Smaskens Damaskens är en versbok för barn. Den är full med spännande illustrationer i retrostil. Det finns många spännande detaljer att upptäcka när man tittar och läser.
Mästerkocken Huj-Haj-Hej
duschar runt med sin pepparsprej
kockar skockar av molnfläcksbockar
sockrar tjockt på flamingolockarSen fritera och flambera
vill hans hjälpkock Sabbo T. Ra.
Det är roligt med ett stycke finkultur att plocka fram till barnen, som ändå inte är alltför svårtuggat. Det är skönt med en versbok för barn som inte handlar om basala saker som djur på bondgård, årstider och liknande. Smaskens Damaskens är väldigt fantasifull. Verser och bilder väcker många frågor hos 3-åringen.
Boken påminner mycket om Lennart Hellsings böcker men språket är ännu spretigare och ”klämmigare”. Jag tror att Hellsings böcker passar bättre för mindre barn, medan Smaskens Damaskens uppskattas bäst av äldre barn. Jag upplever att verserna är svåra att förstå för en 3-åring. Boken innehåller många svåra och påhittade ord. Den öppnar egentligen för fler frågor än den besvarar. Det känns som att dottern slår dövörat till när jag läser och istället frågar om konstiga detaljer i bilderna. Men jag kommer definitivt att plocka fram boken igen när dottern blivit några år äldre.
Poesin flyter jättebra och det är en ren fröjd att rimma och läsa.
Smaskens Damaskens
Författare: Laura Ruohonen
Illustratör: Erika Kallasmaa
Översättning: Stella Parland
Förlag: Söderströms
Antal sidor: 32
ISBN: 9789515227447
Köp: jämför priser


Många barn beter sig som små diktatorer i 2-3-årsåldern och detta tycker jag är en rolig koppling. Berättelsens ämne är intressant och diskussionsvänligt. Jag och min 3-åring funderar kring konflikter och vad som som blir konsekvenserna av att man beter sig på ett sådant sätt. Detta är en bok att känna igen sig /inte känna igen sig i.
Den här bakboken för barn är mer snygg än rolig. Men jag gillar det. Mycket!

Odd har inte precis tur. Först blir han faderlös, sen skadar han foten och blir krympling. Till råga på allt gifter hans mamma om sig med Elfred den fete, som inte har något till övers för honom. Ingen annan i byn gillar honom särskilt mycket heller, de flesta tycker att han är irriterande för att han alltid är så glad.
Tina och Cilla är enäggstvillingar. Lika på utsidan men olika på insidan. De bor i ett hus som kallas Rosengården, tillsammans med sin pappa, styvmamma och styvbror. På mammans födelsedag, när de ska springa över vägen (som brukar kallas Dödens väg) till bussen som går till skolan, blir Cilla påkörd av en bil. Dör. Borta.