Barnens bokklubb nu för alla

Har ni sett att Barnens bokklubb nu har fått en ny kostym och dessutom öppnat sin webbshop för alla? Du kan fortfarande vara medlem på det klassiska viset och automatiskt få hem varje månads utvalda bokpaket, men det nya är att du kan handla utan att förbinda dig till någonting.

barnensbokklubb.se

På sajten finns förutom dunderbra boktips också en hel del intressanta reportage och en bra blogg. Spana in om du inte redan gjort, för på Barnens bokklubb jobbar riktiga bokväljarproffs! Har du idétorka när du ska köpa en bok, kolla in deras aktuella huvudböcker!

Jag saknar dig! – filmen

Efter en lång tids frånvaro här på Barnboksprat, bortsett från några illustrationer här och där, tänkte jag nu skriva ett litet inlägg om filmen Jag saknar dig, vilken jag såg igår kväll på förhandsvisning ordnad av Rabén & Sjögren samt Barnens Bokklubb.

Eftersom jag läste boken för inte så länge sedan, satt historien färskt kvar i minnet. En historia om ett tvillingpar, Cilla och Tina, som bor med sin mamma och lite frånvarande pappa i ett stort fint hus. Rosengården. De två flickorna är varandras motsatser men samtidigt varandras allt. En dag sker det som inte får ske…Cilla omkommer i en olycka, hon blir påkörd av en bil. Bilen körs av deras vän Martin, som blir totalt förstörd av det han ofrivilligt gjort. Varit med om.
Tina säger ”Cilla blev påkörd, inte överkörd, hon kommer bli bra.” Till slut förstår hon att Cilla inte kommer tillbaka.
Nu börjar kampen för att försöka leva utan Cilla, att försöka komma på vem hon själv är utan henne vid sin sida.

En underbart sorglig film, om hopp och kärlek, känslor och ilska. Inte ett öga var torrt i biosalongen igår, en sensommarkväll i Stockholm.
Trots det mörka temat och alla tårar är det ändå en fin film om att komma på vem man är, att man kanske inte är den man först trodde. Att våga förändras och att våga skratta!

Filmen har premiär den 19 augusti 2011!

Läs gärna recensionen av boken här!

Bok eller leksak – var går gränsen?

I det senaste numret av Barnens Bokklubbs tidning Barnposten kan man läsa artikeln Bok eller leksak – var går gränsen?, i vilken Lisa Bjärbo och jag funderar över det här med böcker och leksaker som lånar drag av varandra. Ämnet har diskuterats i bloggosfären, till exempel hos Bokunge, efter att Pia Huss skrev en kritisk artikel i DN (2010-12-27) om exploaterandet av våra älskade barnboksfigurer.

Det finns faktiskt en hel del att fundera kring gällande detta. Jag kan inte påstå att jag alltid uppskattar överflödet av prylar och de nya, moderna varianterna av klassiska karaktärer, men samtidigt vill jag ju inte förbjuda pryltillverkning och vidareutveckling. Så vad försöker man åstadkomma när man klagar, egentligen? Egentligen är det väl inte konstigare med bokprylar än med alla andra prylar: ja, det görs för mycket och det görs mycket skräp, men det är ju upp till mig som konsument om jag köper eller inte. Och en del av grejerna är ju bra. Eller vad tycker ni?

Mer om pappor hos Barnens Bokklubb

Apropå pappor i barnböcker så finns det en artikel om det i senaste numret av Barnposten, medlemstidningen för Barnens bokklubb.

Den finns även på webbsidan:
» Har du hört talas om kashmirpappor?

Artikeln bjuder på många tips om böcker med närvarande pappor: Alfons-böckerna (förstås!), böcker av Ulf Stark, Astrid Lindgren, Pija Lindenbaum och en hel del annat, samt anti-tips som den förlegade Tomtebobarnen. Den påminner mig också om Anne Gutermans Puss!, som vi faktiskt har hemma.

Och dessutom pratas det alltså om kashmirpappor.

Lalo trummar

Lalo trummarAtt läsa Lalo trummar är att dras in i en medryckande rytmkavalkad och förvandlas till Lalos trumma. Jag läser ord, men de låter bombombombom, bombombombom, och rytmerna nästlar sig in i mitt medvetande på ett så genomträngande sätt att jag inte blir kvitt dem. Jag går runt här hemma till takten av en imaginär trumma och formulerar meningar med rätt antal stavelser för att passa in i trumfraserna.

Berättelsen utspelar sig en regnig morgon när Lalo har gått ut för att spela på sin trumma medan resten av familjen sover. Han trummar pim pim pom, pim pim pom och regnet droppar dripp dripp dropp, dripp dripp dropp. Plötsligt upphör regnet och solen kikar fram. Lalo blir så glad att han trummar HÖGT, varpå familjen vaknar och det vankas frukost ute i trädgården.

Jag var helt oförberedd på att Lalo trummar skulle ta oss med storm på det här viset. Det räckte inte att jag läst början av boken på smakprov.se, jag förstod inte bokens charm förrän jag läst den högt för Ava. Och nu har jag gjort det väldigt många gånger. Hon verkar inte få nog av den. Igår när jag nattade henne var hon lite grinig och ville inte läsa de andra böckerna jag började på, utan blev alldeles för rastlös efter två sidor. Sen plockade jag fram Lalo trummar och läste den 5-10 gånger med hennes fulla uppmärksamhet. Jag tror vi har hittat en ny favorit!

Lalo trummar
Pam piddi pampam pompom, oj vilken härlig läsning!

Familjen i boken är väldigt charmig. Inte minst minstingen Babo, som hela tiden gör lite lustiga och avvikande saker, på sant bäbismanér: ”Mamma äter. Binta äter. Aisha äter. Lalo äter. Babo kladdar.” Dessutom ser familjen trevligt mångkulturell ut med både blekfisiga rödhättor och brunhyade svarthårburrisar. Det är skönt med böcker som inte fastnar i stereotypträsket. Benjamin Chauds illustrationer passar verkligen jättebra, även om Jonas (maken) undrade varför det ramlar ner en död groda på framsidan – ja, den har faktiskt kryss för ögonen!

Tack Barnens bokklubb för att ni valde Lalo trummar till mitt bokpaket och introducerade oss för den här härliga, musikaliska familjen!

Föregångarboken Binta dansar kommer snart att finnas i vår ägo och jag hoppas att den är lika bra. Och att Aisha och Babo får egna böcker snart!


Lalo trummar
Författare: Eva Susso (evasusso.com)
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129669893
Köp: jämför priser