Pi och powerbollarna – ljudskurken

Det är äntligen dags för Rädda havet-festivalen! Men det finns ett problem: instrumenten ger inga ljud! Pi, Pari och Pradeep måste hitta en lösning så snabbt de kan. Ska de hinna laga instrumenten innan det är dags för konserten?

Det här är den tredje fristående boken i serien om Pi och Powerbollarna. Syftet är att ”inspirera barn till att lära sig om naturvetenskap och teknik”, och den här gången handlar det om ljud.

Det har gjorts många böcker som vill lära barn på ett roligt sätt, och risken finns att faktan blir tråkig och övertydlig. Det tycker jag dock att Kjellberg och Reuss kommer ifrån. Boken inleds med en introduktion, vi börjar ana problemet och får några ledtrådar till hur ljud fungerar. Därefter kommer ett uppslag med tydligare fakta. Här finns risk för att skriva barnen på näsan, men jag tycker texten och bilderna är lärorika på ett intressant och spännande sätt: jag vill gärna bläddra framåt för att se hur barnen ska lösa problemet. I sista delen trappas spänningen upp, och när berättelsen är slut berättar den lilla fågeln något som får mig att vilja läsa boken igen.

De flesta barn gillar experiment, och att testa ljud är ganska enkelt. Boken inspirerar till att utforska vidare och till att testa det Pi,  Pari och Pardeep gör. Nu har jag inte läst de två tidigare böckerna i serien, men det känns som att Kjellberg och Reuss har en riktigt spännande, uppmuntrande och inspirerande serie på gång!


Pi och powerbollarna – Ljudskurken
Författare: Karolina Kjellberg
Illustratör: Pauline Reuss
Förlag: Lek & tanke
ISBN: 9789188303066
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tvättmaskinsmuseet

tvättmaskinmuseet 1

Tvättmaskinsmuseet handlar om Adam som tycker om tvättmaskiner. Han tycker om att titta på riktiga tvättmaskiner, han samlar på leksakstvättmaskiner och han gör också egna av återvinningsmaterial. Till slut har han så många maskiner att han kan bygga ett museum. För att komma och titta måste man köpa en biljett. Den kostar ”fyrtioelvanittiosju”.

Bilderna varvas på vissa uppslag med ett enklare språk och uttryck som ”kolla”, ”grejer” och ”snyggt” där treåringen här hemma enkelt följer med och pekar glatt på bilderna. På andra uppslag får Adam mer utrymme för sitt djupa intresse av tvättmaskiner och facktermer varvas med instruktioner om hur man bygger en egen maskin. De olika svårighetsnivåerna ger boken en längre livstid och tilltalar kanske flera syskon samtidigt eller samma barn under flera år. Den får också flera användningsområden, dels som en läs- och bilderbok, dels som en fakta- och instruktionsbok.

tvättmaskinmuseet 2

Illustrationerna i boken är enkla och detaljerna är tydliga att urskilja. Här finns också ett pedagogiskt inslag med bilder som liknar en produktbeskrivning och man ges en möjlighet att lära sig ord som ”display” och ”reglage”. Allra finast är de många detaljrika bilderna på insidan av pärmen där man även som vuxen stannar länge och funderar över de olika maskinerna och deras användningsområden.

tvättmaskinmuseet 3

Detta är en bok om glädjen i att samla på saker, skaparlusta och viljan att dela med sig av sitt intresse! Vill ni se på slutresultatet så får ni helt enkelt betala ”fyrtioelvanittiosju” kronor och besöka museet!

 


Tvättmaskinsmuseet
Författare och illustratör: Rebecca Landmér
Förlag: Rebaland ; Stockholm (2014)
ISBN: 9789198116625
Köp: t.ex. hos RebalandBokus eller Adlibris

Vem skapar nästa robot

Du är omgiven av robotar, vardagen är full av dem! Men hur ska man förklara hur de fungerar och var de kommer ifrån? Berättelsen börjar i invand miljö en morgon hemma hos Wilma, fortsätter som en fantasifull upplevelse med parallella inlägg av fakta, tips och experiment, och avslutas i utmaningen att själv bli näste robotkonstruktör.

Utan att reflektera över hur tingen runt henne fungerar gör Wilma sig iordning på morgonen och tar sig till skolan där hennes förskoleklass håller till. Ute är det oväder med blixtar, plötsligt ser Wilma en stjärna som faller… men är det verkligen en stjärna, vad är en stjärna, och ljuset – hur uppkommer det?

Det är ett klot som landar och dess väggar öppnas, en gul figur, som säger sig vara en autonom robot och automatisk i varenda atom, kliver ur. Roboten presenterar sig som Cax, och nu vill han träffa sina jordiska robotsläktingar. När Wilma säger att det inte finns några robotar där, berättar Cax att han kan känna med sina sensorer att de finns. Många av begreppen förklaras i den löpande berättelsen och parallellt på varje uppslag finns separata texter grupperade under återkommande rubriker som ”Experiment”, ”Tips”, ”Historiskt” och ”Visste du att…”

När Cax ger sig ut för att söka sina släktingar lämnar han en hemlig låda i Wilmas vård och till hjälp i sökandet tar han barnen i förskoleklassen. Tillsammans med Cax lär de sig mer om alla apparater i sin egen omgivning och grupperar dem i robotfamiljer, exempelvis familjen Tryckochstyr (knappar och kontroller) och familjen Byggochbaka (alltifrån borrmaskin till elvisp). Tillsammans möter de tolv olika robotfamiljer och för varje möte presenteras olika parallelltexter.

Målet med Cax resa är att samla till släktkalas, alla släktingar och förskoleklassen får plats i rymdfarkosten som är av nitinol, elastiskt och starkare än stål. Tolv familjer – men de kanske snart blir tretton! Vilken familj kan det vara som behövs för att komplettera, vilken uppfinning kommer här näst… det finns ju en låda som väntar. Men vem väntar den på och vad finns i den…; läsaren, klassen eller någon annan: rita skriv och berätta om nästa robot och dess funktioner.

 

Idén är bra: saga, fakta, experiment och förhoppningen att dels skapa intresse för den teknik som finns i vår omgivning, och dels att genom mera kunskap främja nyfikenhet och skaparlust, nu och i den vuxna framtiden. Dock ställer jag mig frågan vilken målgrupp skaparna vänder sig till: berättelsen handlar om en förskoleklass, de parallella texterna hör hemma i klasserna 2-6 och illustrationerna hos gruppen 3-6 år. De klurigt rimmade verserna som den löpande texten är uppbyggd av är bäst avpassade för högläsning, vilket i ämnet är en god sak i sig, värre är att de genom sin längd och meningsbyggnad driver upp ett tempo som inte gör innehåll och budskap rättvisa. För att rimmen ska gå ihop har tramsig nödutfyllnad i vissa fall tagits till. En mer berättande ton hade varit att föredra, detta hade lämnat utrymme för de samtal och frågor som borde uppstå, vem vågar avbryta en rimmad text som kräver ansats av läsaren? Det känns helt enkelt som om skaparna av boken generellt har haft lite för bråttom.

Det är viktigt att den som presenterar boken för barnen först läser igenom och funderar över mål och upplägg, kanske är det bäst att separera saga från parallelltexter – åtminstone första gången, eller att jobba kapitelvis. Experimenten kan utföras många gånger!

Längst bak finns en introduktion, främst för de vuxna, om bokens bakgrund och syfte, dess koppling till läroplanen, mer om begreppet automation och på vilket sätt man ytterligare kan uppmuntra nyfikenhet, kunskapsinhämtning och skapande inom naturvetenskapliga/tekniska områden.

Boken förmedlar: Robotar är inte sagofigurer som kommer från en främmande planet – de är skapade av oss människor, men de kan ingå i en saga för att göra verkligheten mer begriplig. Det som här börjar i hemmets verklighet övergår i sagorealism, men växer till verklig förståelse och utveckling genom kunskap, som i sin tur tillförs bland annat genom egna och andras erfarenheter, här presenterade i parallella texter. Förhoppningsvis fortsätter kunskapsinhämtandet och skapandet utanför bokens pärmar.

Titel: : Cax – Den trettonde roboten
Text: Anette Skåhlberg
Bild: Katarina Dahlquist
Utgivare: Automation Region  2012

Försäljningsställe
ISBN 9789163712432
Antal sidor: 43