligt!

Barnen får också vara gulliga monster. En rolig idé och fina bilder ger den ett bra betyg från mig. Jag tyckte dock att det kunde varit lite fler monster, boken tog slut snabbt. Dock kan man ju spendera en del tid på sista sidan…

Lilla monsterboken
Text och bild: Kenneth Andersson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 12
ISBN: 9789150111804
Köp: Jämför priser

Barnboksprat blir läskigt!

På lördag är det Alla helgons dag, en dag för att hedra alla döda. Att prata om döden med barn är inte alltid det lättaste, men ibland känns det lättare med en bok som utgångspunkt. Vill du ha tips på böcker som handlar om döden kan du klicka dig vidare här nedanför:

Döden måste inte alltid vara så läskig, vilket de recenserade böckerna visar. Däremot kan det hända att det dyker upp en och annan läskig typ här på Barnboksprat de närmaste dagarna. Håll utkik efter bilden som visas här nedanför.

Vi kommer även att uppmärksamma det nordiska litteraturevenemanget Nordisk Biblioteksvecka. Denna vecka sätts berättandet i fokus på bibliotek och skolor runt om i Norden och Baltikum. Årets tema för Nordisk Biblioteksvecka är nordisk mystik, så vi på Barnboksprat hänger på det temat. Välkomna in och kura i höstmörkret!

Nordisk biblioteksvecka

Om längtan och svartsjuka för små

Häromdagen rasade min bokhylla ihop. Eller det var i alla fall ett hyllplan som helt gav vika. Jag insåg att jag antingen var tvungen att skaffa fler bokhyllor eller, ve och fasa, rensa i min bokhylla. Eftersom jag inte har så stor lägenhet återstod rensningen som alternativ. Och om sanningen ska fram finns det flera barnböcker i bokhyllan som ingen efterfrågar längre eftersom mina barn blivit äldre. Men innan jag lägger undan dem måste jag få skriva om två böcker som var Olofs favoriter då han var runt 1,5år. Det är två böcker som jag har läst så otroligt många gånger.

Den första, Nelly packar, är gjord av Anna-Clara Tidholm och Gun Jacobson och handlar om nallebarnet Nelly. Det är en bok som tar upp hur det kan kännas att få ett nytt syskon och ingen verkar bry sig om en. Men det är också en bok om spänningen i att rymma hemifrån! När ingen verkar bry sig om Nelly plockar hon fram en resväska och börjar packa sådant som kan vara bra att ha när man rymmer hemifrån. Till exempel en blå elefant, en prickig pyjamas och en hemmagjord mobiltelefon. Det blir en tung väska och Nelly är fast besluten att åka bort. Men det är mörkt ute och kallt! Då plötsligt ringer det i mobiltelefonen, vem kan det vara?

Boken är full av fantasi samtidigt som den ligger mycket nära verkligheten. Nelly packar är en bok för de allra yngsta barnen, men ger sig ändå in på ett så svårt ämne som svartsjuka och lyckas verkligen skapa en stämning som även ett litet barn kan leva sig in i. Det är en väldigt fin berättelse om att känna sig orättvist behandlad, men också om kärlek.

Kitty Crowther fick Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) 2010 och hon har verkligen lyckats med att skapa böcker på ett annorlunda sätt där bilderna får lov att ta stor plats i berättelsen. I Är det dags? färdas vi till ett litet rum som skulle kunna ligga nära oss, men ändå finns långt in i fantasins värld. Hela handlingen utspelar sig i ett barnrum. En efter en anländer karaktärerna, som är gosedjur och dockor, till rummet med funderingar om det är dags? och om han har kommit än?. Dagen blir till kväll, skuggorna blir längre och leksakerna sysselsätter sig med det som finns i rummet.

Det enda som ges i text i den här berättelsen är de direkta dialogerna. Allt annat berättas med bilderna. Vi förstår att alla väntar på att något ska hända och att någon ska komma. Men när är det egentligen dags och vad är det som alla väntar på?

Nu är det alltså tänkt att de här böckerna ska åka ner i källorna med ett gäng andra böcker. Fast å andra sidan har jag lagat bokhyllan nu, så kanske går det att trycka in bara de här två ;)

Nelly packar
Av: Anna-Clara Tidholm och Gun Jacobson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 28
ISBN: 9789150108323
Köp: jämför priser

Är det dags?
Författare och illustratör: Kitty Crowther
Svensk text: Gun-Britt Sundström
Förlag: Berghs
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150216912
Köp: jämför priser

Zog – den lilla draken

Zog går i drakskola och ska lära sig hur man flyger, sprutar eld och…ja är en riktig drake. Han får hjälp av en flicka som genom åren han går i drakskolan även hon växer upp och tillsammans bildar de ett team. Hon hjälper honom med slutuppgiften, att fånga en prinsessa, och sen tar det en lite oanad vändning.

Jag älskar de färgglada bilderna i den här boken, men storyn känns dessvärre ganska gammalmodig. Även fast slutet ska verka modernt och allt det där så finns det ändå en känsla kvar av ett ”njaaeee…”. Lennart Hellsing har översatt och satt sin egen prägel på texten, men jag tror att den kanske hade kunnat bli bättre. Den engelska versionen kanske är bättre? Böcker på rim kan bli superbra eller så blir det inte lika bra…

Det är i alla fall mycket färgglada illustrationer som lyfter boken

Jag är inte övertygad av den här boken, något jag dock trodde när jag först slängde en blick på den. Det känns lite synd på en så fin bok.

Zog – den lilla draken
Författare: Julia Donaldson
Illustrationer: Axel Scheffler
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 36
ISBN: 9789150112733
Köp: Jämför priser

Mätt på Mumin, eller..?

Som väl de flesta barnboksbevandrade redan uppmärksammat fyller Mumintrollet 65 år i år och vi har fullkomligt översköljts med böcker som oftast har mycket svag koppling till Tove Janssons muminvärld. Figurerna ser ungefär likadana ut, men blir det muminböcker för det? Jag har ärligt talat tyckt att det hela känts billigt, ett fult utnyttjande av en älskad sagofigur. Det var länge sedan jag fick de här böckerna och min bristande entusiasm är orsaken till att detta inlägg dröjt.

Min dotters Mumin-intresse har dock väcks under den här perioden. Inte främst tack vare dessa böcker, utan tack vare de Mumin-filmer vi också införskaffat. Jag tänker framför allt på den japanskt animerade serien från 90-talet. Den tycker vi om! Ava ropar ofta ”Fimm! Munin!”, som är hennes sätt att säga att hon vill se film med Mumin.

Mitt eget Mumin-intresse har faktiskt också ökat. Jag har blivit riktigt sugen på att läsa Tove Janssons Mumin-romaner. Jag vet att jag hade Trollkarlens hatt hemma när jag var liten, så det är troligt att jag läst den… men annars vet jag faktiskt inte så noga vilka jag läst och inte läst. Däremot läste jag ganska nyligen Sommarboken, som inte handlar om mumintrollen, men som är väldigt fin. Det finns ju också väldigt fina bilderböcker med original-Mumin, som jag är sugen på att återupptäcka (vet med säkerhet att jag läst flera i min barndom!).

Lite smakprov, klicka för större.

Jag tillskriver inte Mumins lilla bok om ord och Mumins lilla bok om siffror särskilt mycket av äran för vårt väckta Mumin-intresse, men de har ändå blivit lite intressantare i och med att Ava känner igen figurerna och kan säga vad de heter. Just dessa två böcker blir jag dock inte riktigt klok på tanken bakom. De är i stadigt kartongformat och känns som att de riktar sig till de allra yngsta, samtidigt som de saknar den tydlighet som mer eller mindre är regel i sådana böcker. Man ska till exempel räkna olika saker i räkneboken, men det finns så mycket plotter på sidorna att det är svårt att förstå vad man ska räkna. Mumins lilla bok om ord var faktiskt ganska rolig att läsa med Ava nu när jag läste om den inför skrivandet av detta inlägg. Den har inte blivit läst på några månader och hennes utveckling har gått fort under den tiden. Nu kunde hon berätta vad hon ser på bilderna och det var förstås roligt. Men ändå, jag känner mig sval inför dessa två böcker.

Båda dessa böcker kan för övrigt läsas i sin helhet på smakprov.se (enda kruxet är att sidorna fördelats fel över uppslagen): Mumins lilla bok om ord och Mumins lilla bok om siffror

Lite roligare blir det i lyft-på-fliken-boken Mumintrollet går vilse. Den känns förstås inte genuint Mumin den heller, men den är åtminstone väldigt fin med söta bilder i säreget pastellig färgskala och dessutom är den rolig eftersom den har spännande luckor att lyfta på. Texten imponerar dock inte. Den börjar i tredje person och växlar plötsligt till första. Jag tycker inte att den känns särskilt bra att läsa högt, då texten inte alls hänger ihop. Handlingen är förhållandevis svår för att vara så enkel – i slutet blir Mumin rädd och springer och gömmer sig i en grotta. Snorkfröken finns redan i grottan och tror att Mumin kommer och räddar henne, så hon kallar honom oförtjänt för hjälte. Risken för missförstånd är stor. Men den här boken tycker vi i alla fall om för att den är fin och för att det är roligt att titta bakom luckorna.

Trots inital ovilja är det trevligt att ha gjort bekantskap med dessa böcker, men nu är jag som sagt sugen på riktiga Mumin!

Mumins lilla bok om ord
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 14
Smakprov: hela boken går att läsa på smakprov.se
ISBN: 9789150112429
Köp: jämför priser

Mumins lilla bok om siffror
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 14
Smakprov: hela boken går att läsa på smakprov.se
ISBN: 9789150112412
Köp: jämför priser

Mumintrollet går vilse
Text, bild och formgivning: Riina & Sami Kaarla
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789163858321
Köp: jämför priser