Tvättmaskinsmuseet handlar om Adam som tycker om tvättmaskiner. Han tycker om att titta pÃ¥ riktiga tvättmaskiner, han samlar pÃ¥ leksakstvättmaskiner och han gör ocksÃ¥ egna av Ã¥tervinningsmaterial. Till slut har han sÃ¥ mÃ¥nga maskiner att han kan bygga ett museum. För att komma och titta mÃ¥ste man köpa en biljett. Den kostar ”fyrtioelvanittiosju”.
Bilderna varvas pÃ¥ vissa uppslag med ett enklare sprÃ¥k och uttryck som ”kolla”, ”grejer” och ”snyggt” där treÃ¥ringen här hemma enkelt följer med och pekar glatt pÃ¥ bilderna. PÃ¥ andra uppslag fÃ¥r Adam mer utrymme för sitt djupa intresse av tvättmaskiner och facktermer varvas med instruktioner om hur man bygger en egen maskin. De olika svÃ¥righetsnivÃ¥erna ger boken en längre livstid och tilltalar kanske flera syskon samtidigt eller samma barn under flera Ã¥r. Den fÃ¥r ocksÃ¥ flera användningsomrÃ¥den, dels som en läs- och bilderbok, dels som en fakta- och instruktionsbok.
Illustrationerna i boken är enkla och detaljerna är tydliga att urskilja. Här finns ocksÃ¥ ett pedagogiskt inslag med bilder som liknar en produktbeskrivning och man ges en möjlighet att lära sig ord som ”display” och ”reglage”. Allra finast är de mÃ¥nga detaljrika bilderna pÃ¥ insidan av pärmen där man även som vuxen stannar länge och funderar över de olika maskinerna och deras användningsomrÃ¥den.
Detta är en bok om glädjen i att samla pÃ¥ saker, skaparlusta och viljan att dela med sig av sitt intresse! Vill ni se pÃ¥ slutresultatet sÃ¥ fÃ¥r ni helt enkelt betala ”fyrtioelvanittiosju” kronor och besöka museet!
Tvättmaskinsmuseet
Författare och illustratör: Rebecca Landmér
Förlag: Rebaland ; Stockholm (2014)
ISBN: 9789198116625
Köp: t.ex. hos Rebaland, Bokus eller Adlibris



Jag har tidigare recenserat Rebecca Landmérs första bok om Io som heter 

Den här boken fann jag mycket rar och fin. Den har en vardaglig ton och är stillsam. Författaren och illustratören heter Rebecca Landmér och boken följer barnets perspektiv. Egentligen sker inte mycket handlingsmässigt utan det är mer en känsla som den förmedlar. Den är varm och gemytlig och handlar om längtan. Om Io som har skilda föräldrar och längtar efter de båda. Och om kusin Gullan som ibland kommer på besök och också har skilda föräldrar. Barnen är olika varandra men har ändå mycket gemensamt. Som när de bygger snöhus åt en död ekorre och funderar över vem som kommer längta efter djuret då. Det verkar som om deras längtan och saknad ligger hos dem båda två men det blir inget som problematiseras eller skapar ångest. Båda barnen verkar ha det bra med sina respektive familjer.