Jag vet människor som avskyr Elsa Beskow. Speciellt en som anser att hon är vansinnigt tråkig och tillrättalagd och så gillar inte den personen idén att alla ska tycka det är bra bara för att verken anses som klassiker. Det var kanske bra för länge sedan, med tanke på dåtidens utbud, men vi har väl utvecklats? Så förlegad syn på det mesta. Detta anser denne person med eftertryck och det står hen fritt, för lite uppfriskande är det allt när ikoner ifrågasätts.
Vad tycker då jag? Elsa Beskow är naturligtvis formad av sin tid, men besitter en uppenbar konstnärlighet i både ord och bild. Min känsla kring henne har sitt ursprung i mina minnen som varit förhållandevis goda. Fast rädd för trollet i Tomtebobarnen var jag allt och så hyste jag en aversion mot de straff- och misshandelsbenägna vuxna i Hattstugan; mamman och den läskiga tomten. Gillade inte Farbror Blå heller. Men dessa fiktiva karaktärer existerade sannolikt i samhället vid denna tid. På gymnasiet skrev jag förresten ett litet specialarbete om just Elsa Beskow och hennes bilder i sagorna från min barndom. Det som då fascinerade mig särskilt var det lite ljuva anslaget i bildform som uppenbarade sig bland annat i älvans gestalt i Solägget.
I nyutkomna Elsa Beskows sagoskatt: Vill du läsa? har materialet hämtats från tre läseböcker i serien Vill du läsa?, som utgavs första gången 1935 och som sägs ha påverkat en hel generation svenska skolbarn. Elsa Beskow är tongivande i dessa böcker, men författarna är flera och namnkunniga, t.ex. Alice Tegnér, Jeanna Oterdahl och Zacharias Topelius. En kollega här på bloggen har redan recenserat en av delarna i nysatsningen Elsa Beskows Sagoskatt och fler utgåvor i serien finns. Hon har även i bloggen Formom jämfört en modernare bok: Smarta Små upptäcker skolan med nyutkomna Vill du läsa?
Barnen Lisa och Hans förekommer flitigt i boken. De lever sina liv och vi får vara med i vissa bitar på deras lärostig. Barnen utvecklas och får mer och mer ansvar och den lilla läsaren som upplever boken kan i bästa fall genomgå liknande utveckling. Betoningen på familjen är central och det kan ge en trygghet eller vara fullständigt kvävande. Hemmet och skolan kompletterar varandra, men hemmet är grunden.
I boken finner vi texter bestående av både poetiska toner och mera faktabaserade berättelser. Här finns t.ex. sagor, visor, rim, gåtor, språklära och flera dialogtexter. En värld där barnet får möta årstider, månader och lära om tidsbegrepp och få kunskap om färger, m.m. Ja, en förståelse om hela vår värld med människor, djur och natur erbjuds.
Boken kan ge olika ingångar, t.ex. det gammaldags och ljuvt nostalgiska eller det grymt förlegade med en syn på könsrollerna som ligger som en filt över det hela. Jag kan ta in båda sidor, men erkänner att jag förförs av bildernas lätta och vackra uttryck. Ändå vill jag hävda att det kan bli till ett problem om boken läses bokstavligt. Nu tror jag inte det görs i vår tid eller i vårt land åtminstone.
Jag funderar på om boken vunnit på att vara mera i sin grundform, det vill säga tre böcker i stället för denna massiva utgåva. Boken kan nämligen kännas lite för mycket, lite för tung för att lätt tas fram och läsas. Det är mer en bok att leta upp olika avsnitt i och kanske finna sina favoriter. En äldre generation kommer troligen att se den som en fin present till sina barnbarn och förhoppningsvis läsa den högt för dem.
Det är onekligen en vacker bok och ett dokument från en annans tids pedagogik och värderingar. Om vi ser till den tid när bokens skrevs och illustrerades, så är det ett enastående pedagogiskt grepp vi bjuds på. Det är lekfullt men samtidigt är läroansatsen tydlig och framför allt; det finns mycket att lära även för dagens barn. Flera av Elsa Beskows texter är mångbottnade och fint naturlyriska:
Höstvisa
Det glimmar i guld och i klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och björkar och lönn
de fäller nu bladen till marken:
”Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt,
vi väver ett täcke så varmt och tätt,
vi väver ett täcke åt marken.Se, vintern är nära, och vädret är grått,
nu måste vi värma och lysa!
Vi väver ett täcke så varmt och så gott,
att blombarnen icke må frysa.
Sov gott, alla blombarn, sov gott, sov sött,
vi väver ett täcke i guld och rött,
vi väver ett täcke åt marken.”
Elsa Beskows sagoskatt: Vill du läsa?
Författare: Elsa Beskow med flera
Illustratör: Elsa Beskow
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 143
ISBN: 9789163870194
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris