Barnboksprat

När jag var på årets bokmässa så lyssnade jag på ett samtal mellan Patric Steorn som är intendent på Thielska galleriet och författaren och illustratören Pija Lindenbaum, känd barnboksförfattare. De pratade om barnböcker ur ett queerperspektiv. 

Pija tycker att barnböcker är en av de mest normativa kulturyttringarna, det är en otroligt konservativ konstform. Hon ger exemplet Elsa Beskows böcker och konstaterar att väldigt många barnböcker gestaltar kärnfamiljen som norm. Ofta är det dessutom far- och morföräldrar som köper böcker till barnbarnen och de köper det som de känner igen sig i. Pija säger att hon istället försöker beskriva sin samtid och numera är kärnfamiljen inte lika vanligt längre.

Patric undrar om det är ett medvetet val att ta med queera faktorer i böckerna?
Pija säger att nej, det är nÃ¥got som kommit med pÃ¥ köpet. Det är inte hennes uppdrag att missionera. Hon vill att böcker inte bara ska spegla verkligheten utan även ligga i framkant. Hon vill skildra verkligheten/samtiden. I hennes böcker tar ”gaykillar”, svarta barn med flera plats. Hon visar pÃ¥ en värld av mÃ¥ngfaldig.

Hon är också noggrann med att inte göra HBTQ-faktorn till huvudfokus i berättelsen. Det finns andra böcker med fokus på själva HBTQ-frågan, men så jobbar inte Pija.

Ett exempel är Else-Marie och småpapporna som kom redan 1990. Den handlar om Else-Marie som har en mamma och sju småpappor som alla bor tillsammans. Frågorna om boken har förändrats under tiden sedan den kom ut. Det har varit mycket psykoanalys kring bokens tema. Handlar det om en pappa som är delad i sju?

Hon har fått mail från polyamorösa familjer i England som vill veta om hon ska fortsätta skriva böcker om polyamori? Pija konstaterar att böcker kan få stor betydelse i människors liv och att det är fint.

Jag älskar Manne handlar om könlös kärlek. Huvudpersonen i boken älskar sin kompis precis så som små barn kan älska sin pappa eller mamma. Detta är ett naturligt queert inslag i barns värld som Pija gestaltat i sin bok.

Lill-Zlatan och morbror raring är en annan bok som fått mycket uppmärksamhet. Boken handlar om Ella, även kallad Lill-Zlatan, som blir svartsjuk på morbroderns manliga partner. Pija hade själv fyra morbröder som liten varav en var speciell och hon var förälskad i honom.

Många heteromän och småbarnspappor hörde av sig till Pija och kände sig lurade. Boken handlar ju inte alls om en fotbollsspelande pojke utan om svartsjuka, en korthårig fotbollsälskande flicka och homosexuella män. Pija konstaterar att det är oerhört konservativt tänkt att alla korthåriga barn skulle vara pojkar och att flickor inte kan älska fotboll.

Pija var lite tveksam inför utgivningen av boken om Lill-Zlatan. Hon undrade om den var för kontroversiell och om den skulle bli svår att sälja? Men vem bestämmer det? Inte var det hon själv och inte heller förlaget. Vissa delar av publiken var dock inte redo. Bland annat Barnens Bokklubb och vissa journalister var kritiska. Men boken har också blivit hyllad.

Kenta och barbisarna är en annan normbrytande bok. Förskolebarnet Kenta tycker om fotboll, men även dockor, och han möter på motstånd från de andra barnen. Han har i grunden en stark status bland de andra barnen och är känd som duktig på fotboll. Pija gjorde honom så för att han skulle ha något att bryta emot. Om det bara hade handlat om en mjuk kille med låg status så hade det tyvärr inte givit samma effekt som nu när Kenta kan göra lite nytta i barngruppen.

Patric undrar om det finns någon annan barnboksvärld som tydligt är queer? Pija nämner Mumintrollens värld. Den är både tolerant och spretig. När det gäller Tootiki så är könet oväsentligt, Hemulen har kjol och Tofslan och Vifslan är hondjur som hänger med varandra.

Själv tycker jag att Pija Lindenbaums böcker är mycket viktiga som normbrytare. De ligger verkligen i framkant och speglar samtiden mer än de flesta andra barnböcker som ges ut. Bara det att Gittan är en försiktig och blyg flicka som visar på svaghet, men som ändå klarar sig utan en starkare pojke, är ovanligt i dagens litteratur. I Lindenbaums värld finns många fina berättelser och karaktärer att identifiera sig med. Åsa Warnqvist publicerade för övrigt 2011 en intressant artikel i SvD om Pija Lindenbaums normbrytande verk för er som vill läsa mer. 

Barnboksprats recensioner av Ska vi va?, Jag älskar Manne, Kan jag med, Gittan gömmer bort sig, Lill-Zlatan och morbror raring, Siv sover vilse, Kenta och barbisarna, Gittan och gråvargarna & Gittan och älgbrorsorna.