Tvättmaskinsmuseet handlar om Adam som tycker om tvättmaskiner. Han tycker om att titta pÃ¥ riktiga tvättmaskiner, han samlar pÃ¥ leksakstvättmaskiner och han gör ocksÃ¥ egna av Ã¥tervinningsmaterial. Till slut har han sÃ¥ mÃ¥nga maskiner att han kan bygga ett museum. För att komma och titta mÃ¥ste man köpa en biljett. Den kostar ”fyrtioelvanittiosju”.
Bilderna varvas pÃ¥ vissa uppslag med ett enklare sprÃ¥k och uttryck som ”kolla”, ”grejer” och ”snyggt” där treÃ¥ringen här hemma enkelt följer med och pekar glatt pÃ¥ bilderna. PÃ¥ andra uppslag fÃ¥r Adam mer utrymme för sitt djupa intresse av tvättmaskiner och facktermer varvas med instruktioner om hur man bygger en egen maskin. De olika svÃ¥righetsnivÃ¥erna ger boken en längre livstid och tilltalar kanske flera syskon samtidigt eller samma barn under flera Ã¥r. Den fÃ¥r ocksÃ¥ flera användningsomrÃ¥den, dels som en läs- och bilderbok, dels som en fakta- och instruktionsbok.
Illustrationerna i boken är enkla och detaljerna är tydliga att urskilja. Här finns ocksÃ¥ ett pedagogiskt inslag med bilder som liknar en produktbeskrivning och man ges en möjlighet att lära sig ord som ”display” och ”reglage”. Allra finast är de mÃ¥nga detaljrika bilderna pÃ¥ insidan av pärmen där man även som vuxen stannar länge och funderar över de olika maskinerna och deras användningsomrÃ¥den.
Detta är en bok om glädjen i att samla pÃ¥ saker, skaparlusta och viljan att dela med sig av sitt intresse! Vill ni se pÃ¥ slutresultatet sÃ¥ fÃ¥r ni helt enkelt betala ”fyrtioelvanittiosju” kronor och besöka museet!
När jag var pÃ¥ Ã¥rets bokmässa sÃ¥ lyssnade jag pÃ¥ ett samtal mellan Patric Steorn som är intendent pÃ¥ Thielska galleriet och författaren och illustratören Pija Lindenbaum, känd barnboksförfattare. De pratade om barnböcker ur ett queerperspektiv.Â
Pija tycker att barnböcker är en av de mest normativa kulturyttringarna, det är en otroligt konservativ konstform. Hon ger exemplet Elsa Beskows böcker och konstaterar att väldigt många barnböcker gestaltar kärnfamiljen som norm. Ofta är det dessutom far- och morföräldrar som köper böcker till barnbarnen och de köper det som de känner igen sig i. Pija säger att hon istället försöker beskriva sin samtid och numera är kärnfamiljen inte lika vanligt längre.
Patric undrar om det är ett medvetet val att ta med queera faktorer i böckerna? Pija säger att nej, det är nÃ¥got som kommit med pÃ¥ köpet. Det är inte hennes uppdrag att missionera. Hon vill att böcker inte bara ska spegla verkligheten utan även ligga i framkant. Hon vill skildra verkligheten/samtiden. I hennes böcker tar ”gaykillar”, svarta barn med flera plats. Hon visar pÃ¥ en värld av mÃ¥ngfaldig.
Hon är också noggrann med att inte göra HBTQ-faktorn till huvudfokus i berättelsen. Det finns andra böcker med fokus på själva HBTQ-frågan, men så jobbar inte Pija.
Else-Marie och småpapporna
Ett exempel är Else-Marie och småpapporna som kom redan 1990. Den handlar om Else-Marie som har en mamma och sju småpappor som alla bor tillsammans. Frågorna om boken har förändrats under tiden sedan den kom ut. Det har varit mycket psykoanalys kring bokens tema. Handlar det om en pappa som är delad i sju?
Hon har fått mail från polyamorösa familjer i England som vill veta om hon ska fortsätta skriva böcker om polyamori? Pija konstaterar att böcker kan få stor betydelse i människors liv och att det är fint.
Jag älskar Manne handlar om könlös kärlek. Huvudpersonen i boken älskar sin kompis precis så som små barn kan älska sin pappa eller mamma. Detta är ett naturligt queert inslag i barns värld som Pija gestaltat i sin bok.
Lill-Zlatan och morbror raring är en annan bok som fått mycket uppmärksamhet. Boken handlar om Ella, även kallad Lill-Zlatan, som blir svartsjuk på morbroderns manliga partner. Pija hade själv fyra morbröder som liten varav en var speciell och hon var förälskad i honom.
Många heteromän och småbarnspappor hörde av sig till Pija och kände sig lurade. Boken handlar ju inte alls om en fotbollsspelande pojke utan om svartsjuka, en korthårig fotbollsälskande flicka och homosexuella män. Pija konstaterar att det är oerhört konservativt tänkt att alla korthåriga barn skulle vara pojkar och att flickor inte kan älska fotboll.
Pija var lite tveksam inför utgivningen av boken om Lill-Zlatan. Hon undrade om den var för kontroversiell och om den skulle bli svår att sälja? Men vem bestämmer det? Inte var det hon själv och inte heller förlaget. Vissa delar av publiken var dock inte redo. Bland annat Barnens Bokklubb och vissa journalister var kritiska. Men boken har också blivit hyllad.
Kenta och barbisarna är en annan normbrytande bok. Förskolebarnet Kenta tycker om fotboll, men även dockor, och han möter på motstånd från de andra barnen. Han har i grunden en stark status bland de andra barnen och är känd som duktig på fotboll. Pija gjorde honom så för att han skulle ha något att bryta emot. Om det bara hade handlat om en mjuk kille med låg status så hade det tyvärr inte givit samma effekt som nu när Kenta kan göra lite nytta i barngruppen.
Patric undrar om det finns någon annan barnboksvärld som tydligt är queer? Pija nämner Mumintrollens värld. Den är både tolerant och spretig. När det gäller Tootiki så är könet oväsentligt, Hemulen har kjol och Tofslan och Vifslan är hondjur som hänger med varandra.
Själv tycker jag att Pija Lindenbaums böcker är mycket viktiga som normbrytare. De ligger verkligen i framkant och speglar samtiden mer än de flesta andra barnböcker som ges ut. Bara det att Gittan är en försiktig och blyg flicka som visar pÃ¥ svaghet, men som ändÃ¥ klarar sig utan en starkare pojke, är ovanligt i dagens litteratur. I Lindenbaums värld finns mÃ¥nga fina berättelser och karaktärer att identifiera sig med. Ã…sa Warnqvist publicerade för övrigt 2011 en intressant artikel i SvD om Pija Lindenbaums normbrytande verk för er som vill läsa mer.Â
Krokodilen Hugo är tillbaka. I förra boken blev cirkuskrokodilen avkastad från cirkusvagnen och hamnade någonstans i de skandinaviska skogarna där djuren var rädda för honom.
Nu har Hugo fått vänner, men han drömmer återigen om sitt gamla liv som cirkusartist. Hugo bestämmer sig för att starta en cirkus i skogen tillsammans med sina nya vänner. Rådjuret och renen får svinga sig i trapetser, vildsvinet kan jonglera och räven får vara clown. De förbereder sig noggrannt och skickar ut inbjudningar till traktens alla djur. Även tamdjuren från lokala bondgården lyckats ta sig till premiären och förväntningarna är stora. Men var är Hugo?
Hugo: vilken cirkus är en fin historia om att ta ett steg tillbaka ibland och låta andra blomma ut till sin fulla potential. Ibland kan en vit lögn behövas för andras skull. För att något ska bli bättre, för att det ska verka mer logiskt.
Boken handlar även om förväntningar och förutbestämda roller. Går de att förändra? Måste det vara som det alltid varit?
Det matta pappret gör sig väldigt fint till de härliga retrofärgerna och mönstren. Jag gillar verkligen djurens stilrena former och färger.
Boken är en värdig uppföljare till fenomenala Hugo: elak, blodtörstig och JÄTTEFARLIG? Jag vill se fler böcker och illustrationer från Mia Nilsson!
Hugo : vilken cirkus
Författare & Illustratör: Mia Nilsson
Förlag: Bonnier Carlsen (2014)
ISBN: 9789163878404
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Cadence Sinclair Eastman kommer från en välbärgad familj. Hon är sjutton år gammal och lider av sviterna från en posttraumatisk händelse som drabbade henne vid den femtonde sommaren. Något hon inte minns men som ger henne fruktansvärda migränattacker.
Cadence är uppvuxen som ensambarn men är också första barnbarn och arvtagare till sin älskade morfars förmögenhet. Varje sommar tillbringar hon sommaren på hans privatägda ö tillsammans med sina mostrar och kusiner. Morfadern styr med överlägsenhet medan alla försöker ställa sig in hos honom. Hans döttrar har en pågående maktkamp mellan sig där de gärna involverar sina tonårsbarn. De har fått allt genom livet, som bra utbildning, bra kontakter men lyckas ändå inte försörja sig själva. Där finns också Gat, pojken som är styvson åt Cadence ena moster, och därför inte blodsband eller bär familjens Sinclairs aura av välstånd, utseende och beteende. Cadance faller för Gat. För henne är han ren och oskuldsfull kärlek. För morfar är han för mörk, för annorlunda och fel.
Sinclair är ett släkte som håller hårt på status, att hålla huvudet högt och inte prata om det obehagliga och opassande. Ändå dricks det en hel del hos mostrarna under sommarloven, och bråken om att vinna deras pappas gunst sliter på familjerna. Cadance pappa lämnar slutligen familjen för att han inte känner att han passar in. Hon beskriver det såhär;
Sedan tog han fram en pistol och sköt mig i bröstet. Jag stod på gräsmattan och jag föll. Kulan slet upp ett stort hål och mitt hjärta rullade ur bröstkorgen och ner i en blomsterrabatt. Blodet strömmade takfast ur det öppna såret,
Och sedan ur mina ögon,
mina öron,
min mun.
Det smakade salt och nederlag. Den stora röda skammen i att vara oälskad spred sig över gräsmattan framför huset, över stenarna på gångvägen, över trappan till verandan. Mitt hjärta sprattlade bland pionerna som en laxöring på land.
Mamma tappade tålamodet. Hon sa att jag skulle skärpa mig.
Var normal nu, sa hon. Med en gång, sa hon.
För det är du. För det kan du vara.
Så sker något under den femtonde sommaren och två år senare kommer minnena ikapp Cadance, hon måste möta sanningen om vad som egentligen skedde. Det här är en tung bok men ändå så ljus och lätt. Språket är luftigt och lättsamt även om innebörden är djup och smärtsam. Gestaltningen känns ytlig till en början men gräver sig allt djupare in. Det finns en sinnlig och gåtfull ton som först störde mig, jag fann boken svår att komma in i, men halvvägs vänder det. Författaren lyckas verkligen nästla in mig som läsare. Jag berörs av Cadince minnesförlust, av de djupa hemligheter som ligger och pyr bakom den välputsade ytan. Man vill bara veta vad det är som hänt som hon har lyckas förtränga så hårt.
En omtumlande bok som jag kommer att bära med mig länge.
Kanske är det allt du behöver veta
Författare: E. Lockhart
Översättare: Carina Jansson
Bokförlag: Lavender Lit
Antal sidor: 258
Utg.datum: 2014-10-06
ISBN: 9789187879012 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Strutsen Gustava och haren Tex är de allra bästa vänner och bor i en djurpark. En dag kommer en cirkus och slår upp sitt tält på ängen bredvid djurparken. Med cirkusen följer en annan struts, Don Alonso, som får höra talas om talesättet Carpe Diem och då bestämmer sig för att lämna cirkusen och bege sig till en grotta för att meditera hela dagarna. Det är på grund av detta som Gustava plötsligt säljs från djurparken för att bli den nya cirkusstrutsen. Gustava är en ganska självsäker och aningen kaxig struts så hon blir snart ovän med både elefanter och lejon på cirkusen, Synd bara att ett av hennes jobb är att vara lejontämjare och lejonen vill inget hellre än att äta upp henne. Tex är fast besluten att hjälpa sin vän och han rymmer från djurparken för att göra vad som står i hans makt.
Egentligen gillar jag inte när företeelsen djur på cirkus skildras på detta sätt där djuren verkar tämligen nöjda med att befinna sig på sin cirkus och det är inget fel med det. Om jag nu bortser från det och istället koncentrerar mig på själva berättelsens budskap så är det en fin historia om vänskap och om hur den lille ensam kan uträtta stordåd om bara viljan finns. De barn jag läst boken för uppskattar humorn och spänningen men de delar som kretsar kring Don Alonso och hans Carpe Diem vänder sig lite mer till den vuxne läsaren. Sarah Sheppards illustrationer är som alltid färgstarka och genomhärliga. Gustava & Tex och den heliga cirkusstrutsen är den andra boken om Gustava & Tex. Tidigare utgivet finns också Gustava & Tex går till kungen.