Tina och Cilla är enäggstvillingar. Lika på utsidan men olika på insidan. De bor i ett hus som kallas Rosengården, tillsammans med sin pappa, styvmamma och styvbror. På mammans födelsedag, när de ska springa över vägen (som brukar kallas Dödens väg) till bussen som går till skolan, blir Cilla påkörd av en bil. Dör. Borta.
Det blir början på en berättelse om den överlevande systern Tinas kamp mot sorgen och också sin egen identitet. Vem hon egentligen är.
Tina hade alltid varit den ytliga systern, den som var kär i tio killar på en termin och ständigt yttrade orden: åååh jag älskar honom!
Cilla var den mer eftertänksamma systern, som skrev dikter, hade sin hemliga bok som ingen fick se. Engagerade sig i skolan och teatern, älskade musik.
Tina funderar mer och mer på varför just hon var den som inte dog, varför hon fick leva och inte Cilla. Det här utvecklar mardrömmar hos Tina och hon får enorma skuldkänslor. Kompisarna i skolan drar sig undan och vill undvika hennes sorg. De vet inte hur de ska hantera den.
Det är en bok om en enorm sorg, en sorg som tränger in under huden, under köttet. En viktig bok, därför. Den är på riktigt.
Men det är också en mycket hoppfull bok. En vacker hyllning på något vis. Till systern som inte fick leva, men också till systern som faktiskt fick chansen att ta reda på vem hon egentligen är!
Boken är baserad på en verklig händelse. Kinna Gieth förlorade sin egen tvillingsyster i en bilolycka och bad Peter Pohl skriva hennes historia.
Vintern 2011 har filmen som är baserad på boken premiär! Regisserad av Anders Grönros, som bland annat gjort Agnes Cecilia – en sällsam historia och Glasblåsarns barn. För den första vann han en guldbagge för bästa regi.
Här kan ni läsa mer och hålla er uppdaterade om filmen och premiärdatum.
De djupaste känslorna döljer sig längst in bland de osagda orden.
Jag saknar dig, jag saknar dig
Författare: Peter Pohl, Kinna Gieth
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 272
ISBN: 978-91-29-67415-6
Köp: Jämför priser
Oh, den här boken har jag läst galet många gånger när jag var i tonåren. Den är ju inte bara en bok om en enorm sorg, utan också en kärlekshistoria som jag minns som väldigt realistisk och tonårsnära!
Absolut är det kärlek med i boken, men jag kände mycket fokus på det andra själv när jag läste. Men den är realistiskt skriven hela boken, så nära.
Åh… den här boken är underbar och fungerar lika bra idag som den gjorde när jag var ung… brukar rekomendera den till elever och andra som inte fastnat i nån bok någongång… sen brukar dom komma och tala om att dom inte kunnat slita sig!
måste nog läsa den snart igen :)
Ja, det är en ofantligt fin bok! Jag läste faktiskt om den ganska nyligen och kan intyga att den höll.
Ja, den tål att läsas igen. :)
Hej. jag läset och forskaro om den boken kan ni je mig förslag om vad jag ska skriva om?