Grim är namnet på sångaren i death metal-bandet Dark Cruelty. Han som dog blott 19 år gammal och på ett oförklarligt sätt. Kasper är 18 år gammal och namngiven efter Grim. Hans pappa var nämligen den som startade bandet och Kasper föddes dagen mellan Grims födelsedag och dödsdag.
Kasper sommarjobbar på Gröna Lund där han får sin drömplacering på spökhuset och lär känna Iris som är ett stort Dark Cruelty-fan. Han har haft det tufft och har minst sagt en låg tro på sig själv. Han lever alldeles för mycket uppe i huvudet och jag vill ge honom en bonad där det står ”Tro inte på allt du tänker”.
Parallellt med Kaspers nutidsstory så följer vi hans pappa Håkan som 30 år tidigare är med och startar ett av Sveriges första death metal-band och lägger grunden till hela den svenska dödsmetallscenen. Grim går med i bandet och lyfter det till oanade höjder men allt tar abrupt slut när han dör.
Något med Grims död drar i Kasper och han blir mer och mer besatt av att ta reda på vad det var som egentligen hände. Även fast det påverkar honom själv alldeles för mycket.
Alltså, den här boken är så fantastiskt bra! De två parallella berättelserna är bägge lika spännande och tillsammans blir de hisnande. Lager efter lager skalas av och vi får långsamt veta mer om både Grim, Håkan och Kasper. Jag gillar också hur berättelsen kompletteras av transkriberade intervjuer, samtalstrådar från olika forum, låttexter och fanzinetexter. Det känns äkta fastän det är fiktivt.
Alla karaktärer är så sköna och mångfalden finns där helt naturligt men möjligtvis att jag tänker att de vuxna runtomkring ungdomarna är för goda. Jo, där finns något enstaka rötägg men alla är verkligen hyvens och förstående och inlyssnande. Å andra sidan känns det riktigt skönt att Kasper får ha alla de här bra vuxna runtomkring sig. Jag hade nog velat ha lite mer om Ossian också om jag fått välja.
För mig personligen blir boken extra läsvärd då jag liksom Kasper gått på Fredrika Bremer-gymnasiet i Handen så jag är bekant med omgivningarna han beskriver. Jag var varken hårdrockare eller dödsmetallare men däremot depprockare och sedermera punkare så jag är också ganska väl inkörd i det här med att tillhöra en subkultur; att läsa fanzines, spela i band, göra demokassetter samt spela på fritidsgårdar. Och nåväl, jag hade ju dödsmetallvänner och lyssnade på en och annan dödsmetallskiva också där Unleashed’s debutskiva Where No Life Dwells var en favorit.
Men framförallt så blir jag så himla berörd av Grim. Mer än en gång får jag tårar i ögonen, jag lider med den psykiska ohälsan och jag hejar på när det är toppar. Som t.ex. när Kasper får chansen att hämnas på taskiga f.d. polare i spökhuset. Det är också fascinerande att läsa om hur det går till att jobba i spökhuset och såklart att nörda ner sig i dödsmetallvärlden. Jag älskar människor som brinner för något och smittas lätt av intresset när jag läser om sådant. Så nu tar jag och lyssnar på lite dödsmetall medan du springer iväg och köper Grim för det här en bok som du bara måste läsa.
Bästa blåsorkestern av Julia Groth genomsyras av humor både i text och illustrationer. Det är en kärleksfull beskrivning av livet i en orkester som fått gestaltas genom olika djur och det är klockrent. Vilka andra än sengångarna skulle kunna spelat ”svängigt på sax”? Och självklart måste flöjtens toner spelas av olika flygande fåglar, med kolibrin som den självklara med piccola vid näbben.
Texten är på snyggt väluttänkta rim, vilket speciellt uppskattades av femåringen som älskar allt som rimmar och snabbt snappade upp att så var fallet här. Men boken gillades minst lika mycket av treåringen som ville höra den nästa kväll, och nästa, och nästa tills storasyster sa “stopp”.
Härliga bilder blandas med fyndig text och en stor dos humor. En riktigt välskriven bok som dessutom bjuder på en liten lathund på sista uppslaget för de som behöver en liten uppdatering vad gäller olika blåsinstrument.
Här är boken om den arga tanten i ett kvarter. Jannerland skriver om en pojke och en tant som bodde granne med honom som barn och hur han och hans kompisar var säkra på att tanten var allt annat än en vanlig tant. Hon lämnar inte tillbaka varken bollar eller frisbees och Debbie är säker på att on äter kattungar.
Lily Abbott hatar kemi men älskar musik. Hon syr sina egna kläder av secondhandfynd och har en stor men tokig familj. Hennes bästa kompis Isobel har en pojkvän som heter Gabriel men var tidigare tillsammans med Lilys fiende nummer ett, Cade.
