kitty crowther – Barnboksprat

Annie från sjön

2010 erhöll Kitty Crowther ALMA-priset med motiveringen:

Kitty Crowther är linjens mästare, men också stämningens. Hon förvaltar, förvandlar och förnyar bilderboksberättandet. I hennes värld står dörren mellan fantasi och verklighet vidöppen. Tilltalet är varligt och personligt men verkningarna starka och i sin djupa inlevelse med dem som har det svårt visar hon på vägar där svaghet kan vändas till styrka. Humanism och medkänsla genomsyrar och binder samman hennes konstnärskap. (källa: ALMA)

Det här stämmer väldigt bra in på Annie från sjön också. Annie bor ensam i ett hus uppe på en kulle vid en sjö. Hon känner sig ensam och sorgsen nästan varje dag. Det är något svart som finns inuti.

Annie tänker att det kanske finns någon som är som hon på andra sidan sjön och att hon borde åka dit. Fast tänk om det inte finns någon? Annies sorg hindrar henne från att göra saker och en natt bestämmer hon sig för att dränka sig i sjön. I sjön finns tre öar och folket i byn tycker att de är otäcka, de känner sig iakttagna om de fiskar nära dem och att öarna byter plats ibland. Annie tycker om öarna och får alltid mycket fisk vid dem och det är precis vid öarna hon hoppar i vattnet den natten. Men vad finns egentligen där nere i djupet?

Det här är en väldigt fin skildring av vänskap men också om tunga frågor som ensamhet, depression och självmord. Precis som i juryns motivering så blandas fantasi med verklighet och medkänsla är en stor ingrediens i boken. Jag har läst boken för femåringar och min egen sjuåring och diskuterat just kring detta, att det finns människor som känner sig så ensamma och mår så dåligt att de faktiskt vill ta livet av sig. Stämningarna i boken uttrycks tydligt i både bild och text som den tryckande, instängda känslan som förmedlas i bilden till vänster nedanför. Det finns också glädje, hopp, kamratskap och till och med kärlek bland de här sidorna så det är ingen mörk historia utan tvärtom en varm berättelse med ett lyckligt slut.

Annie från sjön

Författare & Illustratör: Kitty Crowther

Förlag: Rabén & Sjögren (2013)

ISBN: 9789129679137

Antal sidor: 45

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

En riktig saga med lyckligt slut

Ensamhet, sorg, uppgivenhet – alla dagar är lika. Men någonstans inom oss alla finns ett frö som spirar, i det finns fantasi, drömmar och hopp om att bli sedd, upplyft och älskad. Annie växer ur sorgen efter sin mor när hon får en livsviktig uppgift att utföra, och genom sitt handlande blir hon utvald och möter kärleken.

Redan i inledningen uppmuntrar texten till detaljerat bildseende och att se människan Annie. ”Om man knyter ett snöre i hennes nästipp och släpper det hamnar det precis längst fram på hennes tånaglar.” Givetvis tänker man in linjen i bilden och blir samtidigt uppmärksammad på en mängd detaljer i kompositionen: Annies sorgsna ögon, uppgivna kroppsspråk och svarta klänning, att rummet hon befinner sig i har kreativa och livsljusa inslag och att det utanför fönstret finns tre mörka former som är i rörelse i sjön.

Annie bor i ett hus på en ö, hon är ensam och sorgsen. Annie är inget barn men hon längtar efter sin mamma som är död, och hon längtar bort – kanske finns det någon mer som hon på andra stranden… Men Annie är rädd för att bli besviken – hon fantiserar hellre, är fast i sin sorg och sin tröstlösa verklighet, trött på sig själv och på att se och göra samma saker varje dag. Men nätterna är värst; en natt har hon fått nog, tar farväl, går ner till sin båt och ror iväg. Det är mörkt och dramatiskt och hon närmar sig de tre svarta öarna, som är mystiska och skrämmer folk i byn. Hon hoppar i och sjunker.

Det hon möter är ljust och vackert, under vattnet finns tre jättar. Öarna är deras hattar och hon fångas upp av en jättes hand. När hon vaknar upp på stranden är allt förändrat, allt är ljust och hon är lycklig. Bilden av mötet fyller ett uppslag och är utan text – den bilden bär hon med sig. Men så en natt är öarna borta. Jättarna har kommit upp till henne på land, de behöver hennes hjälp att hitta till havet där jättekvinnorna bor. Annie bärs av en jätte, själv är hon deras vägledare – hon har fått ett uppdrag och de ger sig ut på vandring, till jättinnorna i havet. Men väl framme uppstår ett stort problem – jättarna är tre och jättinnorna bara två…

Men vänta nu, detta är ju en fantastisk och vacker saga, och i sagor kan vad som helt hända… och slutet borde väl vara att hjälten och hjältinnan levde lyckliga i alla sina dagar? Lugn, det löser sig naturligtvis på bästa sätt!

Visst är det lite av en askungesaga med den ensamma unga kvinnan som sitter vid spisen och längtar bort, blir hämtad, och får sin drömprins. Men det finns egentligen djupare likheter med Tove Janssons Vem ska trösta knyttet – både vad gäller bildspråk, skönhet och handling. Det märks att Alma-pristagaren, författaren och illustratören Kitty Crowther har rötter i flera länders sagotraditioner.

Då och då föregår handlingen sig själv, eller snarare pekar framåt, för att sedan återgå till ett tidigare stadium – det är ett lite speciellt grepp Crowther tar, som en sorts cliffhangers, kanske är hon rädd för att läsaren ska tycka att det är tråkigt och förlora intresset. I vår tid där något ständigt ska hända är det en begriplig strategi men den känns onödig – det får vara lite tråkigt ibland, därur växer fantasin, och jag tycker att lite av bokens budskap förringas. Detaljerna i Annies vardagstristess och hennes stilla observans tillför däremot mycket till fantasi och seende; bild och berättelse finns bägge i både text och illustration.

Titel: Annie från sjön
Text och bild: Kitty Crowther (2009)
Svensk text: Joar Tiberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
Antal sidor: 44
ISBN 978-91-29-67913-7
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

ALMA-pristagaren Kitty Crowther berättar

Före utdelningen av årets Astrid Lindgren-pris får de församlade lyssna till en intervju med 2010 års ALMA-pristagare Kitty Crowther, som är aktuell som illustratör av den nyutkomna Tomten är vaken med återfunnen text av Astrid Lindgren. Medan Yukiko Duke ställer frågorna och lyfter fram illustratörens berättelse och aktuella karaktärer äter vi andra ostkaka och dricker portvin.

Vänligheten och samtalet flödar bland de köande, ostkakebordet hägrar, dukat med finaste porslin och silver på vit duk med kandelabrar; här finns grädde, hallonsylt, kaffe och portvin – och så ostkaka förstås.

Ann Sköld Nilsson, förlagschef på Rabén & Sjögren, hälsar välkommen till prisutdelningen, den 46:e i ordningen i förlagets 70-åriga historia, av vilka Astrid Lindgrens böcker har givits ut i 67. I väntan på prisutdelningen presenterar hon en av de få som har illustrerat Lindgrens böcker, den belgiska illustratören Kitty Crowther som fick ALMA-priset, till Astrid Lindgrens minne, 2010.

Kitty Crowther berättar om hur hon jobbade med illustrationerna till Astrid Lindgrens text i den nyutgivna Tomten är vaken. Själv har hon erfarenheter av både engelskt och svenskt julfirande och minns särskilt julduken med ”The Tomten”, det är just den ’lilla’ tomten hon är uppvuxen med, och den karaktären som hon har jobbat för att finna.

”Det tog lång tid innan han blev levande för mig”, säger hon, ”man måste tro på den”. Hon visar skisser på hur hon sökte sig fram till den levande karaktären och berättar hur hon tänkte sig in i och upplevde hans gående in och ut till djuren på gården, och hur hon jobbade med att förmedla den nära omsorgsrelationen mellan tomten och djuren. Astrid Lindgrens mjuka, vackra, repetitiva språk som gestaltas i följandet av tomtens vandring in och ut inspirerade. Crowther lyfter fram Tomten är vaken som just julberättelse; det handlar ju inte om jultomten som ger presenter utan om omsorgen och tiden som ges av tomten utan att någon ser det.

Ett äkta möte mellan Crowther och tomten krävdes för att väcka honom till liv, det kom när hon tecknade tomtens möte med hunden: ”Man måste kunna tro på det man inte kan se, allt lever egentligen genom bilden, men hela bilden kan man aldrig få.” Säger hon som tror på sagoväsen.

Under tiden hon berättar visar hon bilder på hur karaktärerna och miljöerna växer fram i skiss efter skiss. Det är inte bara tomten som ska finna sitt väsen och sin rätta kropp, djuren – just i deras möten med tomten – måste bli de rätta, och så den gamla gården och skogen. Kitty Crowther dröjer kvar vid snön och vinterljuset: ”Det var nästa stora bit”, säger hon och fortsätter: ”snön, en ny värld, himmel; försök att förstå ljuset, det gröna/nordiska”. Den viktiga månen. Och så plötsligt har hon fört skogen in i ett av husets sovrum, det där gårdens vuxna bor. Max i Till vildingarnas land av Maurice Sendak – och ja, hon erkänner att hon är ett fan och har inspirerats.

Textens ursprungliga illustrationer då, de av Harald Wiberg, har de inspirerat, frågar Yukiko Duke. Men Crowther svarar att hon knappast vågat titta på dem, av rädsla att bli för påverkad – förutom den gröna himlen, lägger hon till.

Efteråt, när hon signerar en bok till mig med en tecknad katt och sitt namn, frågar jag henne om hon känner till John Bauer. Hon lyser upp och bekräftar förtjust: ”Åh, jag älskar honom!” En lång stund samtalar vi om Bauers karaktärer, skogar och ljus.

(Reportaget finns även på Formom under fliken ”Övriga reportage”)

En odödlig tomte lämnar spår

En finstämd gammaldags saga där man förstår att tomten har egenskaper som ingen annan; han ger frid, uppmuntran och hopp, pysslar och myser. Tomten är vän med alla djuren på gården, går runt i uthus och bodar – det är hans domäner sedan urminnes tider. Även människornas boning besöker han, men de sover, ingen människa har någonsin sett honom, bara spåren som han lämnar.

Riktiga små tomtar som vakar över djur och människor, gård och hus – finns de? Ja, om man lyssnar till gamla sägner och skrönor och riktigt håller sina sinnen öppna så kan man nog ana att de finns där – de lämnar nämligen spår – i alla fall om man får tro Astrid Lindgren, min farmor och en mängd andra människor från en annan generation som kunde konsten att berätta om de grå små odödliga varelserna med röda luvor. Men folktrons tomtar var inte alltid enbart vänliga, de kunde bli lite stötta och vreda då och då. En liten extra gnutta fantasi skadar inte när man ska förmedla fenomenet till den yngre generationen. De kan finnas lite var stans de där små.

Astrid Lindgren skrev berättelsen Tomten är vaken omkring 1960 men den är aldrig tidigare utgiven på svenska, berättelsen skrevs och gavs ut för utländska förlag, då illustrerad av Harald Wiberg. Originalmanuset återfanns för några år sedan och nu kan vi med hjälp av Kitty Crowhters bilder hålla berättelsen om den klassiska tomten levande ännu en tid.

Det är en kall vinternatt med mycket snö, månen lyser, på gården ute i skogen sover alla. Men i en vrå på höskullen finns en mycket gammal tomte, han är vaken. Nu är hans tid inne, alla gårdens djur ska han besöka, prata lite, tyst på tomtevis, på ett språk som bara djuren kan förstå. Tassa omkring, pyssla om och mysa runt. In i alla husen går han, i snön finns spåren kvar. Djuren tar emot honom när han kommer, de känner sin vän. Men människorna sover – dem kan han inte prata med. Han skulle gärna vilja prata med barnen, men de sover ju – som barn gör på natten.

Det är en fin och sammanhållen berättelse som slutar som den börjar, för att lätt kunna börja igen och igen. Budskapet är enkelt; vänskap, trygghet, upprepning – någon finns där och ser till allt och alla i mörkaste vinternatten, alla andra årstider också – dag ut och dag in, utan att vi märker det. Text och bild förmedlar ett märkligt, nästan magiskt, lugn.

Kitty Crowther lyckas förmedla tomtekaraktären så som jag själv uppfattar den: som rysligt gammal och nästan organisk – kanske är näsan lite väl lång för att helt motsvara min tomtebild. Även det grågrönblå vinterljuset som måne, skog, kyla och snö bildar i olika varianter beroende på plats har hon fångat.

Det jag känner mig lite främmande för är att tomten tar av sig kläderna, kryper i säng och läser en bok – det ingår liksom inte i min tomteuppfattning.

Kanske är inte allt begripligt för målgruppen, det är lite gammaldags – men å andra sidan är tomten både gammaldags och lite obegriplig – hur som helst är det en mysbok om en liten doldis. Glädjande är det att berättelsen har fått komma tillbaka till oss att förvalta.

Titel: Tomten är vaken
Text: Astrid Lindgren
Bild: Kitty Crowther
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
ISBN 9789129680935
Antal sidor: 24
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Om längtan och svartsjuka för små

Häromdagen rasade min bokhylla ihop. Eller det var i alla fall ett hyllplan som helt gav vika. Jag insåg att jag antingen var tvungen att skaffa fler bokhyllor eller, ve och fasa, rensa i min bokhylla. Eftersom jag inte har så stor lägenhet återstod rensningen som alternativ. Och om sanningen ska fram finns det flera barnböcker i bokhyllan som ingen efterfrågar längre eftersom mina barn blivit äldre. Men innan jag lägger undan dem måste jag få skriva om två böcker som var Olofs favoriter då han var runt 1,5år. Det är två böcker som jag har läst så otroligt många gånger.

Den första, Nelly packar, är gjord av Anna-Clara Tidholm och Gun Jacobson och handlar om nallebarnet Nelly. Det är en bok som tar upp hur det kan kännas att få ett nytt syskon och ingen verkar bry sig om en. Men det är också en bok om spänningen i att rymma hemifrån! När ingen verkar bry sig om Nelly plockar hon fram en resväska och börjar packa sådant som kan vara bra att ha när man rymmer hemifrån. Till exempel en blå elefant, en prickig pyjamas och en hemmagjord mobiltelefon. Det blir en tung väska och Nelly är fast besluten att åka bort. Men det är mörkt ute och kallt! Då plötsligt ringer det i mobiltelefonen, vem kan det vara?

Boken är full av fantasi samtidigt som den ligger mycket nära verkligheten. Nelly packar är en bok för de allra yngsta barnen, men ger sig ändå in på ett så svårt ämne som svartsjuka och lyckas verkligen skapa en stämning som även ett litet barn kan leva sig in i. Det är en väldigt fin berättelse om att känna sig orättvist behandlad, men också om kärlek.

Kitty Crowther fick Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) 2010 och hon har verkligen lyckats med att skapa böcker på ett annorlunda sätt där bilderna får lov att ta stor plats i berättelsen. I Är det dags? färdas vi till ett litet rum som skulle kunna ligga nära oss, men ändå finns långt in i fantasins värld. Hela handlingen utspelar sig i ett barnrum. En efter en anländer karaktärerna, som är gosedjur och dockor, till rummet med funderingar om det är dags? och om han har kommit än?. Dagen blir till kväll, skuggorna blir längre och leksakerna sysselsätter sig med det som finns i rummet.

Det enda som ges i text i den här berättelsen är de direkta dialogerna. Allt annat berättas med bilderna. Vi förstår att alla väntar på att något ska hända och att någon ska komma. Men när är det egentligen dags och vad är det som alla väntar på?

Nu är det alltså tänkt att de här böckerna ska åka ner i källorna med ett gäng andra böcker. Fast å andra sidan har jag lagat bokhyllan nu, så kanske går det att trycka in bara de här två ;)

Nelly packar
Av: Anna-Clara Tidholm och Gun Jacobson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 28
ISBN: 9789150108323
Köp: jämför priser

Är det dags?
Författare och illustratör: Kitty Crowther
Svensk text: Gun-Britt Sundström
Förlag: Berghs
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150216912
Köp: jämför priser