Första sagoskatten

Första sagoskattenFörsta Sagoskatten innehåller en samling med tjugo av Catarina Kruusvals bästa pek- och bilderböcker. Boken innehåller både pekboksberättelser, sagor, ramsor, ABC- och 123-berättelser och fem längre sagor som passar för högläsning. Eftersom det finns berättelser på så många olika nivåer kan boken växa med barnet och bli en perfekt bebis/dop-present.

Jag tycker att Kruusval har en väldigt mysig tecknarstil. Hon har skapat flera olika barnboksfigurer som Ellen, Olle och Fia med leksaksdjuren och har illustrerat flera kända barnvisor, sagor och ramsor. Jag gillar verkligen den fina berättelsen om Egon och rävungen.

När det gäller pekböckerna så blir det ju tyvärr inte samma sak när flera pekbokssidor ligger på samma sida på grund av det stora formatet. Pekboken som form handlar ju mycket om att bläddra och se vad som finns på nästa sida. Men det fungerar ändå bra om en kan se det som en del av en samling. Det blir som ett buffébord där en kan få smak för i vilken form och på vilken nivå som en vill läsa vidare av Kruusvals berättelser.

IMG_8466 IMG_8467

Första Sagoskatten är en ljuvlig samling med berättelser och boken känns lyxig med guldtryck och relief på omslaget. Det är en bok att spara och läsa om och om igen (och här finns att hämta för både min blivande tvååring och sexåring).

Barnboksprat var på ett seminarum med Catarina Kruusval på Bok- och biblioteksmässan 2012. Då  berättade hon mer om hur hon tänker kring att skapa bilderböcker.

Innehåll: Den lilla grisen, Jag vill ha mat, Ellen och olle leker, Ellen och Olle badar, Imse vimse spindel, I ett hus, Mormors lilla kråka, Små grodorna, Bockarna Bruse, Guldlock, Ellen, Ellens ABC, Ellens 123, Ellens blommor, Fia och djuren på dagis, Egon och rävungen, Flyg Engelbert, Sjömansdockorna.


Första sagoskatten
Författare & Illustratör: Catarina Kruusval
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
ISBN: 9789129688924
Antal sidor: 121
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Det mesta är/blir så mycket mer än vad det först ser ut att vara

Självklart känner vi Sailor och Pekka – de är ju som alla andra, typiskt vanliga människor – även om Pekka råkar vara hund. Och självklart känner vi igen situationerna de befinner sig i – de är vardagliga, även om inte allt händer varje dag. Berättelserna om karaktärerna Sailor och Pekka är helt enkelt realistiska, och egentligen torrt sakliga.

sailor2Det låter tråkigt – men det är det inte! Hur det nu går till så är böckerna om Sailor och Pekka roliga och fantastiskt annorlunda, inte minst på grund av alla udda detaljer och sättet att framföra berättelsen. Sailor och Pecka gör ärenden på stan har en okomplicerad inledning, där den ene letar efter en tröja som tycks spårlöst försvunnen medan den andra läser tidningen, alla kan känna igen sig. Fortsättningen: en ny tröja måste inhandlas till Sailor och då kan ju hunden Pekka passa på att klippa sig samtidigt… så börjar berättelsen om vad som hände när de två åkte in till stan för att uträtta ärenden.

Från de första enkla och rena bilderna som talar för sig själva, där en tecknad Sailor letar under/i olika ’streck-möbler’, utan omgivande miljö, efter sin tröja, utvecklas berättelsen i text och bild. En serie actionscener där den gamla bilen börjar ryka, och ett widescreen-perpektiv där de två lämnar fordonet och promenerande beger sig mot stan, förebådar många oväntade äventyr där fler och fler karaktärer vävs in i handlingen. Det ena mötet leder till ett annat vilket i sin tur för med sig nya händelser och ärenden. Bildsidorna blir tack vare nya möten och utvecklingsförlopp till sekvenser av serierutor, en bildberättelse med kompletterande text. Men ’mellan raderna’ infinner sig ytterligare en dimension, nämligen passerad tid och tidigare händelser: här vävs nutid samman med det som har hänt tidigare – allt tycks hänga ihop i ett större sammanhang, precis som i verkligheten. Mellan ’seriesidorna’ finns uppslag där översiktsbilder av miljö och sammanhang ger en sort situationens helhetsperspektiv.sail2

Självklart kommer Pekka och Sailor hem igen – nyklippt/med ny tröja, men oj så mycket mer de har varit med om! Och det är ju så det är i vardagen – tänk så mycket mer vi är med om och upplever än precis det där vi skulle uträtta, vad mycket mer vi upplever än det vi kom ihåg eller hade ord och begrepp för att berätta! Tänk så många erfarenheter som ryms i de två orden ’köpa tröja’ / ’klippa håret’; Jockum Nordströms sätt att berätta uppenbarar just detta… ska vi säga ’självklara’.

sailor1Sailor blir sjuk handlar om när Sailor blir sjuk. Sailor lagar bilen och Pekka ser på TV. Plötsligt får Sailor ont i bröstet, Pekka blir orolig och säger att Sailor måste gå och lägga sig, pysslar om Sailor och hämtar grannen, Fru Jackson. Sailor har frossa och drömmer konstiga drömmar om konstiga monster och mönster. Grannen ringer efter doktorn som skickar Pekka efter medicin. Men oj så mycket som händer och fördröjer honom efter vägen. Hemma blir Sailor allt svagare och tankarna för honom bakåt i tiden. Till slut kommer Pekka med medicinen. Dagarna går och disken växer, Pekka har tråkigt. Men så en dag kommer grannen och undrar hur det står till, Sailor mår mycket bättre – nu vill han spela musik och dansa med Fru Jackson.

sail1Även i denna bok varvas seriesekvenser som informativt i text och bild beskriver händelseförloppet steg för steg med heluppslag av miljöer och upplevelser. Sailor jobbar under bilen, en ruta visar de verktyg han använder en annan motorn som han har lyft bort, sedan följer bilderna som visar när han börjar må dåligt och hur det yttrar sig. Uppslagsbilder av monster och mönster. Det är realistiskt – så här kan det gå till och kännas, Sailor är den vuxne som behöver hjälp och Pekka är som barnet som försöker hjälpa, orolig men utan att till fullo ha förmåga att ta till sig allvaret eller ta på sig ansvaret – han är ju hund, eller barn, och mitt inne i sin egen verklighet. Ansvaret det får de vuxna ta, precis som det ska vara.

Två parallella berättelser och upplevelser: Sailors upplevelse av att bli sjuk, och Pekkas berättelse om de uppgifter han utför och vad han upplever efter vägen till Sailors tillfrisknande, ger en bild och en möjlighet till förståelse av en vanlig situation. Dessutom är den givetvis fyndig, full av fantastiska annorlunda inslag och spännande detaljer – som alltid när konstnären Jockum Nordström är i farten. ( Kanske märks det någonstans att böckerna inte följer senaste modet; jag vill påstå att det dels beror på författaren och dels beror på tillkomståren.) Ett annorlunda inslag i barnboksdjungeln!

Titel: Sailor och Pekka; Sailor blir sjuk (1994) och Sailor och Pekka gör ärenden på stan (1993)
Text och bild: Jockum Nordström
Förlag: Rabén & Sjögren  (2013)
Antal sidor 25/35
ISBN 9789129688863, 9789129688849
Jämför priser  och 
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Än lever Emil i Lönneberga

e0Emil och jag är jämngamla, när berättelserna börjar är han fem år, det var jag också när den första av böckerna gavs ut. Stora Emilboken innehåller samtliga Emil-böcker: Emil i Lönneberga, Nya hyss av Emil i Lönneberga och Än lever Emil i Lönneberga. Om Emil hade vuxit upp i dagens samhälle hade han troligen försetts med en ’bokstavsdiagnos’ och böckerna hade fått en varningstext av genusvetare och feminister, lyckligtvis blev berättelserna om den lille gossen klassiker och fick leva vidare!

Att som barn lyssna till och läsa om Emils bravader var roligt, och så här femtio år efteråt minns jag alla de episoder jag läser och alla Björn Bergs bilder, men det finns stycken som jag reflekterar över på ett annat sätt. Konstigt nog minns jag inte att jag läste Emil för mina barn, på 80-talet låg böckerna inte i tiden, ändå tror jag inte att de undgick Emil och hans hyss; dessutom är jag övertygad om att böckerna har präglat mycket av den senare litteraturen i ’rackarunge-genren’.

Han vill ju alltid gott, den där Emil – men hur kan det jämt bli så fel: att all hans glädje, kreativitet, godhet och spontanitet alltid slutar i katastrof… (Så är det med vissa barn.) Stolt vill han överraska och glädja sin svårflirtade snåla pappa med alla kräftorna som de har fångat, han och Alfred, och han ställer det stora karet med krälande kräftor framför pappans säng så att han ska bli glad när han vaknar… ja, ni kan ju räkna ut vad som händer. Men ibland har pappan verkligen anledning att vara stolt över sin gosse, och erkänner det också, som när Emil genom sitt goda handlag med djur lyckas få en alldeles egen häst av en elak hästhandlare under Vimmerby marknad eller när han av kärlek och envishet, med det egna livet som insats, räddar sin käraste vän Alfred från att dö i blodförgiftning under de värsta snödygnen i det småländska minnet – en oerhört stark berättelse som fick mina ögon att tåras. En annan av mina favoriter är berättelsen om griseknoen, de jästa körsbären och Emils nykterhetslöfte efter den händelsen… Ja, du får läsa själv vad som hände! Och för varje hyss/dumhet han gjorde blev han instängd i snickarboden och täljde sig där en gubbe.

Till all lycka hade Emil en mamma som trodde på honom och nedtecknade hans hyss, och en nära relation till drängen Alfred – annars vet man inte hur det hade gått, förmodligen inte så bra. Ja men, säger ni: Emil är ju bara en påhittad karaktär! Men det är just den där blandningen mellan fiktion och verklighet som Astrid Lindgren är så bra på!e2

Hon är en fantastisk berättare, och att utgå från den blå skrivboken som Emils mamma skrev ner hyssen i är en kreativ idé som kan inspirera till exempelvis dagboksskrivande. En av mina reflektioner när jag läser är att mammans anteckningar ändå bara utgör en liten grund och att ryktena och berättelserna i bygden är det som håller Emils liv och levene ännu levande – det traderade, det som berättas från en generation till en annan. Att lyfta fram betydelsen av bygdens muntliga berättande fyller en viktig funktion och är liksom inbakat i helheten. Växlingen, flytet och balansen är så suveräna; den mellan det personliga berättandet, de ordentliga dialektalt stavade anteckningarna i skrivboken, dialogen mellan karaktärerna och det direkta tilltalet till läsaren, ofta som förklaringar: ”Men hur kunde man vädra då, undrar du kanske? Kära barn, hur kan du fråga så dumt! Vem har sagt att man vädrade i fattigstugan, sådana galenskaper var ingen intresserad av…”.

Björn Bergs svartvita teckningar gör berättelserna än mer levande, de är aktiva, figurerna rör sig när någon läser och man tittar på dem!e1

Astrid Lindgren skildrar människorna och landsbygdens samhällsstruktur på ett både pedagogiskt och underhållande sätt, även om det handlar om svunnen tid så tror jag inte att dagens barn har något problem med att förstå och identifiera sig med Emil och Ida, däremot lär de sig förmodligen en hel del om äldre tider och dess villkor. Författaren karaktäriserar exempelvis den snåle småländske bonden och den korkade flamsiga pigan, stereotypa kategoriseringar som i dag är tabu – men Lindgren gör det med sådan skicklighet, humor och värme att det egentligen aldrig känns nedlåtande – om det nu inte är så att man särskilt vill lyfta fram denna typ av problematik. Alla de individer/karaktärer som befolkar Emil-böckerna ’fanns förr’ oavsett om de var konstruerade av sin omgivning eller genuina sedan födseln. Fattigstugans hjon, prosten och hans fru, doktorn, pigan och drängen, hästhandlaren, godtemplarna i nykterhetslogen, borgmästaren, hjälpgumman och den förnäma fru Petrell – och så Emils lilla timida syster, hans kloka och kärleksfulla mamma och så den stackars pappan – Anton Svensson i Katthult, som alltid var den som kom i vägen för Emils hyss – och utan vilken dessa böcker inte hade kunnat skrivas.

Titel: Stora Emilboken
Text: Astrid Lindgren
Bild: Björn Berg
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
ISBN: 9789129687316
Antal sidor: 383
Jämför priser 
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Barbros bästa – Berättelser av Barbro Lindgren

Förlaget Rabén & Sjögren har i samarbete med författaren Barbro Lindgren valt ut några av de bästa dikterna och bilderböckerna ur hennes utgivning. Det måste ha varit ett svårt arbete eftersom hon har berikat den svenska barnbokslitteraturen med sina verk ända sedan 1965 då hon debuterade. I den här Barbroblandningen får vi bland andra träffa välkända figurer som Loranga, Mazarin och Dartanjang, grisen Benny och Den vilda bebin. Min personliga favorit Sagan om den lilla farbrorn är dock inte med, tur att det är gott om andra godbitar!

Efter att ha läst igenom bokens 19 dikter och berättelser har jag fått ett ny favorit: Ängeln Gunnar dimper ner (illustrerad av Charlotte Ramel). För er som inte har läst den tidigare handlar den om en flicka som heter Elin som förlorat sin älskade katt. Plötsligt dimper en pojke med vingar på ryggen ner från himlen, det är ängeln Gunnar som har kommit för att höra efter varför Elin är så ledsen.

Gunnar har några timmars sommarlov och dem tillbringar han med att göra döda djur och människor levande igen, och han börjar med Elins katt. Han frågar sen om hon vet någon mer som sörjer och är ledsen, och Elin berättar om tant Jonsson som är så ledsen eftersom hennes lilla pojke har dött. Gunnar gör så att han återuppstår och sen går de vidare och hittar fler som får återvända till livet på jorden. I slutet av sagan när Elin berättar om allt för sin mamma konstaterar hon att ”Ja, vet du, han kunde trolla så att döda blev levande. Men han kunde inte trolla sockerbitar ur öronen! Var inte det konstigt”? En fin liten berättelse med rara karaktärer.

Något som jag tycker är trevligt med antologier av olika slag (när de är illustrerade) är att få se så många olika stilar och tekniker när det gäller bilder. Bland illustratörerna är några av mina favoriter Eva Eriksson som gjort ”Vilda bebin” och Olof Lagerström som ritat grisen Benny.

Om ni gillar Barbros böcker ska ni hålla utkik under våren 2013, för då kommer boken Vi leker att vi är pippifåglar. Den finns det ett smakprov på i den här antologin.


Barbros bästa – Berättelser av Barbro Lindgren
Författare: Barbro Lindgren
Illustratörer: Emma Adbåge, Camilla Engman, Eva Eriksson, Anna Höglund, Olof Landström, Sara Olausson, Sarah Sheppard, Lena Sjöberg, Pernilla Stalfelt, Tyra von Zweigbergk och Charlotte Ramel.
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 200
ISBN: 9789129683608
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Elsa Beskows sagoskatt: Vill du läsa?

Jag vet människor som avskyr Elsa Beskow. Speciellt en som anser att hon är vansinnigt tråkig och tillrättalagd och så gillar inte den personen idén att alla ska tycka det är bra bara för att verken anses som klassiker. Det var kanske bra för länge sedan, med tanke på dåtidens utbud, men vi har väl utvecklats? Så förlegad syn på det mesta. Detta anser denne person med eftertryck och det står hen fritt, för lite uppfriskande är det allt när ikoner ifrågasätts.

Vad tycker då jag? Elsa Beskow är naturligtvis formad av sin tid, men besitter en uppenbar konstnärlighet i både ord och bild. Min känsla kring henne har sitt ursprung i mina minnen som varit förhållandevis goda. Fast rädd för trollet i Tomtebobarnen var jag allt och så hyste jag en aversion mot de straff- och misshandelsbenägna vuxna i Hattstugan; mamman och den läskiga tomten. Gillade inte Farbror Blå heller. Men dessa fiktiva karaktärer existerade sannolikt i samhället vid denna tid. På gymnasiet skrev jag förresten ett litet specialarbete om just Elsa Beskow och hennes bilder i sagorna från min barndom. Det som då fascinerade mig särskilt var det lite ljuva anslaget i bildform som uppenbarade sig bland annat i älvans gestalt i Solägget.

I nyutkomna Elsa Beskows sagoskatt: Vill du läsa? har materialet hämtats från tre läseböcker i serien Vill du läsa?, som utgavs första gången 1935 och som sägs ha påverkat en hel generation svenska skolbarn. Elsa Beskow är tongivande i dessa böcker, men författarna är flera och namnkunniga, t.ex. Alice Tegnér, Jeanna Oterdahl och Zacharias Topelius. En kollega här på bloggen har redan recenserat en av delarna i nysatsningen Elsa Beskows Sagoskatt och fler utgåvor i serien finns. Hon har även i bloggen Formom jämfört en modernare bok: Smarta Små upptäcker skolan med nyutkomna Vill du läsa? 

Barnen Lisa och Hans förekommer flitigt i boken. De lever sina liv och vi får vara med i vissa bitar på deras lärostig. Barnen utvecklas och får mer och mer ansvar och den lilla läsaren som upplever boken kan i bästa fall genomgå liknande utveckling. Betoningen på familjen är central och det kan ge en trygghet eller vara fullständigt kvävande. Hemmet och skolan kompletterar varandra, men hemmet är grunden.

I boken finner vi texter bestående av både poetiska toner och mera faktabaserade berättelser. Här finns t.ex. sagor, visor, rim, gåtor, språklära och flera dialogtexter. En värld där barnet får möta årstider, månader och lära om tidsbegrepp och få kunskap om färger, m.m. Ja, en förståelse om hela vår värld med människor, djur och natur erbjuds.

Boken kan ge olika ingångar, t.ex. det gammaldags och ljuvt nostalgiska eller det grymt förlegade med en syn på könsrollerna som ligger som en filt över det hela. Jag kan ta in båda sidor, men erkänner att jag förförs av bildernas lätta och vackra uttryck. Ändå vill jag hävda att det kan bli till ett problem om boken läses bokstavligt. Nu tror jag inte det görs i vår tid eller i vårt land åtminstone.

Jag funderar på om boken vunnit på att vara mera i sin grundform, det vill säga tre böcker i stället för denna massiva utgåva. Boken kan nämligen kännas lite för mycket, lite för tung för att lätt tas fram och läsas. Det är mer en bok att leta upp olika avsnitt i och kanske finna sina favoriter. En äldre generation kommer troligen att se den som en fin present till sina barnbarn och förhoppningsvis läsa den högt för dem.

Det är onekligen en vacker bok och ett dokument från en annans tids pedagogik och värderingar. Om vi ser till den tid när bokens skrevs och illustrerades, så är det ett enastående pedagogiskt grepp vi bjuds på. Det är lekfullt men samtidigt är läroansatsen tydlig och framför allt; det finns mycket att lära även för dagens barn. Flera av Elsa Beskows texter är mångbottnade och fint naturlyriska:

Höstvisa

Det glimmar i guld och i klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och björkar och lönn
de fäller nu bladen till marken:
”Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt,
vi väver ett täcke så varmt och tätt,
vi väver ett täcke åt marken.

Se, vintern är nära, och vädret är grått,
nu måste vi värma och lysa!
Vi väver ett täcke så varmt och så gott,
att blombarnen icke må frysa.
Sov gott, alla blombarn, sov gott, sov sött,
vi väver ett täcke i guld och rött,
vi väver ett täcke åt marken.”

 


Elsa Beskows sagoskatt: Vill du läsa?
Författare: Elsa Beskow med flera
Illustratör: Elsa Beskow
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 143
ISBN: 9789163870194
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris