Efter en lång tids frånvaro här på Barnboksprat, bortsett från några illustrationer här och där, tänkte jag nu skriva ett litet inlägg om filmen Jag saknar dig, vilken jag såg igår kväll på förhandsvisning ordnad av Rabén & Sjögren samt Barnens Bokklubb.
Eftersom jag läste boken för inte så länge sedan, satt historien färskt kvar i minnet. En historia om ett tvillingpar, Cilla och Tina, som bor med sin mamma och lite frånvarande pappa i ett stort fint hus. Rosengården. De två flickorna är varandras motsatser men samtidigt varandras allt. En dag sker det som inte får ske…Cilla omkommer i en olycka, hon blir påkörd av en bil. Bilen körs av deras vän Martin, som blir totalt förstörd av det han ofrivilligt gjort. Varit med om.
Tina säger ”Cilla blev påkörd, inte överkörd, hon kommer bli bra.” Till slut förstår hon att Cilla inte kommer tillbaka.
Nu börjar kampen för att försöka leva utan Cilla, att försöka komma på vem hon själv är utan henne vid sin sida.
En underbart sorglig film, om hopp och kärlek, känslor och ilska. Inte ett öga var torrt i biosalongen igår, en sensommarkväll i Stockholm.
Trots det mörka temat och alla tårar är det ändå en fin film om att komma på vem man är, att man kanske inte är den man först trodde. Att våga förändras och att våga skratta!
Filmen har premiär den 19 augusti 2011!
Läs gärna recensionen av boken här!
Tina och Cilla är enäggstvillingar. Lika på utsidan men olika på insidan. De bor i ett hus som kallas Rosengården, tillsammans med sin pappa, styvmamma och styvbror. På mammans födelsedag, när de ska springa över vägen (som brukar kallas Dödens väg) till bussen som går till skolan, blir Cilla påkörd av en bil. Dör. Borta.